Då
är det snart jullov. Barnen och ungdomarna ser slutet på terminen. De här dagarna är greppbara, Greppbara mentalt, man kan se dem framför sig. Men inte alls greppbara, eller hanterbara för alla. Det händer så mycket i slutet på terminer, lucia, prov, avslutning med mera. Det gäller inte bara elever med ADHD, Aspergers, eller släng av, utan de flesta elever. Många är ”bara” är stressade.
Det här inlägget presenterar vi i ungefär samma form inför varje terminsslut. För det behövs! Vi glömmer så lätt bort och planerar för genomsnittseleven, som knappt finns…
1.Förutsägbarhet – Givetvis ska all information om julavslutningen ut i god tid. Gärna med bilder på där ni ska hålla till, skolans aula, skolgården, kyrkan eller vad det nu är. Om ni var där förra året finns det säkert bilder.
2. Klarspråk och användbar information – Se till att få med svar på alla frågeorden, de går i varandra, men det är bara bra, då får vi med det vi glömt på ett ställe på ett annat:
När – datum, när man går/åker dit (om gemensamt), när börjar det, hålltider under dagen och när det slutar.
Vad händer – programmet med tider, eventuell samling innan, med mera.
Vem/vilka – vilka talar och uppträder, vilka sitter med vem, med vilken lärare, med vem går/åker de dit med…
Hur – åker vi dit, hur åker vi hem, förväntas alla göra något (sjunga, bilda ringar, gå fram och hämta diplom….
Varför – för att fira att alla kämpat väl under terminen och nu är det lov!
Vad händer sen – är det slut, går vi tillbaka till skolan eller vad ska hända?
3. Hjälp att få koll – Det behövs lite extra information för en del, länkar, bilder, video, ljudfil. Och det är inte bara för oroliga. De behöver mycket detaljer för att inget överraskande ska hända. Även överaktiva behöver veta mycket för att veta hur länge de ska bita ihop utan att studsa, peta på någon eller helt enkelt börja springa runt. Samma sak med de som har koncentrationssvårigheter. Eller diabetes, för att veta om lunchen är annan tid.
4. Begränsa intryck – Andra behöver hjälp att skärma av. Kan er klass få sitta längst bak, stå i ena änden av skolgården, sitta längst ut på raden, ja, det bäst är väl att fråga eleven vad som skulle underlätta. Att ha svårt att sortera information är svårt för många, högsensitiva, de på ”spektrumet” dvs. med adhd eller annat AST och många fler!
5. Reträttplats – Några behöver veta att det finns en nödlösning eller en reträttplats om det blir övermäktigt. Vem säger de till, vart går de, ska de sätta på musik i sin mobil eller börja spela ett spel eller bara blunda eller gå där ifrån…
6. Ta hjälp – Inkludera familjen, föräldrar/vårdnadshavare, de vet mycket om sina barns behov. Bjud in dem till samtal eller varför inte till avslutningen om det underlättar för vår elev!
7. Alternativ avslutning – Några kommer inte att komma på avslutningen. De tycker det är för rörigt, för långsamt, för mycket intryck eller att det inte är något att fira… Vi vet nog om vi har en sådan elev. Kan vår sista lektion med eleverna och den eleven göras till något extra? En liten mini-avslutning så att även den här eleven får ett avslut på terminen och en start på julen? Bjuda på saft och pepparkaka? Se på film? Eller bara skriva stort att det är sista lektionen och önska alla ett underbart lov och god jul, för en del vill bara att allt ska vara som vanligt…
8. Hemmasittande elever – Vi behöver använda all vår fantasi och kreativitet (och ta hjälp!) för att locka en elev som har långvarig eller problematisk skolfrånvaro till någon form av avslutning. Att bara komma och fika med oss kanske, för att tala om och visa att hen hör hemma i skolan och är saknad. Kanske terminen kan sluta med att ni planerar för en bra start nästa termin. Eller åk hem med en hälsning från dig, favoritläraren, kamraterna. För vissa kanske ett besök av några favvo-lärare och kompisar kan vara aktuellt. Tala med eleven, förmodligen bäst med text via skype eller sms. Går inte det tala med föräldrarna. Alla vill sluta terminen med att lyckas och något att komma tillbaka till!
