De flesta berättar inte om psykisk ohälsa… det beror på bittra erfarenheter av diskriminering…
Enligt en undersökning av Hjärnkoll så anger 75% att de väljer att inte berätta om sin psykiska ohälsa:
”Tre av fyra personer med psykisk ohälsa hemlighåller sin psykiska hälsa för sin omgivning”
Det kallas självdiskriminering. Självdiskriminering, vilket fruktansvärt, skuldbeläggande ord! Det handlar ju om ren självbevarelsedrift. Som bygger på bittra, hårda, knäckande erfarenheter. För undersökningen konstaterar också:
”… nästan varannan upplever att andra människor någon gång har undvikit eller tagit avstånd från dem när de berättat om sin psykiska ohälsa.”
Varannan! Varför skulle de vilja berätta?
Så här skrev jag i ett inlägg i förra veckan om faran då de förvrängda, stereotypa bilderna av diagnoser som asperger, autism och ADHD får råda. Läs och byt ut diagnos till psykisk ohälsa. För det är samma problem de möter…
”Det är synd att det är så här. För om fler vågade berätta att de har en diagnos, så skulle bilden av diagnoserna vidgas, vi skulle få mer förståelse för annorlunda beteenden och vi skulle kunna slå hål på myterna och de felaktiga, eller inskränkta, beskrivningarna.
Samtidigt så måste vi förstå alla med diagnos, alla föräldrar, alla anhöriga, alla nära vänner, som inte finner anledning att berätta. Det vet att det skulle göra gott i princip, men ofta väldigt ont i praktiken. De har ofta nog med problem bara att få vardagen att fungera. Så det hänger på oss andra att sprida kunskap och förståelse, för våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!”
Hjärnkolls diskrimineringsstudie är gjord av Centrum för Evidensbaserade Psykosociala Insatser (CEPI). Studien omfattar 210 personer i Skåne med egen erfarenhet av psykisk ohälsa. Resultatet överensstämmer med tidigare studier i andra län.
Lämna ett svar