Nu är det snart skolavslutning, jul och nyår – full fart och massor av skoj. Det här inlägget skrev jag i mellandagarna förra året. Om allt det roliga och intensiva med julen och allt därtill. Men det lockar också fram det nervösa, oroliga, arga, ”bråkiga”, ”jag vill inte” och ”jag vägrar” hos barn och unga konstaterar Drottningen. Hon ser det runt omkring i släkten, på skolan, simavslutningen, glöggfesterna osv.

Prestationsprinsen är glad för sina julklappar. Han är också glad för att mormor och morfar varit hos honom och familjen i jul. Lite tråkigt att kusinerna snöade bort och inte kunde komma.

Drottningen är ledsen att hennes bror och familj inte kom, men samtidigt glad, för det här blev ju faktiskt bättre för Prestationsprinsen.

Men det var en bra jul, tycker Prestationsprinsen. Han fick många klappar han önskat sig. Han och Drottningen hade kommit överens i förväg vad som var viktigt att vara med på och när det var OK att dra sig tillbaka. Han hade lyckats och Drottningen var glad. Han var nöjd. Alla var nöjda. Det blev lugnt och framförallt fungerade det för alla. Fast Morfar tyckte det var lite konstigt att ungen bara gick ifrån julbordet när alla hade så trevligt – pratade, sjöng, åt gott och berättade om gamla jular och tokigheter. Drottningen log mot Prestationsprinsen och sa bara: Gå iväg en stund du, du har varit jätteduktig. Här är ju full fart ändå. Så blinkade hon åt honom.

Hon funderade lite över att det som stärker, bygger upp och ger energi till en person kan vara precis det motsatta för en annan. Att vara hela släkten, massor av bus, högljutt, sena kvällar, ruckade mattider, vi tar det som det kommer, nej men vad kul kommer ni förbi… Dvs ingen struktur, ingen förutsägbarhet och inga ställtider. Det är jättejobbigt för många. Och att det kan vara så är totalt obegripligt för den som får energi och njuter av det.

Och när det är jobbigt är det lätt att barn och unga blir nervösa, oroliga, bråkiga, inte vill följa med, blir arga, stretar emot, gråter eller bara inte vill vara med, ligger kvar i sängen, stannar på rummet…

Vilken tur att vi är olika! Ge era barn, makar, släktingar och vänner som inte blir lika stärkta och förtjusta av julens underbara röra lite plats, ro och acceptans så de kan njuta av helgerna utan att känna pressen att vara med på allt.

Jaha, då är Skolverkets mer omfattade granskning kring särskoleplaceringar genomförd. Samtliga kommuner uppvisar allvarliga brister i sin hantering av särskoleplaceringar. Ett hundratal barn (av de fall som granskades…) har placerats felaktigt. Många föräldrar har känt sig tvingade.

Utredningarna är undermåliga och inkompletta. Det betyder på ren svenska att de är dåliga och/eller innehåller inte allt de ska enligt lag! Fyra utredningar ska göras, ofta fattas en eller flera. Skolinspektionen har intervjuat föräldrar med utländsk bakgrund och de har ofta inte förstått vad särskolan är för skolform, samt de har känt sig tvingade. Men vem är förvånad. Jag är övertygad att samma sak gäller många föräldrar utan utländsk bakgrund! Det är många föräldrar till barn med asperger, autism eller liknande som har fått särskolediskussionen i knät. Och det är svårt för en hårt pressad familj att stå emot då kommunen hotar att inte annars ge det stöd barnet behöver (och har rätt till enligt lag!).

