Konsekvenstrappor, konsekvenser och straff i skolan – var finns motsvarande åtgärdstrappa?
I helgen hade jag en twitterdiskussion om konsekvenser av att bryta mot skolans regler. Det fick mig att damma av det här inlägget. För jag funderar mycket på hur och varför många kommuner och skolor är fast i straff och konsekvenstänkande. Konsekvenstrappor gör mig vansinnig eller i alla fall vansinnigt ifrågasättande. Ibland står det bara vem som frågan eskaleras till, börjar med mentor, sen samtal till föräldrar, i värsta fall måste man sedan möte rektorn osv, Jag undrar ”OK, det här är vem eleven kommer att möta, eller vad ni ger skolans personal rätt att göra. Men vad ska de göra?”
Svårt att förstå för en del… Men innan man tar till konsekvenser och straff mot elever, så måste väl vi vuxna ha gjort en rad insatser? Hur problematiskt beteende eleven än har! Och för varje steg i konsekvenstrappan borde ställas allt högre krav på skolan och de verksamheter den förhoppningsvis samarbetar med (kommun, landsting, föräldrar…). Krav på vilket stöd, åtgärder, förändrade angreppssätt, nya metoder och modeller, attitydförändring (hos skolpersonalen), utbildning, expertstöd osv!
De flesta skolor gör förhoppningsvis detta, men inte alla. Men den stora frågan är varför står det inte i anslutning till konsekvenstrapporna vad eleven har rätt till för stöd och åtgärder innan skolan får ta till nästa steg?
Förklara i konsekvenserna gärna vem de ska träffa och eventuellt vad skolan tar till för åtgärder (eller straff…), men det viktigaste är ju vilket stöd eleven får så det inte händer igen och vad som är förhoppningen med skolans möten och åtgärder. För våra älskade ungar skull, ja, för allas skull!
Jag blir också vansinnig! Och modlös..
Dottern (8 år och normalstörd) kom hem och nästan grät härom veckan för hon var så rädd och orolig över att en kille i hennes klass ”snart skulle få gå till rektor om han inte skärpte sig”. Vad skulle hända honom där, undrade hon. Och i sonens klass (sonen har AS och går i kommunens skola för barn med AST) så blir klasskamrater av med sitt datorkonto på obestämd tid när de inte slutar använda datorn vid en tillsägelse. Varför är det här så svårt? Har ingen läst Bo Hejlskov (”Människor som kan uppföra sig, gör det”)? Eller din blogg, för den delen!
Sa jag att vi, i båda barnens skolor, blev tvingade att skriva på ”ordningsregler” som i princip bara bestod av konsekvenstrappor när terminen startade i höstas? (Ja, jag känner faktiskt så, att jag som förälder blev tvingad att skriva på.. ) Det värsta är att skolan på allvar tror sig göra något bra och ordentligt genom att ha dessa ”ordningsregler”. Och skolorna är nöjda. I alla fall i vår kommun, norr om Stockholm.
”Vad skulle hända honom där”, vilken fin, funderande och omtänksam dotter du har. Ja, vad betyder ”träffa rektorn” egentligen. Det uttalas ofta som ett straff! Ett hot! Vad ger det för bild av skolledningen till barnen kan man ju undra… Nej, det finns många tokiga ordningsregler och många ännu tokigare konsekvenser. Stå på er, försök orka ifrågasätta eller i alla fall fråga! Tack för din kommentar och jämförelsen med Hejlskov! Jag sträcker på mig.