Hemmasittare har, eller upplever att de är, misstolkade. Om det gått för långt, misslyckade… Ofta har de tappat förtroendet och tilliten till oss vuxna. De har ett problem som vi inte kan hjälpa dem med.
Tillit skapar grunden för lärande. Det är en del av det pedagogiska kontraktet. Att någon tror på oss. Har förtroende för oss. Hur ska vi kunna växa, utvecklas och lära ifall ingen ser oss under hela skoldagen, eller jobbdagen? I undersökningar om hemmasittare och drop-outs säger eleverna ofta att ingen brydde sig om de kom eller ej och att ingen talade med dem, bara om dem…
Vi behöver visa våra hemmasittare och elever som slirar i närvaron tillit. Och respekt. Vi måste bygga en förtroendefull relation. Det tycker jag också innebär att vi vuxna tar på oss ansvaret och samverkar, alla professioner och hemmet. Och det även, eller speciellt (!) när en elev tagit ett beslut att skolmiljön skadar och de valt att bli hemma. Krav får ingen tillbaka, men tillit och respekt kan.
Det funkar inte att en person bygger upp en sådan relation och får förtroendet och tilliten så eleven litar på att skolan kan vara värt ett försök. Alla som sen möter eleven på plats i skolan måste ha förstått och accepterat vad som ska gälla. Annars drabbas tilliten som byggts upp katastrofalt. Vi har lurat dem till skolan med löften som vi inte höll…
Läs gärna tidigare inlägg Hemmasittare, varje barn och ungdom har sin anledning, men tappat förtroende för oss vuxna är gemensamt…
För våra älskade ungars skull, ja för allas skull.
Jag är vegetarian, jag är laktosintolerant – OK!
Jag är på spektrumet – klarar inga blandningar – INTE OK. Varför?
Matproblem och ätstörningar kan ha många orsaker och ta sig olika uttryck. Det är sällan rätt att kämpa med det när man är bortbjuden. Och vi som är värd eller värdinna har ingen aning om vad vår gäst kämpar med vad gäller mat.
Vi är numera vana att fråga om allergier, intoleranser och vegetariska önskemål. Men vi dömer ofta andra önskemål om mat som konstigt eller självupptaget. Men det ska vi sluta med! För det kan finnas bra skäl. Här kommer ett försök att förklara.
Många anledningar till problem att äta
Många har svårt med mat som de inte vet vad det är i, eller med nya ”annorlunda” maträtter, för att de behöver till exempel förutsägbarhet. Det gäller ofta personer med neuropsykiatriska funktionsuppsättningar, de på autismspektrumet, oroliga människor, människor i stress eller kris. Eller för att man är högsensitiv och inte klarar för många olika intryck, till exempel att blanda smaker.
Vill inte äta blandad mat
Det kan vara ganska så jobbigt att inte veta om man kommer att få lax, mussla, fänkål eller svamp i munnen när man äter mormors goda fiskgryta. Har ni tänkt på vad mycket mat vi äter som är blandningar? Grytor, wokar, gratänger, chili con carne, pastarätter, burritos, grönsaksblandningar…
Vill inte äta geggig mat
Det finns en del knepiga konsistenser också. Potatismos, stuvning, färs, sylt med bär i, pressad potatis, mjukkokta morötter, bara för att ta några exempel.
Maten ser äcklig ut
Utseendet kan ställa till det. Hur aptitligt är egentligen en kräfta. Om man börjar fundera? En soppa eller gryta, till exempel ärtsoppa ost och skinksås, beige med rosa klumpar. Det beror liksom hur man tänker!
Mat som överraskar, nej tack
Och vad många ”spännande” recept vi vill bjuda på när vi får gäster. Det kanske inte passar alla dina vänner? Har du läst inlägget om vad man orkar med när livet är övermäktigt? Ibland kanske bättre med rena enkla rätter som kött och potatis, såsen vid sidan av. Och salladen. Kanske olika tallrikar till och med.
