I morse var vi på förhandsvisning av UR:s ny serie Skolpojkarna. Den kommer att sändas på onsdagar kl 22, men släpptes på UR Play idag. Vi gillar att detta ämne lyfts.

Pojkar presterar sämre än flickor i skolan. Varje år redovisar vi statistik på Hemmasittardagen, bland annat skillnaden i meritvärde mellan pojkar och flickor. Och den har bara ökat senaste åren. Vi lyckas inte med killarna. Killar i Sverige har i snitt 26 meritpoäng lägre än tjejerna. I serien får vi följa elever och lärare i Skrantaskolans årskurs nio under ett år. Där är skillnaden mellan killar och tjejer 55 meritpoäng!

Med serien ska vi tittare, hoppas UR och skriver i ett pressmeddelande.

… få en djupare förståelse för varför resultatet ser ut som de gör.

Nja, jag vet inte… Det hade nog behövts lite mer analys i programmet eller i någon panel efteråt för att någon ska få en djupare förståelse. I pressmeddelandet säger också redaktionschef Anna Maria Thunman:

Med Skolpojkarna vill vi lyfta frågan om Sveriges framtid, och skolans, politikernas och föräldrarnas roll för lärande och utveckling. Programmet är en viktig påminnelse om att skolan är allas ansvar.

Prestationsprinsen har ju regelbundet lyft killkrisen eller pojkkrisen som den också kallas, internationellt säger man boys crisis om detta att killarna når sämre resultat i skolan, mår allt sämre, diagnostiseras oftare och tar oftare livet av sig än tjejer med mera. Vart är vi på väg(!), för att citera ett annat TV-program.

Programmet gjorde mig lite upprörd faktiskt, en lärare säger i början ”vi kan ju inte rädda alla”. En annan pedagog får fram oerhört tydligt att eleverna inte tillgodogjort sig momentet atomfysik alls, ingen kan svara på hans frågor. För att synliggöra eländet ger han dem ett oförberett prov, skriv ner allt du kan om atomfysik på ett tomt papper. Papprena förblir tomma i stort sett. Beviset på att de inte lärt sig något och det håller inte konstaterar han. Hm, man kan ju också undra om det håller att en vuxen människa utbildad i pedagogik och fysik inte lyckats lära ut något …

Ja, jag tycker de gick lite hårt åt grabbarna. Att inte kunna rabbla ur sig sin kunskap på ett blankt papper med en sådan otydlig uppgift och TV-kameror i gång är inte konstigt, alldeles oavsett om de hade tillgodogjort sig all undervisning eller ej. Och det lyftes med all önskvärd tydlighet att pojkarna ”inte orkade” när lärarna försökte få igång dem.

Men hallå, ”orka” är väl det vanligaste svaret på alla frågor till ungdomar. Det kan betyda jag är orolig för min mamma, jag fattar inte, jag har svårt att koncentrera sig, min hund dog och mina föräldrar ska skilja sig, det här är så lätt att jag blir helt omotiverad, jag ligger efter och ingen hjälper mig ikapp, jag har svårt med finmotoriken och vill skriva på dator, tjejen gjorde slut, jag kan inte lugna mig, jag är aldrig bjuden på festerna, det går dåligt i LOL, fast jag försöker suckar bara lärarna över det jag inte gjort eller gjort fel osv.

Ser fram emot kommande avsnitt då förhoppningsvis en del av dessa ganska kategoriska perspektiv blir mer nyanserat. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull.

 

70 000 barn har en frånvaro över 10 % i Sverige, av dem är 18 000 borta mer än 20 % om de svar kommunerna gett i vår undersökning gäller för hela landet.
Hur kan de vara så många! Alla barn har rätt till utbildning och en skolplikt…

Kommuner ska ge och säkerställa alla barns rått till utbildning. Våra siffror visar att det finns anledning att var lite orolig anser vi.  Dessutom, ur ett barnrättsperspektiv ska inte det fria skolvalet minska möjligheten för en elev att få sin rätt till utbildning tillgodosedd och säkerställd. Det ska inte heller påverkas av att en elev går i annan skola än den egna hemkommunens av andra skäl t.ex specialskola, särskola i annan kommun eller sameskola.

