Läxor – jämför övertid och ta med arbete hem!? Anses stressande för vuxna… Några tankar kring läxor.
Läxor. Nu diskuterades det läxor igen och framförallt om det är vettigt att allt fler familjer använder RUT-avdraget till läxhjälp. Jag har mest åsikter om läxor kring om de är vettiga eller ej, och mitt svar är nej. Men kan kanske sträcka mig till att det beror på!
Det måste finnas ett syfte med läxan. Och målet ska vara inspirerande och utvecklande. Och eleven måste vara mottaglig, det är lärarens ansvar.
För vad är egentligen syftet med din läxa och fyller det samma syfte för samtliga elever? I så fall bör det fylla samma syfte för alla?
Svaret är förstås nej. För en del elever handlar det om att hänga med, utan lite extra plugg skulle inte saker och ting falla på plats. För andra handlar det om att öva upp koncentrationsförmågan eller läsförmågan, snarare än att inhämta kunskap. Andra ska kanske skippa att öva koncentration och läsning ibland och istället få kunskapen på andra sätt. Andra förstår inte varför de ska ha skola hemma. Åter andra skulle klara sig utmärkt utan läxor, men de får läxor ändå. För alla får läxor.
Var sak på sin plats – För en många barn och unga som tänker annorlunda, kanske med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eller en släng av, är det så viktigt med struktur och förutsägbarhet att det blir fel att göra skolarbete hemma. Skola är skola och hemma är hemma. Detta kan gälla även för elever med struliga hemförhållanden.
Skolan oroar eller skapar ångest – Elever som av någon anledning har oerhört svårt för skolan, alltså inte nödvändigtvis svårt att lära sig. Men att skolan är ett så stort problem att det sätter igång tankar, kanske till och med ångest, som vi vuxna måste hjälpa barnet eller ungdomen att slippa. Varför påminna om skolsituationen hemma. Bättre att ge plats för återhämtning. Då kan man skippa läxor, ett tag, eller helt.
Öppen läxläsning i skolan – det är en utmärkt idé och passar många. Om man nu insisterar på att ge läxor. Det kan vara drop-in verksamhet i biblioteket eller i matsalen. Blandade ämnen eller olika tider/dagar för olika ämnen och årskurser. Ger de elever som vi lyckats motivera möjlighet till ett stöd de kanske saknar hemma eller inte vill ha hemifrån.
Schemalagd läxläsning – För oroliga elever, elever i behov av lugn och ro, stor förutsägbarhet och struktur, passar inte drop-in verksamhet med alla som vill i matsalen. För de här eleverna kan det bli alldeles för rörigt! Då är det bättre att det särskilda stödet omfattar läxläsningen. Att man schemalägger det och ger stöd till eleven att lyckas. Någon som finns till hands. Kanske enskilt.
För elever med anpassad skolgång är detta superviktigt. Man kan inte bara skära bort, man måste fortfarande erbjuda eleven en logisk helhet där det inte blir elevens ansvar att kompensera för de timmar man tagit bort. Då kan man erbjuda det på planerad läxtid.
Skippa läxor – Ibland är det bästa kanske att strunta i läxorna! Fundera på hur stor skillnad de verkligen gör för kunskapsutvecklingen! Gör de stor skillnad för den här eleven eller är det bara för att? Jämför nyttan med hur mycket eleven får kämpa eller till och med mår dåligt av dem. Och hur trött och negativ eleven blir till skolan i sig.
Lärares kreativitet och ansvar – varje läxa ska ha ett syfte som alla förstår. Räkna 30 till likadana tal som man redan fattat är ingen bra läxa. Fundera också på om du har gjort allt du kan för eleven. Om till exempel eleven har svårt att koncentrera sig, måste han få en lång läsläxa? Eller kan han få det inspelat? Så kan han spela boll mot garagedörren under tiden? Eller kan du rekommendera en video på internet om ämnet, kanske är det lättare att titta och lyssna för en som har svårt med läsningen? Eller finns det flera olika korta video? Eller ge alla en video i läxa! Eller en lek eller ett spel att göra med varandra, mamma, syskon om det är yngre barn. Eller istället för att skriva, kan eleven få göra en video? Fantasi och samtal med eleven eller eleverna kan nog få fram mer bra idéer.
Har du inte tid? Men hur mycket tid tar det att några inte hänger med och därmed blir okoncentrerade och kanske till och med stör? Du kanske har igen den?
Eller samarbeta med några andra lärare och byt kreativa läxor med varandra! Eller fråga ungarna!
Föräldrars/Vårdnadshavares ansvar – kommunicera med skolan och ditt barns lärare om hur läxorna fungerar. Tala om ifall det skapar oro. Tala om ifall ditt barn inte förstår vad det ska göra. Ta dig tid att sitta med ditt barn och stötta, även om du inte kan spanska eller fysiken de håller på med så kan stöd och uppmuntran göra stor skillnad.
Har du inte tid? Hur mycket tid och energi tar det inte att ha ledsna eller frustrerade barn. Från både dig och barnet. Du kanske har igen det? Eller samarbeta med andra föräldrar och hjälps åt. För du, de flesta TV-program finns på webben…
Men jag tycker att vi skippar läxorna. Övertid är inte bra. Ta med sig jobbet hem är inte bra. Om vi är så rörande eniga om vad som är stressande för oss vuxna, varför gäller det inte våra ungar!? Men inspirera varenda unge att söka mer kunskap, gärna på fritiden och lär dem var de finner det de söker. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull.
Ibland är det nästan man kan tro att det finns vuxna som tror att barn inte är människor.
Vilket för min tanke vidare till att det finns många som förefaller tro att personer med funktionshinder inte är människor….
Reblogged this on i Ord och Bild and commented:
En till klokhet!
Reblogged this on Tankespår and commented:
Håller med Ninna och kopierar in på min blogg. Jag är väldigt nyfiken på vad ni unga som nyligen gått i skolan tycker
Som vanligt sitter jag bara å gapar. Jag är så imponerad över ditt sätt att skriva ner och sätta ord på det som vi andra föräldrar bara önskar vi kunde förmedla.
Jag har meddelat skolan att jag inte under några omständigheter tar de konflikter som läxor ger här hemma. Det är faktiskt inte någon som har ifrågasatt det, peppar peppar.
Men nu har jag tack vare dig ännu mer kurage att stå emot rektorer och lärare som anser mig vara en dålig förälder.
Tack
Heja dig Jeanette!
Ibland vet faktiskt föräldrar bättre än pedagoger vad som är bäst för barnet i skolan. Men det är en tuff match och båda sidor måste vara ödmjuka inför den andres kunskap. Tror nog oftast skolan brister i det där sista.