Så, då var ännu en långhelg över. För många i alla fall, många var lediga i fredags. Söndagsångest om vardagen och med den vardagens bekymmer och krav kanske smög sig på. Andra är lättade över att den otympliga, ospecificerade, ogreppbara fria tiden äntligen är över! En del kom iväg idag med glädje, en del lite oroliga, men andra blev hemma. Igen…

Vi är alla olika och de flesta som oroade sig för måndagen kommer över det och kommer igång så fort klockan ringer imorgon. Men några tvekade säkert. De ville, men något gjorde att de inte riktigt orkade, förmådde, vågade, tyckte det var värt det… Då kan vi vara skillnaden!

Vi kan göra skillnad genom att skicka iväg ett sms ikväll eller imorgon. Vi kan göra det i egenskap av kompis, morbror, tränare, lärare, rektor, förälder som inte är med sitt barn ikväll, ja vem som helst som bryr sig om tvivlarna. För att sms:et ska upplevas som trovärdigt och ärligt, måste det bygga på en relation av tillit, att barnet eller ungdomen vet att vi verkligen bryr oss. Så vi ska se till att bygga sådana relationer, speciellt till de med lite vacklande skolnärvaro eller andra skolproblem.

Det är ett exempel på ”liten insats stor skillnad”! Ett litet meddelande som tar mindre än en minut kan:

• förebygga hemmasittande och skolvägran,
• det kan göra att en orolig liten själ vet att någon bryr sig,
• det kan göra att en mobbad vågar gå till skolan, det finns ju tydligen en vuxen som ser mig,
• det kan göra en energirik, spontan och initiativrik unge tryggare, bakom allt skäll och alla tillsägelser så finns tydligen ett genuint och varmt engagemang

Sms kan förstås bytas mot meddelande på facebook, kik, skype eller var du nu hittar din tvivlare. Och andra får bara ångest av att vi ”trycker på”. Så vi måste tala med dem och höra vad de gillar och inte, vad som stjälper och vad som hjälper.
För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull.

Inte bara maj är över oss med alla aktiviteter och utflykter. Vi ska planera semester och ledigheter så det blir skoj för alla också.

Då börjar en långhelg för många idag. Fyra dagar ledigt som gör att vi vill passa på. Passa på att besöka släktingar, bjuda hem folk, resa bort, äntligen röja i ungarnas garderober, öppna upp landet, sticka iväg med båten. Aktivitetsrace.

Och detta i maj. Maj då de annorlunda aktiviteterna avlöser varandra i skolan, på jobbet och vår fritid, avslutning på simskola, keramikkursen, grillkvällar med klassen, studentfester och vårfester på jobben och mycket mer.

Behöver vi då fylla den lediga långhelgen till bristningsgränsen?

Det kan vara värt att ge sig själv som förälder lite ställtid. Och hinna fundera. Vad är det bästa för mig, och vad är det bästa för övriga i familjen. Kanske kommer vi fram till att det bästa för en del medlemmar i familjen inte är det  samma som för mig som förälder!?

Så fundera ett varv på om alla behöver göra allt som är inplanerat. Anpassa schemat till den som har minst energi, eller mest energi, är introvert, har svårast med nytt osv.

Det gäller akitviteter på resan till Berlin, det gäller dagarna hos farmor och farfar, det gäller storstädningen av barnens rum, första dagarna på landet, båtturen till Ven…

Det gäller ungarna, det gäller partnern, det gäller dig och det gäller farmor, kusinen, vännerna… För våra älskade ungars skull, ja för allas skull!

 

Då är det maj igen! Alldeles underbart att våren är här. Eller jättejobbigt man har svårt med nytt och olika eller om man är allergisk. Tänk till så fler kan vara med och ha det roligt i skolan och förmå komma till skolan!

Kommuner! Redovisa skolpengen och dess delar öppet! Var finns den där marginalen till anpassningar och särskilt stöd? Hur stor är den!?

Allt inom det offentliga omfattas av offentlighetsprincipen. Vi vurmar för transparens och öppenhet. Alla myndigheter ska ha data offentlig och tillgänglig så att andra aktörer kan använda den ideellt eller kommersiellt.

Så varför har vi inte offentlig statistik på kommunernas så kallade skolpeng!? Varför har vi inte dessutom samlat och krävt att de offentligt redovisar hur de räknar ut den och fördelar den mellan skolor? I grundbeloppet finns en marginal som ska räcka till extra anpassningar och särskilt stöd, om det inte är extraordinärt omfattande (och vad är så omfattande? Det har det bråkats om sista åren).