Har du någon i din närhet som du tror eller vet matchar ”typerna” ovan?
Åtta tips när gästerna har matproblem
Några tips för en mer inkluderande måltidsfilosofi:
- Fråga inte bara om allergier, intoleranser eller vegetariska önskemål. Fråga helt enkelt om det är något som vi bör ta hänsyn till eller tänka på kring maten. Det är dags att inför psykiatriska önskemål!!
- Fråga om det är OK med blandningar. Varför är det pjåskigt eller ouppfostrat att be att få var sak för sig?
Om vi ska göra en gryta steker vi ju oftast köttet eller kycklingen först för sig. En bit fisk är snabbt gjort i panna. Det är enkelt att lägga undan mat i separata skålar innan man blandar, geggar ihop, allt. - Fråga om gästen vill ta all mat på en gång eller äta var sak för sig. Till exempel börja med grönsakerna, sen ta potatisen och sist köttet. Kanske skippa såsen…
- Sås! Ja, det kan vara så olika. En del älskar, men många tycker det är kladdigt och svårt. Servera helst såsen för sig. Ett fantastiskt fiskgryterecept skulle kunna serveras som fisk för sig och resten som en underbar sås… I alla fall för någon i sällskapet.
- Erbjud flera tallrikar, en del har svårt att blanda och äter gärna var sak för sig.
- Kommentera inte hur mycket någon äter. Att gå bort på middag är stort för många. Den sociala aktiviteten kanske tar all kraft. Eller så finns det andra anledningar. Utgå från det, inte vad vi anser är en normalportion.
- Kommentera inte vad någon äter och inte äter. Vi har kanske inte att göra med anledningen!
- Gör som på krogen, vi kan berätta vad vi ska äta när vi bjuder till bords eller när vi satt oss. Både rätterna och vad de innehåller, speciellt om vi har något lite extra i som kanske smakar lite udda eller har en udda konsistens.
Så låt oss göra det till helt normalt och OK, att just när vi går bort i alla fall, att få be om till exempel kött, sås och grönsak var för sig. Bjud på respekt och tolerans. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!
Jag ber er alla trogna läsare om hjälp att sprida information om detta kunskapslyft och nätverk. Vi har fått hyra lokaler till bra pris och föreläsarna tar ut låga arvoden, allt för sakens skull! Därför kan vi erbjuda fyra tillfällen på tre timmar, dvs. 12 timmars kurs och handledning vilket motsvarar en tvådagars kurs, för endast 3500 kronor exklusive moms. Rabatt om två från samma arbetsplats.
Det handlar om kunskap och förståelse för hemmasittare, hur vi kan förändra vårt bemötande och hitta konkreta verktyg för att förebygga och få tillbaka hemmasittare.
Vi tror på samverkan. Att vi pratar och bygger nätverk över gränserna. Vi vänder oss till dig som arbetar professionellt med hemmasittare: skolpersonal som specialpedagoger, pedagoger, skolledare, kuratorer, elevhälsan, personal på kommuner t.ex. socialtjänst, BUP och ungdomsmottagningar, hemmasittarprojekt…
Vi drar igång den den 26 januari. Upplägget att sprida ut kursen och nätverkandet över en termin är för att vi ska hinna reflektera och använda det vi lär oss, ta med oss utmaningar tillbaka till nätverket och på så sätt kompetensutvecklas långsiktigt. Det blir så lätt att man går en endagars, tvådagars kurs, lämnar den full av ambitioner och sen kommer vardagen…
Läs mer på sidan om Kurs och nätverk som du kan hitta under Hemmasittare i menyn ovan. Eller i denna pdf: hemmasittare_kursochnatverk_2015
För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!
Datorspel är inte jämförbart med fotbollsmatch. Vi vuxna vet precis vad fotboll är. Vi förstår konceptet förening, lag, träning match. Vi vet i stort sett reglerna också. Mer eller mindre bra beroende på intresse. Men vi fattar grejen.
