Elevfokus! Hur Nossebroskolan tänkte om, de kallar det sin synvända.
De insåg att elevens framgång är skolans ansvar. De hade alltför ofta konstaterat att vi har gjort så mycket nu, vi kan inte göra mer… Men det har de slutat med! Skolan kan alltid göra mer!
De bestämde sig också för att inte utvärdera eleven – utan utvärdera skolans insats. Vad har vi inte gjort, vad har vi gjort och vad kan vi göra annorlunda. Elevens svårigheter och problem var ofta ganska tydliga, det var bättre att fokusera på bra insatser och åtgärder. För mig låter det klokt, man kan tycka självklart, men det är det inte för många skolor. Man analyserar inte bara eleven, utan också föräldrar och familj… Framförallt hamnar ofta ett stort ansvar på dem (se punkten ovan).
Alla ska lyckas i klassrummet. De försöker att inte alls plocka ut elever ur klassen och klassrummet. De plockar in specialpedagog och fler vuxna istället. Som kan hjälpa svaga, ”normala” och de som har lätt för sig! (De erbjuder också mer undervisning till de som vill, lovskola mm. Dit är både svaga och starka, alla åldrar välkomna. Och de erbjuder extra lektionstillfällen för de svagare inför nya moment, så får de förutsägbarhet och kan glänsa lite första lektionen…)
Höga förväntningar på både lärare och elever. Tror man att man kan vrida saker ett varv till för att en elev ska lyckas så gör man det, gör alla andra det blir det en självklarhet! Tror man att en elev inte kan mer, så blir det självuppfyllande…. Inte bra! De diskuterar med varandra, de läser böcker och delger varandra sina tankar, eftersom de är flera lärare i klassrummet så kan de ge varandra feedback. Läskigt, men effektivt.
Det har som bekant vridit skutan rejält och når nu bra resultat. Det mest intressanta tycker jag är att de inte fått några mer resurser. De använder tid, lokaler och lärare på ett bättre sätt. Det är inte alltid mer resurser som är lösningen. Det är ofta smartare användning av resurser. Nossebroskolan bevisar det!
Lämna ett svar