Vi vet att de inte kan. Men blir arga då de inte förmår det vi vet de inte kan…
Ett exempel på vuxenlogik.
Vi förväntar oss att våra barn och elever med ADHD, pirr i benen, superstress, upp-i-hejsan-glädje ska sitta still och göra alla 23 uppgifterna med klurig stavning som är dagens lektion eller kankse läxa. Vi vet att eleven har koncentrations-, planerings- och ”upprätthållafokus”-svårigheter.
Vi vet att han eller hon inte får något gjort utan stöd att komma igång, påminnelse att fortsätta och några få behöver sen konstigt nog hjälp att sluta när de väl kommit igång.
Annars får de inget gjort, hoppar med benet och suckar… Och vi blir irriterade!? Kanske straffar med att han eller hon inte får spela data eller får kvarsittning för att få ”en chans att jobba ikapp”… (förmodligen på egen hand utan stöd) Men hur tänkte vi då?
Vi måste tänka om och tänka till. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull.
Lämna ett svar