Värsta straffet i skolan – få träffa en vuxen! Hota med mamma, pappa, rektorn… vad är detta!?
Vad är vår vuxna självbild egentligen? Kan vi lösa de problem som uppstår i skolan eller måste vi då det blir riktigt jobbigt hota med en annan vuxen?
Om du fortsätter så ringer jag din mamma eller pappa!
En klar och tydlig signal till barnen och ungdomarna att vi vuxna i skolan
- inte kan reda ut problemet,
- inte hjälpa till att förstå vad det var som ledde till den här olyckliga situationen,
- än mindre ta tag i orsakerna och åtgärda det som behövs i lärmiljön!
Tecken på att skolan gett upp? Eller nej, det finns ju något ännu läskigare än föräldrar. Rektorn! Och han eller hon finns ju faktiskt i skolan.
Om du inte slutar (ångrar dig, tar i hand eller något annat överslätande)
så får du gå till rektorn!
Mmm, då får man träffa rektorn. Vad bra kommer rektorn att fundera på varför jag är så stressad i min skolsituation att min affektinivå är på gränsen till att brista mest varje skoldag? Eller ska jag skriva ett brev där jag ber om ursäkt att jag svor på lektionen?
Översätt dessa sätt att lösa problem till din arbetsplats… Vi måste nog ringa din man eftersom vi ser att du kommer lite sent…
Vad håller vi på med? Jag bara undrar. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!
Vilken käftsmäll! Jag behöver läsa din blogg för att inte glömma, för att inte glida in i gamla hjulspår utan att tänka. Det hjälper mig att tänka till. Förhoppningsvis lär jag mig att bli lite bättre.Tack!
Ha ha, efter att ha läst första ordet i din kommentar Anna, trodde jag det skulle komma en käftsmäll tillbaka. Så kom världens beröm. Det var inte en käftsmäll men en härlig vändning, tack!
Ja, det låter ju som det är hemskt att vara barnets mamma som det är den värsta personen den kan träffa, jag råkar ju bara älska mitt barn, är det fel? Jag har tyvärr hört många skräckexempel på hot gentemot barnet och det låter så hemskt, det som händer på skolan ska skötas av skolan och det som händer hemma ska skötas hemma, sen ska man ju berätta vad som hänt men jag anser att mer skäll hjälper inte. Ha en konversation, försöka få barnet att förstå vad det händer om man gör si eller så…Men vad man berättar för föräldrarna ska också väljas med hänsyn till barnets förhållande hemma, vi har föräldrar som straffar dom hemma och då vet jag inte om jag berättar allt, Välja med omsorg och efter barnets behov.Men inte hota, snälla!
Jag tror många skolor sköter detta bra, men inte alla, framförallt blir jag tokig på att det i olika konsekvenstrappor med mer just står vem man ska träffa. Det är ju egentligen rätt ointressant jämfört med till exempel syftet med mötet! Även om inte personal hotar med föräldrar, så blir det en ganska självklar tolkning då regler och trappor är utformade som de är. Dialog ja, kanske till och med hjälp av vårdnadshavare på varför det blev så tokigt att eleven bröt mot reglerna… jag tror som du, skäll leder ingenstans. Stöd barnen så det inte händer igen…
Så tydligt, Så väl strukturerat. Den borde hänga i ett hörn på anslagstavlan i varje lärarrum, bara som en liten påminnelse förståss.
Tack. Jo, möten med vuxna kan vara mycket givande eller totalt intetsägande, i värsta fall leder de bara till tappad respekt för den vuxne. Och vad har vi vunnit då!?
Tack Kajsa, det kan ju vara helt OK att vi vuxna talar med barnen/ungdomarna. Men då ska det vara ett konstruktivt samtal, min erfarenhet är att det ofta inte så det framställs… Så som sagt bara som en liten påminnelse förstås 😉