Julmat kan givetvis vara lasagne, pizza, bacon, falukorv och ketchup. Det finns många som har svårt med eller ”idéer” kring maten. Ätstörningar kanske, eller bara lindrigare problem. En del är allergiska. Andra på diet pga sjukdom eller övervikt. Några har ideologiska motiv till att de bara äter vissa saker. Med neuropsykiatriska funktionsuppsättningar och om man är på autismspektrumet är problem med maten vanliga. Vi har skrivit lite om det här tidigare. Vi accepterar glatt en vegetarians önskningar, men tycker någon som inte äter grytor är pjåskig… fast skälen till det senare kan vara väl så goda.

Mat för alla på julafton

Men idag tänkte vi bara påminna om en sak. Julafton, då vi samlar släkt och vänner för att ha det trevligt och umgås, är inte rätt dag att ”uppfostra” grannen, sonen, barnbarnet, svärdottern, väninnan, kollegan… att lära sig äta allt. Det är sällan möjligt att förena med just ha det trevligt och umgås.

Julmat kan givetvis vara lasagne, pizza, bacon, falukorv och ketchup

Bjud på det gästerna gillar! Stora och små. Inför läckert julröd ketchup, nystekt falukorv, ångande pasta, mild ost, knaprigt bacon och kanske en liten form lasagne med mycket ost! Gurka, morötter och sallad för sig, inte blandat. En tallrik med bara brun mat. Den som vill kan blanda. Eller om någon har svårt för allt animaliskt protein se till att ha något mer än skinka, korv, patéer, gravad lax och sill. Julmat kan givetvis vara lasagne, pizza, bacon, falukorv och ketchup. Här är lite tips från en av våra stora matkedjors på barnvänlig mat.

Tycker vi att det är svårt, kan vi be den som är allergisk, vegan eller inte kan äta allt ta med sig det den vill som bidrag till buffén!

Kämpa med maten en annan dag

Vi kan göra våra julbjudningar till något skoj, trevligt och lätthanterligt för alla, våra gäster och oss själva. Om alla äter blir de gladare, om alla tar och njuter av vår mat blir vi gladare (även om inte alla äter av sillen du lagt in eller dina äggfinesser). Lita på att föräldrar kämpar med sina barns matproblem i vardagen. Tro på att det finns en välgrundad anledning till att någon gäst inte ens vill smaka något, vi kanske inte har med anledningen att göra!

Ketchup till äggen kanske är värt att prova? Eller är du för pjåskig för att prova nya grejer? Var lite flexibel. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Du är välkommen till ett morgonseminarium med frukost från klockan 8.00, min föreläsning börjar 8.30 och presenteras så här:

”Hemmasittare” och unga vuxna som varken studerar eller jobbar.
Varför då? Och vad gör vi åt det?

Vi kallar dem hemmasittare, skolvägrare, elever med problematisk eller långvarig frånvaro. Men de varken vägrar eller sitter passivt. För många är det ett aktivt beslut för att inte gå under i en skola som inte fungerar. En kille uttryckte det som ”jag ser mig mer som en eremit”

Jag hoppas att under en inspirerade morgon tala om hur skolan inte fungerar för allt fler barn och ungdomar. Och hur de kanske sedan som unga vuxna varken arbetar eller studerar. Jag hoppas förmedla lite insikt i orsaker, men också en övergripande inblick i vad vi kan göra annorlunda för att förebygga och få tillbaka dem till skolan eller om de är äldre, tillbaka till en mer delaktig tillvaro.

Frukost serveras av vedugnsbakeriet Hönan & Ägget. Ett initiativ av Stina Balkfors som skapat en plats där unga kan återfå tron på sig själv och lusten att göra. Hemmasittare kan få ett andrum, en mellanlandning mellan hem och skola, genom att bland annat baka i vedugnsbakeriet! Underbart initiativ.

Plats: Nav-scen, våning 3 Dieselverkstaden
Tid: 8:30 – 09:30 (frukost från kl. 08:00)
Målgrupp: skolan, vården, kommunen, föräldrar, försäkringskassan, arbetsförmedlingen, hemmasittarprojekt med flera.
Kostnad: Gratis!

Välkommen! Anmälan på NAV:s webbplats.

Jullov! Det är lätt att halka ur rutinerna då det är lov. De yngre barnen har kanske fritids eller går kvar på dagis, men allt skakas om. Det blir någon extra dag ledigt. Mörkret och kanske rusket, tär på orken. Några har snö och kallt, kanske gör livet en aning ljusare.
Lite inspiration för att hitta struktur i ledigheten:

Drottningen har upptäckt att rutiner är ett bra sätt att få in struktur och förutsägbarhet. Och det gäller att hålla kvar vi dem även på lovet. Då vet Prestationsprinsen vad som ska hända så strukturen och förutsägbarheten kommer gratis. Dessutom blir rutinen en vana så det blir inte så mycket tjafs om det är något mindre skoj, som att duscha eller plocka i ordning på rummet.

