Några musikaliska exempel på hur vi snabbt dömer en persons funktionsuppsättningar negativt
Susan Boyle som tog världen med storm 2009 i Britain’s got talent. En ”tant” på 47 år, inte supersnygg, en aning rund, samt ett kroppsspråk, språk och frispråkighet som gör att många av oss rynkar på näsa och tänker vad är detta.
Men vilken överraskning. En strålande fantastisk sångröst!
http://youtu.be/8OcQ9A-5noM
Eller ett annat fantastiskt exempel från Britain’s got talent. Jonathan är stor och tjock och har dåligt självförtroende. Han har hittat en sångpartner som stöttar honom, ställer upp för honom och inte minst stödjer honom. Ser hur han fångar hennes blick, hon nickar och skickar all värme i världen då han nästa börjar lite för tidigt. Se hur hans händer darrar då han sjunger. Han säger att han antagligen inte skulle stått där på scenen utan Charlotte.
Det här gäller oss alla varje dag. Och givetvis inte bara sång och musik. Så vem viftade vi bort, nonchalerade eller skrattade vi åt idag. Eller rynkade på näsan åt som publiken åt Susan. Och hur kunde vi kanske istället varit den personens Charlotte?
För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!
Lämna ett svar