Pojkar får betydligt lägre slutbetyg än flickor i förhållande till resultatet på de nationella proven enligt Lärarnas tidning.

Pojkar i år nio missgynnas i betygsättningen och får avsevärt sämre slutbetyg än flickor i förhållande till vad de presterar på de nationella proven. Flickorna höjer sitt betyg mer än pojkarna i samtliga ämnen. Det visar statistik från Skolverket som Lärarnas tidning har sammanställt. Så börjar den intressanta artikeln i Lärarnas tidning. Alli Klapp uttalar sig bland flera i artikeln och hänvisar till sin avhandling där hon kom fram till att betygen inte bara mäter ämneskunskaper utan motivation, intresse och föräldrarnas (!) engagemang.

Mats Olsson, lärarutbildare vid Malmö högskola säger i samma tidning ”Lärarna bör släppa betygen som maktinstrument och inte genom dessa försöka straffa olydiga pojkar”.  Han ha också tagit upp det här i sin blogg Tysta Tankar. Ingemar Gens, beteendevetare och föreläsare om könsroller, fortsätter i samma artikel ”Flickorna är följsammare, duktigare på att formulera sig och följer elegant lärarnas idé om hur en skolsituation ska se ut. Men betygsättningen ska följa kunskapskraven, och det ska inte spela någon som helst roll hur eleven skaffat sig dessa kunskaper.”

Det är ju inte klokt! Pojkkrisen i svart på vitt. Vaddå glidarkillar och anti-pluggkultur som orsak till de sämre resultaten för killar? Klart de ger upp om de inte får lön för mödan i samma utsträckning som ”snälla flickor”. Och inte nog med att lärare tydligen betygsätter flit och uppförande, dessutom har vi vuxna bestämt oss för att internaliserande psykiska problem, som flickor har i högre utsträckning än killar, är mer alarmerande än externaliserande, som killar får i högre utsträckning. Dessutom får killar oftare diagnoser t.ex ad/hd och andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. För fakta och data se tidigare inlägg om pojkar och flickors psykiska hälsa.

Vi tycker mer synd om en sorgsen flicka med ont i magen än en arg, stökig kille med koncentrationsproblem… Och sätter tydligen betyg därefter! Dessutom har killarna problem tidigare och får alltför sällan rätt stöd och särskilda anpassningar, vilket får dem att tro att skolan inte är deras grej. Medan flickor oftare får problem senare i skolan, tonåren, dvs. högstadiet och de får inte heller rätt stöd. Då är de dessutom redan inne i betygshetsen.

Vad håller vi vuxna på med? Var är vi? Vi varken hör eller ser eller gör rätt bedömningar! Trots att flickorna försöker tala om att de mår dåligt och killarna bokstavligen skriker högt och slåss vilt för sina behov…

Ja, alla lärare betygsätter inte så här. Ja, statistiken visar också att alldeles för många generellt verkar få högre betyg än vad de fått på de nationella proven. Ja, det finns massor av bra lärare med elevfokus som kämpar och försöker ge eleverna det de behöver och har rätt till. Nej, de möts ofta av en överbelastad rektor och stressade, i värsta fall inkompetenta, kommunala tjänstmän och BUP-folk. Ja, i många fall fantastiska eldsjälar som kämpar för varje barn. Men, nej, tydligen, enligt BRIS-rapporten 2011, möts barnen själva av oförstående myndigheter som inte ger dem rätt stöd!

Vad gör vi nu!?

1 KOMMENTAR