Vår upplevda situation:
Vi kan inte hejda ett litet stön, ett litet pustande. Kanske åker ögonbrynen upp en bit, kanske söker vi någon annan att himla lite åt i förtroende. Allt medan Prestationsprinsen, stor eller liten, framför oss i kassan stressat letar runt efter mynt i plånboken. Till slut får han fram tillräckligt med mynt, men lägger dem på hyllan i stället för myntmaskinen… Kassörskan lägger i dem. Det stämmer till slut. Suck.

Prestationsprinsens situation:
Han tycker inte om att använda mynt. Men nu har hans lill-kusin köpt hans gamla dataspel och hade med sig betalningen i mynt! Det är så hemskt att använda, man ska få upp dem ur plånboken, snabbt hinna se vad det är för valör och plocka ihop rätt. Det är stressande för han tycker alla mynt ser likadana ut. Han vet att de är olika, men han avänder så sällan att han inte har riktigt koll. Eller örnkoll hemma, men inte i kassan. Som han hatar att stoppa upp kön vid kassan. Bara tanken gör honom nervös och då går det ännu sämre när han väl är där. Så börjar han höra suckarna, eller att någon säger något högt om hur svårt kan det va’.. Då blir det ännu svårare!

Ja, nervositet och oro kan få stora konsekvenser. Kanske ska vi fråga om den vi vill himla med ögonen över istället vill ha hjälp. I en normal, trevlig, uppskattande ton. Inte överlägsen. För att lugna dem och föregå med gott exempel för våra barn och medmänniskor. Vi kan väl prova, för våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Att förstå och gilla olika?

Skolan, fröken Mia, beskriver situationen:
Inför teaterbesöket har Prestationsprinsens föräldrar ringt och mailat. De vill veta vilken tid bussen går, vilka byten klassen kommer att göra på vägen dit, hur lång pjäsen är, var de ska äta matsäcken, om det går att ordna så att Prestationsprinsen vet i förväg med vem han ska sitta och om han kan få sitta längst ut på en rad med löfte att det är OK att gå ifrån, med mera. De är så överbeskyddande. Varje utflykt går bra, men ändå håller de på. Det är snarare de vanliga dagarna efter han inte kommer! Ibland har de föreslagit att han ska få ledigt dagen efter en friluftsdag eller utflykt. Eleverna har ju redan missat en hel dags lektioner… Nåväl, teaterbesöket gick ganska bra, lite stök, men han var glad hela tiden.

Översättning! Drottningen beskriver situationen:
De har ett litet monster i huset, Prestationsprinsen har exploderat i raseri, gråtit över att lillebror satt sig för nära i soffan, kräkts över den äckliga maten och försökt slå sig fri från att lägga sig, nu ligger han utmattad i sängen och bara gråter. Helt slut, helt utmattad, helt less på livet… Han kommer förmodligen inte att gå i skolan på ett par dagar. Han måste återhämta sig och komma in i invanda rutiner hemma, innan han kan göra samma sak i skolan.

Efter varje utflykt eller annan schemabrytande aktivitet är det likadant. Om de fått bra information inför utflykten och skolan lyssnar på deras tips, så kan det gå bra, men alltid samma scener hemma efteråt. Det är för mycket med allt nytt, allt ovisst, alla snabba omställningar och övergångar från en sak till en annan, han biter ihop, men sen tar utmattningen ut sin rätt. Och skolan svarar alltid: Han var så pigg och glad hela dagen, det måste vara något där hemma som ställer till det. Drottningen känner sig helt förtvivlat maktlös.

Det är svårt att förstå det man inte ser. Både osynliga funktions”nedsättningar” och konsekvenserna av fel bemötande som sen sker i en annan miljö eller situation. Det här ett av de vanligaste problemen föräldrar möter ”Men hon är så glad här i skolan”, ”men han var så nöjd och deltog aktivt i studiebesöket”. Prestationsprinsar som kämpar tills de stupar. Det måste vi förstå, för  våra älskade ungars skull, ja för allas skull!

Gilla olika? Fröken Alice beskriver situationen:
Ungen är ju hopplös, tänker hon. Men hon vet bättre. Prestationsprinsen bara tittar rakt ut. Alla andra har kommit igång med det egna arbetet. Men han bara tittar. Hon går förbi och tar honom på axeln, en överenskommen signal som betyder ”hoppsan, du har inte kommit igång”. Prestationsprinsen börjar skriva och jobba på.

