Goda exempel: Hur man kan förbereda schemabrytande aktiviteter som idrottsdag och teaterbesök genom samarbete och förutsägbarhet.
Det var en gång en Drottning som fått ett brev, ett veckobrev. Hon är mamma till en underbar prins, Prestationsprinsen, som blir lite pirrig och nervös då det är nya och annorlunda saker på gång. Både hemma och i skolan. Det kan vara vad som helst en utflykt, ett prov, prata inför klassen, gå bort till någon man inte känner så väl, få hem gäster med barn som man inte känner. Ja, ni förstår. Det är inte ovanligt, snarare naturligt och vanligt. Blir det för jobbigt och ohanterligt kan det röra sig om en diagnos, men det kan också vara på ”normalstörd” nivå. Det här var bara en normalt extra känslig och nervös prins.
Tillbaka till veckobrevet. Drottningen läser och funderar. Och bara idrottsdagen och lördagsnärvaron visste de om innan. Vilken utmaning!
Måndag och tisdag: Vanliga dagar enligt schema, inga läxor.
Onsdag: Läxa som vanligt + teaterbesök i sta’n (inte med Prestationsprinsens mentor). Ingen matsäck, men ta med pengar till hamburgare.
Torsdag: Läxa som vanligt + idrottsdag på idrottsplatsen i valda grupper som leds av lärare enligt tidigare utskick. Glöm inte matsäck och sittunderlag.
Fredag: Läxa som vanligt + Prestationsprinsens grupp har hand om ”Fredagsskoj” (vilket innebär att leda ”roliga lekar”).
OBS!: I veckan kommer vi att ha besök till och från i klassrummet av Nina som har PRAO på skolan.
OK, ni som är vana att läsa om prestationsprinsar förstår. Vi börjar med onsdagen:
- Teaterbesök är läskigt, det kan vara trångt, mörkt, osäkert var man ska sitta, vad gör man om man blir kissnödig, hur länge håller det på?
- Att åka till sta’n är en utmaning. Vad händer om man tappar bort fröken, ska vi byta buss, finns det hundar på bussen, vad händer om man inte hinner av, får man sitta bredvid vem man vill, om ingen vill sitta med mig?
- Äta på hamburgerrestaurang är rörigt, högljutt, kanske kladdiga bord – äckligt, man ska välja, tar de andra barnmålet, om man tappar brickan, får man ta extra ketchup, det kan vara läskiga ungdomar eller konstiga vuxna, var ska man sätta sig? Om man behöver gå på toa, som brukar vara snuskig, måste man be om en nyckel – pinsamt!
Och sen är det en resa tillbaka också! Och allt detta med lärare som inte Prestationsprinsen känner och som inte känner till hans pirr och ängslan.
Vi behöver inte gå igenom de andra dagarna, ni förstår Prestationsprinsens problem. Idrottsdagen innebär att vara i en grupp som är en ny konstellation, ledda av en lärare han inte känner och de ska till idrottsplatsen, som är ett ovant ställe att vara på. Fredagsskoj är skitläskigt, stå inför alla, kommer de att tycka det Prestationsprinsen och hans gruppkompisar hittat på suger? Och sen ska det bara dyka upp någon i klassrummet till och från, som grädde på moset denna vecka full av utmaningar, där vanor och rutiner kastas om.
Prestationsprinsen kommer att klara det här. Drottningen ringer hans mentor, de talar igenom utmaningarna. Drottningen och Prestationsprinsen får lite mer information och detaljer om de olika aktiviteterna.
Jesper, läraren som ska åka på teater med honom kommer förbi klassrummet en dag och säger hej till hela klassen (det skadar inte, det finns flera mer eller mindre pirriga, nervösa och oroliga ungar i varje klass) och berättar lite mer om när, var, hur och vad. Han har koll på att vara beredd om Prestationsprinsen (och ett par till som behöver lite extra stöd) verkar vilsen.
Pepp inför fredagen tar mentorn hand om, det behövs, men inte mycket.
Att förklara kring Nina och vad PRAO är, det fixar Drottningen. Hon förbereder Prestationsprinsen (enligt infon från mentorn) på vad och hur hon kan komma att hjälpa till i klasssrummet och i vilka ämnen.
Henke, läraren som ska vara med Prestationsprinsen, söker upp honom en rast och byter ett par ord, skojar lite och utmanar Prestationsprinsen i vem som kan hoppa längst baklänges. Prestationsprinsen skrattar och ser helt plötsligt fram emot idrottsdagen!
Struktur, förutsägbarhet och ställtid. Liten insats – stor skillnad!
Och kom ihåg. Vi är alla olika. Struktur, förutsägbarhet och ställtid gör skillnad för många! En för att den oroar sig över vad som ska hända, en för att den behöver veta hur länge till den måste sitt stilla, en annan hur länge den ska vara passiv lyssnare, en tredje för att den vet vem som ska hjälpa just mig om det behövs osv.
Och dessutom vi reagerar så olika på bristen av struktur och förutsägbarhet. En blir nervös, en annan stökig, en tredje vägrar gå, en fjärde genomför allt ihop, men blir ledsen, arg, ”bråkig” eller stannar hemma efteråt, en femte…
Så visst är det fiffigt, en lösning hjälper många och stöder alla. En skola för alla! För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!
Jäpp! Tänk så enkelt det faktiskt kan vara….
Kommer att skriva ut en del av dina inlägg för att ta med på utvecklingssamtalet samt åtgärdsprogramsmötet i skolan med sonen nästa vecka. Stort tack!!!
Vad bra Elin, hoppas de kan bidra till ett konstruktivt samtal som blir bra för sonen! Lycka till.
Jo maj nu är lite intensiv.
Sova i tält med skolan, på en träningsdag, hon får inte träna = straff, för att hon ska sova över i skolan=dubbelt straff.
Hon behöver hem och vila efter en skoldag, inte tälta med skolan.
Planera planera och planera. Hon är tillräckligt stor och fungerande för att kunna klara det. Men efter… Ett trött ADHD barn är inte helt roligt alla gånger.
Gäller för mig som förälder att planera nu. De slutar på förmiddagen direkt efter tältningen, alltså måste jag sluta jobba då också för att få hem henne. Mat – favoritmat behöver nog finnas hemma bara att värma, planera in så hästen får vila vilket betyder att hon kan ha en vilodag hemma själv.
Planera planera. Allt sånt här är INTE roligt för alla barn. Dagen efter blir inte rolig för någon av oss andra i familjen.
tack för att du delar med dig. Det där med att se ”skojigheter” som straff är väldigt svårt för många att förstå… Lycka till, du verkar ta bra hand om din prinsessa.