I dagligt tal kallar vi den skolpeng, i lagen kallas det Bidrag från hemkommunen, det står så här i Skollagens 10 kapitel om grundskolan (liknande formulering finns för alla skolformer):

37 § Hemkommunen ska lämna bidrag till huvudmannen för varje elev vid skolenheten. Bidraget består av ett grundbelopp enligt 38 § och i vissa fall ett tilläggsbelopp enligt 39 §. …

38 § Grundbeloppet ska avse ersättning för
1. undervisning,
2. lärverktyg,
3. elevhälsa,
4. måltider,
5. administration,
6. mervärdesskatt, och
7. lokalkostnader.

”Bidragets grundbelopp” är det vi dagligdags kallar för skolpeng. Den är olika stor i olika kommuner och olika kommuner har olika principer för hur de fördelar sina satsningar på skolan. En del har en grundsumma och lägger sen till beroende på t.ex. områdets socio-ekonomiska utsatthet.

Så varje kommun sätter en skolpeng t.ex. på 70 000 kronor. Förhoppningsvis har ju kommunens ekonomer och utbildningsförvaltning tänkt till och gjort en kvalificerad budget på vad de sju kostnadsslagen ovan i genomsnitt landar på eller kan genomföras för. Är det 10 000 per område, nej, undervisningen som ju innefattar lärarlöner är nog större.

Hur ska vi kunna ha en vettig diskussion mellan utbildningsförvaltning, kommunala rektorer och friskolors ledning om elevers behov, eller inte, av tilläggsbelopp om inte kommunen tydligt har reovisat hur skolpengen är beräknad. Hur stor är den där marginalen som ska räcka till extra anpassningar och särskilt stöd? Hur del av varje elevs skolpeng är beräknad att vara ”över” för andra elever att använda. Var finns den delen av budgeten, under elevhälsa, undervisning, administration…?

Så här fortsätter skollagen om tilläggsbelopp:

…  39 § Tilläggsbelopp ska lämnas för elever som har ett
omfattande behov av särskilt stöd eller ska erbjudas
modersmålsundervisning.

 

Tilläggsbeloppet, som alltså är ett extra bidrag för särskilt stöd eller modersmålsundervisning. Det har stormat rejält kring detta sista åren eftersom många kommuner ansåg att det bara gällde elever i behov av extraordinärt omfattande särskilt stöd (efter ett antal restriktiva domar, läs mer på t.ex. JP Infonet) och inte t.ex elever med ADHD. Många friskolor, speciellt resursskolor och indirekt elever blev av med sina pengar och därmed sitt särskilda stöd. Regeringen tillsatte en utredning och 26 januari 2016 kom en lagrådsremiss och senare en proposition som förtydligare detta med tilläggsbelopp:

… tillämpliga förordningar bör ändras så att det framgår att ett tilläggsbelopp inte bara kan lämnas för extraordinära stödåtgärder i form av bl.a. assistenthjälp och anpassning av lokaler, utan att tilläggsbelopp också kan lämnas för extraordinära stödåtgärder som exempelvis ett barn eller en elev med stora inlärningssvårigheter har behov av i undervisningen.

Detta är det välutnyttjade kryphålet i lagen som många föräldrar till barn i behov av särskilt stöd drabbats av. Hårt!

Hemkommunen är inte skyldig att betala tilläggsbelopp för en
elev i behov av särskilt stöd, om betydande organisatoriska
eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

Så låt inte våra barn och ungdomar, våra elever, drabbas av byråkrati, snårigheter och svårtolkade domar. Utan se till att det blir så som regeringen formulerar sig i sin proposition:

Syftet med åtgärderna är att säkerställa att enskilda huvudmän för för-skolor och skolor får de resurser som behövs för att tillgodose varje barns och elevs behov av särskilt stöd.

För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

 

 

Välkomna till Hemmasittardagen 26 april 2016 i Stockholm. Vill du bli inspirerad OCH få med dig konkreta tips och tankar? Rätt dag för dig! Och billigt 350kr, ta med dig hela arbetslaget… Våra föreläsare:

Katarina Lindström, barnneurolog på Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge, talar om hjärnans utveckling. Hon tar upp vilka krav vi ställer på våra barn och unga och om de är realistiska. Vi får med oss kunskap om hjärnans utveckling som kan hjälpa oss till ett bättre bemötande.

Elinor Kennerö-Tonner och Kajsa Rootzén, biträdande rektorer
På Källbrinksskolan i Huddinge arbetar de aktivt med att skapa en tillgänglig lärmiljö. Det gäller den fysiska miljön, undervisningen, verktyg och möbler, och inte minst inställning och värdegrund. Elinor och Kajsa berättar om sitt arbete och delar med sig av goda exempel på hur de lyckats bygga upp en mer inkluderande skola.

