Att vara förälder. Olika för alla. Olika olika perioder.
Tre föräldrar på samma gata.
Den enas hjärta bultar av stress över att hinna till jobbet och få med allt. Ropar förstrött hejdå till sitt barn som går iväg till skolan. Stressar vidare. Det mesta tas för givet.
Två hus bort. En förälders hjärta bultar av stolthet över att hans barn ropar hejdå och kommer iväg till skolan. Bara för att han kommer iväg i sig. Livet är en kamp. Idag fungerar det.
Längre ner på gatan. En förälders hjärta bultar av förtvivlan och stress. Barnet kommer inte iväg. Idag heller. Det vill, men förmår inte. Tror inte på skolan. Tror inte på de vuxna hon möter där. Besviken på vuxenvärlden.
Att vara förälder innebär så olika för olika föräldrar. Du vet så lite. Ta inget för givet. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!
Du har så rätt, vi vet så lite, så lite om andras liv, deras bekymmer och glädjeämnen. Men ändå ska vissa envisas med att ”veta” och kommentera allt ändå!
Visst är det så… men ibland behöver vi påminnas. Och påminna oss själva.