Felaktiga särskoleplaceringar kan vara bra, eftersom den vanliga skolan är en katastrof på så många håll att ta hand om barn med funktionsnedsättningar över huvud taget! Så kanske mindre kunskap i lugn miljö istället för missförstådd och illa hanterad av vuxna människor är bättre än en icke-fungerande skola, som kanske får ännu mer långtgående eller drastiska konsekvenser för barnet eller ungdomen…

Jag har skrivit om det här problemet flera gånger på bloggen. Det är klart att felaktiga särskoleplaceringar är fel! Det hörs ju bara man lyssnar på vad man säger. Det är inget försvar att svenska skolan är fel ute när det gäller att ta hand om alla våra älskade ungar. En skola för alla verkar dröja. Hoppas denna diskussion kan föra en massa gott med sig!

Många har skrivit om det här förstås, till exempel Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Sydsvenskan, Göteborgsposten, Skolvärlden och tas upp i  SVT och SR Ekot och SR Den orättvisa skolan för att nämna några.

I Dagens Nyheter redovisas Stockholmsprovet i matematik för gymnasiet.  Alla åk1 i kommunala gymnasier, och de friskolor som velat, har skrivit ett matteprov. Betyget på det jämförs med slutbetyget i åk9. DN har tittat om provresultatet skiljer sig markant från avlämnade skolas betygsättning. Intressant att friskolor verkar snålast med betygen…

Två kommunala skolor, Rinkebyskolan och Kvickentorpskolan är mest generösa med sina betyg. Ja, faktum är att det är bara två av nio som är friskolor bland de som verkar vara för generösa!

Två friskolor Maria Elementar, som intervjuas i DN, och grundskolan på Enskilda Gymnasiet verkar vara de snålaste med sina betyg. Deras elever presterar mycket bättre på detta prov än vad de fick i våras som avgångsbetyg i åk9. Och faktum är att här är det tvärtom, bara tre av tio är kommunala. Friskolorna är alltså snålast med betygen…

Detta Stockholmsprov i matematik ger förstås bara en fingervisning. Men ändå. Friskolorna kanske inte är orsaken till betygsinflationen som Mikael Damberg och andra antytt sista tiden… Lotta Edholm tar upp betygsinflationen och det här provet i sin blogg och har också hela rapporten kring Stockholmsprovet i Matematik.

Kommer för sent varje dag? Är det bra? Drottningen är så glad. Det är underbart!! Hon peppar och berömmer Prestationsprinsen, han behöver verbala belöningar.

Hon mejlar skolan och berättar hur glad hon är. Att hon hoppas att de förstår hur duktig han är och hur han kämpar. Hon får både mejl och telefonsamtal tillbaka att de också är så glada. Hans lärare frågar tillbaka att det är väl längesedan han kom för sent varje dag. Jodå, Drottningen svarar stolt att det är nog inte sedan i åk 4 som han gick till skolan regelbundet i november och december. De flesta åren har istället varit hemmasittare de här månaderna! Nu går han i åk 9, så det är ett par år sedan. Tänk att Prestationsprinsen kommer för sent varje dag!

Ja, man kan glädjas åt olika saker. När det är jobbiga perioder för Prestationsprinsar, med eller utan diagnoser som Asperger, ADHD och autism. Det gäller att vi alla förstår att kraven måste sänkas. Att beröm måste ges. Här är en skola som är klok och kan, som förstår och förmår. Inget tjafs om att han kommer för sent varje dag. Det är en bisak. Att han tar sig till skolan är en prestation utan like. Ett underbart exempel på vad det innebär att vara Prestationsprins. Att leverera fantastiska prestationer, som tyvärr inte alltid alla förstår hur fantastiska de är.

I många skolor hade man fixerat sig, och klagat, på den slappa, omotiverade killen i sin  antipluggkultur, som dräller in en kvart för sent varje dag. Och det knäcker en prestationsprins till att istället slippa skiten genom att stanna hemma…

Heja alla prestationsprinsar och deras vardagshjältar till lärare som förstår och förmår! För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Nej, pensionärer mördar inte varandra trots att de läser våldsamma deckare. Inte heller dataspelande ungdomar!