Enligt skollagen ska hemkommunen säkerställa att skolpliktiga barn som inte går i deras grundskola eller grundsärskola på något annat sätt får föreskriven utbildning. De har inte bara sitt huvudmannaansvar. De har ansvar för alla barn i kommunen.
Av kommunerna i vår undersökning är det:

• 83 % som svarar att de har kontrollsystem eller -rutiner som säkerställer att alla skolpliktiga barn i kommunen fullgör sin skolplikt.
  Nästan en femtedel säkerställer inta alla barns rätt till utbildning!
•  54 % samlar eller får löpande statistik gällande elevfrånvaro i sina kommunala skolor.
  Nästan hälften har alltså inte frånvarostatistik.
• Bara 12 % samlar in statistik från friskolor i kommunen, vilket i och för sig kan bero på olika lagtolkningar om vad kommunen kan kräva av friskolan.
  Nästan 90 % av kommunerna samlar inte frånvarostatistik från de friskolor kommunens elever går på.
• Nästan två tredjedelar, 64 %, av kommunerna samlar eller får löpande statistik över frånvaron bland skolpliktiga barn som fullgör sin skolgång utanför kommunen. Lägg till att 18 % är tveksamma/eller inte vet om de gör det.
  En tredjedel av kommunerna har inte frånvarostatistik på sina elever som fullgör sin skolgång utan för kommunen.

Bara det faktum att nästan 20 % inte har kontrollsystem eller -rutiner som säkerställer att alla skolpliktiga barn i kommunen fullgör sin skolplikt är oroande i sig. De övriga siffrorna gör det bara mer oroande.

Så varför räcker det inte att skolor hör av sig om någon elev har stor frånvaro eller att kommunen hör av sig till skolorna för att följa upp regebundet. Desutom finns det ju svårigheter i att medborgare inte alltid är folkbokförda där de bor, är nyanlända med mera. Det kan också finnas oklarheter i vad hemkommunen kan kräva i rapportering från andra skolor än sina egna. Dessa skolor kan också ha andra sätt att redovisa och följa upp närvaron.

Jo, för att vi ska ha kontroll över frånvaron i svenska skolor som måste vi följa upp regelbundet och på samma sätt i hela landet. Vi måste enas om definitioner och gränser som ska följas upp. Vi måste samla detta på nationell nivån som annan skolstatistik. Det behövs statistik och obligatorisk rapportering vid vissa givna nivåer.

Insamling och analys av närvarostatistik, är ett verktyg, ett medel att målstyra och att kunna påvisa att mål nås, att insatser är effektiva, vilket borde vara till nytta i skolans dagliga arbete och i det systematiska kvalitetsarbetet.

Statistik skapar transparens. jämföbarhet och möjlighet att målstyra och följa upp våra insatser för att fränmja närvaro och förebygga frånvaro. Att lita på att rektorer eller andra hör av sig, eller att någon inom den kommunala förvaltningen eller hos annan huvudman följer upp skapar rättsosäkerhet. Statistik är enda sättet att säkerställa alla barns rätt till utbildning. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull.

Mer om rapporten ”Skolans tomma stolar  – Om frånvaro i grundskolan och hur kommuner och skolor arbetar med frågan” som vi tagit fram med stöd av Skandias stiftelse Idéer för livet.

Den 13 september lanserades Prestationsprinsens rapport om problematisk skolfrånvaro ”Skolans tomma stolar  – Om frånvaro i grundskolan och hur kommuner och skolor arbetar med frågan”. Den har kommit till med stöd av Skandias stiftelse Idéer för livet.

Vi kom fram till att frånvaron ökar markant med skolans storlek.

• För elever med över 20 procent frånvaro i årskurs 9 så ökar den från ca 1 % i skolor med mindre 100 elever till närmare 5 % i skolor med över 200 elever! 5 gånger större frånvaro!
• I årskurs 8 går den 20 procentiga frånvaron från knappt 2 % om mindre än 100 elever till nästan 4 % om mer än 200 elever, en fördubbling!
• Tittar vi på den lägre frånvaron, 10-19 % i årskurs 9, så ökar frånvaron från knappt 2 % till drygt 9 %!

