Låg-affektivt. Vad betyder det? Affekt betyder enligt Svenska akademiens ordlista stark sinnesrörelse. Så låg affekt betyder låg stark sinnesrörelse, alltså helt enkelt att man håller sig cool. Lugn.

Vi människor är dåliga på att bemöta ilska och utagerande med lugn. Vi blir upprörda eller arga på den vi möter eller har att göra med om den är arg eller upprörd på oss. Vi beundrar de som lyckas hålla sig coola och vi ångrar ofta att vi brusade upp. Vi speglar vår motparts känslor.

Det värsta är att vi föräldrar och pedagoger är människor. Alltså ur aspekten spegla våra barn och elevers sinnesrörelse. Vi blir arga på våra arga och bråkiga barn. Men, det är så mycket bättre om de får spegla vårt lugn. Det är det låg-affektivt bemötande handlar om. Att sprida sitt egna lugn…

Då tänker jag att det finns några grundläggande förhållningssätt. Vi ska tänka på att:

• tala lugnt, långsamt, inte använda överord, gärna sänka rösten och använda så få ord som möjligt.
• inte domdera och ställa krav, utan undvika det som vi vet triggar individen.
• använda ett neutralt språk. Inte ett anklagande, besviket, uppgivet…
• Tänka på hur vi står och vad vi gör, inte provocera eller verka hotfulla till exempel genom att ha händer i sidorna, ta tag i personen eller kräva ögonkontakt.
• gärna rent fysiskt backa undan, inte kräva att personen sätter sig på något visst ställe, om det inte är så att ni kommit överens om att det är skönt att gå in på sitt rum, sätta sig i soffan, gå till ett träd… Låt personen hitta sitt lugn.
• visa förståelse för att situationen eller vårt beteende har upprört personen i fråga.
• det får ta tid!

Det svåra är ju om personen blir våldsam mot andra eller försöker skada sig själv. Andra kan flytta på sig eller flyttas på. Personen själv är det värre med. Det är nog oftast svårt att göra så mycket åt då personen är i affekt. Man får arbeta med strategier för det då det lugnat sig. Det kan vara lyssna på musik, spela spel, se favorit-TVserien, läsa bok, baka, springa en runda, gosa med katten…

Bo Hejlskov är en kunnig förespråkare för metoden och skriver om lågaffektivt bemötande på sin webbplats. Psykologtidningen hade en artikel om metoden och Bo Hejlskov i våras.  Autismforum skriver lite om metoden på sin sida om utbrott. Det finns en webbplats som heter lowarousal.com här finns lite information om låg-affektivt bemötande, den hänger ihop med stuido III där Andy McDowell är verksam och han är en av upphovsmännen till metoden.

Jag tycker det är viktigt att det inte bara är en metod då någon hamnar i affekt. Det är ett förhållningssätt som utgår från att den som blir upprörd eller gör något dumt har en anledning, eller i alla fall att det finns en orsak. Det svåraste med denna metod är ofta att få personal och andra att acceptera detta förhållningssätt. Det sätter fingret på vårt egna humör och beteende.

En bulle och ett glas mjölk är till exempel ett bättre sätt, än att skälla ut någon, för att förstå och kunna hjälpa till att undvika det som orsakar affekten. Och det är ett beteende som undviker att provocera andra till affekt. Hot och straff triggar hämnd och ilska. Förståelse bygger broar och spar på både din, dina barn, dina ungdomar, dina brukare (hatar det ordet) och dina elevers energi.
Vi undviker energitjuvarna! För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Vill puffa för det här inlägget om energitjuvar så här i terminsstart. Hoppas alla vi vuxna ser hur mycket våra  barn och elever vill och kämpar. Även om det redan uppstått ”problembeteenden” och hemmasittande.

Det finns en orsak till allt och vi vuxna är ansvariga för att ta tag i den orsaken. Snabbt. Ibland är vi orsaken på grund av vår otillräcklighet… Och kom ihåg, den arga tonårskillen är bara en variant på den lilla goa grabben med krokodiltårar… bara några år som gått och ett annat sätt att hantera känslorna. Kaos inombords kan ta sig många uttryck!