Det är extra viktigt så här på lov och semester. Att hitta vanor som får vardagen att fungera på ett bra eller någorlunda eller mindre katastrofalt sätt… När mycket är nytt och annorlunda, kanske resor eller besök, så kan man hitta små trygga vanor i det ovana.

• Prestationsprinsen sitter alltid på samma plats vid matbordet, i TV-soffan och i bilen. På restaurangen kan man försöka sitta som hemma. Det fungerar av bara farten och inget tjafs.
• Samma ritual varje kväll, dvs gå upp till badrummet, gå på toa, borsta tänder, ta på pyjamas, läsa lite… Men det kanske sker en timme senare? Finns vanan så räcker det för Drottningen att få Prestationsprinsen uppför trappan, sen går läggningen på rutin. I bästa fall …
• Frukosten kan väl få vara samma sak varje dag, så äter många av oss. Kanske ta med ”rätt” frukostmat då man bor hos andra. Så dagen inte börjar med blodsockerfall!
• Lunch! glöm inte att äta lunch. Det funkar inte att äta en sen frukost och se tro att ungar och ungdomar ska stå sig till en skön och kanske sen släkt- eller kompismiddag. även om frukosten blev sen, fyller den bara på brända kalorier. Det behövs nya till dagens utmaningar.
• Prestationsprinsen gillar inte att duscha, men man behöver inte duscha varje dag! Drottningen har bestämt att det ska duschas på tisdag och torsdag kväll och lördag morgon. Och kanske inte så ofta då man bor hos andra?
• Tisdag är den datafria dagen (då läser Drottningen högt, de ser på film, lagar mat eller ritar tillsammans). Så har det alltid varit så det fungerar utmärkt, andra vanor som lyssna på radio(!), läsa och faktiskt tala med varandra får större plats.
• Även en bestämd dag för att sortera tvätten, bädda sängen, städa rummet, hjälpa till att duka och motionera. Var sak på sin dag.
• Onsdagsfrukost är alltid pannkakor, då vet Prestationsprinsen att halva veckan gått.
• Julefika med ungefär samma innehåll och dukning varje gång det kommer gäster, förutsägbarhet i det okända.
• Fredagsmiddagen föregås alltid av en liten drink, ett glas läsk och en liten skål snacks var till Prestationsprinsen och hans syskon (då blir det inget kiv) och tydligt att helgen börjat!
• De gör samma roliga saker varje söndag. Det är en jobbig dag som innebär att i morgon börjar vardagen. Även om man är ledig, så kanske inte mamma och pappa är det. Så då är det skönt att tydligt veta att det är söndag! Prestationsprinsen älskar kött, på söndagar äter de alltid kött och potatis, sen kan det vara en stek, en bit fläskfilé eller lammkotletter, men alltid något som Prestationsprinsen tycker om (positiv energi som behövs till vardagens måndagar).
  Förut brukade de se på film tillsammans, men det blev bara tjafs och tjat. Så nu låter Drottningen helt enkelt Prestationsprinsen frossa i dataspel.Om ditt barn inte har lov än så är Drottningens absoluta råd till föräldrar till barn med söndagsångest är att skippa det här klassiska med familjeutflykt eller släktmiddag, plocka i ordning sitt rum, lägga in tvätt och bad eller dusch på söndagar om ditt barn tycker det är jobbigt. Det där är vuxentänk, att få ordning inför veckan… För ungarna är det nog jobbigt att förbereda sig mentalt för måndagen. Om de inte ska till fritids, kanske de ska iväg på annat eller vara ensamma hemma för mamma och/eller pappa ska gå och jobba..

Tänk efter… går inte detta igen i våra svenska traditioner och dina egna rutiner? Tjugondagknut för att avsluta julen, valborg för att möta våren, skolavslutning för att markera sommarlovets början osv. Och hur gör du själv? Speciell dag avsatt för träningen? För städningen? Fredagsfika med avdelningen? Vin på lördagar? Pizza eller annan färdigmat på söndagar?

Rutiner och struktur underlättar för många och stör väldigt få!
För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Jul är inte så enkelt. Påminde om detta inlägg på facebook tidigare idag, men för alla er som inte hänger där kommer en påminnelse här också (klicka på bilden nedan).

Lite tips för att skapa en mer inkluderande jul och nyår, ja alla möjliga tillställningar som vi förväntas tycka är kul. Och många av oss gör ju det, men inte alla… men fler om vi tänker till!

