Ge oss en skola för alla!

I Göteborgs Posten häromdagen skrev Hans Rignell och Kirsten Ekholm under rubriken: Ge oss en skola för alla om inkluderingen av barn i behov av särskilt stöd i stora klasser. Det är stor risk att den nya skollagen tolkas just så.

Det finns många små grupper som fungerar utmärkt. Det finns andra där eleverna bara föses ihop för att de inte får rätt hjälp i klassrummet. Det får de inte heller här. Men de stör mindre. Men nu talar vi om de bra små grupperna.

I de här grupperna finns kunniga personal. Personal som lärt sig just sina elevers styrkor och svårigheter. Hur de kan bygga på det som är bra, på det de brinner för, ge dem vad de behöver för stöd och hjälpmedel. Det tar tid. Det tar engagemang. Det kräver utrymme. Att eleven kan få sitta ostört ibland. Struktur, förutsägbarhet och rutiner. Ställtid…

Hans Rignell och Kirsten Ekholm tar upp en rad bra saker och ställer relevanta frågor, som Allt fler elever med behov av särskilt stöd i små grupper tvingas gå i helklass. Som stöd för dessa beslut används den nya skollagen som trädde i kraft 1 juli i år.  För vems skull drivs inkluderingen? Är det elevernas behov som styr?

… inkludering liksom normalisering handlar mer om ideologi än om vad personer med Aspergers syndrom behöver för sitt lärande. …När den sociala gemenskapen prioriteras leder det till stress för elever vars största svårigheter finns inom det sociala området och stress är ingen bra förutsättning för lärande”.Det finns forskning på hur dagens skolsituationen påverkar elever med olika slags funktionsnedsättningar. Den visar att de så kallade ”hemmasittarna” är ett utbrett problem. De är elever med funktionsnedsättning som inte orkar gå till skolan på grund av den rådande skolsituationen.

Har man till exempel inte förmågan att hantera större sammanhang med flera kontaktytor är det inte rimligt att ställa det kravet på eleven och då tro att eleven skall kunna ta till sig den kunskap som lärs ut. Kompetensen hos den personal som påverkar och fattar besluten kring dessa elevers skolgång är av oerhört stor vikt. Ändå ser vi en brist på denna kompetens i alla led trots de möjligheter som finns till vidareutbildning.

Det här sista är så sorgligt. Att det finns så mycket kunskap att tillgå. Att så små förändringar kan göra så stor skillnad för så många. Men samtidigt är det ju fantastiskt. Om vi bara får större förståelse och kunskap hos lärare, rektorer, kommunpolitiker, skolpolitiker och föräldrar, så kan vi göra stor skillnad för många. Därför är vi många som försöker sprida kunskap. Lyssna på oss!

Om vi sen också får till ett bättre samarbete mellan kommun och landsting. Mellan skola och BUP, skola och Socialtjänsten, mellan BUP och den övriga sjukvården, mellan kommun och BUP, kommun och familjerna, kommun och skola, internt i kommunen… Hm. Det är långt tills det fungerar. Men kan fort göras bättre.

1 KOMMENTAR

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *