Inkludering är stort. Men det handlar ofta om detaljerna. Som vi lätt ser som struntsaker. Men ack så fel den inställningen kan vara!

En bra start på terminen kan vara helt avgörande. Och inkluderande. En del i att arbeta inkluderande är att gå ut med tydlig information i god tid till elever och föräldrar. Eller som förälder att be om tydlig information i god tid av skolan.

Inkludering är respekt för de frågor som ställs. Ge tydliga svar. Vårt svar och agerande kan avgöra om höstterminen startar tryggt eller i katastrof för vissa elever. Det är ett stort ansvar. Här är ett inlägg från förra augusti om inkludering i praktiken vid terminens början.

Lycka till och låt oss stötta varandra genom att i god tid gå ut med tydlig info, ställa de frågor vi behöver ställa och svara på de frågor som kommer. Det är det som är inkludering på riktigt. Sann inkludering. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Och jag vill påminna om detta inlägg fullt med tips för en inkluderande skolstart.
(Klicka på länken eller urklippet nedan)

Vill påminna er om detta inlägg om sovtider som är lika aktuellt inför varje skolstart!
(klicka på länken, bilderna eller urklippet nedan så kommer du till inlägget)

Inte för att det varit så aktivt här på bloggen, men nu i juli blir det helledigt och sommarlov även på Prestationsprinsen. Så hoppas jag komma tillbaka med full fart framåt augusti!

Det här handlar om ett fotbollsläger. Men det kan lika gärna gälla kollo, träningen, utflykten, klassens pic-nic… Det är inte alltid så lätt att vara många. Och förstå helheten. Prestationsprinsen inser att han gjort fel. Tränarna är sådär irriterade igen, de tittar på honom, suckar, pratar om honom, det hör han. Men de säger inget till honom…

Han blir orolig, ledsen. Han förstår att nu har han gjort fel igen. Men han förstår inte vad. Han sitter under trädet försöker tänka på vad som hänt. Nej, han vet inte. De avslutade ett pass, gick och bada, alla badade, de hade kul med de uppblåsbara leksakerna, han gillade flodhästen… Sen fick de fika. Och han gjorde fel, men vad. Fan, att det ska vara så svårt att vara på ett fotbollsläger en halvdag. Imorgon tänker han inte cykla hit…

Han slutade med passningsövningarna i tid, det visste han. För han ville verkligen inte sluta, men hans kompis Stefan sa åt honom att de måste sluta och utmanade honom om vem som skulle komma först till badet. Så de rusade iväg.

Det är inte roligt att känna de vuxnas missnöje. Nu kommer Sofia fram till honom, han gillar Sofia. Prestationsprinsen, säger hon, snällt, men han hör att hon är irriterad. Du måste tänka på andra också, du kan inte bara tänka på dig själv. Förstår du det?

Han blir ännu mer förvirrad. Vad menar hon nu. Han tänker på sig, han är ju sig. Han tänker på andra, hur ska man annars passa boll eller tävla till badet. Jo, han tänker på andra. Han förstår det. Så han svarar ja till Sofia. Men han är totalförvirrad och väldigt ledsen. Han känner sig otillräcklig, nu är de så där besvikna igen och han tycker inte om det. Han vill vara duktig och omtyckt. Frustrationen växer och han har lust att bara skrika, sparka sönder något, vråla ”vad är det ni tycker och säger, egentligen!!!”. Men istället kryper han in i sitt eget gömställe, sig själv. Han stänger av hörsel och syn. Sätter sig under ett träd och bryr sig inte om något. Han vägrar gå tillbaka till fotbollsplanen. Han bara sitter där, känner att de vuxna är besvikna och givetvis känner han sin egen otillräcklighet och det gör honom ledsen, tungt ledsen, så tung att han inte kan resa sig då de ska tillbaka till nästa träningspass. Han kan inte resa sig.

