Vill inte äta!
Vill inte äta! Men ät bara upp! Åh, vad han är bortskämd, får äta vad och hur han vill. Ätstörning, allergi, intolerans, kultur, religion, stress, oro och ångest, övermäktig livssituation, neuropsykiatrisk funktionsnedsättning…. finns många andra skäl än att någon är fånig och bortskämd!
Inför julens alla middagar och tillställningar. Vårens alla avslutningar, dop, studentfester, middagar och bjudningar. Sommarens alla trevliga släkt- och familjstunder, ja, året är fullt av ätande på nya ställen, men nya äta-kamrater och sammanhang. Vi vill påminna om att alla inte har det lika lätt med maten. Det ska vi respektera, inte sucka över eller ge välmenande, men förmodligen irrelevanta, råd om inför andra.
Prestationsprinsen vill inte blanda maten
Prestationsprinsen är på besök hos moster Donna. Drottningen, Pappa och syskonen är med. Det har blivit lite laddat. Prestationsprinsen vill inte blanda maten och behöver flera tallrikar. Vill inte äta!
Trams, säger moster Donna. Det går så bra att blanda spagetti, köttfärssås och sallad på samma tallrik. Skärp dig nu Prestationsprinsen. Drottningen försöker förklara att han inte riktigt gillar och orkar med när saker blandar sig. Äsch, säger Donna. Prestationsprinsen vägrar äta. Får fler gliringar och lämnar till slut bordet. Förtvivlad.
Efter middagen säger Drottningen till sin syster. Var det där nödvändigt? Du vet att ju att han har problem med maten. Han måste lära sig någon gång, svarar moster Donna.
Drottningen frågar om Donna skulle blanda sill, oxfilé, bearnaisesås och gräddtårta på samma tallrik? Givetvis inte, svarar Donna irriterad. Den jämförelsen är löjlig, spagetti, köttfärssås och sallad är en rätt!
Men tänk om det finns människor med så bra smak och luktsinne att smaker framträder tusenfalt tydligare än för oss andra? fortsätter Drottningen. Då kanske alla kryddorna i köttfärssåsen förgiftar salladen istället för att blandningen lättar upp som för oss andra? Det kanske är som sill och gräddtårta på samma tallrik för dem?
Donna blir tyst och lyssnar. Hon tänker. Blir allvarlig.
Drottningen fortsätter. Eller skulle du på resa i ett främmande land med helt annan matkultur låta dig serveras vilken gryta som helst helst utan att veta vad som ingår eller hur det kryddats? Så kanske en blandad rätt som gryta, pytt eller soppa är för andra med behov av stor förutsägbarhet. Att stoppa en sked fiskgryta i munnen och inte veta om det ska bli fänkål och mussla eller lax och räka i munnen kanske är lika jobbigt som för dig att äta en gryta på landsbygden i Kina där grytan är annorlunda både till innehåll, smak och konsistens. Du vet inte om du får ett kycklingben eller en svamp i munnen och du har aldrig känt maken till smak eller konsistens.
Eller ett barn med stort behov av rutiner och förutsägbarhet kanske faktiskt bara klarar av att variera ett begränsat antal rätter, de kanske också måste serveras på rätt dag…
För de flesta blir maträtterna fler med tiden
Nu skäms Donna. Hon inser att hon tänkt fel. Men visst har hon rätt i att en del barn behöver faktiskt bara skärpa sig, tvingas smaka på nya saker och lär sig förhoppningsvis att njuta av det. Men andra, andra behöver inte den utmaningen i livet. Kanske det stora är att ta sig ur rutinerna och att gå bort på middag i ett hus som luktar och låter annorlunda, med annorlunda lagad köttfärssås, andra regler och nya människor. Men vi vet inte i förväg vilka som hör till viken grupp…
Vill inte äta? Kan inte äta?
Donna letar upp Prestationsprinsen. Han sitter i ett hörn med sin mobil och lyssnar på musik. Donna viskar: Nu har jag dukat fram tre tallrikar i köket och värmt på maten. En till köttfärssåsen, en till spagettin och en till salladen. Jag var dum förut. Jag skulle bli så glad om du vill äta min mat. Kan du tänka dig att följa med? Och det blir glass med chokladsås efteråt. Om den blandningen passar? Prestationsprinsen skiner upp. Jo, glass och chokladsås går bra. Och han är faktiskt ganska hungrig så mat blir också bra… Donna blinkar mot Prestationsprinsen och går in i köket. Prestationsprinsen kommer efter. Nöjd, tröstad och hungrig!
Känner du igen dig från någon middagar med släkt och vänner? Bjud på det gästerna gillar. Var lite vaksam och inte för dömande när du äter med andra. Allt är inte som du tror. När vi mår bättre eller växer till oss klarar de flesta av mer och fler maträtter. Det kan vi tänka på. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!
Känner igen situationen på pricken. Och det går att förklara, som du skriver, men tyvärr inte så ofta som man skulle vilja. Det leder till begränsningar i det sociala livet. Synd eftersom förmågan till samspel med andra långsamt blivit svårare med ökande ålder och det är ganska bra att kunna möta och träna på att umgås med andra då och då (i lagom doser och i lämpliga sammanhang förstås). Fast egentligen skönt också på ett sätt för vi orkar för det mesta inte vara sociala…
Ja, många kämpar. Men kanske några får en aha-upplevelse av en sådan här text, så blir det sakta fler som kan förstå… och vi förändrar världen i det lilla…
Fantastiskt skrivet, som alltid! Känner speciellt igen beskrivningen av ett förstärkt sinne för smaker, har ofta också fått förklarat för mig att konsistenser kan påverka hur man upplever maten otroligt mycket. JAg har en fråga som egentligen inte berör det här ämnet med just mat, jag är utbildad ”Specialassistent för barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionshinder” och har arbetat både i skola och på gruppbostäder runt om i sverige.
Nyligen fick min brorson diagnosen Asperger syndrom, han är nu 8 år gamal och hans skolgång är påväg rakt åt skogen. han vantrivs i skolan och känner att han inte klarar av de krav som ställs på honom, istället för att ta tag i probelmet med hans ilska (frustration) låter lärare och pedagoger ”honom vara” när han blir arg.
Detta har resulterat i mer frånvaro än närvaro och han riskerar nu att bli tillbakaflyttad en årskurs.
Min fråga till er är :Finns det någon chans att jag kan få arbeta med min brorson trots att jag är hans faster?
Vill passa på att tacka för en fantastisk blogg!
Att anpassa maten till barnen räknas som förbjudet inom barnuppfostran. ”Barn äter när de blir hungriga!”, får man höra när man ställer fram alternativ mat till prestationsprinsarna. Mina gör det inte. De äter ett fåtal saker (olika för dem båda förstås!) serverade på ett visst sätt. Dessutom behöver de uppmuntran för att påbörja och hålla igång ätandet. Inte underligt att matsituationer med andra blir spända, när kritiken hänger i luften både mot oss som föräldrar och barnen för att de inte äter ”som man ska”.
Så klokt och sant! Borde läsas av alla. Tack och god jul!
Bra och viktigt inlägg!
Det är svårt för många att förstå hur kämpigt det kan vara med maten. Jag har en 12-åring med selektivt ätande och hen lider verkligen av det. Restaurangbesök, middagar hos vänner… Allt sådant blir plågsamt ?
https://supermamsen.com/2017/02/27/barn-i-sverige-svalter-inte/
Vi kämpar med maten varje dag och försöker hitta lösningar.
https://supermamsen.com/2017/03/10/kan-jag-fa-mer/