Aggie Öhman, Prestationsprinsen och Christina Wahlström, Idéer för livet
Om statistik och goda exempel på arbete med närvaro. Under våren kommer två rapporter om problematisk skolfrånvaro. Skolinspektionen gör en kartläggning av den ogiltiga frånvaron och om hur skolor arbetar med närvaron/frånvaron. Prestationsprinsen genomför en kompletterande undersökning tillsammans med SIFO, finansierad av Skandia Idéer för livet. En viktig skillnad från Skolinspektionens kartläggning är t.ex. att vi kommer att titta på totala frånvaron, både anmäld och oanmäld; huvudmannens ansvar och vilket stöd som finns och behövs.

Matthias Rowe, Skolkurator och grundare av sommarkollo4.me
Matthias kommer att tala kort om bemötande av barn och ungdomar med långvarig skolfrånvaro samt sitt kollo för hemmasittare, innan han intervjuar och diskutera med våra unga vuxna:

Unga vuxna som har haft problematisk frånvaro
Vi har bjudit in några unga vuxna som haft en strulig skolgång med mycket frånvaro. Men nu har de landat i en fungerande vardag. De berättar om sin resa, sina insikter och tips till oss som möter deras yngre ”versioner” här och nu.

Föräldrar till barn som kommit ur hemmasittandet
Vi har bjudit in föräldrar till barn som ni kommit ur sitt hemmasittande. Hur har dera resa varit och vad tror de gjorde skillnad.

Här hittar du mer info och anmälan.

 

En intensiv eftermiddag i Linköping den 20 april.

Inkludering är ett förhållningssätt som diskuteras för fullt just nu. Ifrågasatt och hyllat. Det är mycket som ska vara på plats innan vi kommer dit. Den viktigaste är förstås en undervisning som når många och där anpassningar och särskilt stöd är en naturlig del för att nå nästan alla. Men också t.ex. att vi hanterar elever med stress, problembeteende eller problematisk frånvaro på ett bra sätt. Hurdå!?

Vi vill bidra med vår kunskap och inspirera kring just detta:

• Att orka hela skoldagen, vad orsakar stress och hur får vi energin att räcka till?
  Föreläsare: Jill Rogheden
• Samarbetsbaserad problemlösning, om hur förändringar i vårt bemötande kan minska ”problembeteende” hos våra barn och unga, elever och brukare.
  Förläsare: Agneta Björck
• Problematisk skolfrånvaro, strukturerade arbetssätt för att ha kontroll på närvaron, förhindra långvarig frånvaro och när den tyvärr inträffar.
  Föreläsare: Aggie Öhman

Det är en prisvärd eftermiddag. Endast 350 kr exkl moms –  så vi hoppas att ni kan komma flera tillsammans och få en gemensam grund och inspiration till arbetsro och lust i skolan. Till en mer tillgänglig skola… Läs mer och anmälan

OBS! Vi har haft problem med anmälan. Har du anmält dig före 3 april är vi tacksamma om du anmäler igen eller ringer Aggie på o7o 553 85 48. Tack.

Välkomna!
Prestationsprinsen och Östgötacare i samarbete med Kinnarps Interior Linköping och Öhman Institutet

Jag blir förvånad över medias rapportering kring Barnombudsmannens rapport Respekt.

Mycket intressant och viktigt om hur dessa barn far illa i skolan. Det konstateras att elever inte får det stöd de har rätt till, hur skolor enligt Skolinspektionen inte upprättar åtgärdsprogram som de borde. Hur skolor hänvisar till administration och ökade kostnader för att slippa ta emot elever med t.ex. neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Alla intervjuade elever verkar ha fått gå i åratal med sina skolproblem och deras föräldrar har fått kämpa hårt. Den enda könsskillnad som tas upp är att flickor förmodligen är underdiagnosticerade eftersom de i lägre grad får diagnoser.

Ändå blåser flera stora viktiga aktörer som SVT, Sverigens Radio med flera upp att flickor missgynnas… När det vikiga är att vi inte har en inkluderande och tillgänglig skola för alla elever! Jag häpnar, några exempel:

SVT skriver – BO: flickor med ADHD misssgynnas – Barnombudsmannen kräver att lärare måste få ökad kunskap om ADHD och autism. I en ny rapport är BO kritisk till hur flickor med diagnoser missgynnas framför pojkar i samma situation.

Sveriges Radio tar också upp de underdiagnosticerade flickorna som en huvudnyhet i rapporten och följdaktligen intervjuar de Fredrik Malmberg kring detta.

P1 morgon börjar också med sitt genusperspektiv och blåser upp delen om underdiagnosticerade flickor. Men! Sen har de en intervju med biträdande Elinor Kennerö Tonner på Källbrinksskolan i Huddinge, som har en helt fantastisk syn på elever som tänker, känner och gör annorlunda t.ex med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Som talar om helheten och hur man faktiskt kan arbeta bra i en helt vanlig kommunal grundskola. Och vill du höra mer av Elinor och om Källbrinksskolan så kom på Hemmasittardagen.