 

Det är viktigt att förstå hur något kan vara stort för en annan person, även om man själv tycker det är en struntsak. Om man är lite stressad, väldigt upp i hejsan av glädje, eller lite nervös, har en diagnos eller släng av, så kan nya saker i vardagen, som förändringar, övergångar, då man ska skifta fokus, byta arbetsuppgifter eller avbryta något roligt, vara svårt eller oroande.

Stress påverkar våra förmågor

När vi är som mest stressade i vår vardag tycker vi sällan om en massa nytt och nya människor, förändringar och överraskningar. Så om vår vardagsmiljö stressar oss varje dag pga. överbelastning på jobbet, mobbing, otydliga lärare, uteblivet eller fel stöd, bråk hemma så kan det lilla bli svårt. Allt från skolstart, avslutning, ny lärare, teaterbesök till mindre saker som byta platser i klassrummet eller kunna avsluta trots att man är mitt inne i något till exempel mattetal eller dataspel… Det gäller också våra barn och unga, ja vuxna också.

Och vi reagerar olika då något är svårt, förvirrande eller oroande beroende på hur stark känslan är. Men blir man tillräckligt frustrerad kan man bli ledsen, arg, tyst, börja gråta, inte komma till mötet/skolan/jobbet den dagen eller i värsta fall implodera eller explodera och bli utagerande. Andra blir fysiskt sjuka illamående, huvudvärk… Men även om frustrationen eller förvåningen inte når de nivåerna kan man ha problem. Man har svårt att sluta, man får svårt att förstå varför alla börjar tala om något annat, man blir förvirrad och överrumplad vilket stjäl energi och påverkar ens beteende.

I skolans värld kan det vara att byta ämne. Det kanske är förvirrande för eleven att ”helt plötsligt” börja med något nytt just då det börjar flyta på och man kommit igång.

Typiska situationer

På jobbet kan det vara tvära byten av ämnen på ett möte eller att man förväntas utan ställtid gå från ett möte till ett annat med helt olika innehåll eller från möte till eget arbete. I mer praktiska arbeten kan det vara att samtidigt behöva arbeta med flera målerijobb, på flera olika ställen, kanske inne och ute beroende på väder.

På fritiden kan det handla om att gå ifrån det roliga TV-spelet, deckaren eller nöjesparken. Eller gå upp ur sängen eller hem från festen…

Åtta tips vid ”ovanliga” händelser:

Förutsägbarhet – tala om i förväg (eller om du kan ta reda på själv) vad som ska hända (efter skolan, på påsklovet, konferensen, träningslägret) eller tas upp (på seminariedagen, skoldagen, utbildningen): när, vad och vem som är ansvarig och vilka som berörs. Förvarna hur lång tid saker tar, filmen är 20 minuter lång, vi ska vara här i två timmar, genomgången är 10 minuter. Och hur lång tid det är kvar om 10 minuter, fem minuter, 1 minut samlas vi för att gå hem…

Kort och koncist – få ord och rätt ord, som skapar tydlighet. Svårt!

Skriftligt – Dela gärna ut en agenda, ett schema eller program. Eller sätt upp på väggen. Det räcker inte att visa lite snabbt i början av presentationen, mötet eller skoldagen. För att skapa förutsägbarhet och svara på frågor om vem, var och hur länge till, så måste agendan finnas tillgänglig.

Visualisera – det finns mycket bra hjälpmedel för att till exempel visualisera hur mycket tid som är kvar av mötet, lektionen, seminariet. Det är bra för stressade, för uttråkade, för neuropsykiatriskt funktionsnedsatta… Och inte minst för att den som t.ex. talar ska hålla tiden!

Bilder – via nätet kan du hitta bilder på det mesta hur bussen ser ut som ni ska ta från flygplatsen, hur den som ska föreläsa ser ut, vad utställningen innehåller, hur porten man ska gå in genom ser ut, hur man sitter på konferensen/teatern… kopiera in bilder i ditt material och dela länkarna för mer information/fler bilder. Eller skicka bara lite snabbt via mms, messenger, snapchat som ni brukar skicka meddelanden.

