Dammar av detta inlägg som är ett år gammalt, men ständigt aktuellt.

Jag fascinerades och är uppfylld av tankar tack vare en fantastisk specialpedagog jag hade förmånen att få träffa häromdagen. Hon stödjer med många skolor och ser hur fantastiskt, eller kanske fruktansvärt, olika attityden till behovet av särskilt stöd är. Vi pratade om massor, men lite om värdegrund tar jag idag.

Vi diskuterade hur grundläggande en juste och inkluderande värdegrund är. Låter elementärt, men så är det (tydligen) inte. Om vi börjar med vikten av att uppträda schysst och med respekt. Alltför ofta har vi livskunskaps lektioner och annat värdegrundsarbetet där vi talar om respekt, tolerans, förståelse, anti-våld på just lektionerna. Samma lärare som just höll lektionen om detta, kan en timme senare irriterat och skällande, handgripligen lyfta ut en sjuåring ur klassrummet på grund av hans beteende…. Vad hade vi gjort med en elev på gården som irriterat, skällande och handgripligen lyft en kamrat ur leken för att den störde?

Ett respektfullt sätt är låg affektivt bemötande. Låg-affektivt bemötande ger ofta oerhört snabbt resultat med elever som hamnar i affekt. Lyft inte ut eleven, ta inte i henne, bli inte arg, höj inte rösten… backa – det lugnar. Men handgripligheter, hög röst, utskällning driver bara på situationen. Dina känslor speglas i eleven. Negativ spiral! Visst, man får inte bete sig hur som helst i ett klassrum. Men elever som beter sig så att vi upplever att de måste ut(!), har givetvis ett olöst problem som vi måste lösa. Men kanske inte där och då. utan i lugn och ro och framförallt i förtroende och samarbete… på ett schysst och respektfullt sätt.

Jag har sett det själv för många gånger, det bekräftades i vårt samtal och vi har läst rapporter och artiklar om att för många skolor ser problembeteende, ja ibland bara en funktionsnedsättning eller släng av, som uppförandeproblem och det enklaste sättet att lösa det hela är att bli av med eleven. Studion, liten grupp, särskola(!). Bort, bort, bort. Vad sänder det för signaler till barnet eller ungdomen? Vad sänder det för signaler till klasskamraterna? Vad händer med ett barn som lär sig att jag är (inte har) ett problem och jag hör inte hemma bland andra!? Eller en ungdom som tidigare fått vara med, men nu ska exkluderas ur sitt sammanhang. Vad får de för förtroende för oss vuxna när vi inte kan hantera och lösa våra elevernas problem, eller inte vill… Utan sorterar bort dem. Vad är det för värdegrund?

Är eleven dessutom redan exkluderad eller mobbad av skolkamrater på grund av sina problem eller funktionsnedsättning eller släng av. Ja, då är vårt bemötande och exkludering av de här barnen inget annat än en fortsatt mobbing! Men nu från oss vuxna!

Jag känner att efter det samtalet måste jag ännu tydligare lägga till värdegrund till mitt mantra om öka ”kunskap och förståelse” för barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, neuropsykiatriska funktionstillstånd eller neuropsykiatriska funktionsuppsättningar, eller vad vi nu vill kalla det. Eller alla med en släng av npf eller annan diagnos…

För innan vi har värdegrund, kunskap och förståelse på plats, så kommer vi aldrig att lyckas med att inkludera alla i skolan, att få en skola för alla. Det är till och med livsfarligt att arbeta med inkludering innan vi har det på plats! Så hur ska det gå då mindre undervisningsgrupper läggs ned med hänvisning till forskning om inkluderingens positiva effekter och goda exempel som Nossebroskolan? Det är inte alltid det också hänvisas till den rätt stora hög vetenskapliga artiklar om förutsättningarna som måste var på plats. Till exempel en värdegrund som genomsyrar ALLA situationer i skolan. För våra älskade ”besvärliga” ungars skull, ja, för allas skull!

Snart börjar skolan. Skolstart inom någon vecka. Slut på sommarlovet. Ja, det gäller ju att försöka se det positiva och bästa i saker och skeenden, som till exempel skolstarten utan att bli klämkäck. Om vi hjälper våra barn och ungdomar att se positiva saker och bra saker med att börja skolan igen så kan det underlätta. De kommer att söka de saker och situationer vi talat om kring skolstarten och ta de som positiva bekräftelser.

