Jag hörde bara delar av Jenny Jägerfelds sommarprogram i P1. Igår tog jag mig tid att lyssna på hela. Det var mycket klokt som kom upp. Och jag tror att det finns mycket för er, kära trogna läsare, i hennes program.

Om den omvälvande känslan det var att få diagnosen reumatism när Jenny Jägerfeld såg sig själv som en ung tjej i full fart. Där kan vi nog få hjälp att förstå dem vi har nära, som själva eller vars barn kanske fått en helt annan diagnos. Kanske känna igen vår egen sorg i att ett barn, kanske ens eget, inte är som alla andra och i värsta fall exkluderas eller upplever sig utanför.

Om vägen till acceptans. Man kan inte försöka förändra, eller önska, att ens situation är annorlunda en den är, att till exempel man fått reumatism, en aspergerdiagnos eller blivit rörelsehindrad. Men att inte ge upp, att skapa de förändringar som går, det är livsviktigt för att utvecklas och må bra.

Om rädslan och den konstiga inställningen till psykisk ohälsa. Om att det är andra som drabbas och att det är något suspekt och skamligt. Men som Jenny Jägerfeld tar upp, risken är stor att du, någon i din familj, släkt eller närhet drabbas och då är det faktiskt vi. Inte ”dom”.

Om att det inte finns en lösning till allas problem. Hon tar upp mindfulness, som idag ska fungera mot det mesta från stress till … Visst är det bra att kunna finna ro i stunden, att försöka må bra där man är och inte alltid vara på väg eller klaga. Men, hon kopplar snyggt tillbaka till acceptanstänket, det gäller att inte acceptera det som är fel omkring en och istället försöka jobba till sig ett eget lugn genom mindfulness.

Och jag har också tänkt mycket på det där med att en lösning passar alla. Har vi inte alla hört glada tips kring ADHD att ta bara bort mjölken, använd avslappningsövningar, låt honom springa 10 gånger i trappan innan matten eller natten. Människor, föräldrar eller lärare, som hittat något som fungerar för dem, deras barn eller en elev och tror att det därför passar alla. Eller en KBT-coach från BUP eller som handleder skolan som tror att bara vi tänker positivt så kommer hemmasittaren tillbaka till skolan, som om problemet låg hos eleven. Inte i bristen på en fungerande skolmiljö… Jenny tar upp att det faktiskt finns en stor skillnad i utbildning och kunskap mellan en coach och en legitimerad psykolog eller psykiater…

Jag tycker att ni ska ta och lyssna på Jenny Jägerfeld istället för att swappa kanaler på TV:n ikväll eller om ni kan hitta en lucka i er stressade vardagskväll för er egen och er npf:is överlevnad…

Prestationsprinsen inser att han gjort fel. Tränarna är sådär irriterade igen, de tittar på honom, suckar, pratar om honom, det hör han. Men de säger inget till honom…

Han blir orolig, ledsen. Han förstår att nu har han gjort fel igen. Men han förstår inte vad. Han sitter under trädet försöker tänka på vad som hänt. Nej, han vet inte. De avslutade ett pass, gick och bada, alla badade, de hade kul med de uppblåsbara leksakerna, han gillade flodhästen… Sen fick de fika. Och han gjorde fel, men vad. Fan, att det ska vara så svårt att vara på ett fotbollsläger en halvdag. Imorgon tänker han inte cykla hit…

Han slutade med passningsövningarna i tid, det visste han. För han ville verkligen inte sluta, men hans kompis Stefan sa åt honom att de måste sluta och utmanade honom om vem som skulle komma först till badet. Så de rusade iväg.

Det är inte roligt att känna de vuxnas missnöje. Nu kommer Sofia fram till honom, han gillar Sofia. Prestationsprinsen, säger hon, snällt, men han hör att hon är irriterad. Du måste tänka på andra också, du kan inte bara tänka på dig själv. Förstår du det?

Han blir ännu mer förvirrad. Vad menar hon nu. Han tänker på sig, han är ju sig. Han tänker på andra, hur ska man annars passa boll eller tävla till badet. Jo, han tänker på andra. Han förstår det. Så han svarar ja till Sofia. Men han är totalförvirrad och väldigt ledsen. Han känner sig otillräcklig, nu är de så där besvikna igen och han tycker inte om det. Han vill vara duktig och omtyckt. Frustrationen växer och han har lust att bara skrika, sparka sönder något, vråla ”vad är det ni tycker och säger, egentligen!!!”. Men istället kryper han in i sitt eget gömställe, sig själv. Han stänger av hörsel och syn. Sätter sig under ett träd och bryr sig inte om något. Han vägrar gå tillbaka till fotbollsplanen. Han bara sitter där, känner att de vuxna är besvikna och givetvis känner han sin egen otillräcklighet och det gör honom ledsen, tungt ledsen, så tung att han inte kan resa sig då de ska tillbaka till nästa träningspass. Han kan inte resa sig.