Mediarådet slår i sin undersökning ”Våldsamma dataspel och aggression”  från 2011 fast att det inte finns ett samband mellan våldsamma dataspel och aggressivt beteende. Undersökningen bygger på forskningsartiklar om våldsamma dataspel (samtliga skriver de) sen 2000.  Som Dagens Nyheters konstaterar på ledarsidan att det inte är första gången och säkert inte sista gången detta behöver lyftas fram. Men statens mediaråd skriver faktiskt i sin slutsats att:

…det finns en omfattande mängd forskning som visar på ett statistiskt samband mellan våldsamma spel och aggression. Mycket av denna uppmätta aggression rör endast mentala processer och inte våldsamt beteende. Vidare finns det inga belägg för att våldsamma spel orsakar aggressivt beteende.

Men de konstaterar att forskningen inte sett vad som är orsak och verkan. Dras kanske personer med aggressiva tankar till dessa spel.

Själv brukar jag bemöta det här resonemanget med att ta upp faran för att våra pensionärer och medelålders medmänniskor ska börja misshandla och ha ihjäl varandra på grund av alla saftiga deckare som säljer i miljonupplagor. För att inte tala om alla brutala, blodiga och grymma detaljer som visas i såväl svenska som utländska deckare på TV varje kväll… Och vi sitter framför TV:n och med böckerna i timmar, vi, vuxna människorna… som nöje… Vad sänder det för signaler?

För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull?

En liten TT-notis tar upp problemet att killarna missgynnas allt mer i betygssättningen. En del av pojkkrisen. Skillnaderna mellan flickornas och pojkarnas betyg i förhållande till resultaten på de nationella proven fortsätter att öka. Tjejerna gynnas betydligt mer och oftare än pojkarna…

I genomsnitt är det 67 procent fler flickor som får MVG i sitt slutbetyg i årskurs nio än vad de hade på provet, enligt statistik från Skolverket som Lärarnas tidning sammanställt.

För pojkarna ligger den siffran på 42 procent, en skillnad på 25 procentenheter. Det är 8 procentenheter mer än skillnaden vid förra årets prov och slutbetyg.

TT

Men detta ger inga rubriker. Detta talar inte lärarnas fackförbund om. Detta upprör tydligen inga lärare. Det är få som uppmärksammar. Notisen lyfts in som den är i DN, men jag hittar ingenting i de andra tidningarna.

Det är förstås inget bra alls att det är så stora avvikelser mellan betyg och nationella prov. Det har jag redan skrivit massor om. Men om det nu avviker, så borde i alla fall vara könsneutralt. Vi kvoterar alltså in flickor på pojkars bekostnad på eftertraktade utbildningar. Oj, vilka rubriker om det hade varit omvänd situation!

Lärarnas Nyheter skriver att Wolfgang Dietrich,undervisningsråd på Skolverkets enhet för prov och bedömning, är förvånad över deras resultat. Det blir jag förvånad över, för det verkade han vara redan i februari då tidningen visade liknande, men lite mindre alarmerande siffror. Då sa han att lärarna påverkas av kriterier som inte står i kursplanen.Det kan handla om att flickorna hanterar sin studiesituation på ett bättre sätt. De gör sina uppgifter i tid, följer instruktioner och har rent allmänt ett bättre uppträdande, sa han. Han tog bestämt avstånd ifrån att lärare använder sig av mål som inte står i betygskriterierna.

Han borde väl ha följt detta noggrant efter de siffrorna och uttalandet?

Det har det varit mycket om betygsinflationen. Och det finns många åsikter. Men tidigare och fler prov, bättre bedömningsgrunder. Jätteviktigt. Men det finns en annan sida av myntet. Betygskurvan går upp, kunskaperna går ner och det är inte OK. Det allra allvarligaste för Sverige och eleverna är väl att kunskaperna sjunker! Kan vi inte få en intensiv debatt med koppling till kunskapsnivån istället för nationella proven!? Vi går i skolan för att rusta eleverna och Sverige för framtiden, inte för att få betyg!?

