Jag tänker fan inte gå till den där djävla skolan! Prestationsprinsen är hemmasittare sen ett par månader.
Prestationsprinsen kommer till matten. Han är lite sen. När han kommer in får han en sur blick av läraren. Han blänger tillbaka. Och säger snabbt och ursäktande att bussen fick punktering (vilket är sant, även om inte fröken ser ut att tro på det). Man måste se till att ha marginaler, säger hon. Jaha, men gäller det inte vuxna? Jodå, svarar fröken kort. Men nu är jag tacksam om du sätter dig ner och lyssnar på min genomgång.
Men han blir så förbannad av att det är olika regler för lärare och elever. Han kan inte låta bli att säga: Var det därför du kom 5 minuter sent till lektionen igår, då du fått ett viktigt samtal?
Fröken vänder sig sakta om och tittar med svarta ögon på honom. Han bemöter hennes blick med ett par antagligen ännu svartare. Men inget mer blir sagt. Han kan inte koncentrera sig på vare sig hennes genomgång eller när han ska räkna själv. Fröken kommer förbi och konstaterar att: Här händer det inte mycket! Nej, inte fötter heller, blir Prestationsprinsens snabba svar. Han tycker att om hon alltid ser det dåliga och tror det värsta, så är hon inte värd hans respekt. Inte bra…
Så blir det dags för slöjd. Oftast går han inte ens dit. Varför ska man lära sig att snickra överhuvudtaget!? Det gör väl ganska få jämfört med mycket annat, t.ex. hur byter man däck på bilen? Eller ett grafikkort? Han frågar läraren varför han ska göra det här. För att det kan var bra att kunna! svarar läraren glatt. Men jag ska inte bli snickare… Han har aldrig sett sin pappa hålla i ett verktyg. Prestationsprinsen får inget gjort, han ser verkligen ingen mening med ämnet. Men träslöjdsläraren är alltid schysst, han försöker att få det roligt och intressant, men det är det ju inte!
Sen har han SO, det älskar han. Läraren utgår från saker som man fattar vad det är. Ibland bloggar, djur, mode. Ibland lite World of Warcraft, CS, Minecraft, moppar, sport. Han vet vad alla i klassen gillar och tar exempel som de fattar och gillar. Vad som helst blir kul. De läser om samhällsekonomi nu. Och han tar exempel från spelens värld t.ex. WoW:s auktionshus och hur det kan blir på kortkontot om man handlat för mycket skor… Alla garvar och det är inget konstigt att ställa frågor. Tänk om fler var som han!
Konrad, som de har efter SO:n, i svenska är bara så tråkig. Han bara pratar och talar inte om varför eller hur eller något. Man kommer in, han pratar, så skriver han upp vilka uppgifter som ska göras i vilka böcker. De höll på med dikter, bara gamla mossiga skitdikter. Parallellklassen hade fått arbeta med sångtexter, även raptexter. De hade haft hur kul som helst på lektionerna. Men det tyckte inte Konrad var någon bra idé. Han blev skitsur och började predika om vårt litterära kulturarv bla bla bla. Men vaddå, hade tyvärr Prestationsprinsen svarat. Vår nutida kultur då? Är det inte viktigt att förstå det som sker här och nu, hur de här texterna påverkar oss och vad de hissar och dissar? Vårda ditt språk Prestationsprinsen. Nu fortsätter vi med Karin Boye.
Ahh, han blev så arg. Inte ett uns respekt för hans fråga och tankar. Skit i det som intresserar mig, så skiter jag i det som intresserar dig eller skolan tycker att man ska lära sig. Du kunde väl åtminstone sagt att båda var viktiga och förklarat när eller hur vi ska diskutera det jag tog upp. Nej, lärare bara skiter i vad man säger.