Det här gäller ju särskilt om man har en Prestationsprins. Kanske lite lite orolig, nervös och pirrig. Eller en lite upp i hejsan med alldeles för mycket glädje och energi för att sitta still. Eller alldeles för kreativ för att bara acceptera skolan och undervisningen som den är. Eller en Prestationsprins med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning eller släng av, eller som tycker om att veta saker i förväg. Eller bara en helt normal unge som ska byta skola eller möta något annat nytt och annorlunda som den går och funderar på… Struktur och förutsägbarhet behövs, men också positiva tankar, så att ditt barn eller ungdom kan leta efter det bra med att börja skolan istället för det som bekräftar det negativa.

Så vad tänker jag på. Jo, sätt er och tänk tillsammans vad som ska bli kul med upprop, skolstart och att börja skolan. Du kan ju smygbörja genom att ta upp frågan vid middagsbordet, då ni plockar hallon eller är på väg i bilen. Har ni problem med ätandet och måltider ändå, så ska du förstås inte ta det då. Bilen är bra för då har man inte ögonkontakt, frågorna och diskussionen blir inte så konfronterande. Men om möjligt kan man sen sätta sig och skriva upp de bra sakerna, eller rita, eller fota eller filma… Så kanske man kan en del av kvällsrutinen för att komma i säng i tid kanske vara att titta på det?

Vad kan vara bra saker? Att nya skolan ligger närmare, att den nya grannflickan som man lekt med i sommar ska börja i samma klass, att favvoläraren i samhällskunskap är tillbaka från föräldraledigheten, att de nya springskorna är sköna och funkar bra på utegympan, att man har fått en ny och praktiskt skolväska, eller kanske en urläcker skolväska, att man nu får cykla till skolan, att eftersom man börjar högstadiet får man gå till parken på rasterna, att de nya blå tajtsen är superbra att klättra med, att i år börjar man med spanska, hemkunskap, träslöjd eller kanske fysik…, att få träffa alla polarna igen, att man tränat på multiplikationstabellerna och det ska bli kul att få använda dem, att man tagit moppekörkort eller bilkörkort och kan köra till skolan, att få träffa alla de bra lärarna igen, att den jobbiga biologiläraren slutat eller att man inte har biologi i år, att man nu får äta lite senare så man inte är så hungrig på eftermiddagen…

Ja, du vet bäst vad som stärker och glädjer ditt barn med att börja skolan igen. Hjälp henne eller honom att hitta stänk av det. Eller en hel hög av det. Visualisera gärna med en lista, lappar i en skål, rita ett papper med stora plustecken där ni skriver i det ”braiga” eller rita det som är bra på ett papper… Och ta sen fram det ibland de här sista dagarna innan skolstarten. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Hej alla som gillar Prestationsprinsen. Blev igår uppmärksammad av en läsare (Tack Petra) att min blogg innehåller reklam! Det är så fiffigt att wordpress smyger in reklamen, men jag som skriver ser den inte.

Vill bara förtydliga att jag inte står bakom någon reklam på min blogg. Och ska ta reda på hur jag kan få bort den. Vi hörs, för våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Jaha, då var terminens skolscheman kanske satta och justerade. Eller så pågår pusslet för fullt. Fokus har förstås varit att få till schemat för alla klasser, lärare och elever. Det är lätt att när allt pusslande och fixande är klart känna sig klar. Internt kanske. Men de ska ju också läsas externt. Av föräldrar och elever.

Har du tänkt på vem du skriver till? Din målgrupp? Eleverna? Föräldrarna! Eleverna med särskilda behov? Är schemat tydligt och lättförståeligt för alla? Finns alla förkortningar förklarade?  Finns allt med som behöver vara med? Finns det med intern information eller förkortningar som bara förvirrar för elever och föräldrar? Borde kanske skriva ut dem eller ta bort dem? Här kommer i repris ett tidigare inlägg om hur man kan göra skolschemat enklare och tydligare för alla, men även barn med särskilda behov? Annars kan det bli t.ex. som för den här Prestationsprinsen.

Några tips och idéer för att sätta igång tankarna hos er. Ja, det är inte så här ni får ut det ur systemet, men det är inte så svårt att ta fram en excel-mall som kan användas av alla som behöver och om och om igen! Om inte er skola kan få fram ett tydligt schema, rekommenderar vi föräldrar att göra ett eget schema! Liten insats, stor skillnad!

