Skriva, skriva, skriva. Jag ser svaret, jag hör svaret. Snälla fröken, låt mig berätta på mitt sätt!
Ett tidigare inlägg om hur vi kan tänka nytt för att skapa en mer inkluderande skola, istället för särskilt stöd…
Skriva prov, skriva uppgifter, skriva mattetal och svar! För hand. Fröken vill att jag ska skriva snyggare och mera.
Prestationsprinsen har svårt med att flytta blicken från tavlan till boken, från matteboken till räknehäftet, från övningsboken till skrivhäftet. Ögat far iväg och det ser mycket på vägen, ibland fastnar det någonstans. Något konstigt, en reflexion, något som låter eller är obegripligt.
Han har också svårt att skriva för hand. Tankarna och idéerna i hjärnan kommer och utvecklas så blixtsnabbt. Det är omöjligt för hans hand, som är dålig och långsam på att skriva, att hinna med. Eller förmå uttrycka allt smart han har i huvudet. Bilderna i huvudet är logiska, detaljrika, väl analyserade och självklara. Men de skriftliga svaren blir kortfattade, ibland ganska obegripliga och knappast analyserande och resonerande som krävs för bättre betyg.
Han kan, men han förmår inte uttrycka sig med papper och penna!
Tänk om våra älskade ungar med asperger, adhd, autism och allt vad diagnoser vi ställer, eller de med en släng av, alltid fick möjlighet att svara på ett sätt som passade dem. Ja, om alla fick! Det är ju inte så ofta det är skrivandet i sig som ska testas. Det finns många duktiga pedagoger som arbetar aktivt med detta. Dela med er! Och givetvis finns det många elever, med eller utan diagnoser, som inte har några som helst problem med att skriva för hand.
Att få skriva på dator, muntliga förhör, spela in svaren på video, antingen genom att filma sig själva eller ingenting, medan de berättar eller att de får rita, tala, kanske välja ut bilder, kan de gå ut på gården eller staden och fotografera eller filma svaren? Det finns massor av bra webbplatser som erbjuder digitala övningar i alla ämnen. Många har en elevassistent. Låt dem skriva ner medan eleven talar eller sjunger. Ja, vi som inte begåvats med dessa så kallade funktionsnedsättningar har nog tyvärr fler ”funktionshinder” för att lista ut bra sätt på hur vi skulle kunna låta dem svara än de har själva. Fråga ditt barn, fråga din elev och lyssna.
Men du, du kanske inte ska be dem skriva ner vad de tänker, i alla fall inte för hand.
Oj vilket klokt inlägg. Jag ryser vid tanken att få någon som ser och förstår. Det borde inte vara så svårt, men alla har inte kommit dit.
Tack Berit. Vi får hjälpas åt för att få fler att förstå. Den här bloggen är ett försök…
Jag vet en rektor vars uppsyn lyser av oförmåga att tänka i nya banor, HON borde läsa texten. Min son är en hjälte som kämpar varje dag i skolan. Tack för kloka ord!
Jag är så glad att min pojke får all hjälp och stöd han behöver i skolan. Han jobbar mycket med dator, så nu kan läraren också få se vad han kan. Skriva på tangentbord är inga problem. Andra saker som inte går att ta på datorn får han säga muntligt. Det är så härligt med den här bloggen, för man känner igen så mycket så att jag känner mig gladare för att man kan känna en större gemenskap. Det här med maten är ett problem och jag brukare säga att min pojke har superkrafter, för det är inte många i vår närhet som har så bra smaksinne som han.
Ulrika, jag är glad att din pojke får arbeta på det sätt som passar honom i skolan. Tack för fina ord om bloggen. Superkrafter är just vad de har. Och vi borde ta vara på dem bättre!