Mobbning, Friends rapport, Christer Olsson, Skolledarnas Matz Nilsson, Lars Arrhenius och vårt vuxna ansvar!
Blir imponerad av vilket genomslag Friends rapport om mobbning får. På nyheterna hela dagen i går. Det är bra. Det är också intressant vad som tas upp och vad som inte tas upp. Siffran 60 000 tas upp. Ganska lite analys, som vanligt, vore det intressant att fundera över hur all denna mobbing kan fortsätta år efter år? Hur mår en mobbare? Vad orsakar mobbing? Vad är det effektiva förebyggande arbetet? Men debatt drog igång…
SVEKET
Psykolog Christian Olsson skrev på SVT debatt bland annat att ”Att inte på alla plan motarbeta mobbning och kränkning betyder ett tyst erkännande. Det är vuxenvärldens skamfläck.” Han talar om skygglappar och öronproppar finns på för många inom skolan.
Och visst är det så att skolpersonal har skygglappar, inte medvetet alla gånger, men eftersom mobbningen fortsätter…. Ja, många har mer att göra än de klarar av. Men också för att vi vuxna gör fel val och drar fel slutsatser. Vi står mitt på gården som rastvakter i stället för att vara där vi vet att det händer… Vi tror att tonen helt enkelt är rå men hjärtlig, men ser inte att den är mer rå mot en del. Vi låter eleverna välja kamratstödjare utan att ha ordentlig koll om det är den lämpligaste… Vi bidrar till och med genom att tala nedsättande om vissa elever själva, kanske inte inför andra elever, men inför kollegor, barn och unga läser av den förhållningen även utan ord i korridorer och klassrum.
STRAFFA
På eftermiddagen i går citerades Matz Nilsssons från Sveriges skolledareförbund, artikel på SVT debatt, på ekot – unga som mobbar borde kunna lagföras. Jag tog mig för huvudet och var tvungen att stänga av radion. Vi talar om barn och unga! Lagföra! Vad är detta! Jag läste sedan hans debattartikel. En vass replik som inte bejakar eller bygger resonemanget vidare. Inte ett uns av självkritik. Ingen i skolan har skygglappar och skolan kan inte ta ansvar för allt, mobbningen pågår i sociala medier och dygnet runt… Givetvis har de skygglappar så länge mobbningen fortgår i den här omfattningen. Givetvis har vi vuxna i skolan ansvar för om mobbningen pågår, på samma sätt som föräldrar har hemma, idrottsledare på träningen osv. Jag har skrivit om det trippla sveket mobbade kan råka ut för och Matz Nilssons artikel exemplifierade det.
FÖREBYGGA
Tack Lars Arrhenius, Friends, för din replik till Matz Nilsson ”Det behövs inte mer lagstiftning… De komplexa frågorna om att minska mobbningen handlar snarare om förebyggande insatser än avskräckande exempel”. Tack. Jag är helt med dig.
Straff och konsekvenser lär inte unga att hantera situationer som är dem övermäktiga eller ohanterliga, vilket situationen förstås även är för mobbaren. Lagföra någon ger inget resultat eller förändring i sig. Läs gärna mer om mina tanker kring straff som verktyg i skolan.
Någon vågar stå ut, någon vågar bryta normer, någon säger ifrån, det provocerar och alla kan inte hantera detta och en del av dem blir mobbare. Mobbare i alla åldrar, skolor, arbetsplatser, kamratgäng osv. som vill straffa den som inte bara flyter med och är genomsnittlig.
Tyvärr drabbas de elever som sticker ut på många sätt. De är ett ”problem”, de får inte de anpassningar och den förståelse de har rätt till, de är ”lata”, ”provocerande”, ”röriga” och mycket mer. Vårt vuxna problembeteende att inte stå upp för extraordinära elever, smittar till klasskamrater och leder till stora problem hos många barn och unga. Mobbning och hemmasittande för att nämna några. Vi måste skärpa oss och ta vårt ansvar. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!
Hårda ord till en som jobbar i skolan och gärna tror att de flesta gör sitt bästa för att undvika och förebygga mobbning. Men självklart finns det massor att göra och att lära för att det ska bli ännu bättre. Jag vill också att föräldrarnas ansvar lyfts fram ännu mer. Deras huvudsakliga uppgift är uppfostran. Det är inte skolans på samma sätt. Vi lärare behöver få möjlighet att lära, att utforma undervisningen på bästa sätt. Anpassa, synliggöra mål och se till att bästa möjliga undervisning blir möjlig. (listan är lång) Ibland känns det som om fokus ligger enbart på elevernas mående och vad vi i skolan ska göra för att det ska bli bättre. Vi ska hjälpa till och vi ska skapa de bästa förutsättningarna för eleverna. Vi ska absolut göra vad vi kan. Sen måste vårt fokus ligga på undervisning.
Hoppas du ser min vilja och intention att göra gott. Men vi i skolan är inga superhjältar!
Ingen är superhjälte. Tyvärr. Eller kanske tack och lov. Givetvis är det ett gemensamt ansvar som vilar på alla vuxna runt barnet: vårdnadshavare, lärare, tränare, kompis föräldrar osv. Men det som händer i skolan, kan ingen annan än skolan vara ansvarig för. Lika lite som skolan kan vara ansvarig för fotbollsträningen. Att se mobbing borde inte vara en superhjälteförmåga…utan en medmänsklig självklarhet.
Att se, vilja göra något åt det och verkligen försöka. Sedan kan man inte göra mer. Det är det som kan var det svåra i kråksången …
jag har skrivit en bok som heter Glashjärtat – vänner eller fiender som handlar en del om mobbning (och skilsmässa, misshandel, stöld och den svåra konsten att vara en bra vän). En skönlitterär bok för 8- 12 åringar. Om du vill får gärna kolla in den. Vill du ha ett recensionsexemplar så hör av dig.
/Anna