Och en liten detalj som aldrig tas upp. Varför får killarna sämre betyg än tjejerna? Var är jämställdhetsdebatten då det är killarna som diskrimineras?

Jan Björklund hade en pressträff i onsdags, där tog han inte upp så mycket nytt. Ny betygsskala, centrala prov tidigare, fler centrala prov.. Mer granskning, både slumpmässig och systematisk. Tydligare hur de friare delarna ska rättas. Men det som är nytt är tydligare regler och hantering av proven före, under och efter proven. Det låter väl bra. Men inget om problemen att sätta de nya betygen utan stöd från Skolverket, som är försenade, om hur bedömningen ska gå till. Visserligen två olika saker, men …

… samma dag skrev Mikael Damberg en debattartikel i Svenska Dagbladet och på sin blogg om betygsinflationen och fem förslag för mer rättvisa betyg.

De verkar ganska överens. Tycker jag. Men det tycker nog inte de själva. Viss bedömning av nationella prov utan koppling till skolan. Kvalitetssäkra proven genom mer mindre tolkningsutrymme tycker Damberg. Björklund tycker att man kvalitetssäkrar genom tydligare riktlinjer men vill ha kvar uppgifter med tolkningsutrymme, han vill inte fastna i att proven mäter utantillkunskaper. De är överens om stärkt tillsyn för att upptäcka, åtgärda och sanktionera systematiska avvikelser. Damberg tar upp problemen kring bedömning inför första gången nya betygen ska sättas och efterfrågar stöd och kompetensutveckling kring det  vilket ju inte Björklund gjorde.

Mikael Damberg ger också friskolorna skulden till betygsinflationen, de borgerliga har varit naiva anser han. Gunvor Engström skriver dagen efter på Newsmill att friskolorna har mindre problem med betygsinflation än de kommunala och lyfter fram Lärarnas Riksförbunds undersökning ”Betygssättning under påverkan”.I dess slutsats skriver man att det ”sätts högre betyg i kommuner med en konkurrensutsatt utbildningsmarknad än i andra kommuner, samt att friskolor inte tycks sätta nämnvärt högre betyg än kommunala skolor.” Intressant.

Lärarförbundet var inte nöjda med regeringens information, de tog bland annat upp problemen kring bedömning nu vid första betygsättningen med nya betyg och kompetenser kring denna, precis som Damberg. Och att lärare behöver samtala kring rättning samt ha tydligare instruktioner, det senare låter ju lite som det Björklund är inne på tycker jag. Lärarnas Riksförbund är också inne på problemen med bedömningen kring nya betygsättandet, de tar upp problemet med skolledningars press på lärare att sätta höga betyg och de vill ha en utvärdering av nya betygen senast 2014. Men jag vet inte, Björklund talade om åtgärder mot betygsinflationen, inte om nya betygen. Det är ju som sagt faktiskt två olika saker…

Dagens Nyheter hade för ett tag sen ett par artiklar om avvikelsen mellan nationella prov och slutbetyg, man granskade särskilt den hyllade Nossebroskolan.

Ekot fokuserade på Skolinspektionens ökade befogenheter för hårdare tag och sanktioner kring felaktiga betyg. SVT och DN rapporterar ganska neutralt en sammanfattning av Björklunds pressträff. Skolvärlden summerade mest de bådas ståndpunkter, Lärarnas nyheter likaså.

DN och Göteborgsposten tar upp att bedömningsgrunderna inte finns framtagna av Skolverket och citerar Anna Ekström. I Dagens Nyheter ledare häromdagen tog Johannes Åman upp problemet med betygsinflationen och att den enda lösning han kommer på har ännu fler brister. Lite konstigt för det han tar upp är ett sätt man kan göra om proven för att undvika betyg som avviker från nationella proven, inget om hanteringen, bedömningen eller hur de genomförs… Men rubriken handlade om att någon annan än läraren borde bedöma.

