Lyssnade på slutet av programmet Barnen idag på Sveriges Radio. Mycket intressant att höra barns syn på stress och framförallt sina föräldrars stress.

Jag blev så glad av att höra Peter Währborg på Sveriges Lantbruksuniversitet, tala om stress. Han poängterade så bra att stress är inget vedertaget begrepp, vi menar olika saker. Men att det som gör barn stressade är inte att ha bråttom och ont om tid, utan saker som rädsla att föräldrar ska skiljas och att kanske bli mobbad.

Jag tänker på alla barn och unga som är stressade av sin skolsituation. För att de har höga krav på sig själva, för att de inte klarar tempot, för att de inte får rätt stöd, för att föräldrar ställer krav, för att de är missförstådda av lärare eller kamrater, för att de inte förstår, för att de inte förstår varför de ska dit, för att ….

Peter Währborg tycker att så som samhället behandlar barnen idag inte är OK och att det behövs ett Forsknings Institut specialiserat på barn så vi kan få fram och lyfta fram barnperspektivet tydligare. Han säger att vi måste lyfta barnfrågan i politiken, precis som vi lyft till exempel miljöfrågan  och andra viktiga frågor.

Yes! Det är min linje också. För våra älskade ungars skull…

Så var det dags igen för ett litet inlägg kring friskolor och friskoleföretag. Mikaela Valtersson skrev så klokt i Göteborgsposten häromdagen. Hon är fd riksdagsman för miljöpartiet och numera på Kunskapsskolan. Som jag tycker är ett bra exempel på en skola som ger elever ett alternativt sätt att studera på. Passar inte alla och sällan Prestationsprinsar, eftersom deras pedagogik bygger på att man kan arbeta självständigt oh långsiktigt på egen hand.

Mikaela Valtersson tar upp vikten av en skola med kvalitet, vare sig den går med vinst eller inte och vare sig den drivs av en kommun eller ett företag! Och hon värnade om fortsatt valfrihet! Jag gillar:

”Valfrihet och mångfald i skolan behövs utifrån det grundläggande faktum att alla människor är olika och har olika förutsättningar och behov”

Hon tar också upp att ingen politiker verkar stå upp för valfriheten i skolan (genom bland annat friskolor) då vinster i välfärden diskuteras eller en skola utannonseras på nätet. Hon påminner också om att det faktiskt inte bara är friskolor som stått för de dåliga exemplen sista tiden… Och att fler borde förstå hur det fungerar att driva företag!

Det sista är nog så viktigt. Ta till exempel en före detta kommunalpamp som placerar sina feta pensionspengar i vilken mer eller mindre etisk fond som helst, hon eller han ska förstås få ta del av vinsten i form av utdelning. Men den som investerar i något så hedervärt som en skola, kanske till och med med specialpedagogisk inriktning, ska inte få någon avkastning på sina pengar…?

Vi gillar alla att morgonrutinerna flyter på. Eller hur? Vi gör ungefär som vi brukar, i samma ordning, äter ungefär samma grejer och åker oftast samma väg till jobbet med samma färdmedel. För en del Prestationsprinsar med asperger eller autism eller annat neuropsykiatriskt funktionsnedsättning är detta en förutsättning för att ta sig till jobbet eller skolan. Att allt rullar på som vanligt alltså.

Prestationsprinsen har problem med oförutsedda förändringar, mycket folk, ibland samspel med andra människor, lite svårt att förstå instruktioner, extra känslig för sinnesintryck, svårt att förstå konsekvens av sin handling och därmed helt beroende av uppbyggda rutiner, så det är inte skoj med allt vad snökaos innebär!

En fullsatt buss innebär ont om syre, oro över om kommer jag att kunna komma fram till dörren, grannen luktar parfym eller äckligt, den verkar bli sen… En försenad buss innebär att man kan komma för sent, vad kommer att hända då, blir slöjdmagistern arg? Blir de vuxnas chef arg? Eller om bussen är inställd! En högtalarröst ger instruktioner om en ersättningsbuss! Vart skulle jag gå? Vi var ju flera hundra på tågen och här kommer en buss som tar en bråkdel… Kommer det fler bussar? Kommer jag att komma hem? Det är trångt! Vaddå resegaranti?

Ni förstår. För en del är det inte bara att tänka om. Hoppa på nästa buss, ställa sig i kön, förstå vart man ska gå, hoppa på ersättningsbussen eller ringa efter en taxi och utnyttja resegarantin. Det blir svårt eller så låser det sig helt och hållet.

