Alla barn har rätt till utbildning, skollagen, barnkonventionen, Agenda 2030 med flera lyfter detta tydligt och utan undantag!

Vad vi väljer för ord. Vad vi väljer att uppmärksamma. Det sänder viktiga signaler.

När vi talar om frånvaro från skolan så gäller det att vi alla, barn och ungdomar, föräldrar och vårdnadshavare, all skolpersonal, skolledning, huvudmän, både tjänstemän och politiker, nämnder och styrelser inser hur viktig närvaron är för att lyckas i skolan.

Här finns ibland en obalans, föräldrar som sliter halvt ihjäl sig för att få skolan att förstå och fungera för deras barn med stor frånvaro. Skolor som inte får föräldrar att inse att frånvaron är allvarlig. Rektorer som inte har frånvaron på agendan och förvaltning och nämnder som inte heller kräver det av skolledningen…

Om ingen efterfrågar omfattning av frånvaron, hur många elever som har stor frånvaro och framförallt vad har mentor, EHT, skolledning och ansvariga inom förvaltning gjort hittills för att främja närvaron, generellt och specifikt för dessa elever!? Så kommer denna fråga att ramla bort bland alla andra. Det är det som händer idag för mer än 70 000 elever i grundskolan. De går under radarn.

Inom forskning och arbetet för ökad närvaro i USA (t.ex. inom Attendance works och NYC stora satsning på ökad närvaro) talar man om kronisk frånvaro då frånvaron är så stor att den är oroande eller problematisk. Och gissa vad man talar om för nivå då? 10 procent. 

I Sverige talar Skolverket och Skolinspektionen i sina rapporter om långvarig frånvaro och ströfrånvaro. Långvarig frånvaro är om en elev är 100 procent frånvarande under en månad, eller mer (varför vi anser att det är ett totalt irrelevant mått kan ni läsa om här). Resten kallas ströfrånvaro. Det låter ju inte så farligt… 

Vi skickar fel signaler, på alla nivåer, våra barn och unga når inte de resultat som de skulle kunna om de var på plats, kunde vara på plats, förmådde vara på plats. Kan vi få lite större fokus på frånvaron och dess konsekvenser! Snälla!
För våra älskade ungar skull, ja, för allas skull.

ANLITA OSS!

Vi hjälper skolor, huvudmän och kommuner att bygga upp arbetssätt för att få kontroll över frånvaron och arbeta aktivt med närvaron. På strategisk/politisk-, taktisk/lednings/förvaltnings-, och skolnivå. Vi har lång erfarenhet av verksamhetsutveckling inom offentlig och privat verksamhet.

Kontakta oss på info@prestationsprinsen eller slå en signal o7o 553 85 48.

Hjälp!
Mitt barn verkar inte må bra i skolan…

För dig som har ett barn som lite för ofta har ont i magen. Lite för ofta ont i huvudet. För dig som undrar om ditt barn verkligen är sjukt eller är det något annat. Vill ditt barn inte gå till skolan? Går ditt barn inte dit? Har det gått så långt att det blivit hemmasittande i perioder eller sen länge? Skolan funkar inte för ditt barn!

Om du längtar efter att kunna stötta ditt barn och få till ett bättre samarbete med skolan, då är den här kvällen är för dig!

Välkomna!

Mer info och anmälan.

Drottningen är lugn och samlad. Hon resonerar utan att använda många ord. Prestationsprinsen kan absolut inte gå till skolan idag. Hans skor är inte sköna, de har blivit för små. Han kan inte ta några andra skor för de ena är för somriga och de andra för varma att ha inomhus. Alltså kan han inte gå till skolan.

Prestationsprinsen är olycklig. Och det ser Drottningen. Han vet att de talat om att åka och köpa nya skor flera gånger bland annat i helgen som just varit. Men Prestationsprinsen har inte lyckats samla den energin och viljan. Att handla är det värsta som finns. Eller bland det värsta. Folk. Skor som andra kanske har provat. Luktar i affärer. Inga fönster om man är i en galleria. Handtag! Usch! Men samtidigt Åhhh. varför!

Drottningen kokar inombords. Hon vill skrika Men för …, jag har ju försökt få iväg dig att köpa skor i flera veckor. Men du säger nej, nej och vill bara göra det som är bekvämt för dig just då. Varför kan du inte ta konsekvenserna av att du har strulat till detta och böja tårna!! Unge!! Hon kokar av frustration över situationen. Hon är arg på Prestationsprinsen. Hon vet att hon inte får det. Så hon håller det inom sig. Men hon är arg. Hon vill skrika. Men efter år av träning, resonerar hon lugnt.

Prestationsprinsen är fåordig, men inte lugn. Han skriker också inombords. J..la kärring, det är klart jag hade åkt och handlat om jag pallat. Men jag har ju inte gjort det. Så det är ju inte mitt fel!! Gilla läget. Chilla!! Säkert en hel del frustration också. Lillsyrran, storebrorsan och kompisar åker och handlar mer än gärna, inga problem. Men han kan inte… Han förstår inte varför han skulle dela med sig av de här tankarna. Så han är tyst.