I samband med att vi skrev vår rapport intervjuade vi ungdomar och experter för att komplettera TNS Sifo undersökningen. Att frånvaron är större i skolor med många elever bekräftas av några av våra djupintervjuer, men inte av alla. Enligt Adolfsson (2014) går det att statistiskt säkerställa att elever på större skolor generellt sett har en högre grad av frånvaro och att det är vanligare med avhopp (sammanställningen täckte även gymnasieåldern) än på mindre skolor. Vidare fann också Adolfsson att flera studier pekar på att elevers närvaro, graden av skolavhopp, elevers känsla av samhörighet och delaktighet och engagemang för sitt skolarbete på ett generellt plan tenderar att gynnas av den mindre skolan. Samtidigt betonar Adolfsson att frågan om vad som ligger bakom skolmisslyckande är alltför komplex vilket gör det problematiskt att isolera skolstorleken som en oberoende faktor.

I rapporten lyfter Aggie Öhman att tänkbara orsaker till mer frånvaro i stora skolor kan vara att det blir en större anonymitet bland många elever, gemenskapen delas upp i mindre grupper, det blir oftare en stökig och bullrig miljö, det blir kanske svårare för skolpersonalen att känna igen, skapa relation och komma ihåg elevernas situation och behov. Det ställs större krav på ett systematiskt och strukturerat kvalitetsarbete kring till exempel anpassningar och särskilt stöd. Detta styrks av Adolfsson (2014) som konstaterar att den sociala sammanhållningen på en mindre skola är större, det är enklare att skapa nära relationer för både elever och lärare, vilket skapar större förutsättningar för lärare att engagerar sig i sina elevers lärande. Vidare menar Adolfsson att det också kan finnas ett socialt tryck i de mindre skolorna som gör det svårare för elever att inte närvara. I en av djupintervjuerna framhöll en av de ansvariga för ett närvaroteam att de mindre skolorna i deras kommun ofta låg i villaområden medan de stora skolorna ligger i förortsområden. De var inte säkra på om den större frånvaron i skolor med många elever verkligen berodde på storlek eller socioekonomisk bakgrund eller något helt annat.

På  kurvorna i vår undersökning har mellanstadiet har en avvikande kurva från övriga årskurser. Det kan finnas flera förklaringar till det. En kan vara att man i en stor skola kanske har mer fokus på de yngre årskurserna för man vet att många yngre elever, även utan någon problematik, kan uppleva mycket folk, äldre barn, hög ljudmiljö med mera, som utmanande. Man kan eventuellt i högre grad skydda och kompensera mellanstadieeleverna.

Det finns åtminstone en stor fördel med mindre skolor. Frånvaron är lägre. Närvaro är en förutsättning för att kunna tillgodogöra sig undervisningen och därmed lära sig mer, kanske också bättre betyg. Ska vi kanske börja diskutera frånvaro och skolstorlek?
För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Du kan läsa mer om och ladda ner rapporten här

Den 13 september lanserade vi vår rapport  och presenterade de viktigaste delarna och slutsatserna i Om frånvaro i grundskolan och hur kommuner och skolor
arbetar med frågan. En delrapport presenterades i Almedalen i somras. Här kan du läsa mer om och ladda ner hela rapporten.

Vi berättade bland annat om att

• giltig frånvaro också kan vara problematisk,
• frånvaron verkar vara hög i svenska grundskolor,
• kommunen har ett långtgående ansvar för alla barns rätt till utbildning,
• det fria skolvalet kan påverka barns rätt till utbildning,
• varför det behöver föras statistik över frånvaron på skol-, kommun/huvudmanna- och nationell nivå,
• varför det är viktigt att följa upp både anmäld och oanmäld frånvaro,
• att arbetet med frånvaro inte riktigt verkar fungera bra,
• vad vi kanske borde förändra
• och lite till.