Men kom nu säger tränarna. Och suckar. Han ser hur de tittar på varandra. Han ser vad de tänker. Han ser ingen anledning att följa med. Han sitter envist kvar. Det gör inte saken bättre. Tills slut lämnar de honom och de börjar spela fotboll igen på planen. Han ser dem och känner sig utanför.

Efter ett tag kommer mamma gående. Jaha, de har väl ringt. Men han blir glad. Mamma brukar kunna förklara. Hon ler. Han försöker le tillbaka, men känner att det inte blir något leende. Älskade skitunge, säger hon och ger honom en kram. Han gillar när hon kramar honom. Vad har du ställt till med nu då? Jag vet inte, säger han och det är helt uppriktigt.

Mamma förklarar att han är lite för ivrig. Han hade tagit en boll och börjat övningarna, fast tränarna sagt att de inte fick ta en boll och börja förrän de förklarat hela övningen. Han och Stefan hade rusat till badet, tagit för sig de roligaste vattenleksakerna och börjat bada. Fast tränarna sagt att man måste vänta tills de är på plats, ifall något skulle hända. Sen var det ju bra om man turades om med vattenleksakerna också… Sen hade han tydligen gått före i kön till bullarna och tagit två på en gång. Fastän tränarna…

Det kommer en tår. Men den snörvlar han snabbt bort. Han svarar att han tyckte ju bara att det är så kul med fotboll, han längtade efter att bada och bullarna såg goda ut och han var hungrig, vad är det för fel med det? Inget, svarade mamma. Men det är det där med att förstå vad andra vill, behöver och blir glada av. Men det tar vi ikväll.

De talar om det på kvällen innan läggdags. Att det är svårt att förklara saker för 20 barn som lattjar med bollar, att det kan vara farligt att bada utan vuxna om det händer något och att de andra hade ställt sig i en kö för saft och en bulle i taget… Jo, då förstår han.

Drottningen tar också och slår en signal till Sofia. Sofia är fortfarande lite upprörd, kanske egentligen mer frågande, kring varför han struntar i vad tränarna säger och varför han tycker att han ska ha allt först och det som är bäst. Drottningen förklarar att så är det inte. Han tänker annorlunda. Han dissar inte er tränare och struntar i er, han vill bara spela boll. Nu! Han struntar inte i säkerheten, han vill bada. Nu! Han struntar inte i att de andra står i kö, han ser den inte, förstår den inte. Han ser bullarna. Han är sugen och hungrig. Nu!

Så det blir fel. På grund av prestationsprinsars brist på förmåga att förstå andra, deras situation och problem. Men, ett stort men, vi måste också förstå att vi har precis samma problem. Vi vuxna har en brist i förmågan att förstå barn som tänker annorlunda. Vi dömer dem efter hur vi tänker och vår förmåga att förstå andra, deras situation och problem. Inte efter deras förmåga. Det krävs mycket empati och inlevelseförmåga för att förstå barn och unga som tänker annorlunda. För våra älskade ungars skull!

 

 

Ja, här kommer ytterligare en repris. Det här är ett gott exempel på hur lätt man kan skapa en större förutsägbarhet och därmed trygghet inför förändringar.

Häromdagen fick Drottningen ett mejl av Prestationsprinsens skola och rektor om förändringar i personalen. För Prestationsprinsen innebär terminsstarten två helt nya lärare och en tredje som är ny på högstadiet, men som han inte kommer att ha. Han möter alla tre, eftersom skolan är liten.

De hade fått information att förändringarna skulle ske redan i december. Mejlet har fyra bilagor. En bilaga för varje ny lärare, med foto, där läraren berättar vilka ämnen den ska ha, sina förväntningar och lite om sig själv. Den fjärde bilagan är ett tydligt schema för första dagen, men tider, platser och vilka lärare som är med.

