BRIS-rapporten 2011 – områden som ökat mest är bl.a myndighetskontakt och skolan

I går den 9 februari presenterades BRIS-rapporten. Det totala antalet kontakter under 2010 var 115 335 stycken, varav drygt 80 000 via chatt, mejl och telefon. Resten har de haft på BRIS forum. Här hittar du själva BRIS-rapporten 2011 (pdf) och här tabellbilagan (pdf).

År 2003 blev området ”Myndighetskontakter” ett eget kontaktområde inom BRIS. Från år 2003 till år 2010 har antalet kontakter inom området tiodubblats, från 169 kontakter det första året till 1 492 år 2010. Och även under 2010 är det ett av de områden som växt mest, med 23,4% jämfört med 2009. BRIS konstaterar:

”Barn som kontaktar BRIS om Myndighetskontakter har framförallt haft kontakt med en mängd myndigheter och samhällsinstanser, som socialtjänsten och barn- och ungdomspsykiatrin och det nästan samtidigt. Barnens erfarenheter av kontakterna är ofta nedslående. De uttrycker maktlöshet och besvikelse och förvåning över hur de blivit bemötta och hur deras ärende har behandlats. Förhoppningen om att bli tagen på allvar och få hjälp har grusats.

Det är många gånger placerade barn som kontaktar BRIS om myndighetsproblem. De har under en lång tid haft kontakt med olika myndigheter och till BRIS uttrycker de framförallt övergivenhet. Många av dem vet inte ens varför de är placerade, eller hur länge de ska vara det. De tar också upp boende, vanvård/omsorgssvikt, fysisk misshandel och ensamhet.

BRIS konstaterar att svenska myndigheter misslyckas med att vårda och hjälpa de utsatta barnen och att en samhällsinsats till och med kan förvärra barnets situation.”

I antal kontakter på BRIS 116 111, BRIS-mejlen & BRIS-chatten, kommer Skolan med 26% (6178 st), på andra plats Kamrater med 30% (7224 st) och sen Rädsla/oro med 25% (5493 st). 18% ( 4274 st) av kontakterna rör Barns psykiska ohälsa och 9,6% (2280 st) rör Annan psykisk ohälsa.

I antal har de områden ökat mest som redan varit stora t.ex. skolan (+20%), kamrater och mobbning/kränkande behandling. I andel är det kriminalitet, juridiska frågor och mångkultur-/invandrarfrågor som ökat mest.

I årets rapport har man valt ut tre teman som analyserats närmare, ett av dem är myndighetskontakter. Här är det äldre barn som tar kontakt och de väljer hellre chatt och telefon än mejl. De söker direktkontakt. Karin Johansson, utredare på BRIS, berättar:

”Gemensamt för alla de här barnen, oavsett livssituation och hur de bor, är att de är kolossalt besvikna på vuxenvärlden.  Men det är ändå positivt att barnen har en känsla av att ha blivit felbehandlade, de känner på sig att så här ska det inte vara.

Många av barnen har också så liten tillit till vuxenvärlden och samhällsinstanser att de tror att det inte är någon idé att berätta om hur de har det. Barns självkänsla bryts också snabbt ner när de känner att ingen lyssnar, eller bryr sig om hur de har det eller hur det går för dem.”

Ja, man vill börja gråta när man läser detta och alla citat från barn och ungdomar i rapporten. Men här på Prestationsprinsen funderar jag förstås också över att området myndighetskontakter ökar, kontakten med BUP och socialtjänsten fungerar tydligen inte alltid så bra… Och över att barn inte vet varför de är placerade eller hur länge de ska vara det…

Vi får hoppas att denna rapport sätter fokus på att vi vuxna, och i det här fallet speciellt myndigheter, inte tar det ansvar vi anser att vi tar. Det fungerar ju bevisligen inte!

I inledningen till rapporten konstaterar Generalsekreterare Göran Harnesk att:

” ytterst handlar kvaliteten på barnskyddet om ett samspel mellan regering, riksdag, kommuner och landsting. BRIS ser ibland ser att den kommunala självbestämmanderätten går före de nationella intentionerna. Det kan göra barn till vinnare eller förlorare beroende på vilken kommun de råkar bo i. Under 2011 krävs det därför mycket lobbyarbete för att komma tillrätta med ojämlikheten mellan kommunerna vad gäller samhällets skydd mot barns utsatthet av våld och övergrepp”.

Ja, Göran, mycket lobbyarbete av er och andra. Lobba, lobba, lobba. Dessutom bättre samspel mellan myndigheter och skola(!). Och många blogginlägg och andra skriverier som påtalar hur dessa ojämlikheter drabbar och slår ut barn och unga.

Läs BRIS-rapporten 2011 och se till att diskutera innehållet med din familj, vänner och kollegor på nästa middag, promenad eller fikarast! Du kan också slänga ett öva på mitt tidigare inlägg ”Apropå tvångsvård av unga med funktionshinder – naturligt att de blir arga!”

2 KOMMENTARER