Efter Hemmasittardagen och eftersom det är maj har jag uppdaterat det här inlägget lite.
Nu är det maj, många elever och prestationsprinsar är trötta, allergiska, nervösa. Det gäller att göra sista rycket för betygen, det händer mycket ovanligt i skolan, björken blommar… Då uppstår lätt konflikter!
Vi vuxna kan behöva tänka till hur vi hanterar konflikter!
Nu händer det mycket kommande veckor i skolan. Och många lärare och rektorer tycker att de får mycket samtal och mail från föräldrar. Dammar av detta inlägg som ett bidrag för att spara dyrbar tid för såväl skolpersonal som föräldrar.
Den här är högaktuell inför maj, kan hjälpa många elever igenom dessa veckor.
Efter förra inlägget kring regeringens satsning på elevhälsan med fokus på HBTQ och tjejer hade jag en twitterdiskussion med statssekreterare Helene Öberg. Vi har lite olika åsikter om huruvida dessa två grupper är de två som bör framhållas främst eller inte.
Men det viktiga var att i vår diskussion berättade hon att de normalt brukade framhålla tre grupper, den tredje är elever med funktionsnedsättningar. Och det är ju i alla fall ett steg i rätt riktning. I morse kom följande tweet:
Jag skulle ju vilja att regeringen varierade vilka som ges som exempel på särkilt angelägna. Dessutom tycker jag förstås fortfarande att det är mycket synd att vi gör det till en genusfråga och är tveksam till att det är mer angeläget att värna HBTQ än de som inte får det särskilt stöd de har rätt till, de som inte får sin rätt till utbildning (hemmasittarna) och killarna… Det går inte att kvantifiera psykisk ohälsa, så variera helt enkelt vilka som nämns när exempel behöver ges!
Det finns ju definitivt starkare krafter och mer medel bakom kvinnofrågor och HBTQ-frågor än frågor kring elever i övrigt som tänker, känner och gör annorlunda och därmed inte passar in i skolan, samt pojkar. Kan det påverka vilka som syns och hörs? Eller vad som blir politiskt korrekt? Jag undrar. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!
– Vi ser hur kunskapsresultaten sjunker samtidigt som allt fler unga mår dåligt, inte minst unga tjejer och HBTQ-personer. Det hänger ihop och ska man vända utvecklingen i skolan kan vi inte bara prata om prestationerna utan vi måste också prata om de som ska prestera. Om de mår dåligt är det svårt att klara skoldagen och därför satsar vi på elevhälsan, säger utbildningsminister Gustav Fridolin.
Källa: Utbildningsdepartementets samlade budgetsatsningar på regeringen.se
Foto: Kristian Pohl/ Regeringskansliet
Uppdatering 26 april: Idag uppdaterade regeringen sidan och la till funktionsnedsättningar! Det går att påverka!
Det är synd att Utbildningingsministern lyfter fram vissa särintressen. Det innebär ju automatiskt att andra inte lyfts fram. Det signalerar en prioritering. Det vore väl bättre om regeringen kunde hitta en mer allmän formulering och sen nämna några exempel som: de i behov av extra anpassningar eller särskilt stöd, de som är socialt utsatta, de som inte undervisas i välfungerande lärmiljöer, de som lider av psykisk ohälsa eller riskerar det med flera.
Varför lyfts flickor fram framför pojkar? Vi vet ju att det är killarna oftare anses vara i behov av särskilt stöd, de når sämre resultat, får oftare diagnos och tar oftare livet av sig än flickor. De mår dåligt och det leder till bråk och utagerande. Med det sagt så är det barnen och ungdomarna som mår dåligt vi ska lyfta fram, inte ett kön!
Varför just sexuell läggning och inte funktionsuppsättning? Vi vet efter Skolinspektionens återkommande rapporter att det brister både i arbetet med anti-mobbing, extra anpassningar och särskilt stöd ute i våra skolor. Det drabbar hårt elever med diagnoser och liknande eller unika funktionsuppsättningar t.ex. särbegåvning och högsensitiva. HBTQ-personer drabbas hårt av brister i anti-mobbing-arbetet och likabehandlingsarbetet. Men det är så många fler! Lyft fram helheten i stället för ett av flera särintressen!
Varför koppla Elevhälsan bara till eleverna? En av de viktigaste uppgifterna för Elevhälsan är att stötta övriga pedagoger i sitt arbete med bra anpassningar och då det behövs extra anpassningar och särskilt stöd. Många elever är i behov av liknande anpassningar och särskilt stöd, bygg in det i undervisningen i stället för att se allt som individuella lösningar. Och hoppsan, då handlar ju Elevhälsans arbete inte bara om elever i behov av särskilt stöd, utan även lärare som är i behov av stöd och kompetensutveckling…
När vi träffade Gustav Fridolin och Helen Öberg härom veckan bad vi att de skulle sluta tala så kategoriskt om elevens brister i diskussioner om särskilt stöd.
