Begåvade barn, ja begåvade helt enkelt, blir alldeles för ofta tagna för besvärliga istället för begåvade. De kan till och med vara särbegåvade. För vi har svårt för att hantera alla som faller utanför vår norm. Vår egen och vår samtids. Det beror på faktiska förhållanden, men ännu mer på vår egen inställning. Om vi vill förändra världen är det enklast att börja med sin egen inställning!

Så tänk till och läs på, här är en jättebra norsk blogg kring begåvade barn. Just nu inte så nyuppdaterad, men det finns massor av bra inlägg och länkar till andra bloggar och webbplatser. Kom ihåg att begåvade heter evnerike på norska. Läs! För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Att bli arg, aldrig rätt, men kanske nyttigt. Vi talar mycket om LAB, låg affektivt bemötande. Med lugn bör man bemöta barn, ungdomar och alla andra som hamnar i affekt om vi vill lyckas hejda förloppet. Lugn skapar lugn. Men ibland blir vi arga och brusar upp fast vi vet att vi inte borde. Vi låter ilskan med all tydlighet drabba våra barn och ungdomar, eller andras, fast vi vet att vi inte borde. Eller skulle. Det var bara droppen. Orsaken till ilskan kom från annat håll. Förmodligen många håll.

När detta händer får vi helt enkelt försöka vara stora nog att att be om ursäkt efteråt, när det blev fel. Förklarar vilka andra saker som orsakade att bägaren rann över.

Ibland är det en situation som faktiskt många andra också skulle ha blivit arga på vår älskade unge. Det är väl aldrig rätt att bli arg och tappa kontrollen, men många kommer att bli arga på våra barn genom åren. Då kan man som förälder försöka tänka att det är lite nyttigt att jag som älskar dem blev så där arg. Så många kommer att bli arga på dem som de inte har ett grundförtroendet till och en villkorslös kärlek i botten.

Att blir arg, aldrig rätt, men kanske nyttigt

Vi kan tänka att de liksom får öva sig på att någon blir arg på dem, för de måste ju lära sig hantera det också. Och fördelen med att vi som föräldrar blir arga är ju att vi kan diskutera med våra barn om det efteråt. Vi kan försöka förklara varför de triggade vår ilska. Vi kan lära ungarna andra strategier än den de valde då vi blev så här irriterade. Vi kan diskutera hur de själva kände och upplevde att vi blev arga, tala om att så känner nog också dina vänner då du blir arg på dem… Hur skulle jag gjort annorlunda tycker du? Hur kan du göra annorlunda?

Att bli arg, aldrig rätt, men kanske nyttigt? I alla fall att bli lite lagom, respektfullt, arg på våra barn ibland. För övningens skull. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Fantastiskt blogginlägg av Autistic Chick. Rakt i hjärtat. Så tydligt. Så sorgligt. Om en övermäktig situation på gympan. Vuxna ser ovilja, försök att smita, bråk, slag, motstånd. Men det handlar bara om en totalt övermäktig situation för ett barn… som de vuxna förmodligen kunnat förebygga…

En klasskamrat som förstår.

Läs (klicka på bilden), bli berörd och låt oss försöka uppträda ännu mer förstående nästa gång vi ser eller upplever något liknande. För våra älskade ungar skull, ja, för allas skull!

Häromdagen skriv jag ett inlägg om att vi måste acceptera att vissa saker aldrig kommer att fungera. Men att vissa saker som fungerar ibland, beror till stor del på oss. Vårt bemötande och omgivningen. Den kampen kring acceptans sliter föräldrar till barn med unika funktionsuppsättningar med varje dag…

Drottningen är förtvivlad. Prestationsprinsen har en jobbig period. Det har gått så bra en lång tid. Han har varit i skolan, har kommit i säng i tid, hållit datatider, kommit till maten, har varit positiv och ”fungerat”.

Det började med ett par hemmadagar i två veckor och förra veckan kom han inte alls iväg. Han vill, det syns i hela kroppen, men han förmår inte. Det tar stopp. Men det är ju precis då han stigit upp, då kan väl inte orken vara slut?

Hemmasittare igen….? Nej! Vill inte, orkar inte – men det lurar alltid bakom hörnet. Tänk positivt. Bygg på det som är bra. Hon irrar i sina tankar. Varför går det ibland och ibland inte. Läkaren säger att det är så här. Bra och dåliga dagar. Bra och dåliga perioder. Det är bara att acceptera. Men hur når man acceptans i de här situationerna? Hur vet jag att jag gjort allt jag kan och bör för att få honom att komma ur sin dåliga dag eller period, funderar Drottningen. Hur vet jag när det handlar om att acceptera läget?