Morgonen såg ut så här:
7.45      Frukost och registrering
8.15       Introduktion av Lena Hök, hållbarhetschef Skandia
8.20      TNS Sifo redogjorde för undersökningen som ligger till grund för rapporten
8.50      Aggie Öhman, rapportförfattare berättade om de viktigaste slutsatserna
9.20      Ett samtal mellan regeringens särskilda utredare av problematisk elevfrånvaro                       Malin Gren-Landell och Aggie Öhman om slutsaterna i rapporten, samt Lena Hök                  bidrog med viktiga kopplinga till Idéer för livets arbete mot socialt utanförskap.
9.40     Uppsummering
9.45     Slut

Är du intresserad av att veta mer om rapporten, gå en av våra utbildningar för huvudman eller personal, få en skräddarsydd utbildning, behöver stöd i ert arbete med att få till mer effektivt arbete med frånvaron eller kanske en föreläsning. Hör av er! Kontakt

15 tips för användbara åtgärdsprogram. Det som är nödvändigt för några, hjälper många och stör ingen. Det är det grundläggande tänket i Universal Design,UD. Att försöka hitta lösningar som fungerar för många i stället för många anpassningar och speciallösningar. Det är inte ett besvärligare sätt att arbeta, det är ett annat sätt att tänka!

Är verkligen åtgärdsprogram för mycket administration? Eller blir det jobbigt för att vi arbetar fel med det, fel innehåll och en massa oväsentligt? Skriver åtgärdsprogram för elever istället för skolan!? Har pedagoger rätt stöd? Mallar, checklistor, återvinning av åtgärder… Har ni provat att upprätta klassdokument?

Brister i anpassningar och särskilt stöd

Skolinspektionen konstaterar gång på gång att åtgärdsprogrammen och det särskilda stödet brister, även i årsrapporten för 2019 (2020 fokuserar på Covid). Brister handlar ofta om det kompensatoriska uppdraget. Om brister i utredning av särskilt stöd eller att inte de inte får det stöd som behövs. Stödet har inte fokus på den enskildes behov och fokuserar för lite på vad skolan kan göra bättre. 15 tips för användbara åtgärdsprogram kan öka chansen att lyckas bättre.

Vi ser ofta att det fattas tidplan och vem som är ansvarig för åtgärderna, och sällan sker någon uppföljning och utvärdering. Det finns så många åtgärdsprogram som börjar med långa redogörelser av elevens skolhistoria, eventuell sjukdomshistoria, problembeteenden och brister hos familjen. Det känner oftast alla inblandade väl till. Det ska stå vad skolan ska göra!

Utredningen som föregår beslut om åtgärdsprogram, eller inte, saknar ofta orsakerna till de problem som uppstår i skolsituationen. Orsakerna till att det uppstår problem i mötet mellan elev och skola. För det är ju det skolan ska arbeta med. I Skolverkets allmänna råd om arbetet med åtgärdsprogram står det:

”skolmiljön där eleven ingår i har betydelse för deras behov av särskilt stöd”

En inkluderande, strukturerad och förutsägbar miljö minskar behovet av extra anpassnignar och särskilt stöd… och minskar administrationen…

15  tips för användbara åtgärdsprogram:

1. Stora möten – ibland behövs många deltagare för att nå optimal samverkan mellan alla som är med och försöker hjälpa eleven till en bättre skolsituation: rektor, mentor, specialpedagog, elevhälsa, föräldrar, vården t.ex. BUP, kommunen t.ex elevstöd eller socialen, kanske ännu fler.
2. Små möten – för att få eleven delaktig kan det ofta vara bra att ha små möten. Eleven och någon som den litar och har förtroende för kanske mentor, kanske bara en lärare som fått till en bra relation, kanske någon på BUP, ja vem som helst som ingår i teamet runt honom eller henne. Med eller utan förälder. En del barn och ungdomar har en bra relation till sina föräldrar och känner en enorm trygghet att ha med någon av dem i sådana här känsliga möten. Ha ett sådant möte inför större möten och efter. För att få input från eleven själv innan och för att ge feedback och info efteråt. Visualisera.

Vem ska vara med?