Dataspel och TV-spel är de flesta av oss ganska dåliga på. Vi förstår inte koncept som guild, klan, team, skin, pentakill, team flash, raid, quest, arena, banor, alliance, hordes, turrets, minions … ja, vi kan väl inte ens vokabulären något vidare! Då är det svårt för oss att förhålla oss på ett klokt sätt.
Klart du ska spela fotbollsmatch
Prestationsprinsen älskar sina dataspel, datorn och allt med data. Han kan spendera timmar vid datorn. Det enda som kan mäta sig med dataspel är fotboll.
Men idag fattar Prestationsprinsen ingenting. Igår hade han fotbollsmatch kl 18. Det är egentligen då de brukar äta middag, eller de brukar äta någon gång mellan 17.30 – 18.30. Så han tänkte att han kanske inte skulle kunna var med. Men då sa mamma att det är klart att han ska vara med! Ställ upp för laget, du utvecklas och mår bra av det.
Du får ett rejält mellis efter skolan, en frukt innan matchen och så äter vi sen middag. Det är inga problem, sa hon. Oj, vad bra, tänkte Prestationsprinsen.
Inte tal om att raida
Idag har han spelat dataspel sen han kom hem. Så nu ikväll, när mamma ropade vid 17.45 att det är mat om en halvtimme. Så ropade Prestationsprinsen från datorn att det kunde bli svårt för han var i en raid och de var nog inte klara då. Då ropade mamma att det fick han ordna.
Hur tänker hon då? Man kan ju inte bara sluta mitt i! Vad ska alla andra i gruppen säga då. Om man bara sticker efter typ första bossen. Man kommer bli bannad, eller inte bannad, men i alla fall kommer ingen att vilja ha med en i gruppen. Nu ropar mamma att maten är klar. OK, men jag kan inte komma nu. Då kommer hon uppklampande för trappan, skitsur och säger att nu kommer han på en gång! Annars rycker hon ut sladden ur datorn och det blir ingen data på flera dagar!
Datorspel är inte jämförbart med fotbollsmatch
Varför var det så självklart att han skulle spela match på middagstid, för att inte svika laget, utvecklas och allt var det var. Men att han helt självklart ska svika laget och inte få bättre ranking och utvecklas när han raidar. Generationsgap eller bara rent ointresse?
Morsor är konstiga!
Det kan vara en bra början att förstå att vi inte förstår. För vår egen skull. Sen kan vi ju sätta oss och försöka förstå mer, tillsammans med våra barn. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!
Gratis föreläsning
DATASPEL, GAMING OCH E-SPORT! – Varför fastnar våra barn här?
I ett samarbete mellan Nacka kommun, Rädda barnen och Nacka församling:
Onsdag 15 februari 2023, kl. 19.00-20.30
DATASPEL, GAMING OCH E-SPORT! – Varför fastnar våra barn här?
Det finns mycket som är bra med dataspel och gamingvärlden, och det är en plats med en oändlig mängd lättillgängliga intressanta och engagerande utmaningar. Föreläsningen ger dig en unik möjlighet att få insikt och förståelse för datorspel och gamingkultur och hur du kan hjälpa till att möta, förstå, prata och samarbeta med ditt barn. En möjlighet att gå från konflikter till gemensamma mål.
Olof som föreläser, brukar föreläsa på Prestationsprinsens föräldrakvällar och kurser för yrkesverksamma om skolfrånvaro, alltid lika uppskattad!
Gillar du inlägget? Köp boken!
Om du gillar detta inlägg så gillar du nog boken Prestationsprinsen, för alla som möter barn som tänker, känner och gör annorlunda. 41 små berättelser som flirtar med fablernas värld. De manar till eftertanke och kan ge både insikter, igenkänning och aha-upplevelser. Det är i alla fall vad läsare och recensenter sagt!