Om jag summerar vad jag läst så verkar alla vara på någorlunda samma spår kring betygsinflationen. Tydligare regler, mer central rättning, enhetlig hantering och genomförande, mer slumpmässig och riktad kontroll av skolor som sätter glädjebetyg och sanktioner dessutom.

Många tycker det är synd att det inte finns bedömningsstöd framtaget inför att de nya betygen ska sättas, både lärare och generaldirektören. Ministern har inte kommenterat detta vad jag sett, men jag har svårt att tro att han tycker det är lyckat!

Jag läste Ronny Ambjörnssons tankar om Ellen Key i Dagens Nyheter häromdagen. Det är tankvärt. Ellen Key var verkligen långt före sin tid. Hennes ”Barnets århundrade” är fantastisk. Och det skulle säkert vara ett stort tillskott i dagens skoldebatt om vi oftare tog upp hennes tankar.

Men vi läser henne på olika sätt. Ronny Ambjörnsson gör skolproblemen till en klassfråga. Och tar upp Ellen Keys engagemang kring klassproblematiken, som första maj talare och engagemang i studiecirklar. Hon ville ge röst åt de tysta.

Alla människor har vad Key kallar ”bildningsanlag”, de kan se olika ut i olika samhällsklasser och skikt, men de är lika starka.

Det som gjorde studiecirklarna till en så levande del av 1900-talets radikala kultur verkar ha varit just detta: att deltagarna upplevde dem som sina egna, att de inte förelagts dem av någon överhet. De blev subjekt, inte objekt.

Det har hänt mycket sen början på 1900-talet. Jag tror inte som Ronny Ambjörnsson att ser vi bara klassperspektivet, så löser det sig. Att arbetarklassens tradition att inte använda ord i onödan, och deras ovana att tala för att analysera och diskutera är problemet i skolan idag. Han skriver så klokt:

Hur engagera de tysta i samhället? Och hur engagera de stökiga, de som inte växt upp med medelklassens värderingar och som inte kan tolka den nya frihetens alla signaler? De likgiltiga, som tycks bli alltfler?

Vi har ett annat klassamhälle idag. Jag vill inte sätta likhet mellan att vara tyst eller stökig och komma från arbetarklass. Idag är en egen företagare, en verkställande direktör i ett litet bolag, mer arbetarklass än en industriarbetare. Större osäkerhet i inkomst, inte samma villkor då kunderna uteblir som då man blir av med jobbet, massor med administrativt arbete som mer är tänkt storföretag än små verkstäder, konsultbolag eller hårfrisörer…

Visst finns det barn som kommer från hem utan vana till analys och diskussion, men det är både bussmontörers mindre rika och välbärgade direktörers hem. Kanske av olika skäl, möjligen har Ambjörnsson rätt att i det förra beror det oftare på ovana, men i de senare, eller båda, på grund av felaktiga prioriteringar av föräldrar. Karriär, nytt badrum, semesterresa och rätt bil går före tid till barnen. Men ingen av dem finns där då skolan är slut för dagen och barnens tankar virvlar kring skoldagen, vad de lärt sig och vad som hänt mellan dem och medmänniskor.

Jag tror att Ellen Key skulle se de stökiga och tysta eleverna. Att de som hamnar utanför finns i alla samhällsskikt. För vi är dåliga på att ta hand om alla som faller utanför normalfåran idag. Vi fångar inte de högbegåvade och vi ger inte särskilt stöd som vi borde till de som har svårt att passa in. Och det senare beror allt oftare på skolan, än eleven anser jag. Visst finns det samband mellan socioekonomisk familjesituation och skolresultat. Men jag tycker vi ska koncentrerar oss på barnen och ungdomarna, och ha en bra dialog med deras föräldrar för barnets bästa. Inte på vad deras föräldrar jobbar med eller tjänar.