Men kom nu säger tränarna. Och suckar. Han ser hur de tittar på varandra. Han ser vad de tänker. Han ser ingen anledning att följa med. Han sitter envist kvar. Det gör inte saken bättre. Tills slut lämnar de honom och de börjar spela fotboll igen på planen. Han ser dem och känner sig utanför.

Efter ett tag kommer mamma gående. Jaha, de har väl ringt. Men han blir glad. Mamma brukar kunna förklara. Hon ler. Han försöker le tillbaka, men känner att det inte blir något leende. Älskade skitunge, säger hon och ger honom en kram. Han gillar när hon kramar honom. Vad har du ställt till med nu då? Jag vet inte, säger han och det är helt uppriktigt.

Mamma förklarar att han är lite för ivrig. Han hade tagit en boll och börjat övningarna, fast tränarna sagt att de inte fick ta en boll och börja förrän de förklarat hela övningen. Han och Stefan hade rusat till badet, tagit för sig de roligaste vattenleksakerna och börjat bada. Fast tränarna sagt att man måste vänta tills de är på plats, ifall något skulle hända. Sen var det ju bra om man turades om med vattenleksakerna också… Sen hade han tydligen gått före i kön till bullarna och tagit två på en gång. Fastän tränarna…

Det kommer en tår. Men den snörvlar han snabbt bort. Han svarar att han tyckte ju bara att det är så kul med fotboll, han längtade efter att bada och bullarna såg goda ut och han var hungrig, vad är det för fel med det? Inget, svarade mamma. Men det är det där med att förstå vad andra vill, behöver och blir glada av. Men det tar vi ikväll.

De talar om det på kvällen innan läggdags. Att det är svårt att förklara saker för 20 barn som lattjar med bollar, att det kan vara farligt att bada utan vuxna om det händer något och att de andra hade ställt sig i en kö för saft och en bulle i taget… Jo, då förstår han.

Drottningen tar också och slår en signal till Sofia. Sofia är fortfarande lite upprörd, kanske egentligen mer frågande, kring varför han struntar i vad tränarna säger och varför han tycker att han ska ha allt först och det som är bäst. Drottningen förklarar att så är det inte. Han tänker annorlunda. Han dissar inte er tränare och struntar i er, han vill bara spela boll. Nu! Han struntar inte i säkerheten, han vill bada. Nu! Han struntar inte i att de andra står i kö, han ser den inte, förstår den inte. Han ser bullarna. Han är sugen och hungrig. Nu!

Så det blir fel. På grund av prestationsprinsars brist på förmåga att förstå andra, deras situation och problem. Men, ett stort men, vi måste också förstå att vi har precis samma problem. Vi vuxna har en brist i förmågan att förstå barn som tänker annorlunda. Vi dömer dem efter hur vi tänker och vår förmåga att förstå andra, deras situation och problem. Inte efter deras förmåga. Det krävs mycket empati och inlevelseförmåga för att förstå barn och unga som tänker annorlunda. För våra älskade ungars skull!

Några tips inför midsommar och sommarens alla tillställningar för er som har vänner eller släktingar, som tänker annorlunda, med unika funktionsuppsättningar, kanske inom autismspektrum, NPF eller släng av dvs. lite oroliga, inte så extroverta, svårt med maten, väldigt impulsiva, som gillar att prata om sitt eller … Och det har vi alla, eller hur!

Många gillar att vara alla. Hela släkten, gänget, avdelningen, klassen … Men alla gillar inte att var många. Alla är inte så förtjusta i att äta med andra. En del får det tufft att sortera alla sinnesintryck som uppstår i större samlingar. En del av oss kan inte äta all mat, allergier, intoleranser, aspergers eller släng av… En del mår faktiskt fysiskt dåligt av att ha på sig finkläder. Många har ett behov av att få tydlig information i förväg för att kunna förbereda sig på bästa sätt.

Att tänka på inför sommarens alla trevligheter.