Det är bara ämnen som suger och lärare som bara gnäller och klagar, de utgår bara från sin världsbild. Både i det de undervisar och i det som händer på skolan. Som häromdagen då Prestationsprinsen lappa till en annan kille. Killen hade dissat honom i flera veckor, så fort Prestationsprinsen sa något låtsades han inte höra, garva eller säga emot och försökte få med sig andra. I matsalen hade den killen släppt ner en äcklig gammal pennstump i Prestationsprinsens mjölkglas, som han förstås inte märkte förrän han druckit upp det mesta. Djävla idiot! Prestationsprinsen sprang ifatt honom på skolgården och fråga va fan han höll på med. Killen bara hånlog och slog honom på bröstet. Då slog Prestationsprinsen till honom. Ah så skönt…
Så kom någon djävla rastvakt springande. Man får inte slåss, vad håller du på med! Nu följer du med in och vi kommer att ringa dina föräldrar! Inte en fråga om vad som hänt innan. Inte resonerade läraren enligt skolans ”värdegrund” heller som bygger på att ha respekt för alla, inte dra för snabba slutsatser och låta alla komma till tals. Inte fan ville hon höra vad som hänt. Prestationsprinsen kokade och kände att snart exploderar han. Han bad henne vara tyst och låta honom vara. Men hon pratade i 180 om regler, hur den andre killen kände sig, rätt o fel, ”det förstår du väl…”, bla bla bla. När hon tog honom i armen blev det bara för mycket! Han ryckte sig loss och skrek så det ekade – rör mig inte käringdjävel!
De ringde till farsan. Han hörde honom svara. Fröken drog en harang om att Prestationsprinsen har slagits och det är allvarligt, även varit våldsam och skrikigt åt henne, värdegrund, konsekvenstrappa, bla, bla bla. Pappa frågade förstås vad som hänt. Varför slog Prestationsprinsen till den andra killen? Då blev hon tyst… för det hade hon ju ingen aning om. Han hörde pappa säga att visst är det fel att slåss och att han skulle tala med Prestationsprinsen, men att han nog tyckte allvaret i det hela berodde på situationen. Hade kanske den andre killen slagit till Prestationsprinsen utan att någon sett det?
Det blev droppen. Nu skolvägrar Prestationsprinsen sen 9 veckor. Han bara vägrar. Han vägrar tala om skolan, han vägrar tala om vad som är fel och han vägrar framförallt att gå dit!
Drottningen förstår att han helt enkelt vare sig förstår varför han ska lära sig det som han förväntas brinna av iver att plugga. Och han har ett enormt rättvisepatos och respekt för människor, både stora och små. Det tycker han inte finns i skolan. Det gör att han inte trivs, inte lär sig något och inte går dit! Han respekterar inte hur flera av de vuxna uppträder. De förtjänar inte hans förtroende. Ett fullständigt rationellt beslut. Enligt hans världsbild. Som faktiskt inte är helt fel…
Skulle vi vuxna acceptera att bli behandlad som Prestationsprinsen blev i den här skolan på vår arbetsplats? Knappast! Vi skulle bli hemma precis som han blev, som utbrända, deprimerade eller någon annan lämplig vuxendiagnos eller om vi hade ork hade vi helt enkelt bytt jobb. Vi måste se de här problemet ur deras perspektiv, med respekt och förståelse. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!
<3
Alltså, du skriver så himla bra! Jag önskar att allt du skrivit varit samlat i en bok som man kunde dela ut till alla skolor i Sverige!
Tack! Jag har lite funderingar åt det hållet, sen får vi se vad det blir av det….
Detta skulle kunna vara skrivet om min son, han har just börjat första klass och redan har så många incidenter (heter det så?) hänt där de vuxna ”sviker”. Lyssnar man bara på honom och ser saken från hans vinkel så ser man att han inte gör fel utan de vuxna som inte kan hantera barn som ser världen i svart och vitt. Han har också ett stort rättvisepatos och kan inte alls förstå vuxnas eller barns dubbelmoral, vitalögner mm.
Har just hittat hit och jag kommer komma tillbaka och läsa mer.
/Carina mamma till O. på 7 år
Välkommen Carina! tråkigt att höra att du känner igen dig och ännu tråkigare att höra om lille O! Men stå på er! Och hoppas att du inte bara hittar igenkänning här, utan också lite stöd!