3. Ta med eleven – glöm inte att tala med eleven. De vet ofta precis vad det är som inte fungerar. De har inte alltid lätt att uttrycka det. Men om någon de har förtroende för tar sig tid att sitta ner i lugn och ro brukar det komma. Här går det alltför ofta prestige i saken. Om mentorn inte klickar med eleven så är det så. Har eleven lätt för att tala med en lärare han eller hon inte har, men som hen brukar småprata med på bussen, då är det kanske den läraren som ska ta samtalet!
Har skolsituationen blivit ohållbar, kanske har vi en hemmasittare, då har ofta eleven tappat förtroendet för skolan och kanske till och med vuxna i allmänhet. Då är det svårt. Om föräldrarna har en bra relation med sitt barn, så gå genom dem. Utan prestige och med stor respekt för deras kunskap om sitt barn.

4. Ta inte med eleven – I stora möten är det oftast bra att eleven inte är med. Sitta där och vara ett objekt i form av ett problem som ska lösas, ensam bland alla vuxna, är oftast ingen särskilt inspirerande miljö …

5. Föräldrar/Vårdnadshavare – chansen att lyckas ökar astronomiskt om det finns en bra och konstruktiv relation mellan hem och skola. Det ligger ett tungt ansvar på skolan att se till att detta fungerar. Det är föräldrarna som oftast känner sitt barn bäst. De har god koll på vad som fungerar och inte fungerar, och framförallt bra tips om hur man får det att fungera. I Skolverkets allmänna råd står det ” Skola och hem har båda ett ansvar att för denna relation, men skolan har det yttersta ansvaret att verka för ett sådant samarbete.”  Jobba i nära kontakt med elev och vårdnadshavare. Stäm regelbundet av med hemmet hur insatserna motsvarar förväntningar och elevens behov.

6. Samarbeta med vårdnadshavarna och eleven – erkänn föräldrarnas expertis, var ödmjuka för vad de kämpar med 24/7. Lär av det de fått att fungera i sin vardag. Det ska framgå tydligt vad elev eller förälder ska göra då de märker att det inte fungerar, hur de ”klagar” (kommer med konstruktiv kritik), ta vara på den så slipper det kanske bli överklaganden och annat som lätt skapar tråkig stämning och inte gynnar eleven.

Det viktiga är hur man arbetar

7. Utredningar – Skolan, genom rektorn är skyldig att skyndsamt utreda om behov till särskilt stöd finns. Skolan får inte avvakta med sin pedagogiska utredning i väntan på annan utredning, till exempel medicinsk eller neuropsykiatrisk utredning. Håll isär utredning och åtgärdsprogram.

8. Tydligt arbetssätt och ta beslut– det måste finnas ett tydligt arbetssätt med åtgärdsprogrammet som alla förstår. Uppmärksamma, utreda, föreslå åtgärder, ta beslut, utforma åtgärder, genomföra, följa upp, utvärdera, ta beslut igen och omforma åtgärder, genomföra, följa upp, utvärdera, omforma, nytt beslut osv. Arbetssättet ska finnas tydligt dokumenterat och kommuniceras till alla berörda. Beslut ska tas om att inte sätta in, sätta in, revidera och avsluta särskilt stöd.
Icke-beslut – Det är mycket vanligt att skolor helt enkelt inte tar något beslut. Det ställer till otroligt mycket svårigheter och lidande för enskilda elever och deras familjer. Arbetet med elevens åtgärdsprogram ska också dokumenteras och kommuniceras.

Dokumentera smart, inte mycket

9. Åtgärder
Få med frågeorden – ett åtgärdsprogram måste enligt lag innehålla behov och åtgärder. För att det ska bli användbart måste åtgärderna svara på hur skolan ska arbeta annorlunda än tidigare dvs. vad som ska göras och hur. Och förstås vem som är ansvarig, när de åtgärderna ska sättas in (både kalendertid och vilka skolsituationer), när de avses följas upp och datum för nästa möte för utvärdering och eventuell revidering. Bättre kommunikation med hemmet, är ett exempel på åtgärd som dels är otydlig och dels svår att följa upp.
Skilj på behov och åtgärd/lösning – ett exempel: en elev har behov av begränsad mängd intryck på grund av t.ex hög perception och högsensitivitet. Det kan åtgärdas på olika sätt för olika elever. För en räcker det att placeras i ett hörn, få ha luvan/kepsen på sig och använda musik i hörlurar vid eget arbete. Någon annan måste tills vidare få gå ifrån och arbeta enskilt. Behovet är inte att arbeta i t.ex. studion, som vi ofta ser skrivet i åtgärdsprogrammen.
Skolan, inte eleven – ska förändra sig och arbeta med åtgärderna. Blir tydligt om ni arbetar med frågeorden kring varje åtgärd. Vem, betyder vem är ansvarig. Det är aldrig eleven. Eleven kan ha en uppgift i ett åtgärdsprogram, men det är undantag, och i så fall är det en deluppgift i något en pedagog eller annan vuxen är ansvarig för!
Skolsituationen, inte problembeteendet – varje åtgärd ska utgå från en skolsituation som inte fungerar. Inte ett problembeteende hos eleven. Det beteendet har en orsak. Den ska lösas och det är skolans ansvar, inte elevens.

