Särskilt stöd och åtgärdsprogram

Nu är det tungt för många elever. Mörkret som smugit på oss på mornarna och allt tidigare på kvällarna tar energi och utvecklingssamtal pågår. Novemberlovet kanske vred dygnet fel.

Och för en del kanske det är nu det upptäcks att eleven är i behov av särskilt stöd. Då ska de utredas och om behov finns ska ett åtgärdsprogram upprättas.

Det är rektorns ansvar att utreda om behov finns  och att i så fall se till att ett åtgärdsprogram tas fram, efterlevs och följs upp.

Detta är varje elevs rätt, det ska inte behövas en diagnos. Det räcker med behovet av särskilt stöd. Det ska på varje skola finnas ett arbetssätt, en process, för hur skolan uppmärksammar barn med särskilda behov, utreder dem, dokumenterar, åtgärdar, följer upp och utvärderar. Och inte minst dokumentera! Det är detta som Björklund & Co ansett onödigt, men samtliga remissinstanser ifråga sätter.

I den dokumentationen måste framgå tydligt varför skolan bedömde att ett visst stöd behövdes, vad och hur man gjorde, vad fungerade och inte, vilka slutsatser drogs. Det är viktigt för nya lärare och skolor, läkare, föräldrar och andra att kunna se en utvärdering, varför de ansvariga tror att en åtgärd fungerade eller i värsta fall inte fungerade. Det är viktig lärdom för framtiden.

I detta strukturerade arbete är åtgärdsprogrammet en mycket viktig del. I det måste t.ex. framgå vad som ska göras och varför, vem som är ansvarig för vad, när det ska följas upp och när det ska vara klart. Och allra viktigast att det tas fram tillsammans med elev och föräldar. Om man arbetar rätt, har bra mallar, inte skriver en massa onödigt blir detta ett stöd i stället för börda.

Skolverket har tagit fram allmänna råd för arbetet med åtgärdsprogram. Där finns mycket nyttig läsning för alla inblandade i arbetet.

Till var och en efter sina behov, för våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

2 KOMMENTARER