Skolan gynnar ångest och samvetsgranna elever, snarare än intellektuellt nyfikna! Detta motverkar djupinlärning
Jag läste häromdagen en intressant artikel av bl.a. Pia Rosander om hur intelligens och icke-kognitiva funktioner påverkar studieresultat. Då kom jag ihåg det här inlägget och tyckte att det var värt att damma av så här i PISA tider. Då vi hör hur andra länder lyckas med PISA, men kanske inte att skapa kreativa, öppna ungar som lär för livet…
Läste på Lunds Universitets webbplats om Pia Rosander som doktorerade vid Lunds universitet i januari 2013. (Hennes avhandling finns på nätet) Hon har forskat på vilka personlig egenskaper som dagen skola gynnar och konstaterar:
– Vi har alltså ett skolsystem som gynnar samvetsgranna och ångestdrivna elever, säger Pia Rosander. Det är så klart inte bra för det psykologiska välbefinnandet i det långa loppet om ångesten är en drivkraft. Det innebär dessutom att den så kallade djupinlärningen uteblir. Djupinlärningen sker bäst bland de öppna personlighetstyperna, det vill säga de som drivs av nyfikenhet.
Dagens skola gynnar alltså de så kallade ”duktiga flickorna”. Pojkar har oftare den personlighetstyp som drivs av lust och nyfikenhet och som alltså inte belönas av betygssystemet.
Hm, har vi en skola som ”spelar” på elevernas ångest och som gynnar egenskaper som inte gynnar långsiktig inlärning, undrar jag … Hon konstaterar också
– Mina studier visar tydligt att skolan måste vara mer individualiserad, säger Pia Rosander. Hur fångar vi annars upp begåvade elever med ”fel” personlighetstyp, de vi kallar underpresterare, som har hög begåvning men inte förmågan att t.ex. planera sitt skolarbete?
Pia Rosander menar att lärare i skolan måste få kunskap om att personlighet är något som varken eleven, lärarna eller föräldrarna kan påverka. Det hjälper, enligt henne, inte att man skäller på en slarvig elev och ber honom eller henne att skärpa sig. I stället måste dessa elever få hjälp med exempelvis struktur och studieteknik.
Yes, håller med Pia! ”Fel personlighetstyp” borde inte exkludera, skolan ska vara till för alla. Att ”inte kunna planera sitt arbete” ska inte exkludera, vi ska lära dem det på ett sätt som passar dem. Vi ska inte skälla på symtomen, utan undanröja problemen eleverna har med struktur och studieteknik som Pia Rosander tar upp. Men även med förutsägbarhet, lugn och reträttplatser. För våra älskade ungars skull, ja för allas skull!
Fint inlägg! Som stämmer…Själva har vi i familjen barn i 3 olika kommuner. Två av dessa exkluderar den äldste sonen med adhd och asperger valde själv högstadieskola och den skolan inkluderar alla! En helt vanlig skola på utsidan men väldigt ovanlig på insidan! Önskar att alla barn med eller utan diagnoser fick gå i en sådan skola.
Härligt att höra! Det finns så många bra exempel. Jag hoppas att er skola sprider sin kunskap genom sociala medier, deltar i konferenser, etc. Ni har väl talat om för dem att de är annorlunda och bra mot era tidigare upplevelser!? Heja alla kämpar, stora o mindre stora o små!
Undrar just nu var gränsen går mellan exkludering och frihetsberövande?