Första dagen har de vanliga lektionerna ställts in på förmiddagen, istället så kommer de nya lärarna att presenteras, av den personal som eleverna redan känner väl, för respektive klass. Sen kommer de nya att få presentera sig och förhoppningsvis blir det en pratstund. De tre lärarna har fått en elevgenomgång så de känner till respektive elevs behov och förutsättningar.

I mejlet finns också en hänvisning till skolans intranät, där klassens schema finns. Det har blivit några små förändringar pga. förändringarna med de nya lärarna. Men det går de igenom med respektive elev första dagen, så det gäller inte förrän andra dagen i skolan.

Drottningen tänker på alla överraskningar som dykt upp vid terminsstarter genom åren. Det här är väl egentligen inte så svårt? Det måste väl vara trevligt och underlätta för många barn att få veta lite mer än att Anna Karlsson slutar och Conny Lindström kommer istället att ha matten. Han har jobbat på Lundskolan innan. Man behöver verkligen inte ha en diagnos för att vara lugnare första dagen med lite mer information och avsatt tid med tydligt schema till att lära känna varandra.

Drottningen känner sig trygg inför skolstarten och inte minst, Prestationsprinsen känner sig trygg! Det har inte varit så alla terminsstarter. Den här skolan förstår och förmår. Det är en liten friskola med aspergerinriktning, som hjälpt Prestationsprinsen tillbaka efter den kommunala skolans katastrofala hantering av hans problem och fantastiska förmågor. Men det har tagit flera år.

Elever med Asperger syndrom (och andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) behöver mycket struktur och förutsägbarhet. De behöver ofta ställtid och gott om tid för återhämtning. Allt som avviker från vardagen behöver förberedas och informeras om, men inte så mycket att barnet eller ungdomen blir nervös och inte tror sig klara av det hela. En svår balansgång. Här har skolan gett en hel del information, som Drottningen och Prestationsprinsen kan välja hur detaljerat de vill gå igenom.

Alla elever mår bra av struktur och förutsägbarhet, det skadar aldrig. Så låt oss bli bättre! För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Såg på M som i underbar en länk till Jengla som har ett bra inlägg om vad du kan göra och kanske kan undvika om du har vänner som kämpar och har det tufft med ett funktionsnedsatt barn.

Jag tänker att det mesta gäller alla familjer som kämpar, det kan vara med sjuka barn, kanske med psykisk ohälsa, sönderstressade, med sjuk mamma, dement och hjälpbehövande morföräldrar, svårt på jobbet, med mobbade barn eller föräldrar, med öronbarn…

En sak man kan tänka på i alla sammanhang är det här med att i lunchrum och andra sammanhang med en suck konstatera att ”tur man har friska barn”…

Det kommer ofta efter att det behandlats någon nyhet till exempel ”Antalet ADHD diagnoser ökar” eller ”Bättre metoder att bota…” Eller efter att något hänt i bland kollegorna ”Lillemors son har visst skolkat (hemmasittare?) bort hela åk8, han är visst någon sorts bokstavsbarn” eller ”Sven var tvungen att lämna mötet hals över huvudet för att sticka till sjukhuset och hans dotter som…” Har skrivit om detta i tidigare, att inte alla har ”normala” barn och hur det känns vid sådana här diskussioner för den som har egna problem .

Skolstart nästa vecka. Slut på sommarlovet. Ja, det gäller ju att försöka se det positiva och bästa i saker och skeenden, som till exempel skolstarten utan att bli klämkäck. Om vi hjälper våra barn och ungdomar att se positiva saker med att börja skolan igen så kan det underlätta. De kommer att söka de saker och situationer vi talat om kring skolstarten och ta de som positiva bekräftelser.

Det här gäller ju särskilt om man har en lite orolig, nervös och pirrig Prestationsprins. Eller en Prestationsprins med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som tycker om att veta saker i förväg. Eller bara en helt normal unge som ska byta skola eller möta något annat nytt och annorlunda som den går och funderar på… Struktur och förutsägbarhet behövs, men också positiva tankar, så att ditt barn eller ungdom kan leta efter det bra med att börja skolan istället för det som bekräftar oron.

Så vad tänker jag på. Jo, sätt er och tänk tillsammans vad som ska bli kul med upprop, skolstart och att börja skolan. Du kan ju smygbörja genom att ta upp frågan vid middagsbordet, då ni plockar hallon eller är på väg i bilen. Har ni problem med ätandet och måltider ändå, så ska du förstås inte ta det då. Bilen är bra för då har man inte ögonkontakt, frågorna och diskussionen blir inte så konfronterande. Men om möjligt kan man sen sätta sig och skriva upp de bra sakerna, eller rita, eller fota eller filma… Så kanske man kan en del av kvällsrutinen för att komma i säng i tid kanske vara att titta på det?