… och ska man vända utvecklingen i skolan kan vi inte bara prata om prestationerna utan vi måste också prata om de som ska prestera.
Men även de som ska se till att det presteras! Det är ofta pedagogiken och lärmiljöerna som behöver utvecklas, inte elever som ska fixas!
Vi bad dem för våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!
Då är vi redan igång, planerar och informerar, om allt som ska hända under våren. I maj… Schemabrytande aktiviteter ställer till det för många och är jättekul för många. Det kan bli kul för fler!
Fortsätter på tema rocka sockorna i praktiken och påminner om denna musikfröken som inte bara rockar, hon rockar verkligen sockorna!
Igår hade vi från hemmasittardagen tillsammans med två fd hemmasittare och deras föräldrar ett möte med utbildningsminister Gustav Fridolin, statssekreterare Helene Öberg och politiskt sakkunniga Hugo Qvinth. Vi var förvarnade av rutinerade att ministern förmodligen skulle komma sent och behöva gå i förväg.
Ministrar vill, men har mycket på gång.
Istället fick vi 20 minuter extra och en långt mer givande diskussion än vi hade hoppats. Vi talade hemmasittare och saker som vi ville att de skulle veta och förstå. Ungdomarna gjorde ett fantastiskt jobb! Ministern och de andra var aktiva och intresserade, frågade och blev, som jag uppfattade det, berörda. Många engagerade frågor tillbaka till ungdomarna och deras föräldrar.
Sen kom vi förstås med ett antal åsikter och synpunkter på utvecklingsmöjligheter. Och det blev en mycket bra diskussion. Både vuxna och ungdomar blev tagna på allvar och jag tror att vi såväl slog in en del öppna dörrar som kom med lite nya tankar och kanske sådde några frön till att se saker annorlunda. Vad vi diskuterade? Det återkommer jag till.
Tack Gustav Fridolin, Helene Öberg och Hugo Qvinth för en givande diskussion för våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!
Mattelärare Anders syn på situationen:
Prestationsprinsen sitter och stirrar. Igen. Nu ber Anders honom att arbeta på, igen. Anders har skrivit upp på tavlan vad de ska arbeta med. Det är ett tips han fått för att öka strukturen och förutsägbarheten. Då blir det både muntliga och visuella instruktioner. Det underlättar för många av hans elever, som Prestationsprinsen. Men idag har han dessutom bett eleverna att skriva av följande som står på tavlan:
1 mil = 10 kilometer (km)
1 km = 1000 meter (m)
1 m = 100 centimeter (cm)
1 cm = 10 millimeter (mm)
Men han ser att Prestationsprinsen missat en nolla här och där och en bokstav här och där. Så hur ska det gå då han ska öva hemma, för läxan blir att repetera detta som Anders berättat, de diskuterat och låtit dem öva på idag. Du måste vara mer noggrann säger han till Prestationsprinsen.
Prestationsprinsens syn på situationen:
Oj, han förstod precis vad Anders gick igenom. Det där kan han redan. Det är ju helt logiskt. Cent betyder ju 100 och milli tusen vilket ju även kilo betyder i och för sig. Men vad svårt det är att skriva av. Varje gång han tittar upp på tavlan, måste han komma ihåg hur långt han skrivit i boken i förhållande till tavlan och samma sak då han skriver i boken måste han komma i håg vad han just läste på tavlan. Huvudet åker upp och ner och man ska komma ihåg var man började och slutade på två ställen och hålla i huvudet det man just läste tills man skrivit ner det. Det går inte! Han läser det, men kommer inte ihåg det då han ska börja skriva. Blääh.
Det är likadant då lärare skriver uppgifterna på tavlan, så ska man skriva av dem en i taget och svara på frågan. Tänk om han bara kunde få det på ett papper med utrymme att skriva… Mamma Drottningen och de på BUP berättade om att det finns något som heter arbetsminne och kodning och det har han tydligen svårt med. Så det handlar inte bara om att öva, han kan faktiskt inte lika bra som de flesta andra.
Ja, vad svårt det är att förstå hur olika vi är. Att skriva av kan få stora konsekvenser, säg att man ska skriva upp läxan själv. Präntar ner att läxan är sid 151-15. Jaha… missade visst något där. Var det 155 eller kanske 159. Vem vet! Barn och unga behöver inte öva på saker som får konsekvenser över annat lärande. De bör öva och få hjälp med strategier vid annat tillfälle och på annat sätt. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull.
Hemmasittardagen