Påminn – Dagen innan, i början av dagen eller mötet, en stund innan middagen, när det nästan är dags att lämna museet, att när TV-programmet är slut, när de spelat klart den banan och tydligt och bestämt när det är dags… Pling i mobilen kanske.

Alla eller rätt sinnen – påminn och skapa förutsägbarhet genom att använda de sinnen som personen föredrar. En del kanske vill att du påminner genom att tala, en annan ett tecken, en tredje att man klappar på axeln, ännu en annan vill ha en ljudsignal (använd mobilen) och någon skriftligt kanske… fråga!

Naturligt slut – vissa övergångar kan man trixa till ett naturligt slut på. Om ens dotter inte vill sluta bada på simhallen, kan man ha avtalat om cafébesök efteråt. Det kan motivera att avsluta något riktigt skoj. Eller att man har en rutin att äta ett äpple innan man går hem från skojiga aktiviteter utan naturligt slut som stranden/lekparken/gallerian/gamingmässan. Äpplet blir ett naturligt avbrott och med tiden en inlärd start/reflex på att gå mot till exempel bilen. Vi vuxna har infört egna rutiner till exempel fredagsöl för att avsluta veckan, morgonfika för att starta arbetsdagen, läsa innan man somnar… Så kan man ju vänta tills TV-programmet är slut, dataspelsraiden genomförd, fotbollsmatchen spelad, bloggposten färdigskriven innan man kräver att någon ska komma…

Lycka till! För våra älskade ungars skull, ja, allas skull!

Nu drar jag igång en kombinerad kurs och nätverk kring hemmasittare! I våras ordnade vi Hemmasittardagen som blev en succé eftersom vi hade talare som representerade alla som ”drabbas” av hemmasittar-problemet. Vi hade också deltagare från många olika professioner. Det blev härliga och givande möten.

Nu vill vi fortsätta främja samverkan och stötta er i att komma vidare mer konkret i ert arbete med hemmasittare. Och i att bygga upp ert eget nätverk som kan främja samverkan och samordning. Det här vänder sig till dig som arbetar professionellt med hemmasittare: specialpedagoger, pedagoger, skolledare, kuratorer, elevhälsan, personal på socialtjänst, BUP & ungdomsmottagningar…

Vi träffas vid fyra tillfällen spridda under våren med start den 26 januari. Vi får besök av intressanta talare på samma sätt som under Hemmasittardagen 2014. Tanken är att vi ska hinna reflektera och använda det vi lär oss, ta med oss utmaningar tillbaka till nätverket och på så sätt kompetensutvecklas långsiktigt. Och ett stort fokus på samarbete och samverkan. Det blir så lätt att man går en endagars, tvådagars kurs, lämnar den full av ambitioner och sen kommer vardagen…

Läs mer och anmäl dig här på Prestationsprinsen! Välkomna, för våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Det finns en massa positivt i att börja skolan även för den som tvekar eller oroar sig… Det kan finnas all anledning till att elever är skeptiska. Men det hoppas jag att ni vuxna, skolan och vårdnadshavare, är i full dialog kring just nu.

Så då kan det vara bra att istället låta diskussionerna hemma cirkla kring det som är bra med att börja skolan. Hjärnan är komplicerad, men ganska lättlurad. Den tänker på det vi tänker på! Så roliga och bra tankar gör oss helt enkelt gladare.

Förra året skrev jag ett inlägg om detta med lite tips och exempel på vad som kan vara positivt och roligt med att börja skolan.

Men vi ska inte vara falska. Det som är problem är problem och det är vårt vuxna ansvar att lösa det. Så vi vuxna tar tag i eventuella problem, lyft luren på måndag om ni inte har dialogen igång. Hemma tar vi och fokuserar på det som blir bra. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull.

