Svara på barns frågor. En liten historia om behovet av svar.

Svara på barns frågor. Drottningen satt på bussen. Framför henne satt en klass mellanstadiebarn, de såg ut att kanske gå i åk 4. Hennes egen prestationsprins var tillbaka i skolan och det gick bra, efter långa perioder av hemmasittande. Så nu var hon på väg till jobbet! En känsla av välbefinnande som inte alla kan förstå.

Hon la märke till en liten prestationsprins. Han såg sig oroligt omkring, försökte höra vilken station som ropades ut och hur långt det var kvar. Han frågade fröken vad de ropat ut och om det var fyra stationer kvar. Fröken sa att det var fem. Då såg han förtvivlad ut och sa, Nej, vi skulle av vid Vasavägen. Fröken säger att hon sagt fel i går. De ska till Stortorget. Han frågade om de skulle byta där eller om de var framme då. Varför till Stortorget, de hade ju bestämt Vasavägen? Han frågade om de skulle gå två och två, om han skulle gå med Sofia nu med…

Fröken svarade honom först. Men efter ett tag sa hon, Hugo, oroa dig inte, vi vuxna har koll. Om du bara följer med och gör som vi säger går allt bra. Du behöver inte veta precis allt i förväg! Det går bra det här.

Men det hjälpte inte Hugo. Drottningen såg hur han våndades. Nu frågade han igen. När vi kommer till museet, är det någon som ska visa oss då? Är det bara vår klass? Ska man sitta eller gå runt? Var ska vi äta vår matsäck? Fröken sa bara att det ger sig. Det kommer att gå bra. Fröken gick i väg till ett par killar som ryckte mössor lite högljutt av varandra. Hugo ta upp sin mobil.

– Hej Pappa, det är Hugo.

Drottningen kan inte höra vad pappa svarar.

– Jag vill inte, jag vet inte vad som ska hända. Det är så jobbigt. Jag kan inte. Jag vill inte. Kan du komma? Hugo börjar darra på rösten. Vi ska inte till Vasavägen, vi kanske inte ska till muséet heller. Dom bara ändrar. Hugo får panik i ögonen. Men Pappa, jag kan inte, jag vill inte, kom och hämta mig. Nu forsar tårarna.

Fröken kommer. Men lilla Hugo, vad är det. Hugo räcker mobilen till fröken. Drottningen hör henne säga att Hugo och pappa kan vara lugna, det kommer att gå så bra, hon kommer att vara nära Hugo hela tiden, han behöver inte oroa sig. Inte pappa heller.

Sen kommer det på en massa folk på bussen  och Drottningen kan inte se och höra mer. Hon tänker att det här var en lugn och sansad fröken som försökte och tänkte ganska rätt.

Svara på barns frågor

Hon tänker på hur viktigt det är att svara på frågorna eller ännu hellre förebygga dem genom massor av information kring det just den aktuelle prestationsprinsen oroar sig över. Kanske helt enkelt skapa så mycket förutsägbarhet som möjligt genom att i förväg bestämma, berätta och visa så mycket som möjligt. Ta föräldrarnas hjälp.

Kanske ett litet schema med bilder och text som han eller hon kan titta på i förväg och ta med sig. Visa eleven webbplatsen för utflyktsmålet, där finns säkert bilder, presentation av utställningen/aktiviteten/sporthallen/den guidade turen, kanske en filmsnutt, en karta… Då kan föräldern hjälpa till att förbereda. Maila och ge föräldrarna all den info som skolan fått eller gjort, som kanske egentligen var tänkt för internt bruk.

Nu var det här en liten prins, han blev ledsen, ringde pappa, ville ha hjälp av fröken. En lite äldre prins vill inte fråga fröken eller ringa pappa. Han hade säkert i stället gjort sig märkvärdig och varit ganska besvärlig, en annan hade helt enkelt skolkat från hela utflykten, en tredje kanske hamnat i bråk, pga alla spänningar i kropp och själ av oron, om ett antal småsaker och blivit hemskickad…

Svara på barns frågor. För det är en sak att berätta för ett barn att det kan, ska, vara lugnt, eller att säga att man som vuxen har koll. Det är en helt annan sak att få barnet att känna sig lugn och få det att våga lita på att du har koll. För det är det som räknas… Tänk på det. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull.

0 KOMMENTARER