Prestationsprinsens liv innebär att det i perioder är svårt att gå upp, att äta, att duscha, att gå till skolan, att vara med på familjens aktiviteter, att gå och lägga sig. Allt är en kamp. Ibland är det bara en eller två grejer som hänger upp sig. Inte gå till skolan, men resten fungerar. Inte tvätta håret, men resten fungerar. Och ibland är det flera saker som inte fungerar. Eller ibland det mesta…

Men där emellan är han ganska normal, hänger med familjen, fungerar, kan vara med på det mesta, om än anpassat. Ja, han kanske inte behöver åka skidor varje dag på skidsemestern, åker de på museum kan han få sätta sig och spela på mobilen när han inte orkar mer, han behöver kanske inte äta den exotiska grytan när de är hos mormor, är de på resa kan han få ta en heldag på hotellrummet och återhämta sig, han har ett anpassat skolschema…. Dvs otroligt mycket struktur och förutsägbarhet. Ställtid och förberedelser. Återhämtningstid. Det uppstår situationer även i fungerande perioder, men då löser de det genom att anpassa eller avbryta.

Nu är det inte så. Prestationsprinsen vill inte? Kan inte? Förmår inte? gå till skolan. Han förmår faktiskt inte mycket alls just nu.

Det är förstås frustrerande. Irriterande. Uttröttande. Jättetungt för Drottningen och hennes man. Och syskonen. Spänt. De vill att Prestationsprinsen ska må bra och vara i en bra period jämt. Igen. De tycker lite olika om vad bara ska accepteras och vad som måste arbetas med. Vem har rätt? De söker efter vad det är de ska acceptera och därmed slippa frustrationen. Att inte alltid känna att om de bara gör det eller inte det, om bara skolan, om bara Prestationsprinsen, om de istället….. kunde finna acceptans. För sin älskade unges skull… Och om vi alla kunde stötta istället för att ifrågasätta dem. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Jag gissar att det finns många som har lite mindre bra dagar så här i början av terminen. Extra morgontrötta. Extra kravkänsliga. Extra det mesta helt enkelt…

Prestationsprinsen hade en bra dag igår. Han hade sovit gott och mamma var inte sådär stressig när hon väckte honom. Hon tog sig tid. Sa till honom många gånger snällt så han hann vakna och förbereda sig. Hon var inte arg eller lät arg en enda gång! När han vaknat till, kom de överens om vilken tid då han skulle upp. Och då gick han upp.  Pappa hade köpt hem Prestationsprinsens favoritbröd och medvurst, som han äääälskar. Solen sken, det är bra. Då kan man ha sina Converse utan att mamma säger att de blir blöta och smutsiga.  Han mådde gott i hela kroppen.

I skolan gick det toppen. Han brukar inte vara med på gymnastiken. Han gillar inte att byta om, inte att duscha, inte att det är smutsigt och faktiskt ganska rörigt. Inte direkt strukturerat och förutsägbart, jo, när de spelar bollspel och leker lekar. Då finns det regler.  Regler är skönt. Hur som helst skulle de spela basket, det gillar Prestationsprinsen. Så han ville vara med, men inte byta om. Hans lärare vet att det är svårt, så han sa att Prestationsprinsen inte behövde byta om. Han kunde duscha och byta kläder hemma sen. Så satt läraren Prestationsprinsen längst fram vid samlingen så han inte såg alla andra som putta på varandra, pilla med grejer och viskade. Prestationsprinsen såg och hörde bara läraren gå igenom lektionen. Underbart – anpassningar, struktur och förutsägbarhet.

Så spelade de. Efteråt fick Prestationsprinsen beröm. Av gymnastikläraren, av andra lärare, av mamma och pappa. Då kände han sig duktig. Det enda som var jobbigt var att när han kom hem skulle han ju duscha. Men mamma röjde lite bland gamla schampooflaskor så att bara hans grejer var framme och lade fram ren handduk och rena kläder i badrummet. Då slipper han gå ut och bli kall på väg till sitt rum. Med rätt stöd klarar han även det han inte alltid klarar. Anpassningar, struktur och förutsägbarhet.