Just nu pågår en massa lovvärda intiativ och hårt arbete inom olika intresseföreningar för barn och ungdomar som har det svårt i skolan eller inte går till skolan alls. På många, många håll! Elever har svårt med att lära sig läsa- och skriva, de har dyslexi, diagnoser, blir mobbade, är väldigt begåvade med mera och så fort en elev inte är som en tänkt genomsnittselev blir det tydligen problem.

Får vi en undersökning från Autism & Aspergerförbundet kring deras medlemmars skolgång, så ser vi att det inte fungerar alls. De får inte det stöd de har rätt till och det leder till både psykisk ohälsa och att de inte går till skolan långa perioder.

Det samma gäller om vi talar med föräldrar till särskilt begåvade barn. Eller ser resultatet av Skolinspektionens inspektioner. Samma mönster återkommer och återkommer och återkommer.

Det ropas på särskilt stöd och fler specialpedagoger och speciallärare, samt pengar till resursskolor från alla håll. Lärarorganisationer och grupper, politiker, föräldrar, intresseföreningar och andra sammanslutningar.

Men vi kan inte alla ropa om elevers rätt till särskilda lösningar, det kommer vi aldrig att mäkta med som samhälle och skola. Det kommer bara att gå åt ett håll och det är att fler barn hamnar utanför och många, många blir besvikna och ledsna lärare, specialpedagoger, föräldrar och elever, för att nämna några. Situationen kommer att bli oss övermäktig!

Vi kan inte heller kidnappa ordet inkludering som många politiker gör just nu. De kallar det inkludering att flytta in elever från (ofta fungerande) särskilda lösningar i vanlig klasser UTAN att ta fram inkluderande generella och individuella lösningar. Vilket leder till ännu mer av ovan!

Vi behöver en skola för alla, en skola för framtiden och det kräver andra lösningar än att åtgärda symtomen med särskilda lösningar genom särskilt stöd. Framtiden kräver inte lösningar på dagens problem som vi definierat dem enligt ovan. Nej, framtiden kräver ett helt nytt tänk som inkluderar fler, så gott som alla barn och ungdomar!

Det vill säga inte särskilda lösningar utan generella lösningar! Rätt utformad inkluderande undervisning lyfter alla barn även de utan särskilda behov.

Med stöd av forskning och fungerande metoder kan vi i Sverige förstås ta oss dit. Men det krävs stora insatser och kanske lite extra finansiering över en tidsperiod för att få alla att fatta, få rätt inställning till barn som har det svårt och kanske uppvisar problembeteenden, sprida kunskap, lyfta fram de metoder, lärare och skolor som jobbar inkluderande. Vi måste genomföra förändringar på många håll, från lärarutbildning till daglig utformning av undervisning och lärmiljöer.

Det krävs ett nytänk, jag utmanar varenda politiker i ”vem vågar ta det stora nya helhetsgreppet för en inkluderande skola”. NU! Och jag är gärna med i den satsningen. Mindre särskilt stöd i skolan! För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

 

 

Snart är det dags, Lucia. Beroende på ålder så firas lucia på olika sätt i gymnasiet, skolan och förskolan.

Och det är viktigt att vi kommer ihåg att olika behandling, bemötande och uppgifter är det enda rättvisa och inkluderande sättet att bemöta barn och ungdomar.

För det första så kan förstås ett lussetåg innehålla nästan vad som helst. Vi har hört barn som vill vara lussebullar, julgran och lokförare. Julgran är väl lika mycket jul som änglar (tärnor) och pepparkakor (pepparkaksgubbar). Och på varenda tåg finns det ju en förare, klart lussetåget ska ha en.

Det är också viktigt att inte göra för stor grej av vad de klätt ut sig till. Vi har sett många entusiastiska barn med udda, fantastiska, kreativa roller i tåget, som sen när de förstår hur otroligt ”udda” (negativt, de här brukar inte vara med). Inte alls vill delta.

De lite äldre barnen börjar fundera kring det här med att en ska vara lucia. En del tycker det är självklart, andra djupt orättvist. Här får man hitta en linje och förankra den hos barnen.

När de blir lite äldre vill de kanske inte ens vara med, eller absolut inte sjunga. Och här ska vi förstås peppa de vi vet kommer att tycka det är kul när de väl är igång, men låta andra slippa! Och framförallt, var inte säker att du vet vilket barn som hamnar i vilken kategori, tala med barnen och deras föräldrar…

När de börjar bli ungdomar är det ju oftast frivilligt att delta i luciatåg. Det är skolkören som står för lussetåget. Men även där kan det ju finnas de som gärna sjunger, men ogärna klär ut sig. Hur kan man lösa det. Fundera själv, men framförallt fråga era kloka ungdomar. Och var då inte för konservativ…

Sen vill vi också pusha för andra viktiga roller. Hos de yngre barnen bjuds ofta föräldrar in att fika. Barnen kan få ta ansvar där istället för att vara med i tåget! Duka fint i lugn o ro innan, vika servetter, dekorera, dela ut bullar, se till att det finns pepparkakor. Och som en läsare tipsade mig om, det behövs en fotograf! Jättekul och alternativa motiv utlovas ju yngre barnen är! Någon som hälsar välkommen och visar var man hänger kläder. Ja, alla kan få känna sig viktig. Kanske det barn som inte vill vara med har en egen idé!