• Färglägg de olika ämnena i olika färger på schemat (man van sedan färgkoda fler saker i samma färg som böcker, övningsböcker, skrivhäften, salsdörren…)
• Skriv ut ämnet Matte istället för Ma
• Skriv lokalen/klassrummets namn så alla begriper. DZ5 kan möjligen vara OK på gymnasiet, men inte i lägre årskurser och absolut inte till elever med på autismspektrumet eller med liknande funktionsuppsättningar.
• Skriv hela lärarens namn, Anna och efternamn istället för initialer
• Klistra in en bild på läraren på schemat.
• Gör ett schema som är tejpat eller inplastat som ligger på bänken/sitter på skåpet eller eleven kan ha med sig.
• Lägg också upp det och skicka det till eleverna digitalt.
• Använd mobilen. En påminnelse på rasten innan matten. ”Nu ska du ha matte, då är Anna lärare, sen kommer Ralf igen.”
• Förberedpå morgonen i de lägre klasserna, för elever med särskilda behov i de högre boka in en stund, då ni går igenom dagen och schemat. Fokusera på förändringar. Är det i en annan lokal? Är det en annan lärare? Händer det något ovanligt? Film, besök, diagnos…?
• Påminn. ”Nästa lektion är matte, då kommer Anna för det är hon som är lärare i matte. Sen kommer jag tillbaka”. Eller ”Nu ska ni iväg och ha matte på våning 5”.
• Avsluta. ”Då är vi klara med matten och nu går jag. Här kommer Ralf tillbaka”. Eller nu ska ni gå vidare till ….
• Be föräldrarna om hjälp med att gå igenom schemat inför morgondagen och påminna på andra sätt om ”ovanligheter”.

De flesta förenklingarna av schemat kan göras digitalt. Är det väl gjort så kan lika gärna flera elever, alla(?), få ta del av det. Det här är enkla exempel på stöd som kan vara avgörande för en del elever, hjälpa många och som definitiv inte stör någon, utan skapar faktiskt förutsägbarhet och struktur för alla.
För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Jag skrev tidigare om själva skolstarten och om sovtider. Men det är ju någon eller ett par veckor dit och det gäller att förbereda på bästa sätt hemma också.

Att börja skolan är en stor omställning för många av våra barn. Förhoppningsvis har vardagen fungerat bra och ni har hittat era rutiner och strukturer för att få sommaren att fungera. Men nu är det dags att förbereda skolstarten.

• Förhoppningsvis har ni fått bra och detaljerad information, visa och tala med ditt barn om den.
• Ring eller maila om du behöver mer information eller vill ordna något du vet kan underlätta för ditt barn (sitta bredvid en viss kompis eller nära en dörr, få rita under tiden, ha med sig sin stressboll…)
• Berätta i tid. Rita in i kalendern och tala om det. Förutsägbarhet, men utan att stressa. Svår avvägning.
• Fokusera på det du vet är svårt. Förändringar som nya lärare och klasskamrater? Att vara i aulan? Att vara med många? Och berätta det som du vet underlättar för ditt barn.
  • Om t.ex. ditt barn oroar sig för mycket folk, berätta då var han ska möta sin mentor/lärare/assistent (stäm av innan med personen i fråga förstås), ta reda på var i stora aulan hans klass ska sitta, försök ordna så att han vet vem han ska sitta bredvid, kanske så att han kan lämna salen lätt, tala om tydligt hur länge det pågår och se till att ordna en reträttväg för honom. Vad ska han göra om det bara inte fungerar.
  • Om det är svårt med förflyttningar, se till att någon är avsedd att stötta vid dessa. Att någon påminner en stund innan om att snart ska vi gå ur kyrkan, vi ska gå till vårt klassrum, vi går genom parken, det tar bara 15 minuter (ungefär som fem låtar), jag är med dig eller du ska gå med Stina… Eller att elevens assistent och ditt barn/eleven går lite innan alla andra så de är på plats först och hinner kolla in klassrummet innan alla kommer?

Men tänk också på att avsluta lovet på ett tryggt sätt för ditt barn.

• Fläng inte runt in i det sista. Kom hem från landet i tid. Hitta inte på en massa ”skoj”. Ditt barn behöver komma in i vardagen hemma.
• Det kanske kan vara OK med lite för mycket tid i stallet, framför TV:n. över böckerna eller vid datorn. Det kanske är den igenkänningen och förutsägbarheten som ger energin och laddningen att klara den stora omställningen att börja skolan.
• Försök att vrida tillbaka dygnsrytmen om den hamnat fel.
• Locka honom eller henne att röra på sig och att komma ut i sol och dagsljus varje dag. Men efter förmåga och ork. Belöna och motivera med något du vet är uppskattade och inte stressande, få baka bullar, du spelar TV-spel med henne/honom, glass, bad, favoritmat, tidning.

