Ögonkontakt. Tips till pedagoger, och annan skolpersonal. Ja, även hemma, på träningen, på kören, scouterna…
Prestationsprinsen har asperger. Men det hör egentligen inte hit. Eller jo, för det här med ögonkontakt är ofta svårt då, men det är det för många, många andra också.
Prestationsprinsen tittar inte Björn i ögonen. Björn säger att han måste göra det. Man måste ha ögonkontakt. Det är så andra förstår att den som lyssnar är intresserad och verkligen lyssnar.
Det tycker Prestationsprinsen är konstigt. Han lyssnar med öronen, inte ögonen. Han tittar med ögonen. Och när man tittar ser man många saker. Och om man både måste se många saker och samtidigt lyssna på många ord blir det väldigt många intryck. Ögonkontakt gör att väldigt många intryck måste bearbetas. Björn vill att Prestationsprinsen ska fånga alla ord och förstå dem, samtidigt som han ska sortera bort alla synintryck. Det tycker Prestationsprinsen är väldigt jobbigt. Det är lättare om man tittar bort på en enda sak. Han gillar få ord.
Speciellt mycket gillar han när orden finns på papper. Då måste man inte fånga dem i luften då de flyger ur munnen på den som talar, samtidigt som man ska både sortera ut de viktiga orden och förstå vad det är han eller hon säger. Då har den som vill något redan sorterat och ofta rensat bort lite onödiga ord. Det viktiga är kvar, i rätt ordning och hur man ska göra om det är uppgifter.
Prestationsprinsen försöker förklara för Björn att när ord flyger genom luften kan man se saker, man kan rimma, man kan vrida på dem så de blir nya ord. Det kan ha lustiga former och färger beroende på hur de sägs. Orden betyder många saker så man kanske tänker på en annan betydelse än Björns, så fortsätter han med sin betydelse, men jag hinner inte växla om till hans och då kommer jag inte ihåg vad han sa innan så ordet blir rätt igen…
Det här har ingenting med intelligens att göra. Men barn och ungdomar med asperger, adhd och andra autismspektrumtillstånd har en unik förmåga att fånga många intryck, andra intryck än de strikt sakliga, att kunna associera intryck och ord till nya intryck och känslor, att vara kreativ… och många utan diagnos också!
Så tipset är att när vi måste tala, tala med få ord. Det är mycket viktigt. Få ord. Vi får inte hänga upp oss på om barnet, ungdomen, eleven tittar på oss eller inte. Om vi får ögonkontakt. Be istället på ett trevligt sätt den som lyssnar att till exempel repetera, förhör inte.
Det bästa är om vi har möjlighet att skriva ner det som gäller. Även här få ord, tydliga instruktioner som svarar på när, var, hur, vem… Kanske i ett sms som kommer rakt in i elevens mobil och lätt kan sparas ner i kalendern och sättas en påminnelse på… För en del barn kan bilder hjälpa. Det är inte så svårt, ta fram mobilen och fota matteboken, labbsalen, kollegan som ska ha hand om utflykten… Eller be eleven om hjälp. Har vi informationen digitalt kan vi skicka det till många av eleverna. Ingen blir ledsen av tydlig och enkel information. Kanske till föräldrarna?
Man lyssnar med öronen, inte med ögonen. Kräv inte ögonkontakt av den som inte klarar upp det. Det behövs ingen diagnos för att en medmänniska förtjänar den respekten. Vi kan ställa krav på oss själva istället. Använda få ord.
Vi lyssnar med öronen! För våra älskade ungars skull, ja för allas skull!
Om skolfrånvaro och kommuner och skolors arbete med den
Kostnadsfritt seminarium den 13 sept. Mer info.
Nästa omgång av Professionella i samverkan för hemmasittare startar 29 september.
Hej
Tack för en bra beskrivning ?. Var igår och lyssnade på Maria Andersson ( flickor och adhd) . Hon beskrev just en sådan situation med synintryck som gör att man tappar fokus på det som sägs. Underbar föreläsning.
Tack för din kommentar Inger.
Ja, vi är ju faktiskt många som försöker sprida förståelse för det här. Och sakta ska vi väl nå fram!
Att inte ställa flera frågor på en gång är jätteviktigt, har vi märkt. Ibland glömmer man bort sig, och då blir sonen trött, låser sig liksom och orkar varken prata eller tänka. En fråga i taget, uttrycka sig rakt och tydligt, tänka igenom hur man formulerar sig – ja då går det genast bättre.
Tack Rymdmamman för dina kommentarer.
Tics är problematiskt och kan ju verkligen ofta feluppfattas, kanske oftare då de är enkla än komplexa.
Och det där med lagom antal ord och frågor är en svår balansgång… Less is more!
Glömde säga att ögonen också kan ticsa. Det har vi fått förklara för folk ibland, exempelvis i skolan. Det kan ju se väldigt ouppmärksamt ut när blicken hela tiden far iväg medan någon annan pratar…
Reblogga detta på Prestationsprinsen och kommenterade:
Att ha ögonkontakt då man talar med någon anses hövligt och normalt för en del, men det är inte ”normalt” för andra. Och det är kanske inte alltid så lätt att förstå. Så utgå från att det finns en anledning om det väldigt sällan fungerar!