Se dig om nästa gång det kör ihop sig i kollektivtrafiken. Du kanske kan göra en insats. Förklara var ersättningsbussen går, fråga om du kan hjälpa till, kanske bara tala lugnt med en orolig person, dela en taxi (bjuda på en taxi?), ta sällskap till en annan linje, helt enkelt förklara läget för någon som kanske inte riktigt förstått, med eller utan funktionsnedsättning…

Och är du lärare? Då tycker jag att du ska ha stort överseende med försenade , förvirrade och frustrerande elever. Det kommer att ta sig uttryck i försen ankomst, oro, förtvivlan, irritation och aggressivitet hos såväl dig som eleven!

Idag skriver Friskolornas Riksförbund på Svenska Dagbladet Brännpunkt med anledning av skolan på Blocket om hur svårt det är och har blivit att starta skola, för svårt enligt dem och de ser en växande negativ attityd mot friskolor.

I veckan så blev det ju en massa skriverier om en skola som såldes på Blocket. Heltokigt, såklart. Men lika heltokigt när politiker, media och alla möjliga börjar diskutera som om det var sant att man bara kan köpa en skola och sätta igång.

Tänkte skriva ett inlägg om de krav, regler, lagar etc. som styr kring att bedriva skola, men du kan själv spana in Skolinspektionens webbsida  om att söka tillstånd att starta friskola, Skolverket om friskolor (deras sida om att starta verkar vara tom!?) och Friskolornas riksförbunds sida om att starta skola, så förstår du.

Idag på en av Svenska Dagbladets bloggar går oppositionspartierna till angrepp mot Jan Björklund för att frånvaro när skolpolitiska och utbildningspolitiska frågor debatteras.

Det är förstås konstigt och en aning nonchalant att inte var med i debatterna i riksdagen, mer förståeligt att inte hinna med andra möten. Men i dessa sammankomster kan det ju vara så att det framförs vettiga och bra invändningar eller vidareutvecklingar av förslagen. Diskussioner med andra som brinner för samma sak brukar vara givande.

Men, man kanske får förstå att en partiledare har en hel del på sitt bord. Att det säkert finns tio andra ställen, möten, diskussioner och debatter där han borde varit med… också… Så frågan är, vem tar diskussionen i kammaren då Björklund inte är där, han har väl medarbetare och medpolitiker i både partiet och alliansen? De deltar väl för fullt förhopningsvis och tar också med sig goda idéer tillbaka till ministern. Det får vi väl verkligen hoppas i alla fall!

Så problemet är kanske inte att Jan Björklund inte är på plats, utan att det tydligen inte är tydligt vem eller vilka som representerar honom och med vilket mandat. Eller är det det, fast oppositionen väljer att plocka en bra poäng på att inte lyfta fram det? Jag vet inte…

Kollade in Mikael Dambergs blogg idag. Här kommer återigen vinst, riskkapital och stora vinster från sex skolkoncerner i fokus. ”Sätt stopp för riskkapitalbolag som ägare av skolor. Det är mitt och socialdemokraternas krav i den friskolekommitte som är tillsatt”. När vi borde prata om hur vi får till en skola med kvalitet för alla. Jag kommenterade:

”Jag tycker inte att det är bra att riskkapitalbolag och skolkoncerner gör stora vinster på bekostnad av kvaliteten i skolan.

Men jag ser inte heller någon skillnad på att kostnadsminimera för att göra en stor vinst eller kostnadsminimera för att få kommunbudgeten att gå ihop. Och att kommunens budget kanske har svårt att gå ihop kan bero på storstilade byggprojekt som arenor, vridna torn, snötunnlar, köpcentrum mm..

Så egentligen spelar inte slutraden i resultaträkningen någon som helst roll. Det är vad verksamheten åstadkommer som är intressant. Och jag tror det är mycket svårt att göra jättevinster på att driva en skola av högkvalitet. Så därför är det kvaliteten vi ska se till att kunna mäta. Så ger sig alla avarter av dåliga ekonomiska prioriteringar i såväl skolkoncerner som kommuner….”

Då och då kommer det upp hur fel det är med belöningar. Att till slut gör barnen eller elverna det mer för guldstjärnorna än för att till exempel känna glädjen att lära sig saker. Det är viktigt att lära barn och unga att hitta sin inre motivation. Att förstå den omedelbara eller långsiktiga nyttan. Det är inte alltid lätt, och vi ska inte ta till belöningar istället för att motivera och förklara.

Men när det inte fungerar, vilket det ibland inte gör vid till exempel neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, då man är på autismspektrumet eller har en liknande funktionsuppsättning. Då kan belöningar och motivationshöjare vare ett utmärkt verktyg i en strategi att eventuellt hjälpa dem att hitta den inre motivationen.

Några exempel på motivationshöjare, belöningar och ”mutor” i några olika situationer:

Prestationsprinsen är 10 år och vill inte följa med för att köpa nya gympaskor. Men det är ju nästan dags för middag, ska vi ta en hamburgare när vi provat skorna kanske, prövar Drottningen. Genast får Prestationsprinsen både lust och ork.