9. Viktigast är att vi talar med den det berör. Eleven! Med respekt och tillit. Låt oss tänka till och gå alla olika funktionsuppsättningar till mötes. För en fröjdefull jul!
För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!
Några tips för att klara av julen, för att fler ska klara av juletiden. För vi har alla vänner eller släktingar med unika funktionsuppsättningar, kanske inom autismspektrum, NPF eller släng av, lite oroliga, inte så extroverta, stressade, svårt med maten, väldigt impulsiva eller något annat spännande.
Många gillar att vara alla. Hela släkten, gänget, avdelningen, klassen … Men alla gillar inte att var många. Alla är inte så förtjusta i att äta med andra. En del får det tufft att sortera alla sinnesintryck som uppstår i större samlingar. En del av oss kan inte äta all mat, allergier, intoleranser, aspergers eller släng av… En del mår faktiskt fysiskt dåligt av att ha på sig finkläder. Många har ett behov av att få tydlig information i förväg för att kunna förbereda sig på bästa sätt. En del tillfälligt på grund av livssituationen, en del alltid.
Vad kommer att hända – förutsägbarhet är nödvändigt för att en del ska tacka ja, andra blir lugnare i sinnet när de kommer och det skadar inte någon. Det kan handla om att vara tydlig med tiden, vad som kommer att serveras, klädsel, hur många som kommer, var ni kommer att vara, kanske ha med några bilder eller vägbeskrivning.
Vad förväntas av gästerna – om vi har planer på lekar, tipspromenader eller annat skoj som involverar gästerna så skriv det i inbjudan. Eller om vi kommer att ha sånghäfte och sång.
Klädsel – för de som har svårt med annat än favoritkläderna är det jättebra med tydliga instruktioner om klädsel. Vet vi att någon vi tycker om har svårt med kläder som sitter åt, slips eller klänning, så fundera på hur viktig klädseln är…
Mat – det kanske inte är så vanligt att man skriver vad som kommer att serveras, men man kan ju tala om om det är buffé eller sittning. Om det blir långbord, små bord eller mingel. Tänk på att fråga i inbjudan om någon har allergier, intoleranser eller är vegetarian, kanske behöver anpassat av andra skäl som aspergers eller annan NPF eller släng av… var öppen, tydlig och tillmötesgående om någon tar sig modet att höra av sig om sina problem kring ätandet. Det finns en anledning.
Vilka kommer – för en del kan det göra stor skillnad vilka som kommer. Säger man att det bara är släkten eller tjejgänget och sen dimper någon granne eller brorsa upp, så kan det vara jättestort för en del. Bättre i så fall att bjuda in tjejgänget och lägga till att min nya granne kanske också tittar in. För det handlar om att kunna förbereda sig, att skapa förutsägbarhet.
Vilka kommer – förbered på vilka som kommer. Är det nya människor ta reda på lite om dem. Kanske har ni träffat dem förut och kan tala om den gången, ni kanske till och med har foton. Eller det kanske finns på internet. Är det helt nya bekantskaper så kan värden eller värdinnan säkert berätta mera.
Vad ska vi äta – meddela värden dina allergier eller matproblem. Ta med det som inte brukar finnas, till exempel glutenfritt bröd, godis eller bullar som inte har spår av nötter. Eller be att lite av köttet eller kycklingen inte hamnar i grytan utan kan serveras separat om någon inte kan äta röror och grytor.
Var ska vi vara – idag finns det så mycket på internet. Kartor, hus i storstäderna finns på bild, vi kan till och med promenera digitalt på gatan. ska ni på lokal, restaurang eller liknande finns det garanterat information och bilder på nätet.
Hur länge – bestäm hur länge ni ska stanna med ett klockslag eller till exempel en timme efter att vi ätit upp. Har man svårt att hantera när man är många kan förutsägbarheten i hur länge man ska vara där, göra att man vågar gå dit eller klarar av det hela utan problem. Så har ni sagt kl 21.15 eller direkt efter vi har ätit, då är det så!