Att tänka på

10. Utforma åtgärderna utifrån elevens styrkor och intressen om det går riktigt trögt. Då ökar chansen att lyckas exponentiellt: manga, motorer, Lol, WoW, kattungar, favoritbloggen, bilar…

11. Sekretess – Vi vill ju att många i skolan ska ta del av åtgärdsprogrammet och då måste man tänka till på vad man skriver om eleven och elevens familj. Skilj på utredning och åtgärdsprogram.

12. Rimliga mål – en elev kan till exempel inte gå från hemmasittare till full närvaro. En elev som hamnat katastrofalt efter i samhällskunskapen kan inte komma ikapp hur snabbt som helst. Och inte på egen hand. Vad ger ni för stöd efter lång frånvaro? Små steg så att framgångarna kan skördas. Och vila i framgången. Så den känns.

13. Se och vila i framsteg – Lägg märke till, synliggör och beröm framstegen. Om än aldrig så små. Om eleven börjar komma till skolan eller räkna på matten. Beröm och notera det då. Vila i de framstegen innan det med en gång läggs på nya tuffare krav och förväntningar. Strunta i att försöka åtgärda att hon eller han kommer försent varje morgon eller bara hinner hälften. Men se till att fundera på vad det innebär för att klara målen och hur eventuella detta problem ska åtgärdas då det är dags att följa upp, utvärdera och omforma åtgärdsprogrammet!

14. Ge inte upp – förändring tar tid.

15. Om det inte alls fungerar – inse det, utvärdera och omforma. Kanske för stora mål, kanske går ni för snabbt fram med nya och tyngre krav, kanske blev det november, kanske bytte klassen gympalärare…

15 tips för användbara åtgärdsprogram

Vi hoppas att dessa 15 tips för användbara åtgärdsprogram ska hjälpa er som arbetar i skolan i ert arbete. Vi hoppas att det kan stötta er föräldrar i att förstå mer om hur skolan kan arbeta.

Åtgärdsprogram kan överklagas

Det går att överklaga beslut om åtgärdsprogram till Skolväsendets överklagandenämnd. Överklagandet kan gälla antingen ett beslut om att skolan inte ska upprätta ett åtgärdsprogram, vilket alltså innebär att eleven inte får särskilt stöd, eller innehållet i ett upprättat åtgärdsprogram.

Mer information:

• Skolverket om Mer om rätt till extra anpassningar och särskilt stöd
• Skolverkets allmänna råd för arbete med åtgärdsprogram.
• Skolverket om stödinsatser i utbildningen.
• Skollagens kapitel 3 om barns och elevers utveckling mot målen, dvs.  om bland annat särskilt stöd och åtgärdsprogram.
• Specialpedagogiska Skolmyndigheten, SPSM kan stötta skolor kring elever med olika funktionsförutsättningar. Här kan du läsa om åtgärdsprogram.

Skolverket om att främja närvaro och att uppmärksamma, utreda och åtgärda frånvaro i skolan  och Vad gäller för extra anpassningar och särskilt stöd är också aktuella i sammanhanget, liksom Skolan och hemmet- exempel och forskning om lärares samarbete med elevernas vårdnadshavare,

---

Tidigare inlägg om arbetet med särskilt stöd

• Anpassningar, extra anpassningar, särskilt stöd, åtgärdsprogram, elevhälsoteam (EHT) och rektors utredningsansvar i skollagen
• Elevvårdskonferens (EVK) försvann i skollagen från 2010 och rektorns utredningsansvar skärptes. Ibland hör man fortfarande de begreppen.