Prestationsprinsen vill inte och förstår inte varför han ska räkna ett oändligt antal tal den här mattetimmen! Men om du visar mig att du förstått hur man gör, så behöver du bara räkna var tredje tal och kluringen, låter det bra, frågar fröken. Jo, Prestationsprinsen verkar bli en aning motiverad, men fortfarande mycket trött bara inför tanken… Nu vet jag, när du räknat hit får du ta rast, och sen när du räknat hit får du ta rast igen. Du kan gå ut i korridoren och hoppas hopprep i fem minuter. Tjoho, genast får Prestationsprinsen lust och ork!

Prestationsprinsen suckar. Vill inte gå till skolan alls. Det är gymnastik idag. Men du får ta med dig en liten flaska juice, jag har talat med fröken. Det är OK med henne. Så får du lite extra datatid ikväll. Genast får Prestationsprinsen ork och lust! Men när gymnastiken närmar sig skruvar sig Prestationsprinsen, han vill verkligen inte. Men då påminner fröken om juicen och säger dessutom att han kan få hjälpa till att dela ut bollarna. Han älskar att hjälpa till! Genast får Prestationsprinsen lust och ork.

Visst kommer Prestationsprinsen ändå att be dig dra åt skogen, svära, strunta i dig, börja gråta, vägra ibland, men förvånansvärt ofta fungerar det! Så klura ut vad de Prestationsprinsar du arbetar med eller den du har lyckan att ha i familjen, gillar och motiveras av. Och bjud sen på det i massor, både som lockbete och belöning!

För ibland upptäcker prestationsprinsar att det inte är ett oändligt antal mattetal, att gymnastik kan vara kul (om de får tillräcklig struktur och förutsägbarhet till exempel) eller att det kan vara kul att gå och handla, det är ju faktiskt ganska skoj med nya grejer man fått välja själv… eller så kommer det aldrig någonsin vara annat än urjobbigt att gå i affärer, men det kankse funkar att bita ihop om man får en belöning!

För om vi blir irriterade och ber en Prestationsprins att dra åt skogen, (kanske inte bokstavligen, men det är det våra handlingar säger om vi insisterar, kräver och kanske till och med hotar med straff som kvarsittning eller rektorsbesök om saker inte blir gjorda) så kommer vi att lyckas ännu färre gånger… tänk på det. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

På SR Ekot  idag talar man om alla ungdomar som hoppar av och aldrig börjar gymnasiet. Och alla som inte ens börjar och inte ens hittar jobb. Uppmärksamheten hänger ihop med allt möjligt. Att antalet unga som varken pluggar eller jobbar ökar, att det är dyrt för samhället med utanförskap, att regeringens arbetslinje väldigt tydligt synliggör problemet, att det är tragiskt och kostsamt både ekonomiskt och mänskligt för de ungdomar och familjer som hamnar i den här situationen.

Ibland är det ”bara” att man inte hittar rätt och behöver lite hjälp, ibland visar det sig att det är allvarligare saker som ligger bakom sjukdom, funktionsnedsättningar, inte sällan neuropsykiatriska, missbruk etc. Och detta kan gälla ungdomen själv eller någon annan i familjen, men att detta påverkar ungdomen hårt och orättvist.

Det är kommunerna som har ansvar för att informera sig om vad ungdomar mellan 16-24 år gör. Och alltså ha koll på de som inte har sysselsättning. Och helst göra något åt det. Det pågår många projekt i många olika organisationer: Kommuner, SKL, Samordningsförbunden… På Ekot idag talade de om Unga In, ett samarbete i Stockholm mellan Arbetsförmedlingen och Stockholms kommun, Fryshuset, samt Friends.

Jag tror det är tack vare arbetslinjen som vi talar om de här unga vuxna. Vi tjänar mer på att rädda till jobb, då minskar kostnaderna och skatteintäkterna. Dubbelvinst. Och missförstå mig rätt. Det är toppen med de här projekten, bara de leder till något bestående också.

Men det smartaste vore förstås att fånga upp de barnen och ungdomarna, som sen blir unga vuxna, redan i grundskolan. Både för deras egen skull och samhällets. För de flesta krävs det mindre insatser ju tidigare de får stöd och hjälp. Dessutom hinner det inte gå lika illa och kosta lika mycket. Det medför mindre lidande för barnen och familjerna och lägre kostnader för samhället. Men det stödet är en kostnadspost idag för kommun och skola, investeringen som medför lägre kostnader för samhället i framtiden ”kan” de inte räkna sig tillgodo i sin balans- och resultaträkning…

Vi vet inte tillräckligt mycket om de metoder och verktyg vi använder för att diagnostisera Aspergers syndrom, ADHD och andra autismspektrumtillstånd (AST). Det behövs mer forskning och vetenskapliga studier. Det konstaterar Statens Beredning för medicinsk Utvärdering, SBU i en rapport  och pressmeddelande idag.