1. Som värdinna eller värd, arrangör helt enkelt, kan du underlätta genom att vara tydlig med:

Vad kommer att hända – förutsägbarhet är nödvändigt för att en del ska tacka ja, andra blir lugnare i sinnet när de kommer och det skadar inte någon. Det kan handla om att vara tydlig med tiden, vad som kommer att serveras, klädsel, hur många som kommer, var ni kommer att vara, kanske ha med några bilder eller vägbeskrivning.

Vad förväntas av gästerna – om du har planer på lekar, tipspromenader eller annat skoj som involverar gästerna så skriv det i inbjudan. Eller om du kommer att ha sånghäfte och sång.

Klädsel  – för de  som har svårt med annat än favoritkläderna är det jättebra med tydliga instruktioner om klädsel. Vet du att någon du tycker om har svårt med kläder som sitter åt, slips eller klänning, så fundera på hur viktig klädseln är…

Mat – det kanske inte är så vanligt att man skriver vad som kommer att serveras, men vi borde! Man kan ju tala om om det är buffé eller sittning. Om det blir långbord, små bord eller mingel. Tänk på att fråga i inbjudan om någon har allergier, intoleranser eller är vegetarian, kanske behöver anpassat av andra skäl som aspergers eller annan NPF eller släng av…  var öppen, tydlig och tillmötesgående om någon tar sig modet att höra av sig om sina problem kring ätandet. Det finns en anledning.

Vilka kommer – för en del kan det göra stor skillnad att veta vilka som kommer. Säger man att det bara är släkten eller tjejgänget och sen dimper någon granne eller brorsa upp, så kan det vara jättestort för en del. Bättre i så fall att bjuda in tjejgänget och lägga till att min nya granne kanske också tittar in. För det handlar om att kunna förbereda sig, att skapa förutsägbarhet.

2. Att tänka på som gäst eller förälder, respektive eller kompis till någon som inte är lika förtjust i stora tillställningar. Förbereda!

Vilka kommer – förbered på vilka som kommer. Är det nya människor ta reda på lite om dem. Kanske har ni träffat dem förut och kan tala om den gången, ni kanske till och med har foton. Eller det kanske finns på internet, facebook, instagram, linked in … Är det helt nya bekantskaper så kan värden eller värdinnan säkert berätta mera.

Vad ska vi äta – Meddela värden dina allergier eller matproblem. Ta med det som inte brukar finnas, till exempel glutenfritt bröd; godis eller bullar som inte har ägg eller spår av nötter. Eller be att lite av köttet eller kycklingen inte hamnar i grytan utan kan serveras separat om du inte kan äta röror och grytor.

Var ska vi vara – idag finns det så mycket på internet. Kartor, hus i storstäderna finns på bild, du kan till och med promenera digitalt på gatan. ska ni på lokal, restaurang eller liknande finns det garanterat information och bilder på nätet.

Hur länge – bestäm hur länge ni ska stanna med ett klockslag eller till exempel en timme efter att vi ätit upp. Har man svårt att hantera när man är många kan förutsägbarheten i hur länge man ska vara där, göra att man vågar gå dit eller klarar av det hela utan problem. Så har ni sagt kl 21.15 eller direkt efter vi har ätit, då är det så!

Klädsel – försök hitta några plagg som räknas som fina och är sköna. För tjejer finns det ganska mycket: bomullstajts, velourklänningar och fina skor utan klackar. Tänk på att det inte ska sitta åt, ha lappar som skaver, vara av rätt material (en del vill bara ha bomull, andra bara syntet…)… För killar finns det många mjuka, sköna svarta jeans eller chinos. På damavdelningen finns det ibland chinos liknande byxor med resår i midjan. Om storleken räcker till är de utmärkta även för killar och män! En skjorta kan vara rymlig, men kragen kanske är problem, man kan vara väldigt snygg i en T-shirt också. Men för många män och killar är det svårt när det krävs kavaj eller kostym.

