Tydliga mål gör aktiviteter begripliga. Det gäller i högsta grad på sportlovet som är på gång! Många barn och ungdomar ser det som totalt meningslöst att ta en skridskotur, åka en skidtur, ta sig upp och ner för en backe, bara gå en promenad, strosa på ett museum, umgås med släkten. De vill veta varför eller förstå vad de får ut av det. Det kan finnas alla möjliga skäl, till exempel stress, oro, blyga, svårmotiverade eller adhd, Det här är inför aktiviteter på sportlovet, men sättet att tänka fungerar generellt!

En förklarande berättelse

Drottningen vaknar av att solen skiner in genom fönstret. Hon sträcker på sig och mår bra. Lediga, semester, i och för sig kallt och ruggigt, det snöar, men ompysslade hos mormor och morfar, alltså Prestationsprinsen mormor och morfar. Det luktar nybryggt kaffe. Hon funderar lite på dagens mål. Tydliga mål. Att gå en promenad längs havet, hoppas snöandet lättar lite. Men hur som helst är det ju härligt att se havet och hitta grejer i strandkanten, kanske är det lite is. Hon tassar upp. Prestationsprinsen sover otroligt tungt.

De kom i förrgår och de första dagarna har förstås gått åt att få Prestationsprinsen installerad och van vid mormor och morfars hus, sängen, deras badrum… Drottningen var med syskonen på museum igår. Men pappa var hemma med Prestationsprinsen. De mådde gott. I det lilla och långsamma och alldeles lagom tempot. Dessutom, Prestationsprinsen har ändå varit helt slut och sovit mycket.

Drottningen säger godmorgon till sin mamma. Morfar är redan uppe och igång med något byggprojekt. Hon häller upp en kopp te. Mamma kommer aldrig ihåg att hon inte dricker kaffe.

Tydliga mål gör aktiviteter begripliga

Idag ska alltså hela familjen ut och gå. Det är så otroligt vackert längs stranden och ungarna brukar göra strandfynd. Men, Prestationsprinsen ville aldrig följa med, för han förstod liksom inte anledningen. Varför. Varför ska de ut och gå? Varför cykla. Vart ska de? Vad är meningen eller målet med utflykten? I hans verklighet är saker meningslösa om de inte leder till något. Lite för abstrakt för en omogen 12-åring att tala om motion och hälsa, det är ju inget här och nu!

Så nu vet de tricket, Drottningen och hennes man. Vi ska inte ut och promenera idag. Vi ska promenera till fiket och dricka varm choklad med grädde. Samma utflykt. Olika beskriven. Att ut och gå är abstrakt. Att gå till ett fik är väldigt konkret. Tydliga mål gör aktiviteter begripliga. Dessutom kan varm choklad med god bulle vara en utmärkt belöning som motiverar till en lite jobbig promenad!

Ändra inte målet utan beskrivningen

Slutligen, trots Karin Boyes ord om att det finns mål och mening med vår färd, men det är resan som är mödan värd. Så stämmer det inte för alla. En del behöver just tydliga mål och mening. Tydliga mål gör aktiviteter begripliga. Så tänk på det nu på lovet. Ni kanske inte behöver ändra programmet, utan beskrivningen av det. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

---

Platser kvar! 
Kurs i arbete med skolfrånvaro

Vi utgår från Prestationsprinsens modell för att arbeta effektivt med problematisk skolfrånvaro. Den går utmärkt att ta delar till era befintliga rutiner och arbetssätt. Den utgår från forskning, erfarenhet och goda exempel. Start 25 januari! Små grupper, gott om tid för diskussion och erfarenhetsutbyte.

Fyra digitala tillfällen där vi går igenom identifiera frånvaro och snabbt sätta in insatser; utreda frånvaro, ta fram relevanta insatser, samverkan och följa upp sitt arbete med skolfrånvaro. Läs mer och anmälan.

100 procent nöjda deltagare!