Men så tittar Alice på honom efter ett tag, nu har han slutat igen. Hon går dit, tar på axeln. Han kommer igång. Men efter ett tag sitter han med musik i öronen och luvan på jackan över huvudet. Alice blir irriterad. Du måste ju jobba då du är i skolan, annars kan du lika gärna gå hem!

Översättning! Prestationsprinsen beskriver situationen:
Bah. Varför ska vi kunna en massa satsdelar. När ska jag använda mig av subjekt och konjunktioner eller vad fan det heter. Oj, den moppen körde snabbt undrar hur den klarar hålen i vägen längre fram. Snart ska han också ta fram moppen. Oj, nu tar Alice mig på axeln. Fan. Men ja, jag jobbar väl. Äh jag fattar inte och jag kan inte koncentrera mig när Svea och Lars småsnackar, Kalle smackar, Sture hoppar med benet, det är elever i korridoren, något brusar och det låter från alla pennor som rispar mot papper.

Han fäller upp luvan och sätter musik i öronen. Äntligen! Nu flyter det, han bara svishar igenom satsdelsuppgifterna, Snart är han klar. Va, nu är Alice här igen, irriterad som tusan. Om han ska smyga med att lyssna på musik och inte arbeta kan han lika gärna gå hem. Prestationsprinsen fattar ingenting! Va?

Ja, hur gillar vi och hanterar att vi är olika i praktiken. För en är det lugnt och tyst och för en annan en massa oljud, en arbetar bättre med musik i öronen och en annan störs. Det är svårt att gilla olika, men vi får försöka acceptera, för våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Gilla olika? Moster Anna beskriver situationen:
Ungen är ju hopplös. Prestationsprinsen sitter bara för sig själv och leker med maten. Han talar inte med de andra kusinerna. Då och då föreläser han för dem om sitt favoritdataspel eller hajar. Inget någon av de andra är speciellt intresserad av. Kusin Selma ställer en fråga om hammarhajen, men han svarar inte. Den var ju ointressant. Så bara han går ifrån, vaggar runt lite i hallen eller sätter sig i ett hörn och sätter på sig hörlurar. Isolerar sig. Sen kommer han tillbaka som om inget hänt. Varför gör Drottningen ingenting, ungen har ju inga regler och gränser!

Översättning! Drottningen beskriver situationen:
Vilken lycka. Prestationsprinsen har hittat så många bra strategier för att klara av en släktmiddag. Han är högsensitiv, har svårt att fokusera och lite svårt med social interaktion.

Ändå försökte han prata med kusinerna, visst blev det monolog, men han försökte. Och när alla intryck blev för mycket: nya maträtter, alla höga röster, slamret från bestick, det är varmt, finkläder han inte gillar, mormor som vill att han äter av allt och allt annat, så tog han bara en paus. Lugnt och fint gick han ifrån innan han blev för stressad och överreagerade, eller exploderad som förr. Hon är så stolt. Det går verkligen framåt!

Ja, tänk vad olika man kan se på saker. Och vad svårt det är att gilla olika då det stör en. Nästa gång vi blir irriterade på någon annans unge eller beteende, tänk om. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

 

Temadag om problematisk frånvaro
Hemmasittardagen 3 maj 2017
Stockholm

Heldag, 350 kr, lunch och fika ingår.
Vänder sig till yrkesverksamma och anhöriga.
Årets tema:
Många olika grupper drabbas, många gemensamma intressen.
Info och anmälan.

Nu gäller det att rocka sockorna på riktigt. Att vi kommer ihåg att gilla olika är att försöka visa förtroende och förståelse för den där föräldern som inte sätter gränser (den kanske bara klokt väljer barnets utmaningar) eller den självupptagna kusinen (har social fobi och fastnar i sina specialintressen), borskämda systersonen som inte kan äta det som bjuds (allvarliga ätstörningar och har just kommit i gång med vissa rätter). Vi vet ingenting och det syns inte så tydligt som omatchade sockor.

Åh vad det är tungt, Prestationsprinsen har inte varit i skolan sen sportlovet. Det bara inte gick att gå tillbaka. Han kände sig ganska glad och ville egentligen, men det gick inte ändå. De sa att nu är allt ändrat och så bra. Bara du kommer. Men han vet att de bara säger så där. Sen kommer han dit och allt är lika jobbigt som vanligt. De gör ju inte det han bett om. Alla tjatar, det är sååå stressande. Om bara du kommer till skolan så…

Drottningen och pappa talar med mentorn och specialpedagogen och BUP och allt vad det heter. De tror att han inte hör, men så fort de ringer eller pratar om honom hör han det. Det är jättekonstigt. Fast han har hörlurar med musik eller spelar CS, så hör han det. Han hatar det. Han vill att de skulle tala med honom! Eller inte tala med honom, för de säger bara du måste, förstår du inte att…, nu har du varit hemma i fem veckor…, du måste ju gå i skolan, nu har vi gjort ändringar i ditt åtgärdsprogram…. De bara pratar. De lyssnar inte! Så han säger bara vettinte när de frågar.

