Maria Stockhaus, hurdå svartmåla skolan? Kritik behövs för elever far för illa varje dag. Samtidigt kan vi bygga på det som är bra.
Hur stark är kedjan? Inte starkare än den svagaste länken. Gäller det skolan? Man kan se en hyfsad kedja av rätt mått, eller en kedja där rosten tär sönder den svagaste länken och inget verkar göras förrän möjligen när den brister … Då är det så dags…
Igår läste jag Maria Stockhaus debattartikel i Göteborgs Posten. från häromdagen. Svartmåla inte skolan. Jag tänkte att kanske hade hon en poäng. Vi ser gärna det som inte fungerar och vi kanske borde tänka mer på det som fungerar och bygga på det. Lite KBT terapi för skolan i stort helt enkelt.
Men igår kom jag också i kontakt med ett fall som verkligen inte är en stolthet för berörd skola, kommun, landsting… en prestationsprins som farit mycket illa på grund av inkompetens, missförstånd, bristande förståelse och faktiskt bristande respekt.
Så tänkte jag att skolan faktiskt inte kan kalla sig bra. Inte så länge jag fortsätter att få dessa berättelser berättade för mig. Då kan vi inte bara titta på det som är bra och bygga på det. För den svagaste länken vittrar sönder under tiden. Och det har vi inte råd med, vare sig i mänskligt lidande eller samhällsekonomiskt.
Flera är inne på mina tankar. Per Acke Orstadius om barn som far illa i stort och Claes Jenninger om mobbing i Göteborgs Posten.
Bra skrivet!
Trevlig helg.