Det slutar med att han är hemma från skolan, men med löfte att åka och köpa nya skor under dagen… Och det gör de. Nästa dag går Prestationsprinsen till skolan i nya skor. Och bara det är en seger. För ofta måste de först stå i hans rum så han vänjer sig vid dem, sen gå lite inne och vänja sig, sen kan han ta dem på riktigt…

Jobba lågaffektivt. Vara lugn, låta saker ta tid, förebygga inte konfrontera, för våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Våra unga saknar vuxna som lyssnar. Det visar rapport efter rapport, När vi publicerade detta inlägg första gången nämnde vi t.ex. BRIS-rapporten 2010, Barnombudsmannens och SCB:s statistik för barn och unga upp till 18, SIFO-undersökning för Mentor 2011. Många har kommit efter dem. Förra året kom Unga röster 2016,  som genomförts av organisationerna Mentor Sverige och Ungdomar AB. Deras huvudslutsats… Fyra av tio saknar en vuxen att tala med och hela sju av tio önskar sig bättre stöd av vuxenvärlden under skolgången. Men vad är detta!

De unga berättar att de inte har någon att tala med, de som är i kontakt med myndigheter känner sig inte lyssnade på, till och med illa behandlade av oss vuxna. Kan vi leva här och nu och se och vara mer med dem? Respektera dem? Lyssna på våra ungdomar?

Ger vi oss och dem tid att tala? Skulle vi kunna göra en paus i altanbyggandet, klinkersvalet, vårt egna elände och tala med vårt barn istället för att bara ha visionen av att göra det då allt är klart. Skippa kakel- eller soffinköpet och bara hänga hemmakring kanske. Långsam kommunikation på deras villkor, när de vill, när de behöver. Är det verkligen omöjligt att gå hem tidigt från jobbet och bara sitta där vid köksbordet med en kopp te då dina ungdomar eller barnbarn kommer från dagis, skola eller gymnasiet och tar sitt mellis? Det går ju att smita tidigare då du ska hämta bilen på verkstad eller har en läkartid! Eller strunta i TV-programmet, presentationen till imorgon, facebook, instagram och tinder eller den goda boken en halvtimme och natta tonåringen, tala om dagen, vad som hänt. Lyssna! Tystnad och gemensam eftertanke tillsammans är fin kommunikation.

Man blir förvånad över vad tid och närvaro gör skillnad i kommunikationen. Jämfört med frågorna vi använder för att vid middagsbordet pressa oss till en dialog… Hur va de i skolan i da då? Vad fick ni att äta? Vad hände på dagis idag? Hade ni utedag? Var Alva frisk igen nu? Hur går det med temaarbetet? Vilka var med ute igår? Gick det bra på orienteringen? osv!

Man kan bjuda hem barnen och barnbarnen fast det inte är städat och du inte orkar eller kan laga mat. Köp en pizza, be dem ta med eller bjud på ett glas kallt läskande glas kranvatten! Stanna och tala med grannens barn. Det är kanske lättare att tala med dig än hopplösa morsan. Det vet man ju hur hon e… för å inte tala om farsan.

Jag tror att vi vuxna har lite bråttom. Och att vi oftare ber dem stå stilla eller titta oss i ögonen än att verkligen lyssna. Speciellt prestationsprinsar med oro, stress, som är uttråkade eller har NPF eller släng av. Både som föräldrar och vi som möter barn och unga i våra jobb. Att vi inte ger oss tid att lyssna och kommunicera. Att vi inte ger ungarna tid att hitta orden, förtroendet i sig och för oss för att börja berätta och tala med oss.

Tid. Ta oss tid. Bjud på vår tid. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Kurser om ströfrånvaro, problematisk
frånvaro och ”hemmasittande”

Platser kvar i Stockholm och Karlstad. Börjar nästa vecka.
Sista-minutenpris 3ooo kr exkl moms!
5 eftermiddagar. Gästföreläsare. Diskussioner och kunskapsutbyte. Kunnig kursledare.
Mer info och anmälan.

Att notera frånvaro/närvaro. Att se varenda unge. Med respekt. Att vi bryr oss om hur de mår. Att vi saknar den som inte är där.

Det kan vara ett steg på vägen för att minska frånvaro och psykisk ohälsa, och främja närvaro och glädje i lärandet. Det enkla är det svåra…
Vi kan försöka hinna se barnet, för våra älskade ungars skull, ja för allas skull.

http://www.baltimoresun.com/news/opinion/oped/bs-ed-op-0912-seeing-students-20170911-story.html

Hjälp!
Skolan funkar inte riktigt för mitt barn

eller Hjälp! Mitt barn verkar inte må bra i skolan…

För dig som har ett barn som lite för ofta har ont i magen. Lite för ofta ont i huvudet. För dig som undrar om ditt barn verkligen är sjukt eller är det något annat. Vill ditt barn inte gå till skolan? Går ditt barn inte dit? Har det gått så långt att det blivit hemmasittande i perioder eller sen länge?