Passa på och ta chansen. Tala med chefen och få iväg en anmälan på en gång!

Intensivkurs om ”hemmasittare” och problematisk skolfrånvaro, 20-21 okt  2016 i Stockholm

Kurs och nätverk, gästföreläsare, diskussioner,
övningar, allt kopplat till era utmaningar.
Prisvärt och med en kursledare
som brinner för frågan.
Info och anmälan

Vad gäller egentligen kring anpassningar, extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram, vad är EHT och elevhälsan för något! Det är mycket att hålla reda på för skolpersonal och för föräldrar. Det här inlägget ska försöka reda ut lite kring det här. vara en sammanfattning för lärare och andra i skolan och inte minst lite av en intro till föräldrar som slängs i denna svåra värld utan att kunna terminologin och gången, men ändå ska värna sitt barns rätt till utbildning.

Med förändringarna i skollagen 1 juli 2014 är det förtydligat att ett stort ansvar ligger på såväl lärare att skapa en inkluderande undervisning genom att individualisera den (anpassa), som på rektor och andra att skapa förutsättningarna för detta.

När inte anpassningarna i den ordinarie undervisningen räcker till, när det befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, ska eleven skyndsamt ges stöd i form av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen enligt skollagens kapitel 3.

Extra anpassningar är mindre stödinsatser som kan genomföras av lärare och övrig skolpersonal inom den ordinarie undervisningen. Det kan enligt Skolverket vara bland annat ledning i att förstå texter, förklaringar av ett ämnesområde på ett annat sätt eller färdighetsträning inom ramen för den ordinarie undervisningen, exempelvis lästräning. Till extra anpassningar hör även enstaka specialpedagogiska insatser. Det kan vara en speciallärare som under en kort tid, till exempel två månader, arbetar tillsammans med eleven. De behövs inget formellt beslut och behöver inte dokumenteras i åtgärdsprogram. Men det kan vara klokt att dokumentera så det inte blir personberoende tycker jag.

Men om det trots extra anpassningar kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, ska detta anmälas till rektorn. Det kan även vara andra svårigheter i skolsituationen. Det har Skolinspektionen fastslagit kan vara till exempel omfattande frånvaro. Såväl lärare, annan skolpersonal, vårdnadshavare eller eleven själv kan anmäla till rektorn. Om det finns skäl att tro att extra anpassningar inte skulle vara tillräckliga, så kan särskilt stöd uttredas direkt utan att extra anpassningar sätts in. Men då bör ju det framgå varför i den pedagogiska utredningen tänker jag.

Särskilt stöd är enligt Skolverket av mer ingripande karaktär som normalt inte är möjliga att genomföra för lärare och övrig skolpersonal inom ramen för den ordinarie undervisningen. Det är omfattning eller varaktighet, eller båda som är skilladen mot extra anpassningar. Det kan vara  ett specifikt stödbehov i ett eller flera ämnen eller mer regelbundna specialpedagogiska insatser under längre tid.

Det är rektorn som ska se till att behovet av särskilt stöd skyndsamt utreds. Samråd med elevhälsan ska ske om det inte är uppenbart obehövligt.

Tidigare fanns det något som hette elevvårdskonferens EVK där bland annat den här sortens frågor behandlades, till dessa bjöd man ibland in berörd elev och vårdnadshavare. Termen finns inte längre, men används fortfarande ibland av skolor då de kallar till den här sortens möten. Nu talar man mer om EHT, elevhälsoteamet på skolan.