Nästa dag är en skitdag. Han är jättetrött. Mamma har lite bråttom och väcker honom inte lika många gånger som vanligt. Dessutom är hon otålig då hon kommer in och väcker, för lillebror ska ha matsäck och hon måste skriva ut något hon ska ha med till jobbet. Han vill inte gå upp. Till slut går han upp. T-shirten han fick ren igår skaver lite i nacken. Äckligt. Och storebror har ätit upp all medvurst. Han blir så arg, han vill bara skicka smöret i väggen. Djävla skitdag. Djävla morsa som inte har tid. Djävla lillebror som ska ha matsäck och djävla storebror som äter upp allt!

Givetvis blir dagen därefter. De har gymnastik idag också. Han går inte ens dit. Då kommer en ny fröken i korridoren och frågar varför han sitter där, vilken klass han går i, följ med mig ska vi kolla vad du ska ha. Här kan du inte sitta och skolka. Fan heller säger, Prestationsprinsen. Så säger man väl inte, säger fröken. Jo, för det är en skitdag och jag pallar inte skitdagar. Det bara är så. Idag kan jag inte vara med på gympan!!! Det är inget man väljer säger fröken. Nej precis, svarar Prestationsprinsen. Därför funkar inget idag! Nu följer du med här, insisterar hon. Prestationsprinsen svär en harang, puttar undan fröken och springer från skolan…

Vi har alla våra bra och dåliga dagar. Vi har alla saker vi klarar galant och mycket vi klarar med rätt hjälp eller anpassningar. Och det är ganska konstant för oss neurotypiska, så kallade normala eller normalstörda. För våra älskade barn med autismspektrumtillstånd eller andra unika funktionsuppsättningar är det helt annorlunda.

De klarar en del saker varje dag och lite mer med stöd och anpassningar. En del saker fungerar helt enkelt aldrig, kanske stora folksamlingar, spontana utflykter, exotiska grytor… annat kanske går med rätt hjälp eller anpassningar t.ex. komma upp på morgonen, koncentrera sig på mattelektionen, vara med på släktmiddag. Eller om det är en bra dag. Men det finns dåliga dagar. Då måste vi andra anpassa oss, dvs. lärare, föräldrar, mostrar, grannar, medresenärer… Inte barnet eller ungdomen.

Tänk på det nästa gång du ser en hopplös, ”ouppfostrad” unge. Han kanske är livrädd och situationen honom övermäktig med trängsel på bussen, han får inte ur sig frustrationen på annat sätt än att slå på mamma. Eller när systersonen springer från släktmiddagen. Han kanske är panikslagen av mormors ”goda” kycklinggryta med kinesiska bönor, tre snacksaliga mostrar och lite skön musik i bakgrunden. Det växer i munnen och öronen gör ont av allt prat, nästan skrik, han kanske bara vill börja gråta men springer istället. Säg då inte till syrran att hon måste få lite pli på grabben… utan flytta kanske ut i köket med Prestationsprinsen och ha en egen liten hörna där ni äter mackor med medvurst i underbar tystnad… För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

De flesta av oss har då och då känt att tillvaron är oss övermäktig. För en del är det ovanligt, eller händer under en period i livet. Men för andra, speciellt om man är lite extra fantastisk, lite extraordinär och har en unik funktionsuppsättning så drabbar det en regelbundet. På grund av funktionsuppsättningen, men kanske mest på grund av oss andra…

Därför måste vi förstå att en del saker och situationer är helt OK att den här personen i vår närhet aldrig kommer att klara av eller kunna hantera. Vi i omgivningen är bara naiva om vi tror att de ska göra det och uppföra sig som oss med mer ordinär funktionsuppsättning.

Medan en del saker är OK att bara klara ibland. Det går inte alltid. Men en bra dag, under rätt förutsättningar, bland rätt människor. Vissa dagar funkar samma sak inte alls. Men andra fungerar det. Eller skulle kunna. Om vi andra mer genomsnittliga förstår och accepterar att det väldigt mycket hänger på oss.
För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Susan Boyle som tog världen med storm 2009 i Britain’s got talent. En ”tant” på 47 år, inte supersnygg, en aning rund, samt ett kroppsspråk, språk och frispråkighet som gör att många av oss rynkar på näsa och tänker vad är detta.
Men vilken överraskning. En strålande fantastisk sångröst!
http://youtu.be/8OcQ9A-5noM

Eller ett annat fantastiskt exempel från Britain’s got talent. Jonathan är stor och tjock och har dåligt självförtroende. Han har hittat en sångpartner som stöttar honom, ställer upp för honom och inte minst stödjer honom. Ser hur han fångar hennes blick, hon nickar och skickar all värme i världen då han nästa börjar lite för tidigt. Se hur hans händer darrar då han sjunger. Han säger att han antagligen inte skulle stått där på scenen utan Charlotte.