Tänk till och lycka till. Men framförallt, ta det bara lugnt och coolt. För din egen skull. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Information, förutsägbarhet och att förbereda barn och unga med Asperger, autism, annan NPF eller släng av, är en svår balansgång. Det gäller även barn och unga som är lite nervösa av sig eller fulla av spring eller upp i hejsan av glädje eller bedrövade eller…

De behöver alla förberedas och klarar kanske inte alltför mycket, eller i alla fall, inte för mycket utan förberedelser. Och information om vad som ska hända. De är alla olika, en del behöver inte veta mycket utan tar det som det kommer, men många vill gärna veta lite mer.

Samtidigt, om man informerar för mycket, så finns det mycket att fundera på och oroa sig över. Om man informerar för tidigt, kanske barnet eller ungdomen hinner glömma eller går och oroar sig onödigt länge.

Och om det är något som man tror att barnet kommer att ta negativt, men du som lärare eller förälder är ganska övertygad kommer att fungera bra. Ska man då överraska eller förbereda? Om det är tvärsom, att du som förälder inte tror på förändringen, men ungen kommer förmodligen inte att bry sig…

Hur ska jag informera. När vi gör annat t.ex. åker bil eller äter middag. Då är det kanske inget annat som stör. Eller så är barnet jättepirrigt över att åka till shoppingcentret med allt folk för att handla nya byxor till skolstarten och middagen är en kamp eftersom maten är svår… vid läggdags då det är lugnt och ofta läge för förtroendefull diskussion eller går det inte att somna sen i så fall… Som lärare, ska man ta det lite i förbifarten, genom föräldrarna, skriftligt, bilder, sms eller sätta sig i lugn och ro…

Det här inlägget innehåller inga tips. Alla ungar är olika. Vi som vuxna måste tänka till och göra det vi tror är bäst. Sen kanske det inte är det. Eller det kanske var bästa sättet, men det skapade kaos, oro, vägran, sömnlöshet ändå. Det kanske inte var sättet, utan innehållet. Det här inlägget vill bara påminna om att vi måste tänka till, att inte utgå från oss själva (nu kom jag att  tänka på det eller nu har jag tid). Vi måste utgå från vårt barn eller vår elev. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Nu börjar det det dra ihop sig, man kan föreställa sig slutet på lovet. Nu är det några veckor kvar till skolstart och upprop. Datumet närmar sig. En del barn, ungdomar och familjer ser fram emot det. Då återkommer en struktur och ordning med rutiner och förutsägbarhet som kan vara svår att få till under lovet.

Men för en del känns det inte lika bra. Det kravlösa lovet, utan tider att passa, helt anpassat efter behov och förmåga är på väg bort. En stor omställning. En svår omställning. En svår utmaning.

Några tips för att underlätta skolstarten för föräldrar och skolpersonal:

Förutsägbarhet – Ta reda på/informera så mycket som möjligt om skolstarten. Använd listan nedan som frågebatteri till skolan eller som checklista inför utskick till eleverna.

Information, gärna i flera former: skrift, bild, tal – Givetvis ska ni få det/skicka ut det skriftligt till alla. Kanske med bilder eller video på platser, lärare eller lokaler, extra viktigt om de är nya. Kanske länkar.

Personligt/Relationer – Kanske bör en del föräldrar och mentorer komplettera annan information med att träffas eller om äldre barn, mentor och elev. Om det inte är möjligt kan man kanske ta det per telefon, sms, skype… ett uppmuntrande välkomnande sms från en lärare kan göra en  avgörande skillnad! Att känna att någon i skolan faktiskt bryr sig. Givetvis kan ett peppande sms från mamma eller pappa också stärka!

