Lärarna förlorade i målet om ökad undervisningstid inom ramen för arbetstiden..
Igår kom Arbetsdomstolens dom som säger att avtalsbestämmelserna innebär att en kommun har rätt att utöka lärarnas undervisningstid inom ramen för den reglerade arbetstiden.
På Dagens Nyheters ledarsida idag tas upp om verkligen arbetstiden är det viktigaste. Lektioner ska förbereda väl och utföras. De är rädda att kvalitet och kvantitet förväxlas. Mette Fjelkner skriver i Svenska Dagbladet att nu flyr lärarna yrket om de inte får tid att förbereda sin undervisning och vara delaktiga i den skolreform som nu pågår.
SKL och kommunen ifråga är nöjda. Lärarfacken besvikna, både Lärarnas riksförbund (se även deras rapport om lärarnas arbetstid) och Lärarförbundet. Det gick att läsa i bl.a SvD, DN och GP igår. Det är synd att man pressar och träter om detta. Samtidigt som båda parter har sina poänger. Nu gäller det att ta detta vidare på ett konstruktivt sätt. Ökad undervisningstid och mindre administration och annat som lagts på lärarna i högre grad senaste åren?
Om man är positiv så menar SKL att de vill hjälpa till att få bort en rad administration som hamnat på lärarna. De skriver:
SKL vill också se över och föra en diskussion om hur vi bättre kan möjliggöra mötet mellan lärare och elever och se till att lärares tid spenderas på det de är utbildade för, undervisning
Lärares tid borde inte tas upp av diverse rapporterings-skyldigheter som ålagts lärare och kommuner eftersom staten anser sig behöva detaljkontrollera olika delar av verksamheten.
Och här finns hopp, för lärarförbundet och deras ordförande Eva-Lis Sirén skriver på samma tema:
Om undervisningstiden framöver nu ökar i kommun efter kommun måste både staten och arbetsgivarna omedelbart rensa i lärarnas arbetsuppgifter. Mångsyssleriet måste få ett omedelbart slut och vi kommer att fortsätta arbeta hårt för en rimlig arbetsbörda för lärarna, säger Eva-Lis Sirén.
Medan Lärarnas riksförbund verkar mer fokuserade på avtal och tiden i sig i sitt uttalande.
Vi behöver bli mer uppmärksamma när vi skriver avtal med SKL. Våra medlemmar kommer rätteligen inte att acceptera något annat än tydliga och skarpa formuleringar om undervisningstid”
Domslutet pekar på en riktning som säger att det inte alls är kvaliteten som står i fokus, utan snarare kvantiteten. Domen som kommer att vara vägledande för alla andra kommuner kan få mycket allvarliga konsekvenser för både lärare och elever.
Om det finns tid över i en skola, så borde undervisningstiden kunna höjas. Finns det inte det, måste något annat plockas bort. Missköter någon den undervisningsfria arbetstiden tar man det med den personen.
Professionella lärare behöver inte detaljstyras. De som inte hanterar den undervisningsfria tiden på ett professionellt sätt behöver förmodligen stöd. En god ledare, i det här fallet rektor, ska ta upp ett sådant problem med sin anställda i någon form av medarbetarsamtal. Påpeka var det brister, komma överens om ett konstruktivt personligt mål, stötta och sen givetvis följa upp det. Men fungerar det så? Inte överallt, kan man väl lugnt säga.
Jag håller med till fullo. Den (lärare) som man inte litar på/stödjer tappar lusten. Det gäller väl de flesta?
Jag gillar även ditt inlägg om specialpedagogernas roll. På de skolor där kompetenta specped har ett tydligt ledarmandat och en fri roll är mycket vunnet.
Mer eget ansvar åt lärarna, för är det något som lärare kan är det att ta ansvar! Vilket arbetsgivarna tyvärr utnyttjat till bristningsgräns.
Tack för alla dina kloka synpunkter H!
Visst är det så, om man inte får mandat eller förtroende är det svårt att fullfölja sina uppgifter, både möjligheterna och lusten tryter snabbt!
Jag är inte lika optimistisk kring möjligheten att undvika polarisering. Det är verkligen så att kommunerna hela tiden drivit en linje med att lärare ska göra allt möjligt annat förutom undervisning. Var är deras trovärdighet? Varför ska vi först gå med på mer undervisningstid innan de lyfter bort ett ok av administration från oss? Vi skulle kunna var värda en rimligare arbetsbelastning, rakt av.
Jo, det är klart. Om undervisningstiden bara ökar utan att annat tas bort är det förstås, i de allra flesta fall, inte en bra lösning. Men låt oss hoppas att detta uttalandet är en början på en annan inställning? Det gäller väl att försöka bygga på det som kan ses, om än en flisa, till gemensamt synsätt?
De kanske har tagit till sig något av den debatt som rasat och där SKL fått ganska så mycket kritik av många parter!
Jöhnck på SKL tycks mena att det är staten som
skall avlasta lärarna, inte kommunerna. Den
positionen förebådar inget gott för under-
visningen. F ö var Häggviksrektorns sätt
att kompensera för den mycket förhöjda
usk:en provocerande : 50 minuter konferenstid mindre per vecka.
Jo, med uttalandet ”…eftersom staten anser sig behöva detaljkontrollera…” låter det ju som det i alla fall delvis inte verkar ligga på kommunen. Men SKL får väl då göra gemensam sak med lärarna och påtala vilka uppgifter som måste minska, försvinna, läggas på någon annan eller kräver bättre redskap (dator, system, mallar, checklistor…?). Då blir det kanske uppenbart på vägen att en hel del kan kommunerna själva förändra… ?
Instämmer i ovanstående, tyvärr är det ju lätt och går snabbt att rasera engagemang – bland annat genom att inte visa förtroende. Tar längre tid och mer kraft att bygga upp det igen. Med tanke på hur dåliga kommunerna varit att vara tydliga i att rektors ledarskap ska användas till att öka kvaliteten i undervisningen så bådar det ju inte gott. Fler och fler andra kringuppgifter för fler och fler elever, i allt sämre lokaler, med allt sämre anslag till läromedel och teknik.
http://lrbloggar.se/magnus/2011/06/15/sa-tuktas-ett-lararengagemang/
Ja, det är svårt att vara en god ledare och arbetsgivare, vare sig man är kommun eller rektor. Eller lärare i klassrummet. Ja ledarskapet överallt. Kanske den intensiva debatten även nått SKL och vi därmed kan hoppas på en lite annorlunda inställning från kommunerna? Många rektorer hamnar ju också i en konstig situation där lojalitet med kommunen ger bättre karriärsutsikter än lojalitet med sina lärare och elever. En svår situation.