Vad kan vara bra saker? Att nya skolan ligger närmare, att den nya grannflickan som man lekt/hängt med i sommar ska börja i samma klass, att favvoläraren i samhällskunskap är tillbaka från föräldraledigheten, att de nya springskorna är sköna och funkar bra på utegympan, att man har fått en ny och praktiskt skolväska, eller kanske en urläcker skolväska, att man nu får cykla till skolan, att eftersom man börjar högstadiet får man gå till parken på rasterna, att de nya blå tajtsen är superbra att klättra med, att i år börjar man med spanska, hemkunskap, träslöjd eller kanske fysik…, att få träffa alla polarna igen, att man tränat på multiplikationstabellerna och det ska bli kul att få använda dem, att man tagit moppekörkort eller bilkörkort och kan köra till skolan, att få träffa alla de bra lärarna igen, att den jobbiga biologiläraren slutat eller att man inte har biologi i år, att man nu får äta lite senare så man inte är så hungrig på eftermiddagen…

Ja, du vet bäst vad som stärker och glädjer ditt barn med att börja skolan igen. Hjälp henne eller honom att hitta stänk av det. Eller en hel hög av det. Visualisera gärna med en lista, lappar i en skål, rita ett papper med stora plustecken där ni skriver i det ”braiga” eller rita det som är bra på ett papper… Och ta sen fram det ibland de här sista dagarna innan skolstarten. För våra älskade ungars skull!

Skolstarten närmar sig. Upprop. Börja skolan igen… många känslor. Tidigare inlägget handlade om själva skolstarten. Men det är ju ett par veckor dit och det gäller att förbereda på bästa sätt hemma också. Sömn och sovtider är en del som jag tog upp tidigare.

Att börja skolan igen är en stor omställning på många sätt för våra barn. Förhoppningsvis har vardagen fungerat bra och ni har hittat era rutiner och strukturer för att få sommaren att fungera. Men nu är det dags att förbereda skolstarten.

Men tänk också på att avsluta lovet på ett tryggt sätt för ditt barn.

Tänk till och lycka till. Men framförallt, ta det bara lugnt och coolt, för din egen och våra älskade ungars skull!

Nu börjar det det dra ihop sig, man kan föreställa sig slutet på lovet. Nu är det snart dags för skolstart och upprop. Datumet närmar sig. En del barn, ungdomar och familjer ser fram emot det. Då återkommer en struktur och ordning med rutiner och förutsägbarhet som kan vara svår att få till under lovet.

Men för en del känns det inte lika bra. Det kravlösa lovet, utan tider att passa, helt anpassat efter behov och förmåga är på väg bort. En stor omställning. En svår omställning. En svår utmaning.

Tips för att underlätta skolstarten för föräldrar och skolpersonal:

Ta reda på/informera så mycket som möjligt om skolstarten. Använd listan nedan som frågebatteri till skolan eller som checklista inför utskick till eleverna.

Givetvis ska ni få det/skicka ut det skriftligt till alla. Kanske med bilder eller video på platser, lärare eller lokaler, extra viktigt om de är nya. Och det bör innehålla:

Struktur och förutsägbarhet. Nödvändigt för vissa. Underlättar för många. Stör ingen.

Kallelser som ”vi ses kl 9 på skolgården som vanligt” är inte OK. Man behöver inte ha diagnos för att tycka det är pirrigt. Hur hittar jag min lärare/mentor där? Ska jag hitta honom? Ska vi till klassrummet också? Har vi samma? Finns det nya elever?…

Låt oss hjälpas åt att göra skolstarten så bra och smidig som möjligt för alla elever och familjer. Ger skolan, rektorer, lärare, mentorer, assistenter bra, fullständig och relevant information blir det inte bara enklare och bättre förutsättningar för elever och föräldrar. Utan också för skolan själv.

För våra älskade ungars skull.

Här kommer lite tips till alla föräldrar till barn, med eller utan neuropsykiatriska problem, kring sömn och sovtider inför skolstarten. De flesta av oss har ju vridit på dygnet under ledigheten!

Så det dags att försiktigt börja förbereda hur man utan katastrofer, men förmodligen vissa problem ska klara av att gå upp på morgnarna när skolan drar igång.