Kvällen riktar sig till dig som förälder eller anhörig som funderar på hur du ska stötta ditt barn, som känner att du saknar kunskap och redskap i din samverkan med skolan. Och kanske funderar på hur du ska orka själv. Du kanske funderar på om ditt barn får vad det har rätt till: trygghet, tydlighet, stöd och anpassningar.

• 24 oktober kl 18.15 – 21
• 300 kr (alternativ om arbetslös eller sjukskriven)
• Mosås stationshus Karlsrovägen 9, 70233 Örebro.

 Läs mer om kvällen och anmäl dig här.

Idag skriver vår Aggie Öhman tillsammans med regeringens utredare av frånvaro, Malin Gren Landell, på Dagens Samhälle debatt. Vi är förvånade över Skolverkets remisssvar på statens betänkande Saknad! Uppmärksamma elevers frånvaro och agera.

Skolverket avstyrker förslaget om nationell insamling av statistik om frånvaro. Både större och mindre kommuner, de flesta organisationer och myndigheter som till exempel Skolinspektionen och Specialpedagogiska skolmyndigheten är i sina remissvar positiva till förslaget om nationell statistik i statens betänkande Saknad! Uppmärksamma elevers frånvaro och agera. Men det är inte Skolverket.

Speciellt reagerade vi över följande formulering i Skolverkets remissvar angående regelbunden insamling av frånvarostatistik på nationell nivå, ”oklart hur en sådan statistik skulle gagna huvudmän, skolor eller elever”.

Skolfrånvaro har ett starkt negativt samband med skolresultat, behörighet till och avbrott från gymnasiet, samt behörighet till senare studier.  Det är bara då vi vet omfattningen och har fokus på frånvaro, som vi kan analysera den och sätta in effektiva åtgärder, framförallt kan vi på ett trovärdigt sätt mäta insatsers effektivitet. Statistik ger också underlag till forskning.

Vi merar att i dag missar ofta samhället att identifiera elever med omfattande frånvaro och dess orsak. De går under radarn. De skolor och kommuner som sätter fokus på frånvaron finner ofta att den är större än de trott, för enskilda elever, skolan och kommunen.

Ingen vet omfattningen av frånvaro på aggregerad nivå. Bara 50 procent av kommunerna arbetar aktivt med analys av sin frånvarostatistik. Skolinspektionen gjorde en insamling förra året, enligt den har ca 18 000 elever stöfrånvaro och knappt 2 000 en kronisk frånvaro, ibland kallat hemmasittande. Vi tror att dessa siffror är missvisande, bland annat eftersom den bara mäter ogiltig frånvaro.

Vår rapport Skolans tomma stolar indikerar att det i årskurs 4 till årkurs 9, är över 70 000 elever som är borta mer än motsvarande en eftermiddag i veckan. Och att nära 20 000 har en frånvaro som motsvarar mer än en hel dag i veckan. Det är osäkra siffror efterson många kommuner  inte arbetar aktivt med sin statistik. Dessutom vet vi att i vissa kommuner är det så mycket som 60 – 70 procent av lektionerna, som ingen ”kvitterar”, dvs. registrerar. närvaro/frånvaro.

Skolverket är oroade för att ”en nationell insamling även skulle kunna påverka den lokala frånvaroregistreringen som i nuläget kan vara utformad för att motsvara lokala behov.” Vi konstaterar att Sverige behöver en likvärdig skola. I SOU 2016:94 och Skolans tomma stolar påtalas att skolor och kommuner efterfrågar riktlinjer och stöd i vad som ska registreras

Vårt syfte med debattartikeln är att vi vill ge argument till tjänstemän, politiker, ja alla berörda i den fortsatta processen fram till beslut. Vi vill få igång debatten om frånvaron i sig, men också om Skolverkets remissvar.

Sverige borde ha statistik och uppföljning av elever med stor frånvaro, så att vi kan motivera, identifiera effektiva och mäta åtgärder för att hjälpa eleverna till att trivas och nå bättre skolresultat.

För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

 

Många elever har en för stor eller ökande frånvaro. En del en mycket omfattande!
I september startar vår populära seminarieserie och nätverk om strukturerat närvaroarbete igen i Karlstad, Göteborg och Stockholm. 5 gånger under höstterminen, gästföreläsare, flippat klassrum, tillfälle att gå tillbaka och testa, mycket övningar och diskussioner. Info och anmälan.

Kursledare är Aggie Öhman, med lång erfarenhet av arbete med frånvaro och ökad närvaro. Hon har också bl.a. en av grundarna till Temadagen om problematisk frånvaro (Hemmasittardagen) som dragit fulla hus varje år sen den gick igång 2014. Aggie är författare till rapporten Skolans tomma stolar och har skrivit flera debattartiklar om skolfrånvaro.