Skoltrött. Hösttrött. Tonårstrött. Utmattad. Prestationsprinsen blir så trött. På riktigt!
Skoltrött. Hösttrött. Tonårstrött. Utmattad. Även barn och unga som har en övermäktig skolsituation vill lyckas. De går kanske till skolan varje dag, lyckas sådär. Eller lyckas inte alls, Eller går kanske därifrån. En del går inte ens dit… Vi ser det som att de inte lyckas. Men det är ju vi som inte lyckas ge dem en fungerande skolgång, lärmiljö, undervisning… Ingen ska blir utmattad av en normal dag på ”jobbet”.
Visst, en del är bara tonårsslöa, en del lite hösttrötta, men en del är faktiskt så trötta på grund av ålder, årstid och fel bemötande, pga eventuell NPF eller släng av, att vi vuxna faktiskt måste ta hänsyn och hjälpa till. Respektera deras problem och deras beteende. Hjälpa till med problemet, inte bråka om beteendet. Men väl påtala i lugn och ro… Lycka till!
Ingen sa att det var lätt…
Skoltrött. Hösttrött. Tonårstrött. Utmattad.
Den här Prestationsprinsen är på väg in i tonåren. Han blir så trött. Av det mesta. Trött i kropp och trött i sinne. Men inte av att vara hemma, med bara familjen och göra bara vanliga saker. Som att se på TV, spela dataspel, läsa manga och fantasy…
Allt annat gör honom trött. Han måste få ta pauser och han måste få mycket tid till att återhämta sig, vila, sova mycket varje natt och bara göra de vanliga saker när det varit ”ovanliga saker”. Så ovanliga saker får inte var för mycket och för ofta. Ovanliga saker är saker som inte är ovanliga för oss flesta.
För många är det helt normalt och inte alls särskilt tröttande att ta sig kollektivt till skola eller jobb. Men för Prestationsprinsen går det bara inte. Alla de intryck, alla de lukter, alla de ljud, alla de människorna, all den oro för höga ljud, för trängsel, för stopp i trafiken, för för mycket intryck är för mycket.
Innan Drottningen förstod detta blev det mycket konstigt. Han vägrade åka till skolan, möjligen om Drottningen åkte med, när de åkte kunde det ta totalstopp vid bytet eller då de kom fram kunde han inte gå till skolan. De blev stående helt enkelt. Ibland kom de vare sig till skolan eller hem. De fick bara stå! Inte ens en taxi var aktuellt. Han kunde inte röra sig. Stackars Prestationsprinsen. Nu åker han bil till skolan.
För många är det helt normalt och inte alls särskilt tröttande att gå bort eller få hem folk. Men för Prestationsprinsen är det jättejobbigt. Att ha folk hemma som stör det vanliga, som man måste uppföra sig för. Och nästan alltid ska det ätas. Äta är ju jobbigt i sig, lukt, smak, konsistens, nytt, absolut inte hoprört som grytor, kanske lite smuts på tallriken och sen tala med folk man inte är van med. Katastrofläge! Innan Drottningen kom på att ge honom pauser.
Han behöver inte vara med hela tiden. Inte ens om det är andra barn eller ungdomar med. De kommer överens om pauser eller han säger till då han behöver. Då går han in på sitt rum och stänger dörren. Han själv eller Drottningen bara säger att han behöver vila och vara i fred en stund. Det brukar accepteras utan frågor. Av ungdomar och barn. Andra vuxna har ofta åsikter om både att han inte äter allt, att han går ifrån…
Energitjuvar
Drottningen har förstått att allt som är avvikande är tröttande för Prestationsprinsen. Ett biobesök, att gå och handla, köpa kläder, resa ska vi inte tala om, gå hem till en kompis, ha en kompis hemma, ommöblering, nya gardiner, syrran byter kille, mormor flyttar, åka i en kompis bil, förändringar i dataspel, favoritprogrammet byter tid på TV, nya grannar, nya kläder (!), ny maträtt, nya temuggar…
Prestationsprinsen måste också själv lära sig vad som är hans energitjuvar. Det är så roligt att hänga hemma hos en kompis. Det är svårt att förstå när Drottningen säger att han måste komma hem och spela data en stund (!). Han har ju kul där och mamma brukar ju alltid tjata på att han ska göra annat än data… Men vanliga saker måste vävas in. Speciellt inför kvällen. Men han vet ofta själv, han väljer bort eller säger ifrån. Jag orkar inte, det blir för mycket, jag vägrar, i helvete heller! Acceptera…
Drottningen måste förbereda Prestationsprinsen. Tröttheten måste accepteras, respekteras och avvärjas. Pauser. Sova ut, kanske mer än tolv timmar behövs. Och perioder av bara vanliga saker mellan de ovanliga. Det har familjen lärt sig nu.
