Det blir lätt för mycket i klassrummet

Det blir lätt för mycket i klassrummet, det blir lätt okoncentrerat, det blir lätt kraftiga reaktioner… vi hoppas att detta inlägg kan få oss som föräldrar eller skolpersonal att förstå hur stressande skolsituationen kan vara för många barn och unga. Vi tar dig till en situation vi tror de flesta av oss känner igen.  Tänk dig att leva med det varje dag. Till slut orkar vi inte. Vi väljer att stanna hemma. ”Hemmasittaren ” är ett faktum.

Hur det lätt blir för mycket för oss

Du lagar middag, sista diskussionen på jobbet snurrar i huvudet, irritationen över baklyktan som måste bytas växer, detta kombinerat prestationsprinsens tjat om nytt dataspel och det plötsliga insikten att bakgrundsmusiken gör dig vansinnig får dig att ….!

Lugnt stänga av musiken, pedagogiskt be din son om att få ta diskussionen en stund senare och tänker rationellt att du hinner byta lampan i helgen så det behöver du inte älta just nu? Eller dänger du av musiken, ryter åt sonen att du inte orkar med det där tjatet och fräser till maken/makan att nu får du ta tag i den där … bilen, samtidigt som du bränner middagen? Det blir liksom för mycket. Svårt att koncentrera sig, svårt att tänka rätt.

Man kan vara stressad och/eller okoncentrerad av många skäl. För att man är lite omogen, problem hemma, blir behandlad illa av lärare eller klasskamrater, upplever att man blir behandlad fel, mobbad, föräldrar ska skiljas, fått en liten diagnos kanske och på det en aning för mycket intryck.

Det blir lätt för mycket i klassrummet

Hur upplever Prestationsprinsen ett klassrum i det läget? Det blir lätt för mycket i klassrummet. Det är elevernas vårvinterdikter på väggen, allas akvarellvitsippor på en annan, i taket hänger fjärilarna kvar från insektsprojektet, fröken har satt upp en fin affisch över rymden och en om de senaste rymdprojekten (som vi läser om nu), på hyllan vid väggen ligger veckans fem arbetsblad, vid dörren hänger skolans likabehandlingsplan, lapp om friluftsdagen, nästa föräldramöte och vem som är rastkompis. Jo, i fönstret är det glada, mönstrade gardiner och alla trettio solrosplantorna. Skåpet med atlasar och andra låneböcker, samt skåpet med bildmaterial har glasrutor så man snabbt ska hitta. Barnens förvaringslådor har namn och teckning. På tavlan står bra saker att komma ihåg och lite lappar, m.m. Just det m.m!

Nu börjar lektionen. Eleverna strömmar in, det släppas fötter, pratas i minst tio konstellationer, fröken börjar: räkna vidare i matten, om ni blir klara ta ett arbetsblad (men med många, många fler ord). Elin och Kalle fnissar åt något, Felix har tagit med en boll in och rullar runt den, Martin trummar på bordet och Oskar tycker det är kul att hans stol gnisslar. Utanför kommer en lastbil med maten, det kurrar i magen, förresten skorna är nog lite små, hoppas jag får en tallrik utan intorkade matrester i dag, två fåglar har byggt bo i trädet, en ekorre bråkar med dom, nu går parallellklassen på rast, varför fnissar tjejerna så och varför blev Mohammed så sur på rasten innan. Det blir lätt för mycket i klassrummet.

För mycket intryck frestar på

För en högsensitiv Prestationsprins med koncentrationssvårigheter kanske det inte är så konstigt att inga mattetal blir gjorda, än mindre arbetsbladet om rymden? Det blir lätt för mycket i klassrummet. Om nu fröken haft en tung dag och blir irriterad, kanske det inte är så konstigt att Prestationsprinsen också blir irriterad. Har både fröken och eleven haft en laddad morgon kanske det inte är så konstigt att det t.o.m. exploderar? Kluring: vem kallas utagerande?

Tänk på den! För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

4 KOMMENTARER

4 svar till “Det blir lätt för mycket i klassrummet”

  1. Sanna skriver:

    Mest sorgligt …
    För visst blir prinsarna och prinsessorna arga, upprörda och säger fula saker. Men allra mest så har dom panik och kan inte hantera allt det där, som alla verkar kunna hantera så lätt.

    En annan sak som också är så svår är att det säkert finns någon som tittar på dom, säger något dumt. Dom vågar aldrig ta ner garden, ligger hela tiden på överlevnadsläge. Det varvar i huvudet om vad den sa, om varför, om orättvisan att kompisen kom undan med att säga så, när prinsen, som bara försvarade sig, fick skäll och suckar.
    Så nu sitter han där med matten framför sig. Tillslut slänger han boken, struntar i fröken som ändå bara är arg på honom, trots att alla andra gör minst lika mycket fel. Skriker åt henne när hon kommer med arbetsbladet och stormar ut.
    Kvar står en fröken som bara tycker att han är besvärlig. En som skakar på huvudet och har en färdig förklaring på att den pojken kan man inte ha i en vanlig klass. Hans mamma måste komma och hämta honom.
    Hon ser inte alla blickar, allt stök och alla krav. Hon ser inte att han har legat i överlevnadsläge i två månader. Hon ser bara en pojke som inte är särskilt trevlig och är mest besvärlig.

    Hon går hem efter jobbet efter att ha överlevt dagen, tänker en flyktig tanke om att nästa dag går säkert bättre. Ingen ändring kommer att ske dagen efter. Det är prinsen som måste lära sig att passa in. Han måste minsann skärpa sig. Det kan dom andra och då kan han också det.

    Men prinsen har knappt överlevt dagen. Han kommer hem i samma överlevnadsläge som under dagen. Han skriker på sin bror och kastar hans älskade spel så det går sönder. När drottningen kommer in till honom så skriker han åt henne också. Hela familjen är nu i upplösningstillstånd och prinsen har nästan gått sönder inuti. Han gör alla han älskar så ledsna. Han förtjänar knappt att leva. När han äntligen börjar att varva ner så är han så ledsen, så ledsen. Han sjunker ner framför datorn och spelar. Där inne i hans värld är det lugnt. ingen är taskig emot honom där.
    Drottningen kikar in till honom och får ett litet leende. Hon vet att han borde bryta och sova nu. Men ger honom 30 minuter lycka till. Efter 12 timmars stress och olycka så behöver han så väl sitt lugn.

    I morgon är det tisdag och prinsen kommer att gå sönder igen. När onsdagen kommer så orkar han inte längre. Han får utbrott redan på morgonen, skakar i hela kroppen och i huvudet så snurrar tankar om hur dålig han är, alla andra klarar det, varför måste Oskar gå i klassen, varför sa Ella så åt honom, varför förstörde han brorsans spel. Varför måste allt vara så jobbigt????

    Han stannar hemma och kommer att stanna hemma länge. Efter en månad så kommer ett försiktigt leende smygande. Han börjar känna sig bättre igen. Så fort skolan kommer på tal, så skriker han och bara vägrar tänka ens tanken att gå dit igen. Han gråter så fort någon nämner skolarbete och drömmer mardrömmar på nätterna. Det har tagit honom en månad att få fram ett leende. Nu vill dom rasera allt igen.

    Den prinsen är min son. Han gick i fjärde klass. Det var många år kvar …

  2. Ulrika skriver:

    Så vad ska man göra för att hjälpa prinsen i klassrummet? Frågan är ärligt menad eftersom jag jobbar i skolan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *