Lillemor Eriksson, en positiv eldsjäl och finalist till Lärarpriset. Du och dina kollegor skapar förutsättningar för en skola för alla. Tack!
Jag skummade lärarförbundets sajt om finalisterna till Lärarpriset. Jag läste om Lillemor Eriksson som är lärare på Backgårdsskolan i Norrfjärden utanför Piteå. Och blev glad! Hon började för fem år sedan jobba med ASL, Att Skriva sig till Läsning. Sen började hon använde metoden även i matematikundervisningen. Och sen i andra ämnen.
ASL går ut på att eleverna inte lär sig skriva för hand förrän i tvåan. I förskoleklassen och ettan fokuserar de på läsinlärning och att skriva på datorer. Mycket handlar om finmotorik, eller snarare att många barn i ettan inte har den motorik som krävs för att skriva bokstäver, anser hon.
– Vad sänder det för signaler att barnen ska hålla på och sudda när det blir fel? Det är roligt att inte behöva traggla det tekniska med bokstäver. I tvåan när de börja skriva kan de redan stor bokstav, mellanrum mellan bokstäver och var det ska vara punkt. Då kan de läsa och ser själva när de gör fel.
Och hon verkar vara en eldsjäl som verkligen förstår att alla elever är olika och har olika behov och sätt för att lära sig. I matematiken arbetar hon med olika inlärningsstilar – kinestetiskt (att prova på), taktilt (att använda händerna), visuellt och auditivt (när läraren går igenom något). Är inte detta ett citat som borde spridas till varenda lärare:
Om man ska lära sig 10-6 kan man till exempel hoppa det om man har mycket rörelse i kroppen.
Lillemor Eriksson betonar hur viktigt det är hur man bemöter sina elever och har bestämt sig för att fokusera på det positiva, att inte det som är mindre bra. Ännu ett underbart citat:
Jag har inte fokus på ”nu är det rörigt”, utan tänker istället ”nu börjar de bli trötta”, då är det mitt ansvar att se till att det rullar på.
Det här är ju ett underbart bevis på hur ett problembeteende (stökig/rörig) beror på ett olöst problem (trötta) och att läraren sitter på ansvaret, förmågan och möjligheten att lösa det på ett bra sätt (göra annat, pausa, hoppa…), istället för ett dåligt (Gå och sätt dig! Sitt still! Skärp er!). Björn Kadsejö påpekade ju så klokt nyligen (i samband med rapporterna om överrepresentation av pojkar med ADHD-diagnos bland sent födda på året) att om en neuropsykiatriskdiagnos behöver sättas eller inte beror till stor del på skolmiljön. Jag tror att med inställningen som Lillemor och hennes kollegor har, att man kan få hoppa matten och få förståelse när att man börjar bli stimmig är en god förutsättning för färre diagnoser!
Finalister i övrigt är Olof Jonsson som utvecklat rasterna på sin skola och Anna Anu Viik som använder sociala medier i hemspråksundervisning.
Hej. Detta påminner mkt om waldorf som oxå använder alla sinnen för att lära in. Så dåligt att de är hotade att läggas ner.