Jag blir riktigt sugen på att plöja SNS rapport efter att ha läst Maria Ludvigssons ledare i Svenska Dagbladet idag om SNS forskningsrapport om konkurrensutsättning av offentlig sektor, Konkurrensens konsekvenser. Hon sågar SNS rapport med hänvisning till mycket subjektiva slutsatser. Enligt Maria drar Vlachos slutsatsen att det fria valet av skola ska bort, eftersom föräldrar och elever väljer den skola som ger bäst betyg! Och det bidrar till betygsinflationen.

Men det är väl inte fel att välja en skola som verkar ha höga slutbetyg. Jag tror att de flesta väljer en sådan skola för att de är beredda på hårt arbete, är ambitiösa och vill komma in på en attraktiv högskola eller universitet. Men det är inte samma sak som betygsinflation! Om lärarna gjorde vad de skulle på dessa skolor, så skulle det innebära precis det de flesta väntar sig av att gå där! Men istället delas tydligen frikostigt höga betyg ut på många skolor för att sätta sig själv, eleven och skolan i bättre ljus.

Men hur kan man skylla det på föräldrar och barn! Är inte skolledning och lärare ansvariga för att utöva sitt arbete enligt gällande regler? Och att det skulle ha med fria valet av skolan att göra är absurd.

Låt oss säga att vi upptäcker att många poliser inte ger ut fortkörningsavgifter, trots att de uppmäter och stoppar många bilister med för hög hastighet på en gata här i stan. Poliserna säger att de är bilisterna som ställer krav på att slippa och polisernas chefer är lite i kläm med kommunen som vill att hastigheten ska ha gått ner på den här sträckan tack vare några förändringar de gjort. Så cheferna har sagt åt dem att vara lite generösa i hur de mäter…

Stoppa fritt val av bilar och bilväg! Det finns risk att bilister väljer de vägar det är minst eller generösast kontroller! Och de förstår ju inte tekniken i bilen, hur ska de kunna välja rätt bil effektivt.

Men, jag har inte läst rapporten själv… än, och det finns säkert en massa klokt också.

I Dagens Nyheter idag skriver man om Nossebroskolan (som hyllas  annars), om hur betygen inte stämmer med nationella proven. Det låter inte bra. Men som vanligt finna ingen vidare analys eller reflektion i artikeln.

Visst låter det sjukt när 70% får högre betyg än resultatet på nationella proven som tas upp i en annan DN artikel om hur olika nationella proven värderas. Rent logiskt så skulle ju ett antal skolor helt korrekt kunna ge högre betyg än nationella proven och på samma sätt under. Ungarna gör ovanligt dåligt eller bra ifrån sig dessa timmar helt enkelt. Eller det råkar komma frågor på områden läraren är ovanligt bra eller dålig att förmedla kunskap om. Eller mer eller mindre engagerad i. Å andra sidan borde det variera inom årskursen i varje skola också.

DN publicerar också en liten lista med de skolor som avviker mest. Vad säger det?

Borde man inte jämföra nationella provens resultat med övriga provresultat i samma ämne, snarare än slutbetyget. Har man VG på nationella, men MVG på de flesta övriga prov, så är det väl rätt att få ett MVG? Har alla i klassen ett liknande resultatmönster kan man ju ifrågsätta svårighetsgraden i de ”vanliga” proven. Men annars är det väl helt korrekt?

Jag tror inte att detta är den största anledningen till avvikelserna. Men visst är det synd att våra största tidningar inte kan bidra med mer analys och tankar om ”varför”. Och inga andra perspektiv heller! Jag tänker till exempel på den så kallade pojkkrisen, enligt studier som kom fram tidigare i februari i år är (iaf den positiva ) avvikelsen större för flickor än pojkar. Varför får killar sämre betyg för motsvarande resultat?

Tidigare inlägg om

• Nossebroskolan där jag berömmer som alla andra. Rätt eller fel tro?
• Pojkar får sämre betyg, om betygsavvikelser från nationella proven del 1
• Pojkar får sämre betyg, om betygsavvikelser från nationella proven del 2
• PJ Linder i Svenska Dagbladets om betygsinflationen