För att skapa struktur och förutsägbarhet, samt ge chans till att ställa fler frågor, bör information inför skolstarten innehålla:

• Vad är programmet? Är det bara ett upprop och lite info eller hel skoldag? Alla aktiviteter och punkter på programmet ska framgå.
• När börjar slutar det hela och delaktiviteterna?
• Vem? Kommer de att vara i helklass? Hela skolan? Vem stöttar? Mentor? Med sin assistent? Har det kommit nya lärare? Nya klasskamrater? Några lärare i nya roller?
• Var kommer det hela att ske? I aula, klassrum, kyrka, utomhus… Var kommer klassen eller det här barnet att vara. Var möter jag min assistent eller mentor för särskilt stöd att klara dagen?
• Hur? Bara på skolan? Hur kommer ni till och från ängen eller kyrkan? I sällskap med vem? Promenad, buss, bil…
• Varför? Bra om syftet med de olika aktiviteterna framgår. Genomgång av schemat så ni vet vad, vem och var kring de olika ämnena. Fika och presentation för att lära känna nya lärare och elever. Rektorn talar för att berätta om saker som rör hela skolan i år (ombyggnad av gymnastiksal, nya gungor, rivning av cykelskjulet, möjlighet att delta i fiskeklubb på fritids…) osv.
• Kontaktuppgifter – för att kunna ställa nödvändiga frågor eller be om något extra stöd. Att läraren går fram och tar en elev på axeln eller tittar en elev i ögonen, kan göra skillnad på pirr och trygghet. Eller förklara att man inte gillar trängseln i aulan/på gården, vill sitta nära ett fönster, långt fram… Liten insats, stor skillnad!

Struktur och förutsägbarhet. Nödvändigt för vissa. Underlättar för många. Stör ingen.

Kallelser som ”vi ses kl 9 på skolgården som vanligt” är inte OK. Man behöver inte ha diagnos för att tycka det är pirrigt. Hur hittar jag min lärare/mentor där? Ska jag hitta honom? Ska vi till klassrummet också? Har vi samma? Finns det nya elever?…

Låt oss hjälpas åt att göra skolstarten så bra och smidig som möjligt för alla elever och familjer. Ger skolan, rektorer, lärare, mentorer, assistenter bra, fullständig och relevant information blir det inte bara enklare och bättre förutsättningar för elever och föräldrar. Utan också för skolan själv.

För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull.

Titta gärna igenom mitt inlägg om en inkluderande avslutning. Finns mycket gemensamt.

Här kommer några tips till alla föräldrar till barn, med eller utan neuropsykiatriska problem eller släng av, kring sömn och sovtider inför skolstarten. De flesta av oss har ju vridit på dygnet under ledigheten!

Så nu är det dags att försiktigt börja förbereda hur man utan (större) katastrofer, men förmodligen med vissa problem ska klara av att gå upp på morgnarna när skolan drar igång. Vad som passar beror ju mycket på åldern, tonåringar är förstås svårast. För då spelar det större roll vad kompisarna gör på kvällarna. Man vill ju hänga med dem vare sig det är på nätet eller i ”verkligheten”. Då krävs det ännu mer klurighet. Men dessa tankar kan förhoppningsvis hjälpa i alla åldrar…

Komma överens(!) – Det bästa är ju förstås att resonera med er Prestationsprins kring detta. De flesta Prestationsprinsar är logiska och resonabla. I teorin. Sen kan det behövas mutor, förlåt, belöningar, och ett oändligt tålamod från dig för att hjälpa till att genomföra er plan. En del vill inte tala alls, men de hör vad du säger och vet att du har rätt. I teorin… Så mer går in än du tror!

Planera tillsammans – När går din prestationsprins och läger sig nu och när det ska gås upp när skolan är igång? Så är det ”bara” att komma överens om att gå och lägga sig en kvart/halvtimme tidigare per dag och inte minst komma överens om att gå upp tidigare!

Rutin – Att avsluta roliga saker är svårt. Försök att komma överens om ett naturligt, återkommande avbrott och rutin på kvällen. Det kan vara att ni tittar på något favoritklipp på youtube, gärna på smartphone eller surfplatta så ni kommer ifrån datorn; läsa högt, läsa själv eller lyssna på talbok, ett kapitel per kväll; se en långfilm (börja titta i tid!), spela ett spel, digitalt eller IRL; kvällsmacka en bestämd tid, avslappningsövning (som då förstås blir en halvtimme tidigare per dag)… Det bästa är förstås att göra samma sak varje kväll. Och det går att natta tonåringar, kan bli bästa pratstunden, de kvällar man får…

Varva ner – En klok läkare tipsade mig en gång om att då det är dags att krypa ner i sängen,  så får en prestationsprins bara syssla med sådant som man kan somna ifrån. Vad? Jo, man kan somna ifrån en bra, lugn låt i hörlurarna, man kan tappa boken på näsan och somna supergott, men du somnar sällan ifrån en spelapp, facebook eller 9GAG på mobilen eller surfplattan. Det finns mycket som kan hjälpa, avslappningsövningar, appar med sövande ljud till exempel whitesounds, bra rullgardin som gör det mörkt, bolltäcke, svalt i rummet…

Rummet – fråga hur din Prestationsprins vill ha det! Vi är alla olika, även du och ditt barn. Mörkt för att varva ner eller ljust för att se om det är en geting i rummet!? Svalt eller varmt? En annan kudde? Är mammas täcke skönare, varför då? Är brorsans säng mjukare, somnar du bättre där!