Det här gäller oss alla varje dag. Och givetvis inte bara sång och musik. Så vem viftade vi bort, nonchalerade eller skrattade vi åt idag. Eller rynkade på näsan åt som publiken åt Susan. Och hur kunde vi kanske istället varit den personens Charlotte?
För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Vi måste sprida förståelse och kunskap om att med varje unik funktionsuppsättning, kanske en neuropsykiatrisk diagnos, kommer så mycket bra. Det finns en annan sida av alla ”brister” vi ser och påtalar.

Många på autismspektrumet behöver struktur, förutsägbarhet, ställtid, reträttplatser osv. Men för för de flesta räcker inte det. De måste också få erkännande och utlopp för just sina fantastiska, extraordinära funktioner. Och vi måste ibland hjälpa till att hitta dessa. Ibland framstår de tydligt som en sångröst, fantastisk logisk förmåga, unik smak- och doftförmåga, … Men ibland finns de bara där inne och skapar en så otrolig frustration eftersom de känner sina förmågor, men inte kan använda dem!

• Att ha uppmärksamhetsproblem är förstås också att lägga märke till mycket, helheter, detaljer, samspel, sammanhang som vi andra missar. En talang i många sammanhang…
• Att gråta, skratta, ge upp, då vi andra biter ihop av sociala skäl, är egentligen inget annat än brutal ärlighet mot sig själv och sina känslor.
• Att så intensivt uppleva känslor, att ha så mycket empati att det går rakt in i hjärtat och man upplever samma känsla (pga så kallad spegling, vilket försvinner då vi växer upp för de flesta) kan ge ohanterlig smärta men också förståelse för mycket som går oss andra förbi.
• Att vara högsensitiv och känna smaker som ingen annan, kan uppfattas som pjåskigt. Speciellt när man tycker mat smakar illa. Men kan göra en till mästerkock eller vinkännare…

Men det kan också vara egenskaper som inte alls har en baksida. Baksidan är bara att funktionsuppsättningar som till exempel Asperger, orsakar ohanterliga svårigheter i ”vårt” samhälle. Så mycket svårigheter att man inte kan gå till skolan eller universitetet trots att man är en matematisk begåvning utan like. Förstå att det skapar frustration! Eller om man har absolut gehör, älskar att spela piano men inte kan uppträda inför folk. Lagar helt fantastisk mat, men inte vågar bjuda någon eller kanske inte ens bjuda hem någon…

Vi måste hjälpa de som hittat sina fantastiska förmågor att våga använda dem. För då växer de. Och hjälpa andra att våga hitta de extraordinära delarna av sin funktionsuppsättning.
För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Prestationsprinsen är orolig inför en, tja vi kan säga utflykt. Skulle kunna varit vad som helst som är lite annorlunda idrottsdag, teaterbesök, temavecka, ommöblering i klassrummet, prov… Men nu är det en utflykt.

Han vill inte gå till skolan. Han är superorolig. Nervös. Pirrig… Han vill inte alls. Drottningen suckar. Hans mentorn använder för mycket ord. Hon har fattat att visualisera, men det blir lätt 12 sidor. Om man talar om saker som borde förändras vill hon gärna göra allt nästa vecka. Struktur, förutsägbarhet, lugn, tydlighet har många innebörder… Att gå varligt fram med måttlig information är två.

Drottningen ringer mentor Katrin. För dialog är mentorn bra på. De har tät dialog, ofta via mail, sms och telefon. Drottningen förklarar situationen. Prestationsprinsen vill inte gå. Han är orolig för han vet inte med vem och vilka han ska åka med i bilen dit, han vet inte om de ska äta mat på stan, han vet inte hur lång tid det ska ta osv. Katrin tar det på allvar. Men svarar; det är lugnt. Jag är med hela tiden. Jag har förklarat allt det där. Hälsa honom att han kan vara lugnt.

Där och då får Drottningen en insikt. Det är en väsentlig skillnad på att verkligen få ett barn att känna sig lugn och trygg, till skillnad från att anse att man gett den information som borde få barnet lugnt och tryggt!