Lite tips inför skolstarten för föräldrar, lärare, ja, alla som har med barn och unga att göra. Eller alla som vill få andra att orka lyssna och förstå… Läs tidigare inlägg om hur effektiv kommunikation ofta bygger på ”less is more”.
(klicka på länken eller urklippet nedan)

Vi kommer med olika funktionsuppsättningar. Inkludering innebär att vi accepterar det. En  inkluderande undervisning höjer inlärningen och resultaten hos alla elever! Vill påminna om detta tidigare inlägg med massor av konkreta tips för en mer inkluderande undervisning! (klicka på länken eller urklippet nedan)

 

Och här är en bra och tydlig checklista för våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Diskussionen poppar upp hela tiden, om hur vi tidigt ska hitta eleverna i behov av särskilt stöd. Det är en fin tanke, men kanske en tankevurpa. Tidiga insatser.

Jättebra. Men varför inte ta det ett steg till. Ska vi utgå från att särskilt stöd behövs till så många? Vi borde diskutera varför vi tappar så många elever så tidigt.  Är det inte så att vi måste hitta en skola och en undervisning där inte så många behöver ”hittas”, behöver anpassningar och eventuellt särskilt stöd. En inkluderande undervisning, som inte behöver specialanpassas för särskilt många. Det gynnar helt enkelt alla i gruppen. En skola för alla. En “design for all”. Nödvändig för några, hjälper många, stör ingen…

Läs gärna tidigare inlägg med grundläggande tips för en inkluderande lärmiljö, vad vi kan göra i det lilla. (Klicka på länken eller urklippet nedan)

Det talas mycket om inkludering. Att alla ska med. I skolan talas det extra mycket om det eftersom det särskilda stödet, antalet åtgärdsprogram och elever som inte når eller befaras inte nå målen ökar. Och avhoppen och hemmasittarna verkar också öka i antal…

Då är det uppmuntrande att veta att vi själva kan göra skillnad. Alldeles oavsett vad kollegor och ledning ställer upp med. Givetvis enklare och bättre om eleven om skolan genomsyras överallt av ett inkluderande förhållningssätt (ni kan anlita mig för handledning!). Men man kan börja i det lilla. Denna veckan kommer ett antal konkreta tips för en inkluderande skola.

Funktionshinder skapar vi i samhället. Funktionsnedsatt är något vi tycker vissa är. Även om jag ju propagerar för att vi bara kommer med olika funktionsuppsättningar! Men det är det samhälle vi lever i som sätter gränserna för vem det är ”fel” på. Som behöver en diagnos, som förklaring och hjälp till anpassningar och förståelse (förhoppningsvis).

Vissa av oss, vuxna, ungdomar eller barn, får det lite svårt att fungera. En del anses genier och charmiga, andra underliga eller funktionsnedsatta. Autismspektrum-diagnoser och Neuropsykiatriska diagnoser är symtomdiagnoser, inte absoluta. Till en del beror ju symtom på det samhälle vi skapat. Inte individen. Se tidigare inlägg om Aspie-kriterierna , ett sätt att se det positiva i en Asperger-diagnos.

Vem eller vad är det fel på? Jag tänker att mycket definitivt ligger utanför barnet, ungdomen, eleven. Ta en elev med ADHD i Sverige i dag, det blir för ofta behandlad som stökig, jobbig och anses inte kunna klara skolan, för hon sitter inte still och gör det hon ska. Oavsett begåvningsnivå.

Hade samma tjej varit född för hundra år sen hade hon kanske varit en respekterad tjej. Hon hade säkerligen arbetat hårt i det praktiska på gården, kunnat hitta på kreativa lösningar då resurserna var knappa, kunna hantera djur och redskap, orkat vandra långt… Då hade det nog varit hennes syster, som dömts ut som drömmare, sitter bara där och läser och skriver dagbok, är inte till någon nytta…

Så vad vi ser som problem, vilka symtom vi hittar, beror även på tid, rum och kultur. Vad som var ett beteendeproblem 1930 kanske är normalt idag. Bordskicket i ett land kanske anses slafsigt i ett annat. Vad som är normalt skiljer sig stort mellan kulturer…

Låt oss hjälpa åt att minska behovet av diagnoser, vi kan ändra oss och låta fler fungera i vår vardag. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skul!