Reträttplatser – bara vetskapen om att det finns en nödutgång, ett ställe att dra sig undan på kan förmå många att lyckas delta, ofta behöver den aldrig användas. Det kan vara att du lovar att komma och hämta när som helst om det blir för mycket, eller att det är OK att lämna när personen vill. Kanske se till att det finns en reträttplats, är man hemma hos sig är det ju enkelt, till exempel det egna rummet. Är man borta kanske det kan vara bilen, ett leksakstält eller bara dra sig undan med sin mobil eller musik en stund på något avskilt ställe…

Ta bilen – då kommer du/ni till en trygg miljö snabbt. Kan du köra själv kommer du snabbt hem och kan lämna tillställningen precis då du vill.

3. Lite av varje

För en del kan det vara bra att få ännu mer information. Så om du vet det, eller någon ringer dig för att få veta mer till exempel vilka andra som kommer eller vad du tänker servera, så berätta. Säg inte vi får se, jag har inte bestämt mig än. Utan i så fall jag vet inte än, men jag kan väl slå dig en signal sen. Om du ändrar något i sista stund, berätta då det så snart du bestämt dig. och speciellt till de som behöver det…

Du vet säkert vilka i din omgivning som kan behöva det här lite extra stödet. Ring föräldern till det barnet, ring den vännen, be din respektive ringa sin faster.

Det kan vara så mycket enklare att till exempel se till att det finns mat som alla gillar än att halva sällskapet ska irritera sig på att ungen eller kollegan inte äter maten… Jag lovar att den familjen, eller personen, kämpar med matvanorna efter förmåga och inte behöver tips från gästerna och dig på festen! Det kanske är på just fester problemen uppstår på grund av allt annat som personen ska tampas med då…. (och alla som lägger sig i)

Placera personer som behöver gå ifrån så att det stör minst, vid änden på ett bord, nära utgången, bredvid någon som respekterar och förstår.

Det handlar om att skapa trygghet för så många som möjligt genom struktur, förutsägbarhet, respekt för olikheter och tolerans. Självklart, men svårt!

För våra älskade ungars skull, ja allas, skull!

Nu räknar vi ned till midsommarafton på fredag. Sill ska läggas in eller inhandlas. Vi vuxna byter recept på bästa grillsåsen, eller grillsåserna. Drömmer om midsommar på landet, kanske i skärgården eller vid en sjö… Förhoppningsvis lever barnen lite mer i nuet. Njuter av sommarlov eller sommarjobbet och ser fram emot en tur till landet eller besök i parken för att fira midsommar. Eller sin alldeles egna föräldrafria midsommarfest! Beroende på ålder. De yngre kanske snarare siktar på lite studsmatta, bad, ridning, cykling och skate:ande…

Men, tänk nu på att vi alla är olika! En del älskar nya människor och nya rätter på midsommarbordet andra inte. En del gillar att resa och nya miljöer andra inte. Några vill dansa runt stången och springa med potatis på sked, andra tycker att det är fruktansvärt jobbigt! En del gillar att bada kallt (det är ju faktiskt midsommar), men andra gör inte det. En del av oss kan behöva mycket information och ställtid, samt lång återhämtningstid. Andra inte…

Så är det åt andra hållet. En del vill mycket. Mer än de förmår. De kanske inte riktigt hänger med i resonemanget eller förstår instruktionerna till leken eller rundar fel sten i midsommarleksstafetten! Hjälp till att skapa struktur och förutsägbarhet. En del tycker att deras egna intressen borde intressera alla andra lika mycket vid midsommarmiddagen. Ha tålamod. Försök att byta samtalsämne lite smidigt… Skratta inte åt andra som gör fel…  Då vågar de inte försöka nästa gång.

En del orkar och vill allt!