Tid och tålamod – Börja nu så gör det inte så mycket om det går åt skogen i början eller då och då. Och glöm inte att andas lugnt och hålla dig lugn. Bråk bidrar absolut inte till att din Prestationsprins lättar kommer i säng…

Medicin – Är det stört omöjligt kan man tala med sin läkare om medicin för att få hjälp att somna. Och då menar jag om problemen är så stora att vardagen inte fungerar, vilket inte är helt ovanligt hos barn och unga med NPF. Men jag tycker att man ska försöka med annat i första hand och i andra hand möjligen medicin i kombination med bra rutiner och se över vad som orsakar svårigheterna. är det en ohållbar skolsituation, så måste ju den förändras i första hand. Dessutom ska ju målet vara att detta bara behövs under en period. Det skrivs ut mycket sömnmedel till barn och ungdomar, det rapporterade till exempel DN om för ett tag sedan. Sen tycker faktiskt inte jag att 14 000 barn och unga låter så mycket. Det är drygt 100 000 barn i varje årskull alltså kring 2 000 000 barn och unga upp till 19 år. Eller tänker jag fel?

Belöning – Kommer er prestationsprins i säng i tid och upp i tid kanske han eller hon kan få någon form av belöning? Chokladmjölk, färsk frukt eller annan lyxfrukost? Du tar dig tid att cykla och bada tillsammans nästa dag? Se på film (räknas som att varva ner, det är lätt att somna framför TV:n!)? Få något inför skolstarten (som de kanske skulle fått ändå…)?

För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Så, då har vi haft sommarlov fullt ut ett tag. Men nu är det augusti och då börjar snart skolan och vardagen kanske redan är igång för många.

Hoppas ni haft en lika fin sommar som jag och nu är fyllda med energi för er vardag, inte som andras för många av er, men er vardag.

Det finns anledning att börja fundera på skolstart och just den där vardagen. Hur planerar vi för att klara det så bra som möjligt tro. Till att börja med kommer det några inlägg om just det, både för föräldrar och skola. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Det har varit lite glest med inläggen sista veckorna. Det beror på sommaren. På att så mycket annat ska göras, men också njutas. Men tar vi helpaus, Drottningen, Prestationsprinsen och jag, Nu ska vi njuta av sommaren helt och hållet ett par veckor. Njuta av sol, bad, vänner och ösregn. Regn är bra för att sluka en bok eller sova i kapp, kanske lite datatid, kortspel, samtal…

Säkert får jag skrivklåda av saker jag ser, hör eller läser. Men istället för att hamna vid datorn eller mobilen tänker jag ligga kvar i hängmattan, solen, på bryggan och tänka på saken. Eller diskutera med vänner. Eller inte tänka alls… eller kanske smyga in något enstaka inlägg!!

Jag hoppas att alla våra Prestationsprinsar (flickor och pojkar) därute  har ett bra lov. Med mycket av det som stärker och lite av det som tär. Och det är ju helt olika saker för var och en. Olika och därför så himla bra!

Jag hoppas att alla drottningar (och det betyder både mammor och pappor) får lite mer tid än vanligt till att sänka axlarna, andas djupt, njuta av de små fina stunderna eller kanske längre, på det sätt som stärker er. Och det är ju helt olika saker för var och en. Olika och därför så himla bra!

Glad sommar alla fantastiska läsare! Som läser, gillar, kommenterar och bidrar. Ni gör mig glad, rörd, tacksam, förtvivlad, men alltid stärkt i att Prestationsprinsen behövs. I höst kommer jag börja ge föreläsningar också. Skulle det vara något för din skola, förening, kyrka, idrottsklubb eller arbetsplats? Skicka en intresseanmälan till info at prestationsprinsen.se

Med en önskan att er sommar blir full av struktur, förutsägbarhet, reträttplatser och förtroendefulla relationer. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!