Gästblogg: Tips och en utsträckt hand från mamma Jannica
Efter årets Temadag om problematisk skolfrånvaro, Hemmasittardagen kontaktade Mamma Jannica oss. Årets tema var ju att ge anhöriga och elever en röst, en megafon.
Jannica upplevde att föräldrarna på scen och i publiken alla hade blivit bemötta på ett mycket oförstående sätt och blivit eller känt sig anklagade. Hon skrev ihop en liten skrift om hur hon, hennes barn och familj skulle vilja bli bemötta. Och som hon efter dialog med andra på Temadagen och olika forum insett att fler skulle vilja.
Detta har jag skrivit utifrån min familjs erfarenheter kring problematiskt skolfrånvaro. Då vi på sonen första skola blev väldigt illa bemötta. Med hot och tvång för att det bara var en fixidé sonen hade fått med någon form av diagnos inblandad enligt skolan. Men han var utbränd visade det sig senare efter BUP-kontakt.
När vi sedan hade varit på Prestationsprinsen Temadag om problematisk skolfrånvaro så förstod jag att vi inte var de enda som blivit bemötta på ett oförstående sätt. Så jag skrev ihop detta som en tankeställare till er som möter oss familjer med barn/ungdomar med Problematisk skolfrånvaro.
Hoppas att ni som läser finner någon nytta i den och lite förståelse!
Vi vill givetvis att våra äskade barn går till skolan.
Men till en miljö och krav som de klarar av.
Mamma Jannica
Här kan du ladda ner Jannicas tankar som en snygg pdf, lätt att skriva ut och sprida,
Till er som möter familjer med problematisk skolfrånvaro eller läs hennes tankar här som gästblogg:
Tänk på
- Att hela familjen befinner sig i kris. Ett total mörker där man försöker förstå. Att man som förälder säkert har kämpat ett bra tag och lyckats att få iväg barnet, ungdomen till skolan.
- Alla vet om att det är SKOLPLIKT, inget som behövs påminnas om.
- Prata om rätten till skola.
- Förklara varför man vill koppla in BUP.
- Hota inte med Socialen, det skrämmer både barn och vuxna. Prata hellre om att socialen kanske kan vara till hjälp. Familjen kan ansöka om stöd istället för att ni anmäler.
- Pressa inte föräldrarna om att tvinga sina barn till skolan. Det hjälper inte det blir bara värre.
- Möt upp familjen med förståelse, alla barn/ungdomar går till skolan om de förmår.
- Agera snabbt, och våga lyssna. Är barnet/ungdomen utbränd? Mobbad? Stökig miljö?
Utgå ifrån att det är något i skolan som gör att barnet/ungdomen inte klarar av att gå dit. * 8 av 10 anledningar är skolrelaterade, (*Källa 10 orsaker till avhopp från MUCF www.mucf.se/sites/default/files/publikationer_uploads/tioorsaker.pdf) - Läs på och ha lite konkreta förslag. Bra sidor att få information och tips på www.prestationsprinsen.se
Att agera snabbt handlar om att barnet/ungdomen inte skall känna sig glömd. Visa att ni finns där, utan krav. Att ni bryr er, har eleven en favorit i skolan så skicka hem den till eleven. För att bara prata, kanske spela ett spel. Möt eleven där den är. Ge inte upp!
Ha olika åtgärdsplaner för de olika symptomen. Utbrända barn/ungdomar behöver vila och göra lustfyllda saker precis som vuxna. Har vi den förståelsen?
Varför är eleven utbränd? Har eleven inlärningssvårigheter som inte framkommit?
- Mobbade elever behöver stöd och tryggheter och hjälp med sina plågoandar. www.friends.se
- Hur ser skolmiljön ut? Klassrummet? Arbetsklimatet?
- Ta ert ansvar när det gäller rätten till skola, våga tänka utanför boxen! Skola är inte alltid i ett klassrum i stor grupp! Knyt band till eleven, stärk relationen och våga möta eleven på dennes nivå.
Ha förståelse! För att både barnet och föräldrarna kan känna sig misslyckade
i en sån här situation!
Sååå bra skrivet av Mamma Jannica. Jag har skickat hennes fina tankar ”Till er som möter familjer med problematisk skolfrånvaro” till vår sons skola! Den beskriver så väl hur en skola bör/ska gå tillväga, att fånga upp barnen på en gång. Inte låta tiden gå.
Vi har kämpat med skolan sedan åk 1. Vår skola vet inte HUR de ska gå tillväga, fast dom påstår det.
Åk 7 blev vår son en Hemmasittare för han såg ingen annan utväg.
Hans förklaring: Jag vill, men det går inte.
Sonens frånvaro är ett kvitto på att skolan misslyckats stort med sitt uppdrag.
Nu är vi i åk 8 och problemen med skola fortsätter. Det känns som att skolan inte har några riktlinjer/rutiner när det gäller Hemmasittare.
Ska på möte med skolan imorgon igen och då ska vi som föräldrar kräva Hemundervisning, p.g.a skolplikten. Ju längre tid som går, desto mer ångest får vår son. Det har redan gått för lång tid!
Det enda man kan göra som förälder är att fortsätta kämpa för sitt barn. Läsa på vilka rättigheter man har, ta reda på fakta (skriv ner å spara) och inte vara rädd att ifrågasätta skolans insatser.
Styrke-Kram till Er alla! / MammaMarlene