Så låt nu var och en, stor eller liten, få en fin midsommar efter sin förmåga. Man kan behöva gå ifrån och vila. Eller få springa iväg och rasa av sig energin. Vi är alla olika. Hjälp ditt barn eller fru till det när de andra tycker det är en trist attityd eller slött. Eller när morfar blir irriterad att inte barnbarnet eller svärsonen smakar på goda sillen… Tänk till innan du själv dömer. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Glad midsommar! För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Resor med oroliga, pirriga, prestationsprinsar, med eller utan autism, adhd, asperger eller annan neuropsykiatrisk diagnos, kräver att familjen tänker på struktur. Förutsägbarhet. Ställtid. Reträttplats. Nödutgång. Maten. Lagom med intryck…

Drottningen sitter vid köksbordet och bläddrar i tidningar och söker på nätet. Vad ska de hitta på på semestern. Det vore ju roligt med något mer än hemma o stöka, samt turen till Farmor o Farfar. Men vad är rimligt för Prestationsprinsen i år?

Grannarna ska bila i Europa. De har bokat färja och första två nätterna. Resten får bli som det blir. Ett äventyr för hela familjen! Ja, det skulle just vara något för Prestationsprinsen. Noll förutsägbarhet och struktur, ingen möjlighet till förberedelser. Nej, det skulle inte fungera…

Förra året hyrde en lägenhet i Spanien. Många trevliga grannar, pool på området. Samma rum hela semestern, lakan hemifrån, möjlighet att laga mat Prestationsprinsen gillar i det egna köket, han kunde vara ensam hemma och koka favoriträtten pasta med ost och skinka då de andra gick ut på byn och åt på restaurang. Med mobilerna på och inte längre bort än att de kunde komma tillbaka snabbt. Några dagar, när de bott in sig, åkte resten av familjen på utflykt, men det var lite pirrigt för alla. Och han var förstås med ut och gjorde grejer i närmiljön då det funkade, handlade, badade i poolen, gick en tur på byn, promenad längs stranden, bada i havet och gick hem till en jämnårig kille i området ett par gånger. Men han kunde alltid gå tillbaka till tryggheten då han behövde.

Ett år hyrde de en husbil och bilade i Frankrike. Också praktiskt. Trygghet och igenkänning i bilen. Dagsschemat lades upp liknande varje dag. Det fanns en struktur och förutsägbarhet mitt i allt det nya. Och Prestationsprinsen kunde vara med på sightseeing när han orkade.

En gång ställde han upp på en storstadsresa, hur det gick till vet Drottningen egentligen inte. Men då åt de middag, varje kväll Prestationsprinsen ville, på samma restaturang och han åt helst biff med pommes frites. Igenkänning och inga konstiga blandningar. Han behövde inte vara med på allt. De gick hem med honom ibland, han klarade sig fint på hotellrummet. De hade med mobilen eller paddan på dagarna, då kunde Prestationsprinsen om inte annat hitta en mental nödutgång eller reträttpost.

Men vad ska de göra i år? Kanalbåt i Holland eller England? Hyra båt och ge sig ut i skärgården? Hyra en stuga? Ett hus i Provence? En kryssning? Och det går att åka på en tur om orterna och hotellen är bestämda i förväg. Då kan man skapa förutsägbarhet.

Drottningen och hennes man förbereder Prestationsprinsen inför resor med ett tydligt schema, ritar upp det (digitalt eller för hand) på papper för att kunna ha med och sätta upp på väggen, visar webbplatserna för orterna, sevärdheterna och hotellen de ska besöka, skriva ut bilder, lägga in schemat i hans mobil med bilder och påminnelser, berätta för t.ex. mormor och morfar om resan så de kan berätta för honom om när de var där för 40 år sedan, han kan reagera och fråga om någon talar om dit de ska, se på TV om landet eller platsen, kanske finns en bra film… Han får helt enkelt förbereda sig, så det nya inte är så nytt och skrämmande.