Klädsel – försök hitta några plagg som räknas som fina och är sköna. För tjejer finns det ganska mycket: bomullstajts, velourklänningar och fina skor utan klackar. Tänk på att det inte ska sitta åt, ha lappar som skaver, vara av rätt material (en del vill bara ha bomull, andra bara syntet…)… För killar finns det många mjuka, sköna svarta jeans eller chinos. På damavdelningen finns det ibland chinos liknande byxor med resår i midjan. Om storleken räcker till är de utmärkta även för killar och män! En skjorta kan vara rymlig, men kragen kanske är problem, man kan vara väldigt snygg i en T-shirt också. Men för män och killar är det svårt när det krävs kavaj eller kostym.
Reträttplatser – bara vetskapen om att det finns en planerad plats, ett ställe att dra sig undan på, kan förmå många att lyckas delta. Ofta behöver den aldrig användas. Det kan vara att vi lovar att komma och hämta när som helst om det blir för mycket, eller att det är OK att lämna när personen vill. Kanske se till att det finns en reträttplats, är man hemma hos sig är det ju enkelt, till exempel det egna rummet. Är man borta kanske det kan vara bilen, ett leksakstält eller bara dra sig undan med sin mobil eller musik en stund på något avskilt ställe…
För en del kan det vara bra att få ännu mer information. Så om vi vet det, eller någon ringer oss för att få veta mer, till exempel vilka andra som kommer eller vad vi tänker servera, så berätta. Säg inte vi får se, jag har inte bestämt mig än. Utan i så fall jag vet inte än, men jag kan väl slå dig en signal sen. Om vi ändrar något i sista stund, berätta då det så snart du bestämt dig. och speciellt till de som behöver det…
Vi vet säkert vilka i vår omgivning som kan behöva det här lite extra stödet. Ring föräldern till det barnet, ring den vännen, be din respektive ringa sin faster.
Det kan vara så mycket enklare att till exempel se till att det finns mat som alla gillar än att halva sällskapet ska irritera sig på att ungen inte äter maten… Den familjen kämpar säkerligen med matvanorna efter förmåga och behöver inte tips från gästerna och oss på festen! Det kanske är på just fester problemen uppstår på grund av allt annat som barnet ska tampas med då….
Placera personer som behöver gå ifrån så att det stör minst, vid änden på ett bord, nära utgången, bredvid någon som respekterar och förstår.
Det handlar om att skapa trygghet för så många som möjligt genom struktur, förutsägbarhet, begriplighet, tillit, respekt för olikheter och tolerans. Självklart, men svårt! Vi är alla olika, har olika funktionsuppsättningar och därför kan, vill och trivs med helt olika saker. Det måste få vara helt OK. För våra älskade ungars skull, ja allas, skull!
Är ni en skola eller en förvaltning/huvudman som vill få nya input i frånvaroarbetet? Välkomna till våra kursdagar i mars 2020. Mer info och anmälan
Får vi vara den vi är? Vi borde kanske fundera en hel del på alla neuropsykiatriska diagnoser som sätts och efterfrågas. På att det är så stora variationer i olika delar av Sverige. Ingen som läser bloggen kan tro annat än att vi helt och fullt ”tror” på diagnoser och vill kämpa för varenda unge! Vi ser att det behövs så mycket mer kunskap och förståelse. Att de inte skulle behöva ha det så tufft som de ofta har det idag. Skolan ska stötta efter behov, ge ledning och stimulans till allas utveckling, alla ska få utvecklas utifrån sin full potential.
Fast vi säger oss ha, och har så förvånansvärt lite kunskap om dessa diagnoser och elever i skolan, så är många pedagoger och rektorer snabba att fråga efter neuropsykiatriska utredningar. Hur går det ihop?