Läs mer och köp boken här på sajten. Eller i din favorit nätbokhandel.
Släktmiddag med curlande eller stöttande föräldrar? Det är lätt att döma andra efter sin egen erfarenhet. Ibland är det bra att inse att vi vet väldigt lite om hur andra familjer har det. Och vad de kämpar med. Så vi tror att vi ser klart. Fast vi har bara en suddig bild av vad som pågår. Fasstän det handlar om ditt eget barn och barnbarn eller syrran och hennes ungar.
Släktmiddag med curlande eller stöttande föräldrar?
Ett barn som kämpar med skolan och livet, kan man inte begära ska kämpa på alla fronter. Lika lite som man kan begära att barnets föräldrar ska kämpa på alla fronter. För ”man väljer sina krig”. Så utgå från att de allra flesta föräldrar gör kloka beslut i just det, i att välja sina krig. Fram för allt föräldrar som har barn som tänker, känner och gör annorlunda. De kanske har en unik funktionsuppsättning, kanske spring i benen eller hjärnan, vetgirig & ifrågasättande, fått en ADHD eller autismspektrumdiagnos.
Det kanske finns viktigare ”krig” i den familjen. Viktigare än att barnet uppför sig på släktmiddagen. Det kan vara jättevettigt att ungen just ikväll får äta det den vill och gå ifrån bordet mitt i middagen. Alternativet är kanske att barnet inte äter alls. Att barnet inte kommer med. Kanske släktens intensiva babbel tar så mycket energi att barnet inte orkar gå till skolan på två dagar.
Stötta eller stjälpa andras kamp
Kommentarer om curling-föräldrar och vikten av att sätta gränser stödjer knappast syrran, din son, kusin eller granne och hens familj i sin kamp. Det lägger bara ytterligare last och skam på redan tyngda axlar. Är uppfostran det viktigaste ikväll? Det kanske snarare är att din syrra, son, kusin eller granne får en fin kväll och inte minst deras barn!
Vi förväntas umgås och ha trevligt med far- och morföräldrar, vuxna barn med familj, svärföräldrar och syskon. Så vi måste utgå från att vi oftast inte har en klar bild av situationen. För det första, vad är det vi ser? Släktmiddag med curlande eller stöttande föräldrar? För det andra, vi måste tänka på vad vi säger om egna barn och andras ungar! För våra älskade ungars skull, ja för allas skull!
Andra liknande inlägg
Fler får det bra med flexibel påskmat (och det gäller vilken annan middag som helst)
Tips för mer inkluderande, roligare och trevligare juletid för alla (och det här tipsen gäller alla sammankomster)
Önskemål om mat. Jag är vegetarian, laktosintolerant – OK! Jag är på spektrumet – klarar inga blandningar – INTE OK!
Hur blir det då man är frustrerad i skolan. Kanske arg… Igår skrev jag om att trött faktiskt är ett symtom på något. Och att vi måste titta på vad det är som ligger bakom. Det kan vara en övermäktig skolsituation. En övermäktig skolsituation kan också leda till att små saker gör en arg. Att man inte kan hantera sina känslor. Det är också symtom!
Här kommer ett inlägg som jag tycker är värt att påminna om. Både hur frustrationen kan eskalera, men också hur svårt det är att tänka rätt som vuxen…
Se tecknen innan hösten, skoltrötthet och mörkret slår till. Skolproblem. Höstproblem. Det blir mörkare nu! För en del elever kraschar det med en gång. Fulla av ambitioner och lust efter sommarlovet möter de en övermäktig situation i skolan och ger upp. De har varit med förr och ser mönstret. Det kommer inte att fungera – lika bra att ge upp direkt… Trots sol och värme och entusiasm!
Det kan vara problem med skolskjuts, brist på anpassningar, extra anpassningar eller särskilt stöd, det kan vara mobbing som ingen tar tag i, det kan vara lärare som inte förstår deras behov eller inte har resurser och förmågan att möta dem, att en helt normal skoldag är för mycket!