Det finns mycket man kan göra för att göra det till synes omöjliga möjligt med noga förberedelse, öppet sinne för att öppna nödutgångar och reträttposter och inte bli besviken. De vill vara med, men orkar helt enkelt inte med alla intryck, de behöver sortera i upplevelserna och vila. Ibland tar förberedelserna så mycket kraft att den inte räcker till själva aktiviteten! Planera för vila, ställtid, reträttplatser, så ökar möjligheten för en lyckad semester. För hela familjen! För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Sommarlov! Det är lätt att halka ur rutinerna då det är lov. De yngre barnen har kanske fritids eller går kvar på dagis, men allt skakas om. Det blir någon extra dag ledigt. De ljusa kvällarna håller alla uppe.. Lite inspiration för att hitta struktur i ledigheten: Drottningen har upptäckt att rutiner är ett bra sätt att få in struktur och förutsägbarhet. Och det gäller att hålla kvar vi dem även på lovet. Då vet Prestationsprinsen vad som ska hända så strukturen och förutsägbarheten kommer gratis. Dessutom blir rutinen en vana så det blir inte så mycket tjafs om det är något mindre skoj, som att duscha eller plocka i ordning på rummet. Det är extra viktigt så här på sommarlov och semester. Att hitta vanor som får vardagen att fungera på ett bra eller någorlunda eller mindre katastrofalt sätt… När mycket är nytt och annorlunda, kanske resor eller besök, så kan man hitta små trygga vanor i det ovana.

• Prestationsprinsen sitter alltid på samma plats vid matbordet, i TV-soffan och i bilen. På restaurangen kan man försöka sitta som hemma. Det fungerar av bara farten och inget tjafs.
• Samma ritual varje kväll, dvs gå upp till badrummet, gå på toa, borsta tänder, ta på pyjamas, läsa lite… Men det kanske sker en timme senare? Finns vanan så räcker det för Drottningen att få Prestationsprinsen uppför trappan, sen går läggningen på rutin. I bästa fall …
• Frukosten kan väl få vara samma sak varje dag, så äter många av oss. Kanske ta med ”rätt” frukostmat då man bor hos andra. Så dagen inte börjar med blodsockerfall!
• Lunch! Glöm inte att äta lunch. Det funkar inte att äta en sen frukost och se tro att ungar och ungdomar ska stå sig till en skön och kanske sen grillmiddag. även om frukosten blev sen, fyller den bara på brända kalorier. Det behövs nya till dagens utmaningar.
• Prestationsprinsen gillar inte att duscha, men man behöver inte duscha varje dag! Drottningen har bestämt att det ska duschas på onsdag kväll och lördag morgon. På landet kanske det räcker att tvätta sig i samband med bad i hav eller sjö, kanske inte på allmänna badplatsen… men många har eller kan hitta sin egen vik!
• Tisdag är den datafria dagen (då läser Drottningen högt, de ser på film, lagar mat eller ritar tillsammans). Prestationsprinsens familj har helt skärmfritt på landet. Inte ens TV. Så har det alltid varit så det fungerar utmärkt, andra vanor som fiska, lyssna på poddar och radio(!), läsa och faktiskt tala med varandra får större plats.
• Även en bestämd dag för att sortera tvätten, bädda sängen, städa rummet, hjälpa till att duka och motionera. Var sak på sin dag.
• Onsdagsfrukost är alltid pannkakor, då vet Prestationsprinsen att halva veckan gått.
• Bullfika med samma saft och dukning varje gång det kommer gäster, förutsägbarhet i det okända.
• Fredagsmiddagen föregås alltid av en liten drink, ett glas läsk och en liten skål snacks var till Prestationsprinsen och hans syskon (då blir det inget kiv) och tydligt att helgen börjat!
• De gör samma roliga saker varje söndag. Det är en jobbig dag som innebär att i morgon börjar vardagen. Även om man är ledig, så kanske inte mamma och pappa är det. Så då är det skönt att tydligt veta att det är söndag! Prestationsprinsen älskar kött, på söndagar äter de alltid kött och potatis, sen kan det vara en stek, en bit fläskfilé eller lammkotletter, men alltid något som Prestationsprinsen tycker om (positiv energi som behövs till vardagens måndagar).  Förut brukade de se på film tillsammans efter söndagsduschen, men det blev bara tjafs och tjat. Så nu låter Drottningen helt enkelt Prestationsprinsen frossa i dataspel.Om ditt barn inte har lov än så är Drottningens absoluta råd till föräldrar till barn med söndagsångest är att skippa det här klassiska med familjeutflykt eller släktmiddag, plocka i ordning sitt rum, lägga in tvätt och bad eller dusch på söndagar om ditt barn tycker det är jobbigt. Det där är vuxentänk, att få ordning inför veckan… För ungarna är det nog jobbigt att förbereda sig mentalt för måndagen. Om om de inte ska till fritids, kanske de ska iväg på dagläger eller längre läger. Eller åka till mormor o morfar. Eller så ska mamma och/eller pappa gå och jobba.