Man kan faktiskt nästan ha en diagnos. Prestationsprinsen kämpar för alla ungar som tänker, känner och gör annorlunda. Men långt i från alla som gör det ska ha en diagnos förstås. Och vad är annorlunda? Det kan ju vara smarta (hög- eller särbegåvade), geeks, hemmasittare, oroliga, stressade. med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, med psykisk ohälsa, blyga, högsensitiva, energiska… Ja, det är ju det vi upplever som annorlunda. Och det kan bero lika mycket på våra begränsningar som begränsningar hos den vi möter, om nu annorlunda ska betraktas som något negativt.
Man kan välja att se det annorlunda som extraordinärt! Något utöver det ordinära, vanliga. Många brister kan vändas till styrkor med förståelse och kunskap. Kan vi inte så här dagarna efter internationella barndagen bara kämpa för att förstå varenda unges behov bakom beteendet, även de beteenden vi ogillar? Acceptera det annorlunda, udda, speciella, alldeles extraordinära!?
Anpassa oss i stället för att försöka anpassa dem?
För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!
Tänk på vad du säger. Klyschor kan såra… Drottningen sitter och äter lunch med sina kollegor. De talar om ditt och datt. Och om en artikel om en flicka med utvecklingsstörning som inte fått det stöd hon har rätt till av sin kommun. Mamman talar ut i tidningen om hur detta har drabbat flickan och familjens hälsa, ekonomi och ork. Och det är inte positivt.
Men, men säger Moa och tittar på Drottningen och de andra. Vi får verkligen vara glada att vi har friska barn som klarar sig bra. Att vi är friska och har jobb och ekonomi. Så ler hon.
Nöjd med att vara en som förstår att vara tacksam.
Drottningen har lust att skrika rakt ut.
Visserligen är Moa en sådan kollega som hon inte talat så ingående med. Ingen idé. Hon skulle inte förstå varför inte Prestationsprinsen bara skärper sig. Eller varför inte Drottningen bara säger till på skarpen…
Men ändå, Moa vet att Drottningen och hennes man har kämpat med skola, kommun och landsting. Fått gå ner på deltid för att ta hand om en trasig Prestationsprins och borde ana att varken Drottningen eller hennes man är vad man kan kalla hela heller. De kämpar på, men är egentligen så trötta, ledsna, förtvivlade och oroliga för framtiden att man inte kan begära något av dem. Men det handlar om ett barn, som håller på att slås ut pga trött och bekväm (stressad?) BUP-personal, budgetrigida kommunala tjänstemän och skolpersonal som inte förstår eller förmår. Deras barn!
Så snälla, koppla på hjärnan innan du säger hur bra det är att vara frisk, ha det bra eller att ingen kan förstå din situation, sorg, frustration… Vad vet du om din kollega just fått cancerbesked? Att hennes barn har psykisk ohälsa? Vad vet du om hennes syster slår sina barn? Vad vet du om chefens systematiska mobbing av henne? Vad vet du om hennes drogande bror? Hennes sons funktionsnedsättning. Ingenting!? Det behöver inte betyda att det inte finns. Så tänk till, för våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!
Mörkret sluter sig om oss allt tidigare. Det påverkar mer än vi tror. Dags att vara proaktiva och fånga elever och ungar i tid, så de får chansen att avsluta terminen på ett lyckat sätt. Varsågoda!
Dags för höstlov. Här kommer tips inför höstlovet, resor, släktbesök, skolresa eller konferens. Då drar många av oss iväg på storstadsresor, till släkten, försöker hitta på lite hemma eller kanske solsemester. Ett barn, eller annan familjemedlem, som inte är så förtjust i nya saker eller i behov av struktur och förutsägbarhet så kan en semester, konferens eller skolresa bli lite knepig om den innehåller flera stopp, olika sov- och matställen, mycket folk, nya människor och nya miljöer. Kanske ett nytt land!
Det här är skrivet till föräldrar, men går lika bra att applicera på elev, kollega, sambo, fruga, man… Det är viktigt att skapa struktur och förutsägbarhet genom att noga förbereda barnet (eller maken, eller…). Och se till att det finns mentala och fysiska reträttplatser när man reser eller gör utflykter.