De flest klarar upp den konstiga och intensiva vardag som skolan innebär. Men för många kostar det på. Ljudnivån, det sociala intrigerna, den ensidiga undervisningen, stressen, energin det går åt bara att vara och delta… det tär på våra barn och unga.
Nu har det snart gått en månad. Det är nu det börjar kännas. Det är nu vi ska se tecknen och snabbt se till att vara proaktiva. För om vi lämnar våra barn och elever ensamma i sitt slit på gränsen till vad de klarar, ja, då är risken att vi står mitt i katastrofen om sådär en månad. Så kommer novemberlovet och hur ska vi få det att fungera då det redan ballat ur och mörkret och höstrusket pressar på!
Se tecknen innan hösten, skoltrötthet och mörkret slår till
Ta det här på allvar i kommande utvecklingssamtal och avstämningar. Hitta varningstecknen genom att fundera på:
- Hur är det med att komma i tid? Skolnärvaron? Låg? Oregelbunden?
- Frånvaron? Hög? Syns några mönster?
- Hur går det med skolarbetet? Entusiastiskt, tungt, blir inte ens gjort, svårt med koncentrationen och planeringen, presterar under sin förmåga?
- Sociala samspelet? Vekar glad och delaktig? Verkar kämpa? Verkar helt enkelt utanför!
- Humöret och känslorna? Jämnt och stabilt? Frustrerad, omotiverad, sammanbiten, ledsen, hyper, i affekt, vansinnigt svårt med självregleringen?
Vi kan ju faktiskt tidigt se tecknen innan hösten, skoltrötthet och mörkret slår till. Men vi hinner ju inte, ursäktar vi oss gärna med lärare, föräldrar, tränare med flera. Men det gör vi. Vi ser, men vi är avtrubbade. Vi ser, men vet inte hur vi ska göra. Vi ser, men saknar kunskap, resurser och kanske förmågan… Vi ser, men vet att vi kommer att få dra lasset själva?
Men! Om vi försöker utnyttja det system som finns. Nu är det full fart på föräldramöten och utvecklingssamtal ute i skolorna. Ta tillfället i akt att dela med er till föräldrar vad som kan vara varningstecken på att det är för tufft i skolan. Ta tillfället i akt att lite extra observera de elever som du snart ska träffa i utvecklingssamtal eller på mentorssamtal.
Spar pengar, tid och energi!
Våga fråga om det du ser och våga fråga vad eleven tror det beror på! Lyssna och fundera på vad det innebär för dig och dina kollegor. Tänk på din och skolans rättighet att anpassa för att varje elev ska nå så långt som möjligt. Tänk på skolans skyldighet att anpassa för att en elev ska klara målen. Vi måste visa att vi bryr oss!
Vi spar på vår egen energi och tid genom att ta tag i saker som slirar tidigt. Dessutom handlar det sällan om enstaka insatser som bara gäller en elev. Anpassar vi på ett smart sätt blir det inte speciallösningar utan en förändring i undervisningen för alla. Som leder till att undervisningen förändras och att extra anpassningar inte behövs i samma utsträckning. Och hoppsan. Det blev en investering i tid istället för en kostnad. Vi tjänade på det i slutändan. Men visst, det krävs lite riskkapital att starta med. Och tillit. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!
Ibland upplever jag att det finns så mycket likhet mellan olika människors, olika befattningars, olika rollers, olika åldrars situation. Och att vi har så svårt att se det.
Kan mitt behov, mitt beteende, min uppgivenhet och min frustration även finnas hos min motpart? Förmodligen… Jag tycker mig se det så tydligt i skolan. Både elever och lärare upplever situationen övermäktig. Den ena anses främst behöva mer tid, status och lön, den andra särskilt stöd och möjligen mer obligatorisk skola eller matte. Det är säkert rätt och riktigt till viss del, men det är ett kategoriskt perspektiv utifrån roll, befattning, ålder…
Kika in på mitt tidigare inlägg om likheter i behov hos lärare och elever:
Bloggen Specialpedagogen har tagit fram ett åtgärdsprogram för lärare som vill arbeta mer inkluderande. Kika på det också.