Det gäller att förbereda på bästa sätt hemma när vardagen förändras så brutalt från totalt ledig, halvledig med fritds till skola från tidig morgon till sen eftermiddag eller för de mindre fritids till sen efermiddag. Många fler omkring oss än familjen och vänner. Det blir mycket nu! Att börja skolan är en stor omställning för många av våra barn. Förhoppningsvis har vardagen fungerat bra och ni har hittat era rutiner och strukturer för att få sommaren att fungera. Men nu är det dags att förbereda skolstarten.

• Förbered – förhoppningsvis har ni fått bra och detaljerad information, visa och tala med ditt barn om den. Rita, fota använd mobilen, penna o papper, scheman, appar och kalendrar…
• Rätt och tillräcklig information – ring eller maila om ni behöver mer information från skolan eller vill ordna något du vet kan underlätta för ditt barn (sitta bredvid en viss kompis eller nära en dörr, få rita under tiden, ha med sig sin stressboll…)
• Ta hjälp av andra barn. Lättare att gå till skolan med en kompis? Vem skulle det vara? Ordna så de träffas innan skolstart, så blir det mer naturligt.
• Berätta i tid. Rita in i kalendern och tala om det. Förutsägbarhet, men utan att stressa med för mycket information. Svår avvägning. Repetera. Ta dig tid att svara då frågorna ställs.
• Fokusera på det du vet är svårt. Förändringar som nya lärare och klasskamrater? Att vara i stora samlingar? Att vara med många? Och berätta det som du vet underlättar för ditt barn.
  • Om t.ex. ditt barn oroar sig för mycket folk, berätta då var han ska möta sin mentor/lärare/assistent (stäm av innan med personen i fråga förstås), ta reda på var i stora aulan hans klass ska sitta, försök ordna så att han vet vem han ska sitta bredvid, kanske så att han kan lämna salen lätt, tala om tydligt hur länge det pågår och se till att ordna en reträttväg för honom. Vad ska han göra om det bara inte fungerar.
  • Om det är svårt med förflyttningar, ta kontakt, förklara och be skolan att någon är avsedd att stötta vid dessa. Att någon påminner en stund innan om att snart ska vi gå ur kyrkan, vi ska gå till vårt klassrum, vi går genom parken, det tar bara 15 minuter (ungefär som fem låtar), jag är med dig eller du ska gå med Stina… Eller att ditt barn/eleven och eventuell assistent och  går lite innan alla andra så de är på plats först och hinner kolla in klassrummet innan alla kommer?
• Visualisera – kan ni göra en lapp, ett schema, en bildsekvens som går att ta med, skulle det göra det enklare?
• Finns för ditt barn – blir ditt barn lugnare om du lovar att följa ditt barn till skolan? Ta dig då den tiden, eller mormor eller brorsan? Kom överens om att gå med ända fram och tills fröken kommer om barnet vill det eller vänd ett kvarter innan skolan om din unge föredrar det!

Men tänk också på att avsluta lovet på ett tryggt sätt för ditt barn.

• Fläng inte runt in i det sista.  Om ni har varit iväg. Kom hem i god tid. Hitta inte på en massa ”skoj”. Ditt barn behöver komma in i vardagen hemma.
• Rutiner och ritualer skapar trygghet – det kanske kan vara OK med lite för mycket tid i stallet, framför TV:n. över böckerna eller vid datorn. Det kanske är den igenkänningen och förutsägbarheten som ger energin och laddningen att klara den stora omställningen att börja skolan.
• Dygnsrytmen – försök att vrida tillbaka dygnsrytmen om den hamnat fel.
• Sol och rörelse – locka hen att röra på sig och att komma ut i sol och dagsljus varje dag. Men efter förmåga och ork. Belöna och motivera med något du vet är uppskattat och inte stressande, få baka bullar, du spelar TV-spel med henne/honom, glass, bad, favoritmat, tidning.
•  ”It takes two to tango”, så vi vuxna måste hålla huvudet kallt, se misslyckanden som ett led i att försöka och vårt humör i styr…

Tänk till och lycka till. Men framförallt, ta det lugnt och coolt. För din egen skull. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!