Det är också en väsentlig skillnad på att man själv känner sig lugn och trygg med de anpassningar som gjorts, och att barnet verkligen är lugnt och tryggt och därmed kommer att klara av utflykten i det här fallet.

Känner sig inte barnet helt lugn och trygg med det som ska ske har du inte lyckats. Trots att du är lugn och trygg med allt du förhoppningsvis gjort för att anpassa och informera… Vi måste förstå den skillnaden. Jobba på att minska den.
För våra älskade ungars skull, ja för allas skull!

Funktionsuppsättning är ett ord jag kämpar för att fler ska använda, och jag ser att en del börjar använda det. 2014 ska vi bli fler och långsiktigt borde annorlunda eller olika funktionsuppsättning etableras som det självklara nyordet för funktionsnedsättning. Så här skrev jag en av de första gångerna jag använde ordet på bloggen:

Vi kommer med olika funktionsuppsättningar. Det är lite befriande att tänka så. Vi kommer med olika uppsättningar funktioner, dvs. funktionsuppsättningar, en del stärker oss och en del kanske stjälper. Mycket beror på kombinationen av uppsättningar och inte minst miljön! För det som kallas funktionshinder, det är hinder i miljön: lärare utan kompetens om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, för höga trösklar, dålig kontrast mellan text och bakgrund, för mycket folk, för mycket skriftligt, för dåligt förklarat…

Vi som lever med, arbetar med och på olika sätt har förmånen att uppleva dessa olika och annorlunda funktionsuppsättningar lär oss så mycket varje dag av våra elever, barn, medarbetare, släktingar, grannbarn… Vi lär oss se världen på ett annat sätt. Deras sätt. Och det är så långt från något nedsättande man kan komma…

Några kommentarer från då jag använt uttrycket annorlunda funktionsuppsättning eller olika funktionsuppsättning i sociala medier

På storify av Mikael Hoffman, NEPI – En bättre nyårshälsning än Shachar och DN:s ledarredaktion bestod Prestationsprinsen oss med. Tack Prestationsprinsen för årets nyord – ”annorlunda funktionsuppsättning”! Det finns hopp. Alla som läst så här långt – använd det och tipsa Språkrådet om nyordet så vi får det i topp på nästa års lista.

Stig-Arne, en läsare på bloggen – Begreppet olika funktionsuppsättningar ska jag träna mig att säga. Det är så lätt att tungan slinter och de vanligaste orden kommer och gör att annorlundaskapet beskrivs med problembegrepp. Gör aldrig funktionsskillnader till funktionsnedsättningar!…och sortera inte människor utifrån vad de inte kan. Bra sammanfattat om den komplicerade diagnostikfrågan.

Metra, en läsare på bloggen – … Men ett steg i rätt riktning är en sådan enkel sak som att säga funktionsuppsättning istället för nedsättning vilket kan lyfta allt en bit upp ur den eviga vandringen i ett problemträsk där man dessutom anklagas för att man curlar för att man försöker ta sig fram och inte låta sina barn sjunka längre ner i gyttjan.

Åsa på twitter – Helt rätt! Varför står inte det med i Lgr11 i det sammanhanget under 2.6 Skolan o Omvärlden? FunktionsUPPsättning! Bra där!

TheKatGyl på twitter – Numera tittar jag förbryllat på ”folket” och säger: ”kanske du menar funktionsuppsättning”? …

Karin, en följare på facebook – Gillar uttrycket funktionsuppsättning och har börjat använda det själv. Alla förstår vad jag menar och det låter långt mer positivt!

Bloggen Textomedia – Funktionsuppsättningar. Ni fattar va? Inte nog med att uttrycket tydliggör att alla har en uppsättning funktioner, där uppsättningen ju kan se ut lite hur som helst, utan det är en ordlek också! Vem vill inte hellre ha en uppsättning än en nedsättning? Ja, jag dånar faktiskt lite av imp.

Bloggen Tankeraketen – … hoppas att detta inte är en vedertagen inställning till oss med olika funktionshinder, eller funktionsuppsättningar som ”Prestationsprinsen” skriver på sin blogg. Det låter mycket bättre, för de har vi alla, olika funktionsuppsättningar 

Bloggen Tinas kraft och inspirationskälla– Hittade in på en annan hemsida, nämligen Prestationsprinsens och jag blev jätteglad när jag läste uttrycket funktionsuppsättningar 🙂

Ja, det finns all anledning att hjälp mig sprida uttrycket funktionsuppsättning genom att använda det istället för funktionsnedsättning under 2014. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!