För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!
Jag känner mig mycket manad att damma av och påminna om detta gamla inlägg. I skoldebatten och nu valdebatten talas det om att tidigt hitta ungar i behov av särskilt stöd. Och lösningen(?) är tidigare betyg och kontroller och eventuellt lite fler speciallärare.
Men hur har det blivit så här, att vi är så övertygade att det är ungarna det är fel på och inte systemet? Vi måste få till en mer inkluderande undervisning och skola. Forskningen visar att om vi gör det höjs lärandet och akademiska resultaten inte bara för de med ”problem” utan för alla…
Alla ungar vill lyckas i skolan, vill lyckas i livet, vill att vuxna ska ha förtroende och tillit till dem. Vet inte hur många gånger jag skrivit om detta. Ändå talar vi ofta om omotiverade elever, lata ungdomar, killar med anti-plugg-kultur, bortskämda osv. Men hur blev det så?
Jag menar hur blev det så att vi satte problemen i livs- eller skolsituationen som adjektiv på deras person!?
Ligger inte sanningen snarare i att vi har att göra med stressade föräldrar och lärare som inte orkar med det där lilla extra som våra barn och unga egentligen har rätt till? Att vi kanske prova att sätta lite adjektiv framför oss vuxna? Det finns kanske lite lata föräldrar och lärare? Lite omotiverade lärare och föräldrar? Desillusionerade pedagoger som bestämt sig för att killarna har en antipluggkultur – så vad kan de göra?
Om vi släpper om någon är lat eller omotiverad. Och istället antar att vi uppfattar det så på grund av något annat. Det kan finnas många anledningar till att skolan inte fungerar, som tar sig uttryck i att elever avstår uppgifter, lektioner, skoldagar eller blir hemmasittare…
- Avstår man att ens försöka på grund av alla tidigare misslyckanden?
- Avstår man för att man helt enkelt inte kan planera sitt arbete?
- Avstår man för att man faktiskt inte hängde med i genomgången? Svårt att koncentrera sig, svårt att förstå språket eller för att det är svårt! Eller för att man varit borta från ett par lektioner?
- Avstår man för att man är inte van vid att redovisningen ska göras i form av en video?
- Avstår man för att man är så arg, ledsen eller besviken på en skolkamrat, farsan eller lärare att känslorna inte går att styra?
Punkterna ovan handlar om att
- kunna organisera och planera
- förstå och kunna hantera språket
- vara flexibel
- kunna hantera sin känslor
Det brister ofta i dessa förmågor hos våra barn, unga och elever. Har man en neuropsykiatrisk funktionsuppsättning så är det en del av diagnosen. Många av oss har problem med delar av detta utan att det räcker till en diagnos, men tillräckligt för att ställa till det i vardagen! Alla har problem med detta till och från beroende på vår livssituation. Och de är väl i det närmaste en definition på tonåren!
Därför kan vi inte konstatera att någon är lat eller omotiverad då de inte kämpar på. Vi ska konstatera att här är någon som behöver min hjälp. Är jag då denna elevs lärare är jag enligt lag tvungen att tänka till vilka anpassningar som behövs. Är jag detta barns vårdnadshavare bör jag fundera på om jag kan stötta mitt barn med strategier för att kompensera dessa ”problem”. För gör vi inte det tycker jag att våra ungar och elever har rätt att kalla oss lite lata, omotiverade och kanske att vi har en anti-barn-o-unga-kultur!
Så låt oss skippa dessa omotiverade och nedvärderande adjektiv, så tar vi tag och hjälper våra ungar med det som orsakar det hela. Och tar till vara på allas unika funktionsuppsättningar. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!