Klass 9A går igång igen på SVT den 2 februari. Bra eller dåligt?
Nu startar SVT:s serie klass 9A igen. Programmet har en egen webbplats på svt.se och det presenterades bland annat i Rapport 25 januari. Förra säsongen av klass 9A tog ett antal superlärare över en klass och gjorde underverk!? Men fanns olika meningar om resultatet förstås. Men att klass 9A gjorde ett ryck och stort intryck är nog odiskutabelt.
I höstas klev tre superlärare in på Mikaelsskolan i Örebro och tog inte över ämnen, utan coachar tre (?) lärare för att dessa ska nå superresultat med sina elever. Vi får följa utvecklingen med start den 31 januari. Målet är 100% behöriga till de teoretiska programmen i den här nya klass 9A.
Jaha, och vad ska vi tycka om detta? Ja, debatten är i full gång. De flesta håller nog helt med om att debatten behövs och att lärarna är viktiga. Mette Fjelkner påpekar att läraren bara är en lite kugge i det stora skolmaskineriet och de kan inte förändra mycket så länge ansvariga politiker i stat och kommun, skolansvariga kommuntjänstemän, skolledare med flera inte tar sitt ansvar. Hon skriver i Aftonbladet som ett svar på deras Svenska lärare räcker inte till.
Och det har Mette ju helt rätt i. Att skolan inte fungerar fullt ut kan inte vara lärarnas fel, det är ju hela skolsystemet som är ur spår och det är väl knappast enbart lärarnas fel, än mindre ansvar att rätta till? Hon skriver:
Rätt förutsättningar från början är enligt min mening konsten att kunna läsa, räkna och skriva redan på lågstadiet. Rätt förutsättningar är att ge elever med särskilt behov av stöd. Det är naivt att tro att man i årskurs 9 kan reparera det som gått fel redan i skolstarten.
Ja, att elever i behov av särskilt stöd måste få de anpassningar de har rätt till i tid är förstås en självklarhet på den här bloggen… Men det behövs faktiskt mer kunskap hos lärarna om de här barnen och deras behov. Och att det skulle underlätta för fler att bli superlärare är nog också en självklarhet. Hon fortsätter:
Mycket kan nog göras genom att identifiera de duktiga lärarna och ledarna och hitta former för att låta dem dela med sig av sina kunskaper till sina kollegor. Jag befarar dock att ”Klass 9A” riskerar att smutskasta hela lärarkåren då alltför mycket läggs på den enskilde läraren.
Jag tror på första meningen, men inte alls på den andra. Alla som tittar har varit i kontakt med skolan. Antingen som elever, eventuellt före detta, eller som föräldrar, eller i sin profession som specialpedagog, lärare på lärarhögskolan eller fortbildningar, socialarbetare, kopiatorreparatörer, ja – alla.
Och som elever vet vi alla hur vissa lärare trollband oss, hade förståelse för de svagare, kunde ta ner viktigpettrar på jorden, lära oss något och vinna hela klassens förtroende! Och de hade inte andra resurser i sitt klassrum än den där andra som aldrig fick ordning på något och gjorde vad som helst totalt ointressant… Så visst finns det en massa dåliga lärare som måste rycka upp sig! Det finns en massa dåliga och trötta byggnadsarbetare, forskare, kassörskor, poliser… men just nu diskuterar vi skolan.
Så alla vi som ser klass 9A vet att detta inte handlar om att ”smutskasta” hela lärarkåren. Vi vet att det finns en massa bra lärare, vardagshjältar som skulle kunna ta över rollen som superlärare när som helst. Det är inte er det handlar om! Smutskasta inte tittaren, är för provocerande kanske…
Och sen finns det många lärare som brinner, försöker och gör ett bra jobb, men håller på att kvävas. De behöver mer tid för sina elever, de skulle uppskatta om resurser som kuratorer, psykologer, skolvärdinnor… fanns kvar, om det fanns ett bättre ledarskap, om rektorerna kunde arbeta mer med sin skola och mindre till möten och administration, tänk om man kunde var fler i ledningen kanske. Om fler föräldrar brydde sig och gav sina barn bättre förutsättningar. Om kommunen slutade tjafsa om resurser till barn som är i behov av särskilt stöd, om diagnoser innebar mer hjälp och mindre stämpel, om …
Nästa klass 9A, klass 9A 2012, borde antingen handla om alla fantastiska vardagshjältar som är superlärare ute på våra skolor, eller om coachande av dåliga kommunpolitiker och kommuntjänstemän (och ja, det finns duktiga också) som kan vara lika stort problem för rektorer och lärare som för föräldrar och elever, speciellt de med särskilda behov som allt för ofta inte får det de behöver med otydliga beslut som grund.
I bloggosfären är förstås debatten också i gång om klass 9A se t.ex Metabolism, en lärarblogg om skolan, Man oroar sig inte för småsaker, en liberal blogg om pedagogik, didaktiska avvägningar och skolpolitik. Helena von Schantz (bloggar om skolan – det ställe där föräldraroll, karriär och skolpolitik möts) inlägg om att Allt är lärarnas fel eller Pluras inlägg om Oslipade diamanter (Ord om skolan, politiken och annat som ger förbättringar i livet). Alla med spännande efterföljande kommentarer!
Det ska bli spännande att följa nya klass 9A. Jag tror i min enfald att den kan vara givande både för skolan, en del lärare och en stor publik… Men vi får väl se!
Intressant serie!