Har vi ett barn med mycket (!) energi så är det lika viktigt att det får avreagera sig som reträttplatser. Planera in stopp och tillfällen för att springa i kapp, hoppa tjugo gånger, stå på händerna, hoppa rep, kicka med älskade bollen osv. Att hyssja och tysta barn med överskottsenergi slutar bara i bråk. Energin måste ut! Och kommer den inte ut i benen så kommer den tyvärr ofta ut som bråk och tråkigt humör! Och det smittar strax till dig. Och då är helt plötsligt den trevliga utflykten inte så trevlig…
En annan sak är att reträttplatser kan behövas just där och då. Vi kanske måste lämna den trevliga guidningen av den gamla staden, underbara skaldjurslunchen vid beachrestaurangen eller skidbacken efter två åk. För det blev för mycket. Då är det så. Det bara är så. Tyvärr.
Man kan testa med en mental reträttplats i de lägena. Funkar det att få gå undan till bänken ni kom överens som på Gamla Torget eller med en kopp varm choklad på kaféet (ensam eller med någon), eller att slippa äta upp, och lyssna på favoritmusik i hörlurar eller spela spel på mobilen?
Lägg inte in för mycket i ert schema vare sig det gäller resor, släktbesök, skolresa eller konferens. Hinn andas och ge ditt barn eller personen i fråga, tid att återhämta sig. Det kan behöva sova massor eller ta en mellandag eller ett par timmar och bara se på TV. Bli inte arg. Det är ett reellt behov! Samma sak att det kan behövas tid att förbereda sig för kvällens restaurangbesök, ge då barnet ställtid. Kanske inte ska åka på utflykt på dagen och gå på ny restaurang på kvällen?
Ja, det finns massor att tänka på och tips inför höstlovet, resor, släktbesök, skolresa eller konferens. Tänk struktur, förutsägbarhet, ställtid och reträttplatser, mentala eller fysiska så ökar förutsättningarna för en kul semester tillsammans! Och lyssna på vad era barn och ungdomar säger och önskar. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!
Vi hör allt mer om att när det byggs nytt, blir många nya skolor stora skolor. Det krävs många och stora insatser för att kompensera följder av stora skolor, till exempel omfattande frånvaro.
Den 13 september förra året lanserades Prestationsprinsens rapport om problematisk skolfrånvaro ”Skolans tomma stolar – Om frånvaro i grundskolan och hur kommuner och skolor arbetar med frågan”. Den har kommit till med stöd av Skandias stiftelse Idéer för livet. Den bygger på en TNS Sifo undersökning Prestationsprinsen lät göra för att undersöka en rad frågor vi tyckte behövde belysas.
Vi kom fram till att frånvaron ökar markant med skolans storlek.
Större frånvaro och fler avhopp
I samband med att vi skrev vår rapport intervjuade vi ungdomar och experter för att komplettera TNS Sifo undersökningen. Att frånvaron är större i skolor med många elever bekräftas av några av våra djupintervjuer, men inte av alla. Enligt Adolfsson (2014)* går det att statistiskt säkerställa att elever på större skolor generellt sett har en högre grad av frånvaro och att det är vanligare med avhopp (sammanställningen täckte även gymnasieåldern) än på mindre skolor. Vidare fann också Adolfsson att flera studier pekar på att elevers närvaro, graden av skolavhopp, elevers känsla av samhörighet och delaktighet och engagemang för sitt skolarbete på ett generellt plan tenderar att gynnas av den mindre skolan. Samtidigt betonar Adolfsson att frågan om vad som ligger bakom skolmisslyckande är alltför komplex vilket gör det problematiskt att isolera skolstorleken som en oberoende faktor.
