Skolmöte, elevvårdskonferens (evk), åtgärdsprogram, skollagen, sekretess och tystnadsplikt – nu får det vara nog!
Den här prestationsprinsen har totalt kaos i skolan. Ingen tydligen diagnos, men koncentrationssvårigheter och lässvårigheter. Och kanske lite omogen… Ingenting fungerade, Prestationsprinsen var frustrerad och förtvivlad, skolan var helt oförstående, mestadels pga inkompetens, och förstod inte sitt ansvar. Drottningen var totalt uppgiven i själen, men full av handlingskraft. Den kom från en speciell reservkraft, som bara föräldrar, särskilt drottningar har….
Mycket möten blev det. Samtliga elevvårdskonferenser och andra skolmöten, och det hade varit många, hölls på skoltid. Lärarna hade ingen möjlighet eller skyldighet att arbeta sena eftermiddagar eller kvällar på den här skolan och inte heller rektorn tydligen… Så det förutsattes att Drottningen och hennes man kunde ta ledigt från sina jobb, det var ju inte bara möten med skola utan även t.ex. BUP och kommun.
Specialpedagogen kämpade faktiskt på. Men hade inte mandatet att ”lägga sig i” de övriga lärarnas pedagogik. Tyvärr upprättade hon åtgärdsprogram på ett sätt som var långt ifrån de riktlinjer Skolverket ger. Flera sidor om Prestationsprinsens brister; inget om skolans brister, felbedömningar eller begränsningar; några otydliga åtgärder av typen ”tydligare information”, men inget, inget, inget om hur, när, ansvarig för eller uppföljning.
Rektorn ville bli av med Prestationsprinsen och kom med förslag om särskola och allt möjligt befängt. Hon ledde mötena utan kunskap om vare sig Prestationsprinsen eller skollagen, än mindre om fördelarna med en strukturerad agenda. Alltså blev det ingen uppföljning av föregående mötes beslutade åtgärder…
En dag var måttet rågat. Drottningen upptäcker att mentorn, specialpedagogen och rektorn sitter med varsin kopia på Prestationsprinsens läkarutlåtande! Det ska bara finnas i elevens journal hos elevvården. Journaler omfattas av sekretesslagen och det finns information på Skolverkets webbplats. Om en lärare vill läsa ska vårdnadshavarna ge tillåtelse och kopior får inte tas. Drottningens redan belastade och sorgsna hjärta slog ett par extra och kraftiga slag. Hjärnan tänkte faktiskt ” men va faan”, men hon sa ingenting. Hon insåg att hon skulle bemötas av totalt oförstående.
Sen sa mentorn på fullt allvar att hon kunde minsann inte kunde hålla på att anpassa uppgifter och information för en elev, bara för att han behövde tydligare och mer skriftliga instruktioner. Hon kände tydligen inte till skollagen kap 3 §7 – §12 om särskilt stöd.
Musikfröken tyckte att det där med lite extra stöd, t.ex. fasta platser, genomgång av lektionen, avslutning med summering och några ord om kommande lektioner inte var något som fungerar i kreativa ämnen. Det kunde hon inte ordna…
De fortsatte mötet, som låg kl 13 en fredagseftermiddag och sluttiden var satt till 14.30. Diskussionen var i full fart då (det dåligt planerade) mötet skulle sluta. Föräldrarna förutsatte att åtgärderna skulle diskuteras klart och beslutas, Prestationsprinsen och deras liv var trots allt ett enda stort kaos pga skolan. Men icke. Rektorn var tvungen att sluta.
Drottningen och hennes man, allvarligt desillusionerade av ytterligare en dåligt elevvårdskonferens, tog ändå sällskap med rektorn ut från skolan. De småpratade. Rektorn berättade glatt att nu skulle hon i väg på vinmässan…
Det blev för mycket. Droppen. Vindroppen. Vinet var alltså viktigare än en av hennes elevers skolgång och psykiska hälsa. Drottningen bestämde sig för att ta en ordentlig funderare på om det kanske var dags att anmäla skolan. Men det är en annan historia och ett annat inlägg.
väntar spänt! du får vääääldigt gärna gästskriva på min blogg http://hantera.wordpress.com
”Children with autism are not learning disabled, they are teaching challenges. The question is not whether they can learn…the question is, can YOU teach?”
Dr. Vincent Carbone
Klokt och tänkvärt citat… Gästblogga, kanske det 🙂 Tack för inbjudan!
Tänk att det ska vara så svårt att ta sitt ansvar på allvar för en del människor. Jag känner så väl igen det hela. Det kunde lika gärna varit mina ord för 1½ år sedan.
Hoppas innerligt att det går att få dem att förstå att lagen är något man måste följa.
Jag orkade inte anmäla skolan, det blev för personligt på något vis.
Men alla chefer har ju en chef…kanske han/hon lyssnar?
Lena
Hej Lena,
jag tror att det finns ett enormt mörkertal. Du orkade inte anmäla och det är flera som inte orkat. Om det var 1357 anmälningar första halvåret 2010, varav 173 ledde till kritik i Skolinspektionens beslut. Så låter det ganska lite…
Tänk att det ska vara så svårt att ta barns problem på allvar även inom skolan. Det behövs fler rektorer med bättre kompetens och rätt resurser. Bättre rekrytering, vidareutbildning och högre lön kanske skulle hjälpa.
Ja, du är säkert en viktig del av lösningen på spåret!