En förklaring till ökat antal diagnoser och killarnas ”antipluggkultur”? Begåvade uttråkade elever kan käfta emot och ge upp.
Trista lektioner släcker klassens ljus är rubriken idag i Svenska Dagbladets serie om särbegåvade barn. Det gäller nog inte bara de särbegåvade, de gäller nog alla barn i och för sig. Roland S Persson, professor i pedagogisk psykologi, uttalar sig i artikeln och det är så klokt:
”Han (Roland Persson) ser okunskapen kring särbegåvning i Sverige som ett av de största problemen. Många lärare vet väldigt lite om dessa elevers speciella egenskaper, förmågor och pedagogiska behov. De förstår inte att tjejen som halvsover längst bak i klassrummet eller killen som hela tiden käftar emot i själva verket kanske är intellektuellt särbegåvad.
…
De här barnen har en snabbare processhastighet i hjärnan än sina jämnåriga och får de rätt stimulans kan de arbeta koncentrerat väldigt länge. Men utan uppgifter som engagerar och utmanar dem, uppvisar vissa ett beteende som felaktigt kan tolkas som koncentrationssvårigheter eller ADHD.”
Det kanske finns flera orsaker till killarna med ”antipluggkultur” och det ökande antalet diagnoser…
Lämna ett svar