Hurra! Prestationsprinsen kommer försent varje dag!
Hur går det i novembermörkret. En del har det tufft. Kommer inte iväg. Men här ett exempel där det fungerar!
Drottningen är så glad. Prestationsprinsen kommer för sent varje dag till skolan. Det är underbart!! Hon peppar och berömmer Prestationsprinsen, han behöver verbala belöningar.
Hon mailar skolan och berättar hur glad hon är. Att hon hoppas att de förstår hur duktig han är och hur han kämpar. Hon får både mail och telefonsamtal tillbaka att de också är så glada. Hans lärare frågar tillbaka att det är väl längesedan han kom för sent varenda dag. Jodå, Drottningen svarar stolt att det är nog inte sedan i åk 4 som han gick till skolan regelbundet efter lov. De flesta åren har lov istället varit starten på en ny hemmasittarperiod och skolvägran! Nu går han i åk 9, så det är ett par år sedan.
Ja, man kan glädjas åt olika saker. När det är jobbiga perioder för Prestationsprinsar, med eller utan diagnoser som asperger och autism, eller släng av, gäller det att alla förstår att kraven måste sänkas. Att beröm måste ges. Här är en skola som är klok och kan, som förstår och förmår. Inget tjafs om att han kommer sent varenda dag. Det är en bisak. Att han tar sig till skolan är en prestation utan like. Ett underbart exempel på vad det innebär att vara Prestationsprins. Att leverera fantastiska prestationer, som tyvärr inte alltid alla förstår hur fantastiska de är.
I många skolor hade man fixerat sig, och klagat, på den slappa, omotiverade killen i sin antipluggkultur, som dräller in en kvart för sent varje dag. Och det knäcker en prestationsprins till att istället slippa skiten genom att stanna hemma…
Heja alla prestationsprinsar och deras vardagshjältar till lärare som förstår och förmår! För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!
Helt underbart inlägg! Blir glad i hela kroppen av att få höra att han kommer för sent. 🙂
Håller med! Vi blir glada på samma sätt för två dagars skolgång i veckan i stället för ingen!
Yes! Det gäller att ha perspektiv på saker och ting…