Aftonbladet tar också upp flickornas underdiagnosticering som en huvudnyhet och huvudslutsats från rapporten. Misstro mot flickor med diagnos är rubriken. Något som jag inte ens kan hitta i rapporten. Att skolan inte skulle tro på flickors diagnos.

Göteborgsposten sätter rubriken Misstro mot flickor med diagnos och Svenska Dagbladet skriver ”Jag fick vänta sju år på diagnos”, Flickor med diagnoser blir inte trodda. Det visar BO:s årsrapport som pekar på allvarliga brister i stödet till funktionshindrade barn.

Nej SVT, Sverige Radio, Aftonbladet, Göteborgs Posten med flera! BO är kritisk till att flickor förmodligen underdiagnosticeras, det kan ses som att missgynnas i och för sig, men det är alla elever oavsett kön som missgynnas genom att inte få sin rätt till utbildning. Det är den stora och viktigaste slutsatsen kring skolan i rapporten! Det inte så att pojkar får bra och korrekt stöd.

Dagens Nyheter tar en mer neutral hållning och summerar rapporten utan att fastna i något genusperspektiv. De tar fokus på att inte ens statens specialskolor för syn- och hörselskadade ger funktionsnedsatta korrekt stöd.

Ibland är det viktigt att lyfta fram flickor eller pojkars perspektiv, men ibland kan det snedvrida en viktig debatt. Så låt oss dra rätt slutsatser från denna viktiga rapport. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

För att bidra till en bättre skola för alla barn

Tillgänglig skola
Linköping 20 april.

Vi talar om stress och hur man får energin att räcka hela skoldagen.
Vi tar upp fungerande bemötande vi så kallat problembeteende
och till sist talar vi om närvaroarbete och hur vi bättre kan möta
elever med problematisk skolfrånvaro. Mer info och anmälan.

Välkomna!

 

Igår kom en mycket viktig rapport. Årets fördjupningsarbete från Barnombudsmannen. Rapporten heter Respekt. Den bygger på vad 97 barn och unga med funktionsnedsättning berättar om sina förväntningar och vilja att få vara delaktiga. Få slippa fördomar, kränkningar och våld. De vill ha respekt. Men som de konstaterar i rapporten så ser verkligheten ofta annorlunda ut.

Det finns en mycket intressant del om skolan och skolan dyker även upp som ett problemområde under andra rubriker. Den stora slutsatsen om skolan är att de här elever inte får det stöd de har rätt till, hur det tar åratal innan de får rätt stöd, att de ofta tvingas till många skolbyten innan så sker, att skolor inte upprättar åtgärdsprogram som de borde och hur många skolor hänvisar till organisatoriska och ekonomiska kostnader för att slippa ta emot elever med t.ex. neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Alla intervjuade elever verkar ha fått gå i åratal med sina skolproblem och deras föräldrar har fått kämpa hårt. Det gäller flickor och det gäller pojkar. Ingen genusskillnad i hur skolan fungerar. Något ni läsare känner igen!

En av många slutsatser i rapporten är att flickor inte får diagnoser i samma utsträckning som pojkar. Men inte att pojkar skulle få bättre stöd. Så detta är ingen genusfråga. Utan en rättighetsfråga för alla barn, oavsett kön! Skolan måste ge alla barn samma förutsättningar. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

En kort video på 1,5 minut om rapporten:
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=N4lkEBE_POQ?rel=0]

Här kan du läsa om Barnombudsmannens förslag det innehåller bland annat:

Rätten till identitet, t.ex. utred hur barns rätt till information och delaktighet kan stärkas i lagstiftningen, skärp kompetenskraven för professionella som arbetar med barn och informera barn om deras rättigheter.

Rätten till utveckling, tex följ upp kunskapsresultat och möt barn med förväntningar, förbjud skolor att neka barn plats på grund av funktionsnedsättning, analys och åtgärder mot obefogade skillnader mellan flickor och pojkar i diagnostisering och stöd, stärkt stöd till barnens föräldrar: samordnare och utbildning.

Rätten till skydd, som handlar om att uppmärksamma barn med funktionsnedsättnings utsatthet för våld i nära relation, elevhälsa tillgänglig på barnens villkor, varn med funktionsnedsättning ska inte ha sämre skydd än andra barn mot kränkningar i skolan.

Här kan du hitta hela rapporten som pdf

 

Hjälp skolan funkar
inte för mitt barn!
Och inte riktigt vardagen heller!

Ni kommer väl på föräldrakvällen
den 21 mars i Stockholm?

Vi talar om hur man bättre kan samverka med skolan när det inte riktigt fungerar. Och vi talar om vardagssituationer som ofta inte fungerar för prestatiosnprinsar till exempel läggtider, måltider, släktträffar,
resor, utflykter. Ni får med konkreta tips och verktyg.
. Information och anmälan.