Även hemmasittare längtar till lov, det kan vara svårt att förstå, men för många barn och unga med omfattande skolfrånvaro så är det så-

Åh vad det är tungt, Prestationsprinsen har inte varit i skolan sen första dagarna på terminen. Det bara inte gick att gå tillbaka. Han kände sig ganska glad och ville egentligen, men det gick inte ändå. De sa att nu är allt ändrat och så bra. Bara du kommer. Men han vet att de bara säger så där. Sen kommer han dit och allt är lika jobbigt som vanligt. De gör ju inte det han bett om. Alla tjatar, det är sååå stressande. Om bara du kommer till skolan så…

Drottningen och pappa talar med mentorn och specialpedagogen och BUP och allt vad det heter. De tror att han inte hör, men så fort de ringer eller pratar om honom hör han det. Det är jättekonstigt. Fast han har hörlurar med musik eller spelar CS, så hör han det. Han hatar det. Han vill att de skulle tala med honom! Eller inte tala med honom, för de säger bara du måste, förstår du inte att…, nu har du varit hemma i fem veckor…, du måste ju gå i skolan, nu har vi gjort ändringar i ditt åtgärdsprogram…. De bara pratar. De lyssnar inte! Så han säger bara vettinte när de frågar.

Han vet vad han behöver. Han har sagt det flera gånger. Men nu har han slutat. För de säger bara men det går ju inte, men hur skulle det se ut, då skulle ju alla vilja…, vaddå bara matte, slöjd och hemkunskap? Ska vi göra schema bara för dig? Vill du inte skriva! Man måste kunna skriva vet du. Men skit i det då! Skolan är bara för mycket. Han pallar inte. Jävla skitskola. Han vill inte dit, han vill gå i skolan.

Vid middagsbordet säger han till mamma och pappa att han längtar till sportlovet. Va? Du går ju inte i skolan ändå, säger mamma. Och du sover hela förmiddagen som om det var lov varje dag! Hon tittar på pappa så där som han hatar.

De fattar ingenting. De fattar inte hur asjobbigt det är att vara hemma när alla är i skolan. Sover man på förmiddagen, så är det bara ett par timmar man är annorlunda. Framåt 15 slutar andra skolan. Då är man som alla andra igen… Det är därför han älskar helgerna, men söndag är pest, för då ”ska” man till skolan nästa dag. All förväntan från mamma och pappa, sms från fröken… Men tjata inte, tala med mig och gör det jag behöver!

Åh vad det ska bli härligt med sportlov, tio dagar att få vara som alla andra. Längtar som fan. Men ingen fattar. Tror de att det är skönt att inte kunna gå i skolan som alla andra? Det är ju så as-stressande. Efter sportlovet är det bara tre veckor till påsklovet…

Vi kanske kan försöka att förstå i alla fall, för våra älskade ungars skull, ja, för allas skull.

Kursdagar
Problematisk skolfrånvaro
23 – 24 mars 2020 i Stockholm

Kurs och nätverk, gästföreläsare, diskussioner,
övningar, allt kopplat till era utmaningar.
För yrkesverksamma-
Prisvärt och med en kursledare
som binder ihop kursen.
Info och anmälan

Det är mycket om föräldrar om hör av sig för mycket till skolan. Men jag har inte sett en enda artikel, inlägg eller post som försöker göra en analys av varför föräldrar hör av sig.

Jag kan utan att fundera allt för mycket komma på flera orsaker, som jag själv upplevt, både som förälder och i mitt arbete med skolan, samt hört många föräldrar vara besvikna över.

Ta detta som en checklista och för statistik under en månad på vilken kategori nedan som kontakten med föräldrarna faller under:

1. Otydlig information från skolan. Det står i veckobrev eller nyhetsutskick/mail t.ex. Glöm inte att vi ska till museum nästa vecka, eller Lämna in romanredovisningen på onsdag… och det enda det leder till är ”Just det, vad var det nu igen…” Först letar eleven och sen föräldern på intranätet och hittar ingen information, därför att den läraren inte har lagt in någon planering och läxor, eller för att man inte uppdaterar kalendern. Då är det inte konstigt att man som förälder hör av sig till läraren.
2. Otydliga uppgifter, eleven förstår inte läxan. Frågor/områden som man inte gått igenom, uppgifter som är för svåra, eleven förväntas själv hitta svar som inte finns i de böcker och material man gått igenom, men eleven letar runt i böckerna, otydliga, enorma skrivläxor utan stöd för vad som förväntas eller instruktioner kring upplägg och förväntningar.
3. Skolan är inte snabb och proaktiv med information om till exempel incidenter och förändringar. Det kan vara slagsmål, lärare som brutit ihop på lektioner, att en lärare blivit långtidssjukskriven, att 10 lärare sagt upp sig, att en elev i klassen farit illa, att ett stort antal elever kommer att byta skola, att matsalen ska byggas om, lärare byter roll, att någon blivit attackerad, mobbad, kränkt… När rykten börjar och information sprids utan korrekt och saklig information från den som har koll, genererar det förstås både samtal och mail till skolan.
4. Skolan är okoordinerad. Samma vecka har en klass flera prov och flera stora inlämningar, kanske dessutom lite vanliga läxor. En ohållbar belastning som förstås måste få ifrågasättas.
5. Skolan ger inte möjlighet till planering och förutsägbarhet. Läxor läggs upp på intranätet eller meddelas någon dag innan det är dags. Det ger inte elever, och föräldrar som vill hjälpa till, möjlighet att strukturera veckans hemarbete. Man tittar igenom på söndagen och ser mängden läxor, träningar, födelsedagar och annat och tror sig ha en fungerande plan, men på tisdagen lägger Matteläraren in en liten extra-läxa, och hoppsan, geografiläraren fick visst samma idé på onsdagen. Om detta händer regelbundet måste ju någon informera skolan om att det inte är hållbart…
6. Lärare vill inte använda och har inte krav på sig att använda digitala plattformar. Skolledningen tycker att det är OK att lärare inte lägger upp planering, sina läxor, resultat, prov osv. på tex Schoolsoft. Det vill säga det finns ett utmärkt sätt att kommunicera med elever och föräldrar, men man struntar i det. Man meddelar muntligt, delar ut lappar eller lägger upp bara vissa saker och när man ”hinner”…. Så klart föräldrar hör av sig. Hur kan man ens bli förvånad.
7. Ingen kommunikation alls…. Många elever som riskerar att inte nå målen eller har andra problem i sin skolsituation fångas inte upp korrekt. Trots att situationen skyndsamt ska utredas, så görs inte det. Inget beslut om åtgärdsprogram eller inte tas. Familjer med tex hemmasittare ligger på, hör av sig regelbundet. men får inga svar, inga beslut eller inget möte. Månaderna går och ingen från skolan hör av sig.
8. Viktig information från hemmet. Det är bra om vårdnadshavare informerar om allvarlig sjukdom i familjen, om någon närstående dött, om eleven varit allvarligt sjuk, kanske vårdats på sjukhus eller intensiven, om föräldrar ska skiljas och barnet tar det mycket hårt, om barnet inte mår bra. Eller om de inser att något inte fungerar som det ska i skolan, mobbing, anpassningar eller särskilt stöd som inte utförs, bråk, om de fått information från sina eller andras barn att lärare sagt eller gjort olämpliga saker, att något är trasigt och inte fungerar osv.
9. Överdrivet föräldraengagemang. Föräldrar som vill ifrågasätta betyg, meddela att hänsyn måste tas till deras barn som har hösnuva, förlorat en hund, inte förstår, inte kan, inte orkar… Men hur kan vi vara säkra på att det är oviktigt eller överdrivet? Vem har rätt att göra den bedömningen och hur snabbt.
10. Annat. Jag har förstås inte tänkt på allt. Lägg till kategorier eller lägg dem i denna kategori.

Efter en månad har du en bra bild av varför föräldrar hör av sig. Rannsaka dig själv varje gång du vill lägga det i ”Överdrivet föräldraengagemang”. Kan vi verkligen det utan att ta reda på mer?

