Lätt för sig, men ändå svårt för sig. Diagnos eller släng av, ska ha möjlighet att nå de högre betygskraven ändå!!
Man kan vara vad vi kallar begåvad, mycket begåvad eller till och med särbegåvad och ha koncentrationssvårigheter, svårt med planeringen (finare kallat exekutiva funktioner), sociala samspelet, hyperaktivitet eller annan släng av svårigheter. Sen kan kanske dessa, så kallad svårigheter, ha hopat sig, så man till och med får en diagnos. I alla fall om inte vardagen fungerar i flera miljöer till exempel i skolan. Men it takes two to tango, som man säger. Det är inte ens fel att två träter… Så skolans förmåga påverkar om man får en diagnos eller ej…
Jag hör ofta att skolor (och föräldrar) kopplar dessa svårigheter till att ha svårt att förstå, svårt att lära sig. Så behöver det inte alls vara. Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som ADHD och Asperger har inget med begåvningsnivån att göra.
Det är skrämmande att normalbegåvade och intelligenta barn inte får rätt förutsättningar, utan i stället sänks kraven och de ska nöja sig med lägre betyg än de har kapacitet till. Ofta skulle ganska enkla förändringar i skolmiljön eller undervisningen göra stor skillnad. Om bara skolan visste vad de borde göra eller lyssnade bättre på sin specialpedagog. Det händer ju till och med att normalbegåvade barn skickas till särskola… Ja, jag har skrivit om begåvade barn och felaktig särskoleplacering förr.
Nej, skilj på fantastiska, men annorlunda, funktionsuppsättningar och låg begåvning. För våra älskade ungars skull, ja för allas skull. Jag skulle vilja säga för vår framtids skull!
Lämna ett svar