Det bästa är ju förstås att resonera med er Prestationsprins kring detta. De flesta Prestationsprinsar är logiska och resonabla. I teorin. Sen kan det behövas mutor, förlåt belöningar, och ett oändligt tålamod från dig för att hjälpa honom att genomföra er plan. En del vill inte tala alls, men de hör vad du säger och vet att du har rätt. I teorin… Så mer går in än du tror!

När går din prestationsprins och läger sig nu och när det ska gås upp när skolan är igång? Så är det ”bara” att komma överens om att gå och lägga sig en kvart/halvtimme tidigare per dag och inte minst komma överens om att gå upp tidigare!

Att avsluta roliga saker är svårt. Försök att komma överens om ett naturligt, återkommande avbrott och rutin på kvällen. Det kan vara att ni tittar på något favoritklipp på youtube, gärna på smatphone eller surfplatta så ni kommer ifrån datorn; läsa högt, läsa själv eller lyssna på talbok, ett kapitel per kväll; se en långfilm (börja titta i tid!), spela ett spel, digitalt eller IRL; kvällsmacka en bestämd tid, avslappningsövning (som då förstås blir en halvtimme tidigare per dag)… Det bästa är förstås att göra samma sak varje kväll.

En klok läkare tipsade mig en gång om att då det är dags att krypa ner i sängen, sista timmen/halvtimmen) så får en prestationsprins bara syssla med sådant som man kan somna ifrån. Vad? Jo, man kan somna ifrån en bra, lugn låt i hörlurarna, man kan tappa boken på näsan och somna supergott, men du somnar sällan ifrån en spelapp, facebook eller 9GAG på mobilen eller surfplattan. Det finns mycket som kan hjälpa, avslappningsövningar, appar med sövande ljud till exempel whitesounds, bra rullgardin som gör det mörkt, bolltäcke, svalt i rummet och förstås melatonin. Men jag tycker att man ska försöka med annat i första hand och i andra hand möjligen medicin i kombination med bra rutiner. Det skrivs ut mycket sömnmedel till barn och ungdomar, det rapporterade till exempel DN om för ett tag sedan. Sen tycker faktiskt inte jag att 14 000 barn och unga låter så mycket. Det är drygt 100 000 barn i varje årskull alltså kring 2 000 000 barn och unga upp till 19 år. Eller tänker jag fel?

Kommer er prins i säng i tid och upp i tid kanske han eller hon kan få någon form av belöning? Chokladmjölk, färsk frukt eller annan lyxfrukost? Börja nu så gör det inte så mycket om det går åt skogen i början eller då och då. Och glöm inte att andas lugnt och hålla dig lugn. Bråk bidrar absolut inte till att din Prestationsprins lättar kommer i säng…

Hej på er alla trogna läsare. Nu är vi tillbaka. Fast det kommer kanske att gå på lite halvfart i början. Det gäller att ta till vara på sommaren även om kanske semestern är slut. De fina kvällarna och soliga morgnarna är till för att njutas!

Men vi ser skolstarten komma. Och vi vet alla att den behöver förberedas. Vi vuxna behöver det och inte minst våra ungar. Så jag tänkte försöka lägga ut lite tips inför skolstarten. Och ni bidrar med era kloka tankar hoppas jag.

Nu ska vi njuta av sommaren. Säkert få skrivklåda av saker jag ser, hör eller läser. Men istället för att hamna vid datorn eller mobilen tänker jag ligga kvar i hängmattan, solen, på bryggan och tänka på saken. Eller diskutera det över kvällens grillning. Eller inte tänka alls… eller smyga in något enstaka inlägg!!

Jag hoppa att alla våra Prestationsprinsar därute  har ett bra lov. Det kravlösa kan vara krävande. Rutinerna är borta. Svårt att acceptera regler som inte behövs. Varför gå upp klocka 10, när inget händer ändå? Svårt att sätta meningsfulla gränser och regler för oss vuxna. Kämpa på alla Drottningar, Prestationsprinsar och andra.

Men framförallt, njut av sol, bad och ösregn. Regn är bra för en god bok eller en mellandag med mycket sova, kanske lite elektronikspel…

Glad sommar alla kära läsare!

 

Hej! Vi använder cookies för att förbättra er användarupplevelse. Om du vill ha mer information om hur vi behandlar era uppgifter, se vår Integritetspolicy.

Jag samtycker