Han vet vad han behöver. Han har sagt det flera gånger. Men nu har han slutat. För de säger bara men det går ju inte, men hur skulle det se ut, då skulle ju alla vilja…, vaddå bara matte, slöjd och hemkunskap? Ska vi göra schema bara för dig? Vill du inte skriva! Man måste kunna skriva vet du. Men skit i det då! Skolan är bara för mycket. Han pallar inte. Jävla skitskola. Han vill inte dit, han vill gå i skolan.

Vid middagsbordet säger han till mamma och pappa att han längtar till påsklovet. Va? Du går ju inte i skolan ändå, säger mamma. Och du sover hela förmiddagen som om det var lov varje dag! Hon tittar på pappa så där som han hatar.

De fattar ingenting. De fattar inte hur asjobbigt det är att vara hemma när alla är i skolan. Sover man på förmiddagen, så är det bara ett par timmar man är annorlunda. Framåt 15 slutar andra skolan. Då är man som alla andra igen… Det är därför han älskar helgerna, men söndag är pest, för då ”ska” man till skolan nästa dag. All förväntan från mamma och pappa, sms från fröken… Men tjata inte, tala med mig och gör det jag behöver!

Åh vad det ska bli härligt med påsklov, tio dagar att få vara som alla andra. Längtar som fan. Men ingen fattar. Tror de att det är skönt att inte kunna gå i skolan som alla andra? Det är ju så as-stressande. Efter påsk är det bara två månader till sommarlovet…

Vi kanske kan försöka att förstå i alla fall, för våra älskade ungars skull, ja, för allas skull.

Vi ser lätt en motsättning i struktur och kreativitet. Men så behöver det inte alls vara! Man kan lägga en grund, som är så förutsägbar att all energi kan gå till skapande och att släppa loss kreativiteten.

Lyssna på vår video (knappt 4 min) från youtube-kanalen Fundering Inkludering om inkludering och anpassningar i kreativa ämnen.

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=Vi6nITRMb80?rel=0]

1. Bygg upp en återkommande struktur och ritual för lektionerna. Samling, genomgång, fritt arbete, återkoppling, redovisning, inför nästa tillfälle… eller hur det nu passar i din lärmiljö. Skriv upp och skriv ut till de om behöver, eller alla! Använd gärna pictogram eller bilder. Numrerad lista eller ungefärliga tider.
2. Var tydlig med  varför vi arbetar med det här, mål och krav, syftet med det hela. Det ökar motivationen. Arbetar du med formativ bedömning, så blir det här ett självklart sätt att arbeta.
3. Håll eleverna sysselsatta. Det är dötid och väntetid som gör skolan tråkig och meningslös och inte minst ger tillfälle till bråk och bus! Så varför inte låta eleverna har två parallella uppgifter? Fastnar de på en, arbetar de vidare med den andra. Stanna inte för länge hos en elev, säg att du måste gå vidare, men kommer tillbaka strax. Inrätta en vänta hörna, stolar på rad med böcker och annat de kan arbeta med medan de väntar.
4. Hjälpa-varandra-tabell – gör en tabell på tavlan med tre kolumner där eleverna får skriva upp sina namn. I kolumn 1 skriver de upp sig som har koll på uppgiften och känner att de kan lära ut och hjälpa andra. I kolumn 2 skriver de upp sig som är på god väg och i den 3:e skriver de upp sig som vet att de behöver hjälp för att komma vidare. Låt de i kolumn 1 hjälpa de i kolumn 2 och koncentrera dig i första hand på de elever som finns i kolumn 3. Vi vet från forskningen att eleverna lär sig otroligt mycket när de får lära ut.
5. Det går att individanpassa även i de här ämnena. Allt från fast plats, alltid använda instrument med samma nummer, signal för att få gå ifrån, lektionsplanering utskriven, öronproppar/hörselkåpor/tillåt hörlurar och musik… fråga eleven, vi glömmer ofta att fråga eleven själv vad som skulle underlätta. Använd en reflektionslogg i slutet på lektionen där eleven kan kommentera vad som funkar och inte, var svårt eller inte. Den behöver inte vara handskriven(!) utan kan vara ljudfil eller en video eller…

Lycka till! För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Nu är det kyliga mornar, kallt i skuggan och varmt i solen. Hur klär vi oss då? Vad är rätt klädd? Vad är kläder efter väder!!