Tänk efter… går inte detta igen i våra svenska traditioner och dina egna rutiner? Tjugondagknut för att avsluta julen, valborg för att möta våren, skolavslutning för att markera sommarlovets början osv. Och hur gör du själv? Speciell dag avsatt för träningen? För städningen? Fredagsfika med avdelningen? Vin på lördagar? Pizza eller annan färdigmat på söndagar? Rutiner och struktur underlättar för många och stör väldigt få! För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Om du vill göra något riktigt bra och inte har massor av pengar att skänka bort, då ska du lära dig att hitta till Insamlingsstiftelsen Polstjärna! En genialiska idé där det blir så tydligt att även små summor kan göra stor skillnad. Precis som små förändringar i vårt vuxna beteende kan göra stora förändringar för våra ungdomar.

Just nu pågår till exempel en insamling till sommarkollo4me som drivs av min käre vän och kollega vad gäller Hemmasittardagen, Matthias Rowe. Klicka på bilden nedan så kommer du till Polstjärnas insamling för kollot. Små och stora summor välkomnas.
För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Så, då var ännu en långhelg över. För många i alla fall, många var lediga i fredags. Söndagsångest om vardagen och med den vardagens bekymmer och krav kanske smög sig på. Andra är lättade över att den otympliga, ospecificerade, ogreppbara fria tiden äntligen är över! En del kom iväg idag med glädje, en del lite oroliga, men andra blev hemma. Igen…

Vi är alla olika och de flesta som oroar sig för morgondagen kommer över det och kommer igång så fort klockan ringer imorgon. Men några kommer att tveka. De vill, men något gör att de inte vet om de orkar, förmår, vågar, tycker det är värt det… Då kan vi vara skillnaden!

Vi kan göra skillnad genom att skicka iväg ett sms ikväll eller imorgon. Vi kan göra det i egenskap av kompis, morbror, tränare, lärare, rektor, förälder som inte är med sitt barn ikväll, ja vem som helst som bryr sig om tvivlarna. För att sms:et ska upplevas som trovärdigt och ärligt, måste det bygga på en relation av tillit, att barnet eller ungdomen vet att vi verkligen bryr oss. Så vi ska se till att bygga sådana relationer, speciellt till de med lite vacklande skolnärvaro eller andra skolproblem.

Det är ett exempel på ”liten insats stor skillnad”! Ett litet meddelande som tar mindre än en minut kan:

• förebygga hemmasittande och skolvägran,
• det kan göra att en orolig liten själ vet att någon bryr sig,
• det kan göra att en mobbad vågar gå till skolan, det finns ju tydligen en vuxen som ser mig,
• det kan göra en energirik, spontan och initiativrik unge tryggare, bakom allt skäll och alla tillsägelser så finns tydligen ett genuint och varmt engagemang

Sms kan förstås bytas mot meddelande på facebook, kik, skype eller var du nu hittar din tvivlare. Och andra får bara ångest av att vi ”trycker på”. Så vi måste tala med dem och höra vad de gillar och inte, vad som stjälper och vad som hjälper. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull.