Fem tips: Idrott för barn och unga som behöver särskilt stöd, inkluderande idrott helt enkelt!
Alla tränare, inom alla idrotter, har någon i sitt lag, trupp, grupp som är lite svårare att komma underfund med, lite svårare att få att följa gruppen, som har lite svårare att följa instruktioner. Dessutom strävar idag många klubbar efter att inkludera fler i sin verksamhet, eftersom AD/HD, asperger, hyperaktivitet, oro eller impulsivitet egentligen inte har någon begränsning på idrottsliga möjligheter eller, med rätt förutsättningar, deras idrottsprestationer.
Och det här är inte bara av snällhet eller en vilja att agera politiskt korrekt. Vi missar en massa talanger om vi inte har en träning och klubbverksamhet som är inkluderande och fungerar för alla barn och ungdomar. Detta oavsett om de har tillfälligt eller permanent behov av särskilt stöd. Det är alltid vi och den fysiska omgivningen som orsakar deras problembeteenden, så låt oss lära oss lite om hur vi kan göra annorlunda!
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=cCJRqd1w8_Q?rel=0&w=560&h=315]
- Struktur – samling, tydlig start, tydligt avslut, alltid samma ritual, skriv dagens träning på en bärbar whiteboard, printa ut till några, eller alla? Hitta ett upplägg som kan återkomma varje gång t.ex. samling – uppvärmning – övningar – match/tävlingsmoment – nedvarvning/stretch – samling
- Förutsägbarhet och förståelse – berätta varför vi gör de här övningar och momenten. Det motiverar och ger större chans att de gör rätt. Förvarna – om 10 min byter vi, om 5 min …. Räkna ner. Berätta vad som händer nästa gång t.ex. nästa träning är på IP, inte här på Vallen; Bortamatch/tävling i helgen, så här åker vi i bilarna, mailat föräldrar/er, lagt upp i facebookgruppen, skriv ut till de som behöver, eller alla.
- Individanpassa – Möta upp eller sysselsätt innan samling t.ex. fem ruscher för att göra av med överskottsenergi, placering vid samling, tecken att nu pallar jag inte mer, rätt att göra annat än stund… Punktmarkera på ett positivt sätt, de vi ibland kallar hjälpjag. Låt någon komma innan. Stanna efter. Lyssna.
- Tala direkt med barnet/ungdomen om vad den behöver
- Bygg team och tillitsfulla relationer – Mellan er som tränare till barnen och ungdomarna, men också i gruppen, mellan de aktiva. Alla ska veta vad alla heter. Visa att alla är bra på sitt sätt. Lyft upp de som utvecklas, och det gör alla om vi bara ser annat än målen, toppresultaten osv.
Det är bra råd, men när det är tränaren själv är ung (i gymnasieåldern) kan man nog inte ställa krav på att de ska följa alla råd. Är det inte mycket viktigt att barnet med särskilda behov har en förälder med sig som kan stötta?
Min son gick på simträning. Träningen var strukturerad, med samling och genomgång i början om vad som skulle göras under träningspasset, liknande upplägg varje träningstillfälle. I gruppen fanns en annan pojke som hela tiden bråkade med min pojke, tränaren kunde inte alls hantera detta. Föräldern borde ha funnits vid sitt barn hela tiden för att stötta honom och förhindra att han t ex tryckte ner min son under vattnet. Tyvärr ledde detta till att min son slutade med simträningen. Borde faktiskt vara föräldrarnas uppgift att se till att ens barn inte bråkar på träningen.
Jag tror iofs att även ungdomar kan lära sig att lägga upp träningen strukturerat, att öka förutsägbarheten, använda visuella hjälpmedel som whiteboard, papper och klocka. Det är ju i mångt och mycket ett beslut klubben/föreningen måste ta. sä här arbetar vi! Och genom att arbeta så kommer mycket bråk att undvikas.
Visst stöttande och engagerande föräldrar är bra, men det är också så att alla har inte föräldrar med den möjligheten, dessutom är dessa barn och ungdomar ofta väldigt trötta på att alltid behöva ha med en förälder när andra jämnåriga klarar sig utan. Medan andra gärna har med sig en förälder och känner otrolig trygghet i det.