Minskad söndagsångest och gladare ungar. På köpet större koll på måndagarna. Inte så svårt och konstigt om vi tänker till. Eller hur? Många av oss har det jobbigt med söndagar. En del av oss är medvetna om det och vet att vi får det lite jobbigt, lite tungsinne, i värsta fall ångest. Andra av oss blir allmänt jobbiga att ha att göra med, men vi har inte fattat varför det blir så mycket bråk på söndagar.

Några tips för minskad söndagsångest

Drottningen har i alla fall insett hur de får mer rofyllda söndagar och med det oftare får fungerande måndagar!

Nya saker och miljöer tar energi

De gör samma roliga saker varje söndag. Det är en jobbig dag som innebär att i morgon börjar vardagen. Mamma och pappa ska till jobbet, syskon och en själv till skolan. Det är en tidig och stressig morgon som väntar, mamma och pappa har alltid så bråttom och ändå ska de tala om så mycket! Prestationsprinsen blir matt bara han tänker på måndagar. Då kommer man till skolan och hela den oändliga veckan är där framför en… Drottningen har därför taggat ner på tempot på söndagar.

Mat som skapar positiva situationer och känslor

De äter mat som inte kräver ansträngning. Prestationsprinsen älskar kött, på söndagar äter de alltid kött och potatis, sen kan det vara en stek, en bit fläskfilé eller lammkotletter, men alltid något som Prestationsprinsen tycker om (positiv energi som behövs till vardagens måndag).

Mycket av det som ger energi och lugn

Förut brukade de se på film tillsammans på söndagkvällar, men det blev bara tjafs och tjat. Vilken, när, varför, är den otäck… Så nu låter Drottningen helt enkelt Prestationsprinsen frossa i dataspel. Det tär inte på den lilla energin som finns.

Söndagar är inte en bra dag för läxor har Drottningen insett. Visst, hon har ork och tid som förälder, men för Prestationsprinsen! Att börja tänka på skola och ta tag i skoluppgifter och med det tampas med igångsättning, koncentrationen, penngreppet, motivationen redan idag. Nää, de tänker mer klassiskt. Söndagen är en vilodag.

Minskad söndagsångest, större koll på måndagar

Drottningens absoluta råd till föräldrar till barn med söndagsångest är att skippa det här klassiska med familjeutflykt eller släktmiddag, plocka i ordning sitt rum, lägga in tvätt osv. I alla fall om ditt barn tycker det är jobbigt eller om ditt barn ”är besvärligt” på söndagar.

Hämta kraft och tagga ner

Varför bada eller duscha just på söndagar? Prestationsprinsen hatar att duscha. Man blir blöt, varm, kall och kladdig. Isch! Bada är äckligt, vad finns det i badkaret innan man häller i vattnet. Blää.

Det där är vuxentänk, att få ordning inför vecka. Det är jobbigt nog att förbereda sig mentalt för måndagen.

Jodå, ungar ska duscha, träffa släkten, städa sitt rum osv. Det ska de efter förmåga, men kanske en annan dag. Gärna en bestämd dag i veckan (rutin, struktur, förutsägbarhet osv.).

Tagga ner på söndagar, ta en vilodag som förr i tiden. Minskad söndagsångest, större koll på måndagar och gladare ungar (och förälrar)! För våra älskade ungars skull, ja för allas skull!

Digitala föräldrakvällar

En kväll för föräldrar och anhöriga som kämpar med en ork ni egentligen inte har. För att bättre förstå och hantera barn och unga som tänker, känner och gör annorlunda än vi vill och hoppas.
Mer info anmälan

På ett sätt tar det här med kepsen fokus från viktigare saker… för egentliven borde det inte vara keps eller inte som är en av de stora frågorna i skoldebatten. Men, därför måste vi först visa att det är en icke-fråga!

En elev kan ha keps, visa att hen är aktiv, jobba på, vara intresserad. Eller använda den som strategi för att skärma av under eget arbete. Då kan en keps eller luva vara toppen!En väl fungerande reträttplats…

Om en keps blir ett problem, är den inte problemet… Ni vet, det finns en orsak till allt ”problem”beteende. Det är förstås inte kepsen som ställer till ”bus”. Kepsen är bara ett redskap, inte orsak i de fallen. Långt viktigare att diskutera det som orsakar ”problembeteenden”. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

 
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=twfeXHMmyw4?rel=0&w=560&h=315]