Möjliga orsaker
I rapporten lyfter Aggie Öhman att tänkbara orsaker till mer frånvaro i stora skolor kan vara att det blir en större anonymitet bland många elever, gemenskapen delas upp i mindre grupper, det blir oftare en stökig och bullrig miljö, det blir kanske svårare för skolpersonalen att känna igen, skapa relation och komma ihåg elevernas situation och behov. Det ställs större krav på ett systematiskt och strukturerat kvalitetsarbete kring till exempel anpassningar och särskilt stöd. Detta styrks av Adolfsson (2014) som konstaterar att den sociala sammanhållningen på en mindre skola är större, det är enklare att skapa nära relationer för både elever och lärare, vilket skapar större förutsättningar för lärare att engagerar sig i sina elevers lärande. Vidare menar Adolfsson att det också kan finnas ett socialt tryck i de mindre skolorna som gör det svårare för elever att inte närvara. I en av djupintervjuerna framhöll en av de ansvariga för ett närvaroteam att de mindre skolorna i deras kommun ofta låg i villaområden medan de stora skolorna ligger i förortsområden. De var inte säkra på om den större frånvaron i skolor med många elever verkligen berodde på storlek eller socioekonomisk bakgrund eller något helt annat.
Kommentar till diagrammet
På kurvorna i vår undersökning har mellanstadiet en avvikande kurva från övriga årskurser. Det kan finnas flera förklaringar till det. En kan vara att man i en stor skola kanske har mer fokus på de yngre årskurserna för man vet att många yngre elever, även utan någon problematik, kan uppleva mycket folk, äldre barn, hög ljudmiljö med mera, som utmanande. Man kan eventuellt i högre grad skydda och kompensera mellanstadieeleverna.
Det finns åtminstone en stor fördel med mindre skolor. Frånvaron är lägre. Närvaro är en förutsättning för att kunna tillgodogöra sig undervisningen och därmed lära sig mer, och nå högre betyg. Ska vi kanske börja diskutera frånvaro och skolstorlek?
För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!
Du kan läsa mer om och ladda ner rapporten här
* Adolfsson, C-H (2014), Skolstorlekens påverkan på elevers skolprestationer och sociala situation i skolan – en forskningsöversikt, Linnéuniversitet
Nu börjar orken tryta för många. Barn och unga som har en övermäktig skolsituation vill lyckas. De går kanske till skolan varje dag, lyckas sådär. Eller lyckas inte alls, Eller går kanske därifrån. En del går inte ens dit… Vi ser det som att de inte lyckas. Men det är ju vi som inte lyckas ge dem en fungerande skolgång, lärmiljö, undervisning… Ingen ska blir utmattad av en normal dag på ”jobbet”.
Visst, en del är bara tonårsslöa, en del hösttrötta, men en del faktiskt så trötta på grund av ålder, årstid och fel bemötande pga eventuell NPF eller släng av, att vi vuxna faktiskt måste ta hänsyn och hjälpa till. Respektera deras problem och deras beteende. Hjälpa till med problemet, inte bråka om beteendet. Men väl påtala i lugn och ro… Lycka till!
Ingen sa att det var lätt…
Den här Prestationsprinsen är på väg in i tonåren. Han blir så trött. Av det mesta. Trött i kropp och trött i sinne. Men inte av att vara hemma, med bara familjen och göra bara vanliga saker. Som att se på TV, spela dataspel, läsa manga och fantasy…
Allt annat gör honom trött. Han måste få ta pauser och han måste få mycket tid till att återhämta sig, vila, sova mycket varje natt och bara göra de vanliga saker när det varit ”ovanliga saker”. Så ovanliga saker får inte var för mycket och för ofta. Ovanliga saker är saker som inte är ovanliga för oss flesta.
För många är det helt normalt och inte alls särskilt tröttande att ta sig kollektivt till skola eller jobb. Men för Prestationsprinsen går det bara inte. Alla de intryck, alla de lukter, alla de ljud, alla de människorna, all den oro för höga ljud, för trängsel, för stopp i trafiken, för för mycket intryck är för mycket.
Innan Drottningen förstod detta blev det mycket konstigt. Han vägrade åka till skolan, möjligen om Drottningen åkte med, när de åkte kunde det ta totalstopp vid bytet eller då de kom fram kunde han inte gå till skolan. De blev stående helt enkelt. Ibland kom de vare sig till skolan eller hem. De fick bara stå! Inte ens en taxi var aktuellt. Han kunde inte röra sig. Stackars Prestationsprinsen. Nu åker han bil till skolan.
