Antipluggkultur, lata ungar och omotiverade elever… kan man sätta sådana adjektiv framför oss vuxna?!

Alla ungar vill lyckas i skolan, vill lyckas i livet, vill att vuxna ska ha förtroende och tillit till dem. Vet inte hur många gånger jag skrivit om detta. Ändå talar vi ofta om omotiverade elever, lata ungdomar, killar med anti-plugg-kultur, bortskämda osv. Men hur blev det så?

Jag menar hur blev det så att vi satte problemen i livs- eller skolsituationen som adjektiv på deras person!?

Ligger inte sanningen snarare i att vi har att göra med stressade föräldrar och lärare som inte orkar med det där lilla extra som våra barn och unga egentligen har rätt till? Att vi kanske prova att sätta lite adjektiv framför oss vuxna? Det finns kanske lite lata föräldrar och lärare? Lite omotiverade lärare och föräldrar? Desillusionerade pedagoger som bestämt sig för att killarna har en antipluggkultur – så vad kan de göra?

Om vi släpper om någon är lat eller omotiverad. Och istället antar att vi uppfattar det så på grund av något annat. Det kan finnas många anledningar till att skolan inte fungerar, som tar sig uttryck i att elever avstår uppgifter, lektioner, skoldagar eller blir hemmasittare…

• Avstår man att ens försöka på grund av alla tidigare misslyckanden?
• Avstår man för att man helt enkelt inte kan planera sitt arbete?
• Avstår man för att man faktiskt inte hängde med i genomgången? Svårt att koncentrera sig, svårt att förstå språket eller för att det är svårt! Eller för att man varit borta från ett par lektioner?
• Avstår man för att man är inte van vid att redovisningen ska göras i form av en video?
• Avstår man för att man är så arg, ledsen eller besviken på en skolkamrat, farsan eller lärare att känslorna inte går att styra?

Punkterna ovan handlar om att

• kunna organisera och planera
• förstå och kunna hantera språket
• vara flexibel
• kunna hantera sin känslor

Det brister ofta i dessa förmågor hos våra barn, unga och elever. Har man en neuropsykiatrisk funktionsuppsättning så är det en del av diagnosen. Många av oss har problem med delar av detta utan att det räcker till en diagnos, men tillräckligt för att ställa till det i vardagen! Alla har problem med detta till och från beroende på vår livssituation. Och de är väl i det närmaste en definition på tonåren!

Därför kan vi inte konstatera att någon är lat eller omotiverad då de inte kämpar på. Vi ska konstatera att här är någon som behöver min hjälp. Är jag då denna elevs lärare är jag enligt lag tvungen att tänka till vilka anpassningar som behövs. Är jag detta barns vårdnadshavare bör jag fundera på om jag kan stötta mitt barn med strategier för att kompensera dessa ”problem”. För gör vi inte det tycker jag att våra ungar och elever har rätt att kalla oss lite lata, omotiverade och kanske att vi har en anti-barn-o-unga-kultur!
Så låt oss skippa dessa omotiverade och nedvärderande adjektiv, så tar vi tag och hjälper våra ungar med det som orsakar det hela. Och tar till vara på allas unika funktionsuppsättningar. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

0 KOMMENTARER