Och när en elev ska få särskilt stöd så ska ett åtgärdsprogram utarbetas. Där ska det enligt skollagen framgå

• behovet av särskilt stöd
• hur det ska tillgodoses
• när det ska följas upp och utvärderas och vem som är ansvarig

Jag tycker det är några saker som är viktiga för att det ska bli ett användbart dokument:

1. Kom ihåg att skolsituationen är problemet, inte eleven.
2. Utgå från elevens styrkor och bygg på dem t.ex. låt eleven arbeta kring ett ämne den gillar och kan: hundar, manga, LoL, motorer, Korea…
3. Skilj på behovet och hur det ska tillgodoses, det vill säga lösningen. Undervisning i särskild grupp är inget behov, det är en lösning. Talböcker är inte ett behov, det är en lösning. Mer om detta kommer i ett annat inlägg.
4. Ta gärna med frågeorden när, var, av vem och ansvarig även när det särskilda stödet beskrivs (hur).
5. Gör dokumentationen enkel och lättfattlig, skriv i punktform, gör tabeller, använd underrubriker. Det här ska inte samla damm. Det ska användas.
6. Mer tips i ett tidigare inlägg

Det är viktigt för bästa resultat och det står i Skollagen att eleven och elevens vårdnadshavare ska ges möjlighet att vara med när åtgärdsprogramet utarbetas. Om det behövs åtgärdsprogram eller inte beslutas av rektorn, det beslutet kan delegeras, men inte om det innebär att särskilt stöd ska ges i en annan elevgrupp eller enskilt eller i form av anpassad studiegång.

Och beslutet om åtgärdsprogram kan överklagas av elev (över 16 år) eller vårdnadshavare till Skolväsendets överklagandenämnd. Om eleven har två vårdnadshavare måste båda vilja överklaga.

Du kan läsa mer här och det är också mina källor till det här inlägget:

• Skolverkets publikation Allmänna råd för arbete med extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram
• Skolverkets webbsida om anpassningar, extra anpassningar och särskilt stöd
• Skollagen, speciellt kapitel 3 
• Specialpedagogiska Skolmyndigheten om åtgärdsprogram
• Skolinspektionen om särskilt stöd

 

Läs mer om
allt vi har på gång våren 2019

Konferenser, kurser, seminarier
föräldrakvällar med mera,
För nämndpolitiker, förvaltningschefer, skolledare, skolpersonal, personal på Socialtjänst med flera.
Prisvärt. Mer info och anmälan.

Den 13 september lanserades vår rapport Skolans tomma stolar. om frånvaro i grundskolan och kommuner och skolors arbete med frågan. 

Dagens Eko tog upp rapporten och intervjuade regeringens särskilda utredare Malin Gren Landell om rapporten. Hon säger bland annat:

Det här handlar om elevers rätt till utbildning. Så det är ytterst angeläget att det här förbättras.

Aggie Öhman som är grundare till Prestationsprinsen och rapportförfattare var med i reportage i P1 morgon. Samtalet med henne finns i länken med titeln ”I nian fick jag hjälp av en lärare”. Där intervjuas också Felicia, fd ”hemmasittare”. Så här säger Aggie om behovet av nationell statistik:

Ser vi statistik som onödig administration, då kan vi lika gärna strunta i den. Men ser vi det som ett verktyg för transparens, jämförbarhet, målstyrning och uppföljning, då blir det ett effektivt hjälpmedel.

Jobbar du med ”Hemmasittare” eller barn, ungdomar, unga vuxna med problematisk frånvaro? Den 20-21 oktober kan du få inspiration, lära dig nytt och få tillfälle att diskutera, dels det vi lär oss, dels det du kämpar med i vardagen. Mycket övningar och tillfälle till frågor och diskussion. Kunniga och inspirerande gästföreläsare.

Vi utgår från Prestationsprinsmodellen, ett strukturerat arbetssätt som bygger på forskning och beprövad erfarenhet. Vi går igenom hur man identifierar problematisk frånvaro, analyserar, sätter in åtgärder för att förebygga frånvaro, främja närvaro, följer upp och justerar sina åtgärder.

Inför kursen får du förslag på hur du kan förbereda dig genom att läsa, lyssna och titta på videor vi rekommenderat. De ger dig chans till att djupare förstå och vara mer förberedd, men är inget krav.

Efter kursen erbjuds du handledning i de förändringar ni bestämmer er för efter kursen.

Alla som gått dessa dagar blir medlemmar i detta nätverk Professionella i samverkan för hemmasittare som träffas en till två gånger per år. Kostnadsfritt eller till självkostnadspris om vi tar in föreläsare.

Läs mer och anmäl dig här. Välkomna!