För många är det helt normalt och inte alls särskilt tröttande att gå bort eller få hem folk. Men för Prestationsprinsen är det jättejobbigt. Att ha folk hemma som stör det vanliga, som man måste uppföra sig för. Och nästan alltid ska det ätas. Äta är ju jobbigt i sig, lukt, smak, konsistens, nytt, absolut inte hoprört som grytor, kanske lite smuts på tallriken och sen tala med folk man inte är van med. Katastrofläge! Innan Drottningen kom på att ge honom pauser.
Han behöver inte vara med hela tiden. Inte ens om det är andra barn eller ungdomar med. De kommer överens om pauser eller han säger till då han behöver. Då går han in på sitt rum och stänger dörren. Han själv eller Drottningen bara säger att han behöver vila och vara i fred en stund. Det brukar accepteras utan frågor. Av ungdomar och barn. Andra vuxna har ofta åsikter om både att han inte äter allt, att han går ifrån…
Drottningen har förstått att allt som är avvikande är tröttande för Prestationsprinsen. Ett biobesök, att gå och handla, köpa kläder, resa ska vi inte tala om, gå hem till en kompis, ha en kompis hemma, ommöblering, nya gardiner, syrran byter kille, mormor flyttar, åka i en kompis bil, förändringar i dataspel, favoritprogrammet byter tid på TV, nya grannar, nya kläder (!), ny maträtt, nya temuggar…
Prestationsprinsen måste också själv lära sig vad som är hans energitjuvar. Det är så roligt att hänga hemma hos en kompis. Det är svårt att förstå när Drottningen säger att han måste komma hem och spela data en stund (!). Han har ju kul där och mamma brukar ju alltid tjata på att han ska göra annat än data… Men vanliga saker måste vävas in. Speciellt inför kvällen. Men han vet ofta själv, han väljer bort eller säger ifrån. Jag orkar inte, det blir för mycket, jag vägrar, i helvete heller! Acceptera…
Drottningen måste förbereda Prestationsprinsen. Tröttheten måste accepteras, respekteras och avvärjas. Pauser. Sova ut, kanske mer än tolv timmar behövs. Och perioder av bara vanliga saker mellan de ovanliga. Det har familjen lärt sig nu.
Det svåra är att få skola, vänner och släktingar att förstå och acceptera. Det är ju så konstigt att han inte vill följa med på den roliga utflykten… Vi är olika. Mycket intryck tröttar alla. Mycket är olika för alla. Tänk på det! För våra älskade ungars skull, ja för allas skull!
Den 13 september 2016 lanserades vår rapport Skolans tomma stolar. om frånvaro i grundskolan och kommuner och skolors arbete med frågan. Det har gått ett år. Vi kan konstatera att på vissa håll händer det väldigt mycket och på andra går det trögt. Men nu ligger en rad förslag från SOU Saknad! Uppmärksamma elevers frånvaro och agera på regeringens och riksdagens bord. Vi hoppas på en rad kloka beslut!
Detta är ett inlägg från september förra året. Vi tror det är väl så aktuellt i år!
Dagens Eko tog upp rapporten förra året och intervjuade regeringens särskilda utredare Malin Gren Landell om rapporten. Hon säger bland annat:
Det här handlar om elevers rätt till utbildning. Så det är ytterst angeläget att det här förbättras.
Aggie Öhman som är grundare till Prestationsprinsen och rapportförfattare var med i reportage i P1 morgon. Samtalet med henne finns i länken med titeln ”I nian fick jag hjälp av en lärare”. Där intervjuas också Felicia, fd ”hemmasittare”. Så här säger Aggie om behovet av nationell statistik:
Ser vi statistik som onödig administration, då kan vi lika gärna strunta i den. Men ser vi det som ett verktyg för transparens, jämförbarhet, målstyrning och uppföljning, då blir det ett effektivt hjälpmedel.
Hör av er och ge oss ris och ros och framförallt gillar vi om ni vill ta till vara på vår kunskap och arbeta fram effektivare sätt att arbeta med frånvaron, från nämnd/styrelse till varje enskild lärare!
Hör av er: info@prestationsprins.se eller o7o 553 85 48. Vi hörs!