Dessutom kan det ibland vara relevant att ha fotoförbud. Alla vill inte ha sina barn ute på instagram, facebook osv. Då kan det vara bra att bara en elev från skolan fotograferar med skolans kamera, som sprids på överenskommet vis. För att alla ska respektera eventuella fotoförbud är det viktigt att vi förklarar varför reglerna är som de är. De kommer att få fler att respektera dem.

Och några ska nog få slippa. Bara titta på. Eller få OK på att vara hemma. Så mycket trevligare att få göra det utan att ha en känsla av att ha misslyckats, att inte kunna leva upp till vuxnas förväntningar. Förklara för era barn, ungdomar, elever att vi alla är olika, har olika funktionsuppsättningar och därför kan, vill och trivs med helt olika saker. Det är helt OK. Och vi visar att vi respekterar det.
För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

 

En liten skrift om hemmasittare. Jag har samlat blogginlägg kring elever med problematisk frånvaro i en bok. En bra julklapp kanske? Till morbror, mentor eller kollegan som behöver ett par aha-upplevelser. Eller kanske bara att ”glömma” i lärarrummet, personalrummet, väntrummet…

Den kostar 130 kr inklusive frakt. Beställ på info(at)prestationsprinsen.se

Förordet:

Jag är optimist! Med små insatser kan vi göra stor skillnad för barn och unga som tänker, känner och gör annorlunda. Som ofta blir hemmasittare.

Den här skriften vill ge inspiration, idéer och förhoppningsvis ett antal tankeställare och aha-upplevelser. Den vill utmana vårt sätt att tänka kring de barn och ungdomar som blir hemmasittare.

Jag får då och då uppmaningar av läsare att skriva en bok. Och det kanske blir en framöver. Men till att börja med kommer här en sammanställning av inlägg från bloggen, på temat hemmasittare.

Texterna kan vara lite ändrade, till exempel kortare rubriker och det finns ju länkar i på bloggen. Men det är skrivet så att ni ska kunna söka rätt på informationen på nätet. Datum för publicering finns också kvar så ni ska kunna hitta inlägget på bloggen.

Snart slut på terminen och dags att se till att vi får till en inkluderande julavslutning. Påminner om detta inlägg. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Jag är med i många grupper på facebook. En del blir man ofta ledsen och faktiskt förbannad av att läsa, t.ex autism och skola eller där anhöriga till barn med problematisk skolfrånvaro diskuterar. Samma hopplösa situation för så många familjer. Men då och då små guldkorn om hur det vänt.

Men det är sällan så att systemet fungerar och fångar upp. Det handlar om insatser från enskilda personer eller ett par personer som fungerar ihop. På skolan, inom vården, på soc, föräldrar, en mormor… Det är för djävligt att barn och unga är utlämnade på det viset! Men vi är många som jobbar för en förändring.

Här kommer en uppmuntran till alla er som kämpar. Based on minst ett par hundra true stories. Läs detta inlägg från 2012. Och kämpa vidare. Det vänder, en dag vänder det.
För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Vad är vår vuxna självbild egentligen? Kan vi lösa de problem som uppstår i skolan eller måste vi då det blir riktigt jobbigt hota med en annan vuxen?

Om du fortsätter så ringer jag din mamma eller pappa!

En klar och tydlig signal till barnen och ungdomarna att vi vuxna i skolan

• inte kan reda ut problemet,
• inte hjälpa till att förstå vad det var som ledde till den här olyckliga situationen,
• än mindre ta tag i orsakerna och åtgärda det som behövs i lärmiljön!

Tecken på att skolan gett upp? Eller nej, det finns ju något ännu läskigare än föräldrar. Rektorn! Och han eller hon finns ju faktiskt i skolan.

Om du inte slutar (ångrar dig, tar i hand eller något annat överslätande)
så får du gå till rektorn!

Mmm, då får man träffa rektorn. Vad bra kommer rektorn att fundera på varför jag är så stressad i min skolsituation att min affektinivå är på gränsen till att brista mest varje skoldag? Eller ska jag skriva ett brev där jag ber om ursäkt att jag svor på lektionen?

Översätt dessa sätt att lösa problem till din arbetsplats… Vi måste nog ringa din man eftersom vi ser att du kommer lite sent…

Vad håller vi på med? Jag bara undrar. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!