Festens kung, Prestationsprinsen. Hur han tar kontroll över en jobbig situation.
Som sagt, det finns många positiva sidor med att ha en diagnos eller släng av eller liknande… Prestationsprinsen har en fantastisk social förmåga. Hoppsan tänker du. Ska det inte handla om en annorlunda kille idag. Jo, det kanske han är. Eller inte. Vem vet. Det beror mer på omgivningen än på Prestationsprinsen kanske?
Men han hör till dem som har en ganska bra social förmåga. Man behöver inte ha en diagnos för att vara klumpig social och inte de motsatta heller… (Tänk på den…)
Prestationsprinsen kan kommunicera och underhålla. Han kan läsa av sällskapet och följa samtalet på ett bra sätt. Men det tar på krafterna. Det är enklare att leda samtalet. Men det här är nog något vare sig han eller hans vänner och släktingar fullt ut medvetna om.
Genom att dra historier, berätta roliga saker som hänt honom på jobbet, han sett på TV, läst/hört/sett på sajter på internet, saker som hänt inom familjen och inte minst genom att göra ordvitsar genom att vrida och vända på de ord som dyker upp under middagen, så gör han succé! Det blir lite stå upp av det hela. Så vilar han sig och håller sig helt utanför mellan sina glansstunder. Kanske till och med lämnar sällskapet en stund.
Han är inte bara prestationsprins, han är partyprins också. Men han tar gärna bilen till festen. Och han dricker inte alkohol. Då, när orken tryter, kan han smita iväg och snabbt komma hem. Då varvar han ner med något som är förutsägbart till exempel dataspelet Minecraft eller favorit-TV-serien Scrubs. Sen lägger han sig. och efter en fest sover han oftast sådär en 15-16 timmar.
Och dagen efter är det en vanlig dag som gäller. Den vanliga dagen med dess vanliga, mer eller mindre uttalade, schema som skapar struktur och förutsägbarhet. Oboy med ost och skinkmacka till frukost. Sen lite TV eller kanske orkar han läsa lite tidning eller bok, sen brukar det vara dags för lunch. Så den vanliga promenaden, alltid exakt samma runda och sen sätter han sig vid datorn. En skön dag.
Och han blir väldigt ledsen om någon ringer och kallar honom tråkig när han inte vill hänga med på bio. Han behöver sin vanliga dag för att komma igen. För nästa dag är det måndag och veckan med alla sina utmaningar ska hanteras. Respekt för det! För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!
Japp. Precis såhär är det. h. partyprinsessan 🙂
Heja Partyprinsessan. Ni behövs. Ta vara på dig och se till att få sova ut också… Ställtid!
Känner igen det där. Verkligen succé i de lägena… Fast det gäller inte dottern med autism (6 år gammal) utan maken – med MBD-diagnos sen 1970-talet och absolut ingen hjälp i skola eller senare – så var det då på den tiden… Du verkar ju så påläst och inte minst engagerad! Vet du om det finns nån info/forskning på hur barn på den tiden (för 30-40 år sen) med sådana diagnoser klarade sig både i skolan och senare i livet…?
Mellanrum brukar jag kalla det. Tomma stunder då man väntar in sin själ. Kanske man sover. Kanske man läser. Kanske man lägger pussel eller löser sudoku. Kanske sitter man bara och glor rätt ut. Men tomma mellanrum är viktigt. De är fulla med frid.