Detta får förstås uppmärksamhet. SR Ekot har ett inslag där en mamma, Britt-Inger Olsson så klokt säger ”Man kan inte medicinera bort en rörig klass”. Hon berättar också att ”vi fick ett recept i ena handen och en broschyr i andra då vårt yngsta barn fick ADHD diagnos”… Hon driver ett familjehem. Hon berättar om hur ADHD-medicin hjälpt en del, men också förorsakat depressioner och självmordstankar. Känner vi igen oss kära läsare?…

I Vetenskaps Radion talar de också om denna rapport. Här konstaterar Lars Jacobsson, professor i psykiatri vid Umeå Universitet, att han tror inte att de sker felaktiga diagnoser eller en överdiagnostisering, trots det kraftigt ökande antal diagnoser. ”Man får helt enkelt lita på att de som jobbar med det här har en tillräcklig erfarenhetsbas”.

Samtidigt i P1 Morgon intervjuas Ylva Ginsberg, överläkare i psykiatri i Huddinge, som itne alls är lika säker på attt man kan inte lita på att diagnoser ställs korrekt och att man inte får rätt vård överallt i landet. Och det beror på okunskap. Hon påpekar också att medicin bara är en del i hjälpen till personer med AST vi måste lära oss mer och anpassa skola och arbetsplatser så de fungerar även för våra klasskamrater och kollegor med autismspektrumtillstånd. Hon tar skolan som exempel, mindre klasser, mer förutsägbarhet och struktur, samt mer fysiskt aktivitet. Ja, tack!

Jag vill skriva massor om det här. Men det har jag tyvärr inte tid till idag. Som att rapporten verkar ju kritisera även hur vi diagnostiserar andra AST, som asperger och autism. Men det hörde jag inget om på radion… Andra tidningar tar förstås upp nyheten, som Dagens Medicin (som skriver om hela AST), Svenska Dagbladet (endast TT-notis!), Dagens Nyheter och Sydsvenskan, samt SVT Rapport, som tar upp att vi inte känner till långtidseffekterna av medicinering.

Häromdagen fick Drottningen ett mejl av Prestationsprinsens skola och rektor om förändringar i personalen. För Prestationsprinsen innebär terminsstarten två nya lärare och en tredje som är ny på högstadiet, men som han inte kommer att ha. Han möter alla tre, eftersom skolan är liten.

De hade fått information att förändringarna skulle ske redan i december. Mejlet har fyra bilagor. En bilaga för varje ny lärare, med foto, där läraren berättar vilka ämnen den ska ha, sina förväntningar och lite om sig själv. Den fjärde bilagan är ett tydligt schema för första dagen, men tider, platser och vilka lärare som är med.

Första dagen har de vanliga lektionerna ställts in på förmiddagen, istället så kommer de nya lärarna att presenteras, av den personal som eleverna redan känner väl, för respektive klass. Sen kommer de nya att få presentera sig och förhoppningsvis blir det en pratstund. De tre lärarna har fått en elevgenomgång så de känner till respektive elevs behov och förutsättningar.

I mejlet finns också en hänvisning till skolans intranät, där klassens schema finns. Det har blivit några små förändringar pga. förändringarna med de nya lärarna. Men det går de igenom med respektive elev första dagen, så det gäller inte förrän andra dagen i skolan.

Drottningen tänker på alla överraskningar som dykt upp vid terminsstarter genom åren. Det här är väl egentligen inte så svårt? Det måste väl vara trevligt och underlätta för många barn att få veta lite mer än att Anna Karlsson slutar och Conny Lindström kommer istället att ha matten. Han har jobbat på Lundskolan innan, har en hund och gillar att laga mat. Man behöver verkligen inte ha en diagnos för att vara lugnare första dagen med lite mer information och tid till att lära känna varandra.

Drottningen känner att hon kommer att tryggt skicka iväg Prestationsprinsen till skolan på torsdag. Det har inte varit så alla terminsstarter. Den här skolan förstår och förmår. Det är en liten friskola, en resursskola, som hjälpt Prestationsprinsen tillbaka efter den kommunala skolans (skolornas) katastrofala hantering av hans problem och fantastiska förmågor. Men det har tagit flera år.

Elever med Asperger syndrom (och andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) behöver mycket struktur och förutsägbarhet. De behöver ofta ställtid och gott om tid för återhämtning. Allt som avviker från vardagen behöver förberedas och informeras om, men inte så mycket att barnet eller ungdomen blir nervös och inte tror sig klara av det hela. En svår balansgång. Här har skolan gett en hel del information, som Drottningen och Prestationsprinsen kan välja hur detaljerat de vill gå igenom.

Struktur, förutsägbarhet, ställtid, reträttplatser och tillit nägra viktiga grundstenar för en inkluderande terminsstart och skola. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!