Detta är de två första faserna i ett strukturerat arbete med ”överflödet” av kommunikation från föräldrar. Det kallas för identifiering (att det är ett problem och kategorierna) och början på en analysfas, varför har vi så mycket samtal och mail. Inom kort kommer en checklista och tips på nästa steg dvs slutför analys och ta fram åtgärder.

Låt oss hjälpas åt med det här. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Vill du få hjälp med din skolas kommunikation?

Vi kan hjälpa dig att få till en bättre fungerande och
mer tillgänglig kommunikation som minskar
mängden arbete? Hör av dig genom formuläret här!

Kämpar ni med elever som har svårt att komma iväg till skolan? Som inte går? Detta är en kurs som utgår från era utmaningar, där du hinner ta med dig nya insikter och tips, testa och sedan diskutera eventuella framgångar eller misslyckanden. Du har alla chanser att lära för livet!

Uppskattad och prisvärd kurs kring så kallade ”hemmasittare”, dvs elever med långvarig eller problematisk skolfrånvaro eller unga vuxna som varken studerar eller arbetar:

”Tycker Aggie (kursledare) visar på stor kunskap och ett stort engagemang, hon är tydlig och upplägget är kanonbra”.

”Bra att få höra föräldrar”.   ”Att höra föräldrarna var väldigt gripande”.

”Bra att vi blandades i grupperna”.   ”Det bästa var att lära känna andra”

Professionella i samverkan
för hemmasittare

start 23 februari 2016
5 eftermiddagar under en termin.

Gästföreläsare, diskussioner, erfarenhetsutbyte, nätverk för framtiden, fokus på samverkan, kursledare som kan och är engagerad i frågan
Centralt i Stockholm.
Info och anmälan.

I höst kommer vi även att köra kursen i Linköping och förmodligen Karlstad och Göteborg.

Vi fortsätter att påminna om vad gilla olika och rocka sockor betyder i praktiken!

Går du och funderar på hur jobbig syrrans unge var under jul och nyår samt skidresan ni gjorde ihop?
Går du och funderar på varför inte syrran fattar något alls om ditt barns unika funktionsuppsättning?
Varsågoda, en liten översättning:

Letar du efter en bra och prisvärd konferens eller kurs kring så kallade ”hemmasittare, dvs elever med långvarig eller problematisk frånvaro, skolfrånvaro eller unga vuxna som varken studerar eller arbetar. Här finns våra alternativ:

Professionella i samverkan
för hemmasittare

23 februari 2016 börjar nästa kurs och nätverk.
5 eftermiddagar under en termin.

Gästföreläsare, diskussioner, erfarenhetsutbyte, nätverk för framtiden, fokus på samverkan, kursledare  som kan och är engagerad i frågan om elever med problematisk frånvaro.
Centralt i Stockholm. Prisvärd!
Info och anmälan.

Vi arrangerar också ”Hemmasittardagen”. Årlig endagskonferens på temat elever med problematisk frånvaro, 26 april 2016 i Stockholm.

Har vi lyckats möta våra elever med problematisk frånvaro den här första veckan?
Har vi visat att vi ser hur de kämpar och att vi tänker på de som inte kommer?

Om planen som skulle få våra hemmasittare tillbaka inte fungerat, kan det vara lika rätt att lägga ner och tänka om, som att tålmodigt visa att vi menar vad vi lovat… Det låter kanske konstigt, men det beror ju på varför den inte fungerade.

Det viktiga är att göra en analys av vad som hände. Det är skolans anvar att göra tillsammans med andra inblandade och elev och/eller vårdnadshavare. SEN kan man besluta om det rätta är att fortsätta konsekvent eller ändra i planerna.

Ge upp är alltid fel! För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull.

Delade detta på min Facebooksida igår, tycker det är en bra, kort och koncis text som förklarar mycket.

Påminde om detta på Facecbook och fick stark respons, så jag tänkte att även ni som följer bloggen här också är intresserade. Det är ju så lätt att ta beteenden som ouppfostran, egoism eller liknande i stället för att inse att det är svårigheter som ligger bakom.

Och kankse att vi alla både avbryter och blir avbrutna…