Det svåra är att få skola, vänner och släktingar att förstå och acceptera. Skoltrött. Hösttrött. Tonårstrött. Utmattad. Det är ju så konstigt att han inte vill följa med på den roliga utflykten… Vi är olika. Mycket intryck tröttar alla. Mycket är olika för alla. Tänk på det! För våra älskade ungars skull, ja för allas skull!
Årets sista föräldrakväll
Att nå barn och unga som tänker, känner och gör annorlunda
Missa inte årets sista kväll för föräldrar och anhöriga. Den 19 november i Stockholm. Mer info och anmälan.
Reblogged this on i Ord och Bild and commented:
Jisses ja! Det är inte konstigt jag är så trött nu. Mitt i en skarv ju. Mellan flera saker.
Kan bara försöka vänta ut tiden.
Å vad jag känner igen mycket. Min egen prins har det inte riktigt lika jobbigt men alldeles tillräckligt ändå… Och det där med andra vuxnas åsikter… Inte minst när det gäller maten (lukt, smak, konsistens, att äta tillsammans). Fast när det gäller behovet av fasta rutiner på kvällarna, att kompisövernattningar bara går på skolloven eftersom det tar flera dagar att återhämta sig, ja då är det ibland lite svårt att få andra barn och ungdomar att fatta. De får ju!
Ja, vi är alla så olika. Jag vill verkligen få fler att fatta att fastän man kanske fungerar socialt och verkar trivas, så kan det vara totalt utmattande. ”han såg så pigg o glad ut så vi körde på….” får inte sällan föräldrar till barn med begränsad energi höra från skolan. Trots att man kommit överens om att ge rast/sluta tidigare/Jobba på beting/,,,
Min alldeles egna ” prins” är så där trött på riktigt !
Han har add o Asperger och är 13 år är bara hemma och spelar data, träffar inga vänner, äter det han tycker om ( inga nyheter här inte), vi gör inga ovanliga saker….vi går inte bort, han följer inte med någonstans men visst händer det att jag byter gardiner.
Sover 9-10 timmar varje natt.
Han har lyckats ta sig till skolan men börjar gå hem tidigare var o varannan dag, vissa dagar lyckas han inte ens ta sig dit. ( de dagarna sover han upp till 14 timmar )
Åh skolan förstår inte ( han ligger över bänken o sover)
Vad ska vi göra ???? Vad mer kan vi göra ??
Ja, det går ju inte att ge personliga råd så här och med begränsad information. Trötthet kan bero på mycket, det kan var medicinskt och en hel massa annat. Men man kan ju säga såhär, det är inte ovanligt att elever med Asperger och ADD har en övermäktig skolsituation pga. brister i anpassningar, extra anpassningar eller särskilt stöd. Och ofta finns det ju brister i skolans kunskap och förståelse för de här barnens unika funktionsuppsättningar dessutom. Du har säkert redan försökt, men skicka en länk till det här inlägget och rekommendera också din skola http://www.publicerat.habilitering.nu/sll/export/sites/sll/downloads/aspergers-syndrom-i-grundskola-och-gymnasium.pdf och https://www.spsm.se/sv/jag-vill/Kopa-laromedel/produkt/?OrderNumber=00470. Lycka till!!!
Reblogga detta på Prestationsprinsen och kommenterade:
Nu går veckorna, det blir mörkare, vi blir tröttare…
Tack för att du sätter ord på vardagen. Vi utsatte oss ordentligt torsdag-fredag med ett besök på Gekås för julklappsköp. Övernattning var ett måste men också det en utmaning. Allt gick oerhört bra, jag o mannen gick igenom allt som kunde hända och gjorde upp en plan. Ingen stress, pauser, lyssna av, lämna vid behov. Som sagt, dett gick extremt bra med två barn, 8 och 11 år med adhd samt ev en släng av autism. Helgen har de spenderat på sina rum och gjort allt det där ”vanliga” för att varva ner och ladda inför den ångestfyllda skolstarten efter lovet. Alla måsten, alla tider att passa, läxor, människor… Det är tufft för våra små personer ♡ och därmed lite extra tufft att vara förälder. Ibland känns det övermäktigt, ibland känns det ganska bra. Allra bäst mår vi tillsammans, hemma i allt det trygga och ”vanliga”. Precis som du beskriver! Tänk om vi kunde slippa alla de där andras tankar och åsikter, jag e glad om mina tjejer kommer till skolan utan att skrika, gråta och få hysteriska utbrott. Men det finns ingen förståelse för det då de är så ”duktiga” i skolan. Tacksam för deras mentorer som är fantastiska, tänk om det gått lika bra med alla andra. Hoppas ni får en bra vecka och framförallt en bra avslutning på helgen!
Tack Mamma, det är många som kämpar med det som synes självklart för ås många andra. Viktigt att lyfta fram detta och att fler förstår!